Nu har det gått 2 dagar in på det nya året. Som alltid bär man med sig en mängd förhoppningar, en del har sina nyårslöften och andra sätter upp mål att nå. De flesta av oss gör nog någon form av analys och ett mentalt bokslut. Jag tänker inte göra någon summering av 2012, jag har valt att lägga det kapitlet till handlingarna. Det är av misstag och motgångar vi lär oss, jag väljer att bära med mig ett antal lärdomar som jag kan ha nytta av för återstående delen av mitt liv. Läs den sista meningen igen ”återstående delen av mitt liv”, det är en  mening som egentligen inte säger något om tiden, vem vet hur lång tid vi har kvar?

Den senaste tiden har jag läst ett antal bloggar som påverkat mig mycket. Framförallt är det en, och den heter I kroppen min, som handlar om en 29 årig kille som har fått obotlig cancer. Han vet att tiden är utstakad, det finns en sista dag inom synhåll. Han har valt att blogga om detta och skriver så oerhört hjärtskärande och vackert att tårarna börjar rinna varje gång jag läser ett av hans inlägg. För honom är varje dag värd så oerhört mycket, varje morgon är en gåva och tiden är som ett timglas där sanden saktar strilar genom glaset. Hans dröm har varit att få ge ut en bok och nu har äntligen ett förlag valt att göra bok av hans blogg. Hans dröm är att leva tillräckligt länge så han får se sitt verk utgivet. Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att han får uppleva den dagen.

För mig har det varit ganska omtumlande att följa hans resa, det har satt perspektiv på mitt eget liv. Vad vill jag göra med mitt liv? Hur skulle jag reagera och framförallt hur skulle jag agera om någon gav mig beskedet att jag bara hade 6 månader kvar att leva? Vad skulle jag tycka vore viktigt, vad skulle jag prioritera? Frågorna är många och svaren har jag inte. Däremot har jag börjat fundera på den återstående delen av mitt liv, hur lång den än må bli. Vi vet ju inte hur länge vi ska leva, det enda självklara är att vi alla ska dö. Med det i åtanke har åtminstone jag bestämt mig för att bli bättre på att kanalisera min energi, att inte ödsla en massa energi som jag själv anser vara felriktad. Det är så lätt att bli upprörd och irriterad över småsaker som egentligen inte är viktiga. Man hetsar upp sig över banala saker som egentligen saknar värde. Det är så vanligt att man är rädd att göra bort sig, att framstå som pinsam inför andra människor. Vad är egentligen pinsamt och vad har det för värde?

Jag förstår att vi människor behöver hitta saker att bli upprörda över, men ibland blir små saker så stora bara genom att folk hetsar upp varann. Slaget om att få sista ordet är många gånger viktigare än själva frågan. Detta mynnar ofta ut i att folk ”rasar” i medierna, oavsett om det är i de traditionella eller de sociala medierna. När man ser den enorma energi som vi människor lägger ner i att debattera med varandra, undrar jag vad som skulle hända om vi kunde rikta den åt något mer produktivt istället. I slutänden handlar det ändå om livet, om vad vi tillför och hur vi vill bli ihågkomna. I bloggen Ikroppenmin skriver Kristian som han heter, om hur hans omgivning till en början kommer att sörja innan han successivt kommer att försvinna bort. Möjligtvis kommer hans vänner om 30 år tänka ” Kristian. Just jävlar. Vi hade en spännande tid tillsammans. Vi hade roligt. Jag undrar hur han skulle se ut om han fortfarande levde. Om han fortfarande var kvar. Jag undrar vad han skulle göra. Var han skulle bo. Hur skulle hans barn ha sett ut? ”

Förmodligen är det precis så som det kommer att bli, hur tragiskt det än låter. Vi kommer alla att glömmas bort förr eller senare, men under resan kan vi åtminstone försöka göra skillnad. Min bror har i alla år sagt att ”vi inte får ta med något dit vi ska sen”, det ligger mycket i det. Livet är det som sker här och nu. Alla kan vi bidra med bra saker, det handlar bara om att bestämma sig för det. Att börja tänka utanför sig själv i större utsträckning, att inte ta sig själv på för stort allvar och våga göra misstag. Det är av dem vi lär, det är av misstagen vi utvecklas. För egen del har jag precis börjat min resa att uppskatta livet för vad det är, att vara tacksam att jag än så länge är frisk och har en massa kärleksfulla människor i min omgivning. Saker jag tidigare bara tagit för givet och inte reflekterat över. I helgen fick jag ett sms av en kollega som skrev hur glad hon var över att hon verkligen längtade tillbaka till sitt jobb, hur lyckligt lottad hon var som inte kände någon ångest över att gå tillbaka till jobbet. Att ha ångest över att gå tillbaka till sitt jobb efter en ledighet är nog tyvärr allt för vanlig. Den ångesten går att ta väck, men det krävs aktiva val som förmodligen kommer innebära förändring. Valen och framförallt besluten, är nog det som skrämmer de flesta. Vi vet vad vi har men ingen vet vad vi får.

Det är ofta i samband med nyår som folk börjar fatta beslut om förändringar i sina liv, oavsett vilken del det gäller. Jag tror många fattar dessa beslut utan att verkligen ställa sig själva frågan ”varför”. Det är en fråga som många gånger kan leda fram till oanade svar, testa själv att börja ställa dig själv den frågan när du ska fatta beslut. Själv kommer jag många gånger fram till andra beslut eller så uppkommer det nya frågor, det är spännande. Det är rätt många gånger som mina tankar om förändring inte hänger ihop med mina varför. Det blir lite grann som att lappa det trasiga istället för att gå till roten med problemet. Utifrån mina varför kan jag många gånger hitta motiven till vad som driver och det är där jag kan reda ut syftet samt de känslor som uppstår.

Egentligen hade jag inget syfte med den här bloggposten, det var mer tankar som gnagt i mitt huvud den senaste tiden. Förhoppningsvis kan jag leva lite mer som jag lär och uppskatta att vara frisk, att ha kärleksfulla människor i min omgivning och att faktiskt kunna välja återstoden av resan. Jag vet inte hur lång den blir, det enda jag kan vara säker på är att jag lever här och nu. Resans riktning kan bara jag styra och jag vill att den från och med nu blir ännu mer insiktsfull. Jag vill bli lite bättre på att värdera min återstående tid här på planeten, den är begränsad och därmed också dyrbar. Jag vill bli bättre på att fatta bra beslut, jag vill bli bättre på att rikta min energi och jag vill bli bättre på att ge av mig själv. Det finns en anledning till ordspråket ”delad glädje är dubbel glädje”, det är också något jag vill uppleva igen.

God fortsättning på det nya året!