Efter en veckas semester är jag nu tillbaka på jobbet igen. Det som slog mig när jag hade lämnat Sverige var hur vansinnigt fort jag glömde jobbet. Helt plötsligt satt jag på ett plan och verkligheten hemma sattes på paus. En skön men något udda känsla, framförallt om man som jag tillbringar nästan varje vaken timme med att fundera kring saker och ting på jobbet. Nu har jag varit igång och jobbat i 2 dagar men har fortfarande inte riktigt kommit igång än.
Idag tillbringade jag hela dagen på rekryteringsmässan i Västerås. Efter att ha varit där några timmar kom det fram en journalist från tidningen Handelsnytt och frågade om de kunde få göra ett reportage om iNEED och våra videopresentationer. Självklart sa jag att det var ok, lite reklam är alltid kul. Efter att vi hade pratat en stund märkte jag hur ringrostig jag var. Jag skulle förklara den stora fördelen med att man som kandidat fick göra en kortare film om sig själv samtidigt som företaget hade möjlighet att få lite mer information om personen bakom CV.t. Argumentationen haltade och jag blev varse om vilket lågt tempo jag hade i kroppen. Orden som normalt brukar flyta på, kändes nu något stapplande…
Uppenbarligen har semestern fyllt sitt syfte, jag har fullständigt kopplat bort allt som har med jobb att göra. Jag undrar dock hur lång tid det tar innan jag kommer att kunna få tillbaka den där något mer sprudlande energin igen. Det spanska mañana tempot verkar etsat sig fast i kroppen, rimligtvis bör jag ge mig själv veckan ut att komma tillbaka i gammal god form igen. Förmodligen är semester väldigt nyttigt, att koppla av brukar oftast leda till något gott. Jag läste någonstans att hjärnan arbetar som bäst när man ältat ett problem under lång tid och sen kopplar bort det. Oftast är det då som det undermedvetna tar över och bearbetar problemet som sedan kan leda fram till en lösning.