När personligheten avgör

Att satsa på entreprenörskapet – är det värt det?

On 19 mars, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
12

Entreprenör, vad är egentligen det? Vad innebär det att vara entreprenör och driva ett företag? För mig är det många gånger signifikativt med att satsa på en karriär som idrottsman. Du kliver in och lägger ner din totala själ, du blir aldrig riktigt fri, jobbet finns ständigt där i bakgrunden. Så många sömnlösa nätter jag har tragglat mig igenom och funderat på problem. Varje kund, varje affär känns många gånger livsviktig. Det är ditt eget namn som du väver ihop med ditt varumärke, det handlar om att ständigt leverera och att aldrig stanna upp.

Det är svårt för någon som inte själv varit med och sparkat igång ett bolag att riktigt inse vad som ligger i vågskålen. Det handlar inte ”bara” om att ibland ha dåliga dagar på jobbet, problem med systemen eller nåt annat projekt som måste levereras. Det handlar om ditt liv, det är långt mycket mer som står på spel när du väljer att helhjärtat dra igång en verksamhet. Människor i din omgivning kommer alltid att ha synpunkter, åsikter och tycka en massa saker, men vid dagens slut handlar om det om ditt liv, din överlevnad.

Trots detta väljer så många att ändå dra igång bolag. Nånstans handlar det ändå om att man tror på någonting, att ha en stark vilja att förändra något. För att lyckas måste man passionerat tro på det man gör. Man måste också våga sticka ut ur mängden. Detta i kombination med stenhårt arbete, en envishet och tjurighet att aldrig ge upp gör att man kan lyckas nå sina mål. Stoltheten att lyckas nå ut med sitt budskap och sitt bolag är värt hur mycket som helst. Nu har vi på iNEED varit igång under 4 år vilket givetvis sätter allting i ett annat ljus, men det förtar fortfarande inte glädjen i det vi håller på med. För mig är lågan lika brinnande som den var för 4 år sen, skillnaden är att idag är allting större.

Likheten med idrottaren är egentligen fortfarande densamma, skillnaden är att det är större arenor vi tävlar på. Nånstans tror jag att det är lågan som gör det hela värt det! Varje dag kliver man ur sängen med en längtan att bli lite bättre, att förändra världen en liten liten smula. Det kan låta förmätet att tycka så, men slutar man tro det så lär det aldrig hända. Det är hela tiden små steg i ett större sammanhang som gör det möjligt att nå fram. Resan som entreprenör är helt klart värt allt slit. Det handlar om att skapa ett livsverk, något större som man kan vara stolt över. Att veta att man var en del av att skapa något som bidragit till samhället.

Igår morse såg jag Jonas Sjöstedt på Godmorgon i Svt. De diskuterade bolagsskatten i Sverige och att storbolagen väljer att skatteplanera vilket gör att de inte behöver betala skatt här. Detta är ingenting jag försvarar, snarare tycker jag att det är ett problem. Hans lösning var dock att höja bolagsskatten rakt över hela linjen, dvs för alla företag. Jag satt där i soffan och trodde jag hörde fel. Där sitter han och utgår från de största bolagen och tycker att samtliga bolag ska betala mer. Det handlar om rätt många bolag i Sverige som skulle bli bestraffade om man resonerade på det viset. Ibland kan jag inte låta bli att bara ifrågasätta våra folkvalda, oavsett färg och block!

Min rekommendation till alla som går i tankar att starta eget är att bara göra det! Livet är inte oändligt, det finns inga repriser. Ibland måste vi bara släppa på säkerhetsbältet och kasta oss ut. Det kan gå åt pipan, men det kan också gå bra. Det kommer garanterat att få dig att känna dig mer levande som person. Jag ångrar inte en dag, även om jag fortfarande ligger vaken och funderar på om jag tänkt på allt. Det är en del av livet, en del av entreprenörskapet. Det härdar och det smärtar, men det berikar desto mer. I år har vi spänt bågen ganska hårt, men om jag tolkar tecknen i skyn ser det ljust ut. Många nya stora kunder, bra tryck på dagarna och vi fortsätter att expandera. Som en av mina bästa vänner brukar säga – Det gäller att inte tappa fart!

Tagged with: • • •
 

Arbetsmarknaden – Den sista Sovjetstaten!

