För en dryg månad sen blev jag kontaktad av en kompis på twitter som berättade att Solresor sökte en golfreporter som både kunde lira golf och blogga om det. Min första tanke var – kul, men jag har inte tid. Efter att jag också fick frågan från Alexandra Bylund som jobbar där omprövade jag det och skickade in min ansökan. Min tanke om jag vann, var att inte använda denna bloggen utan att starta en ny. Efter att jag fick beskedet att jag var Solresors utvalde, har jag funderat på vad min nya blogg ska heta. Efter många turer har jag kommit fram till slutsatsen att jag INTE kommer att dra igång en ny blogg, det här är min enda blogg så varför starta en ny? Den heter trots allt mitt namn.

Det är delvis tack vare denna bloggen, givetvis i kombination med mitt idoga twittrande och min konstanta närvaro i sociala medier som detta har blivit möjligt. Hade jag inte varit så himla envis, nyfiken och enveten hade detta inte varit möjligt. Det är ganska fascinerande vad som har hänt, sedan jag för dryga året på riktigt kavlade upp ärmarna och började testa hur det verkligen funkar. Jag har Björn Alberts att tacka för mycket av detta.

Det började egentligen med att jag och Björne tog en lunch tillsammans förra hösten. Jag frågade honom hur det funkade i bloggvärlden, hur man skulle bete sig och hur man fick besökare. Det roliga är att han svarade att han egentligen inte kunde lära mig så mycket. Han gav mig dock adressen till sin blogg där han hade lagt upp en film som var inspelad där han själv utbildade ett företag i hur man blir framgångsrik i sociala medier. Hans konkreta råd var – Sätt igång Stefan, sen kommer du märka hur det funkar.

Eftersom jag själv är en person med oerhört dåligt tålamod, blev jag givetvis lite besviken att han inte kunde ge mig något mer konkret. Idag är jag dock väldigt tacksam för det rådet, tack Björne! Jag drog sedemera igång den här bloggen och skrev mitt allra första inlägg. På nåt sätt kändes det så himla skönt att sätta sig framför ett tangenbord och sätta ord på mina tankar. Jag har alltid älskat skrivandet och min hemliga dröm är nog att någon gång i mitt liv skriva en bok. Förmodligen skulle mitt tålamod inte räcka till, men drömmen finns ändå där.

När jag väl var igång med bloggen var jag tvungen att även ge mig på twitter. Även där kände jag mig som en total nolla. Det var ett gäng konstiga tecken, folk använde förkortningar och som alla nybörjare undrade jag vilka som jag skulle följa. De första jag följde var givetvis kändisar, men så småningom började jag även följa en massa ”vanliga” människor. Efter en tid var jag helt uppslukad av detta och insåg att det här var ”grejen”. Ofta får jag frågan – Vad är det som är så märkvärdigt med twitter? Svaret är inte enkelt, men för min del är det idag en del av min vardag. Jag har alltid varit ”den där” som på nåt sätt vill dela med sig till världen. Jag är rätt rastlös, min hjärna går ofta på högvarv och ideérna är ofta ett gäng. På nåt sätt behöver jag få vädra ut det med någon & eftersom jag råkar vara singel så blir twitter min vän att både hålla i handen samtidigt som mina vänner där faktiskt står ut med mig.

För nån månad sen gjorde jag ett personlighetstest. När jag häromdagen läste igenom de dryga 50 sidorna som handlade om min personlighet så kunde jag inte hålla mig för skratt. På nåt sätt trillade polletten ner. Jag har alltid varit helt orädd, har i stort sett alltid sett möjligheter och ser nästan alla människor som goda. Jag har alltid varit rätt naiv, vilket har givit mig ett gäng törnar, men livet är något som både ger och tar och vi väljer själva hur vi tacklar smällarna. När jag läste igenom personlighetstestet, var det rätt skönt att få ett kvitto på nåt sätt. Efter att jag hade läst sista sidan insåg jag att – Ja det där är faktiskt jag.

Det här var en lite annorlunda artikel än det jag brukar skriva. Det jag vill ha sagt med detta är egentligen att jag under en vecka kommer att skriva om min resa för Solresors räkning. Det kommer att handla om golfbanor, middagar, vänskap och lite annat smått och gott. Min lärdom avseende sociala medier är att man måste vara privat. Man måste våga vara sig själv, både på gott och ont. Mitt rättesnöre avseende min närvaro i sociala medier är – Det jag kan säga face to face till någon, det kan jag också skriva här. Hoppas ni tycker det är ok att jag kommer att sväva ut med lite annat här under en period. Trots allt är det också en del av mig, den något rastlösa men positiva Stefan.