Onsdag den 5 november 2010 skrev jag min första bloggartikel. Idag har bloggen funnits i över 3 år och jag är stolt över att jag lyckats hålla den levande under så lång tid. Under de här åren har jag endast vid 3 tillfällen missat att skriva minst 1 artikel/månad. Den ena gången var i maj 2012 och de andra 2 gångerna var i augusti 2012 samt augusti 2013. Att jag missade 2 gånger sommaren 2012 var egentligen inte så konstigt, det var då allt hände med Ineed. Under den tiden var jag så långt under isen att det garanterat hade andats en del bitterhet mellan raderna och det är ingenting jag hade velat se. I övrigt har det faktiskt funnits en kontinuitet i den.

För mig har bloggandet blivit en del av mitt liv, det har blivit en slags ventil där jag kan skriva av mig saker som gror i mitt huvud. Jag har varvat väldigt personliga saker med livet som entreprenör, försäljning, att söka jobb, arbetsmarknaden i stort eller sociala medier, och i stort sett varje artikel är skriven utifrån inspiration eller ett behov att vädra något. Jag har än så länge inte lyckats skriva något ”bara för att”, ibland önskar jag att det gick, men tyvärr funkar jag själv inte så. Jag är själv alldeles för mycket av en känslomänniska och då blir det svårt att sätta sig ner och plita ner nåt utifrån ett fastslaget beslut.

Från början var jag mest nyfiken på sociala medier, bloggen startade i stort sett samtidigt som mitt twitterkonto. Jag hade inte riktigt sett nyttan i bloggandet, det var mest ett test. Idag, 3 år senare kan jag verkligen se nyttan i bloggandet. Hela min övergång från Ineed till Next u, blev avsevärt mycket enklare tack vare bloggen. Jag kunde relativt snabbt positionera mitt namn med ett nytt varumärke, det hade garanterat tagit mycket längre tid om jag inte haft bloggen. Jag hade också möjligheten att delge min historia, förklara varför det blev som det blev. Under vissa perioder har den också tjänat som en katalysator, där jag kunnat skriva av mig tankar jag burit på. När känslorna blev alldeles för jobbiga under vissa perioder, kändes det skönt att kunna ventilera en del av dem här. Många människor har frågat mig om jag inte upplevt det känsligt för verksamheten när jag varit så öppen, själv har jag bara upplevt det som transparent. Det har ju varit sånt som jag fysiskt kunnat dela med mig av inför andra människor, så varför inte här. Vi är alla olika och integriteten är något som är individuellt för varje människa.

I grunden handlar det om att vi alla har olika behov att uttrycka oss. Vissa behöver prata om saker medan andra tycker det är bättre att hålla tyst och låta det bero. Ingen sitter inne på facit utan varje individ får hitta sitt sätt. Jag själv lever efter filosofin att livet är förgängligt, vi vet inte när det tar slut, vi vet bara att det faktiskt gör det. Utifrån den insikten har jag insett att mitt eget lilla bidrag här på planeten är så oerhört obefintligt, att jag inte behöver gå omkring och ta mig själv eller livet på för stort allvar. Det kommer ändå en dag att vara över, oavsett hur jag gör. Därför blir resan så himla viktig för mig och då vill jag gärna dela bitar av den med andra människor. Dessutom har alla människor sina toppar och dalar, ingen är ständigt på samma humör och vi alla ställs inför tuffa situationer mellan varven.

Det är dessutom ganska kul att gå tillbaka 3 år i tiden och se vad man skrev om då. 3 år är en ganska lång tid, det hinner hända en hel del. Den 9 december 2010 skrev jag om ”att prioritera rätt i livet”, då var det nästan bara jobb och knappt något privatliv. Idag ser den balansen väldigt mycket bättre ut, vilket känns bra. Förhoppningsvis har jag lärt mig något under dessa 3 år, åtminstone känns det så. För den som funderar på att börja blogga, har jag bara ett råd – Gör det! Du kommer inte att ångra dig, förmodligen kommer du bara att lära dig mer om dig själv och din omgivning kommer dessutom att lära sig mer om dig. Man kan ju alltid börja lite i smyg och känna efter innan man väljer att publicera det offentligt.