Jag har tyvärr inte bloggat på ganska länge. Skälet är att jag under en ganska lång period inte mått riktigt bra och saknat inspriation att skriva. Det har varit alltför mycket tankar i mitt huvud, tankar som inte kan räknas som produktiva. I såna här perioder är det svårt att driva nån form av utveckling, det handlar snarare om att ta sig igenom dagarna med hälsan i behåll. Jag har under hela våren fört diskussioner med mina delägare inom iNEED om att vi som enhet inte är bra för företaget. Våra visioner har inte varit enhetliga och därmed inte kompatibla.

Därför valde jag att lägga bud på iNEED. Tyvärr lyckades inte jag och mina övriga delägare komma överrens om priset. Redan i inledningsfasen (mitten av mars) av dessa förhandlingar var jag tydlig med att det inte fanns någon framtid ihop. Jag var också tydlig med att den 31 maj skulle vara min sista dag. Om vi inte var överrens då, var jag tvungen att gå vidare och därmed säga upp mig. Den 31 maj kom och vi var inte överrens, därför valde jag då att säga upp min anställning som Vd för iNEED. Jag blev arbetsbefriad dagen efter och har sedan dess varit hemma och tagit det lugnt.

Tyvärr jag är tvungen att skriva dessa rader för att förtydliga mig själv. Det finns ingen autoreply på min mail, det har förekommit lögner om att jag blivit uppsagd och jag har inte fått någon bekräftelse på att jag är arbetsbefriad sen den 1 juni, trots att jag bett om det. Jag har heller inte kunnat kontakta mina gamla kunder då dessa tillhör bolaget. Min sista dag som anställd för iNEED är den 30 juni, sen är jag en fri fågel med ett liv fullt av nya möjligheter. Tills dess kommer jag att hänga på div golfbanor och hälsa på lite kompisar runt om i landet.

Detta var egentligen ingen paus som jag hade planerat, men nu när den ändå kom känns det ändå rätt skönt. Jag har under ganska lång tid gått omkring med tankar om att jag inte varit nöjd med min tillvaro. I det läget måste man agera vilket jag gjorde och det är jag stolt över. Hälsan, lyckan och glädjen med livet ska man vara rädd om. Det är ingenting man bara skojar bort. Livet är alltför viktigt att bara slösa med, det kommer inte tillbaka. Jag börjar så sakteliga känna mig lite gladare igen, det börjar kännas lättare att andas. Jag har alltid varit en positiv person som sett möjligheter i livet, men denna våren har jag sakteliga brutits ner. Successivt har allt känns lite tyngre och mitt skratt har alltmer fastnat i halsen. All energi har gått till att försöka hålla mina fd kollegor på gott humör, då de varit infomerade om vad som försigick mellan ägarna. En ledares uppgift är bla att vara den klippa som behövs när det stormar ute på havet. Detta tömde dock mitt eget energiförråd vilket fick till följd att jag tillbringat mer eller mindre varje kväll denna våren i soffan. Denna våren vill jag inte ha tillbaka! Att bli dränerad på energi är bara förnamnet.

Nu börjar jag höra fåglarna igen, jag känner naturens dofter och jag börjar sakteliga känna mig mer som en student med inställningen att ”den ljusnande framtid är vår” Livet börjar komma tillbaka och med det kommer även framtidstron. Min sommar kommer att gå till reflektion, träning och att samla energi för framtiden. Jag ska passa på att göra det jag så länge missunnat mig själv.

Nu vet ni lite mer om varför jag varit så tyst här på bloggen samtidigt som jag varit rätt negativ på twitter. Snart är det nya tider och med det kommer även skrattet och glädjen. Jag finns förresten på twitter: twitter.com/stefanliden för den som vill följa.

Kommer förhoppningsvis bli lite bättre att kommunicera via denna bloggen framgent. När tiden är mogen kommer jag också att skriva en längre artikel om denna våren.

Jag nås numera på stefanliden18@gmail.com

Hörs snart igen!

Stefan