Häromdagen hade jag ett samtal med en kille som tidigare har pluggat på KTH. Vi satt och diskuterade de arbetsmarknadsdagar som nyligen ägde rum i deras lokaler. Efter en heldag där så berättade han om sin besvikelse över sina möten med de olika bolagen. Under hela dagen hade han mött 1 företag där han verkligen fick känslan ”där vill jag jobba”. Företaget hette Spotify och skälet till att han verkligen fick känslan för bolaget var ganska enkel, deras otroliga engagemang och stolthet för sitt företag! Han hade egentligen inga större klagomål på de andra bolagen, det var mer att de inte förmedlade någon specifik känsla. Det kändes mer som floskler, meningar som högt i tak och prestigelöst, var mer regel än undantag. Oavsett storlek på företag så handlar all kommunikation om förmedlande av känslor. Häromdagen såg jag en intervju med Fredrik Lindström där han broderade ut, hur vi människor fattar våra beslut. Det som var så intressant och träffande var att vi fattar våra beslut känslomässigt. Vi försöker tänka förnuftigt men det är i magen våra beslut fattas och det vet alla duktiga människor som jobbar med media och kommunikation.

Med det i åtanke borde företagen investera i utbildning, företagshistoria och framtid till de personer som ska representera bolaget på olika mässor. Människor som bestämmer sig för att träffa sina potentiella framtida arbetsgivare förväntar sig någonting mer än ”högt i tak” och ”prestigelöst”. De vill ha svar på – varför man ska söka jobb där? Med den snabba kommunikation som idag finns med twitter, Facebook och bloggar går det oerhört fort att basunera ut sitt missnöje. Exakt lika fort går det dock att kommunicera ut hur fantastiskt någonting är.

I min värld finns det idag en allmän misstänksamhet mot det som kommuniceras och detta i synnerhet bland de yngre människorna. Man förväntar sig idag att samtliga budskap som kommuncierar ut att man kan tjäna någonting, också innebär en motprestation. Man har endast några sekunder på sig att fånga någons nyfikenhet sen surfar personen vidare. Därför gäller det i all sin kommunikation att tänka – hur blir detta trovärdigt? Oavsett mässor, utställningar eller på webben, vem tror på mitt budskap? Jag önskade att jag satt inne på någon formel för detta, men svaret som alltid ligger i att vara äkta! Man måste som företag löpa linan ut och våga visa sitt rätta jag. Rädslan för detta är också det som gör att många människor väljer bort istället för till, vilket skapar problem för många företag.