Häromdagen var jag på ett frukostseminarium som handlade om pausens betydelse på jobbet. Gunnar Ekman som höll i föredraget hade bl a forskat i pausens betydelse för ledarskapet. Han har även skrivit en bok som heter ”från prat till resultat” som avhandlar småsnackets betydelse. Den tes han driver bygger på att besluten inte fattas i organiserade möten där agendan avhandlas i punktform. Hans forskning kommer fram till att besluten fattas i småsnacket över en fika, över lunchen eller utanför konferensrummet. När chefen rusar vidare till nästa möte börjar snacket om vad man egentligen borde göra, om ämnet diskuterats tidigare, vad som hände då etc.

Att det fattas beslut i korridoren är för mig ingen nyhet. När människor väl börjar snacka brukar det uppstå energi som förhoppningsvis sedan leder till någoting bra. Tyvärr kan ibland det informella snackandet övergå till skitsnack och skvaller vilket är förödande. Hur ska man då som chef bete sig och agera för att stävja skvaller och vara med i småsnacket? Enligt Gunnar var det viktigt att som chef vara närvarande. Inte bara någon enstaka gång utan man ska deltaga i det dagliga korridorsnacket, sitta med på fikapausen, se till att vara närvarande och ha dörren öppen. Man ska helt enkelt sträva efter att bli ”en i gänget” även om man fortfarande måste se till att bibehålla sin ledarroll. I varje grupp finns det informella ledare som i chefens frånvaro, och även ibland närvaro, antar ledarrollen. Som chef i en Svensk organisation ska man utifrån detta se till att bli en aktiv deltagare i småsnacket. Inte helt enkelt men säkerligen möjligt, dock måste det som i allting annat vara ärligt förankrat.

Paus Management är utifrån detta ett begrepp som säkerligen kommer börja diskuteras inom svenska företags väggar. Att börja se pausen som en strategisk del i vardagen, att medarbetarna tar en paus och samtidigt har det bra. Det kan  handla om miljön, att kaffet är gott, att det finns frukt och någonting att knapra på. Pausen ska tjäna som en del i vardagen när kollegorna kan snacka och avhandla sånt som inte nödvändigtvis rör jobbet. Det kan ligga en motsats i detta ur ett arbetsgivarperspektiv, att som arbetsgivare ge lön för att medarbetarna ska fika. Dock tror jag att man långsiktigt kan bygga en bra anda som ger en teamkänsla och samtidigt skapar en produktiv miljö där man ger allt, för att sen vila en stund. I dagens tjänstesamhälle är det inte kroppen som behöver vila, det är oftast huvudet som behöver rensas. Kanske kan fikapausen ses som en återhämtningsstund där kreativa tankar kan födas, vad vet jag? Paus Management är nog ett ord som kan få fäste i framtidens företagssverige.