On 21 februari, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
10

Imorse träffade jag en tjej som sökte jobb. Vi satt och pratade om arbetsmarknaden och hur den ser ut. Vi konstaterade att den tyvärr i alltför stor utsträckning är byggd utifrån arbetsgivaren. Arbetstagaren har egentligen inget val, vill man ha ett jobb är det bara se till att kavla upp ärmarna. CV-databaserna och dess utformning har skapat gigantiska trösklar som ser till att göra det än besvärligare för den som vill ut på arbetsmarknaden. Att söka mer än 2-3 jobb under en förmiddag kräver effektivitet. Jag fick också lära mig att man lätt scrollar förbi den inledande företagspresentationen i en platsannons för att direkt läsa om man matchar profilen eller inte. Detta är visserligen ingen ny information för mig, har genomfört undersökningar på ämnet och lyssnar mer eller mindre av potentiella kandidater dagligen för att skapa mig en känsla hur det ligger till.

Vi går mot ett samhälle där tålamodet blir allt mindre, där man räknar antalet klick och konstant försöker hitta genvägar att göra saker snabbare. Människor vill göra fler saker på kortare tid och företagen försöker konstant att tillgodose detta i form av olika lösningar. Dock handlar det om att inte tumma på kvalitén, att aldrig låta stressen och hetsen blir överordnad. Detta är en utmaning som vi ständigt ställs inför, att kontinuerligt utveckla oss samtidigt som vi ska tillgodose vår intressent. Redan på den tiden när jag läste marknadsföring pratade man om VOC (Voice Of the Customer), ett begrepp jag sällan ser idag. Kan inte minnas när jag senaste läste om det, trots allt handlar det om att veta ”vem som är vår intressent”. I den branschen jag representerar, verkar de flesta utgå från kunden, dvs företaget som betalar fakturan.

För mig är kandidaten vår intressent på nätet. Vår hemsida ska kommunicera med den som söker jobbet! När man som arbetssökande kommer in på den ska man snabbt kunna kolla jobben, det ska vara lätt att söka och dessutom ska det vara nytt och levande. Vi har frågat hundratals personer om vad de är nyfikna på innan de ska på en intervju. Svaren är nästan entydiga; Vem är den potentielle chefen, hur ser arbetsplatsen ut och vilken stil har de blivande kollegorna. Man vill helt enkelt få en liten ögonblicksbild från arbetsplatsen. Det är inte rocket science vi håller på med, det handlar om att tillgodose ett behov (VOC). Det bästa med det, är att arbetsgivaren i de flesta fall också vill visa upp sig, det finns så många förutfattade meningar om varje varumärke. Bakom varje varumärke finns det människor, dessa är av högsta intresse för någon vill bli en del av dem. Sen vi startade med filmade platsannonser har vi sett ett helt annat engagemang från arbetssökande. Vi får mail där man motiverar varför man vill ha ett specifikt jobb, varför man vill bli en del av just det teamet. Det engagemanget ger mig en glädje, det är värt hur mycket som helst. Det visar att intresset, viljan och kämpaglöden finns, det handlar bara om att vi måste se till att göra det lite mer attraktivt och roligt.

När Björn Rosengren myntade att Norge var ”den sista Sovjetstaten” fick han mycket kritik. Jag hävdar att rekryterings – och bemanningsbranschen är bland de sämst utvecklade branscherna som finns idag. Det är inte mycket som har hänt sedan slutet av 80-talet, ändå går många av dessa företag fantastiskt bra. För mig säger det egentligen inte speciellt mycket om de företagen, det säger mer om att branschen har satt en standard som alla har att förhålla sig till, oavsett vad man tycker.

De som känner mig, vet att jag är en riktig åsiktsmaskin. På twitter kan jag många gånger inte hålla tyst, men så länge jag kan stå för en åsikt har jag inga problem att sätta den på pränt. I fallet iNEED har jag dessutom lyxen att inte bara behöva tycka något, här kan jag faktiskt vara med och förändra. Eftersom jag råkade födas med en oerhört envishet och en tävlingsinstinkt som gränsar till manisk, har jag möjligheten att driva på en förändring. Det är en utmaning som jag älskar, att få vara med och skapa den. Ibland blir det givetvis fel, men då får man helt enkelt göra om igen. För oss handlar det om att tillgodose kandidaten och faktiskt se till att de hamnar på rätt arbetsplats. Då har vi även tillgodosett företaget som faktiskt vill anställa de som vill jobba där mest. För mig är det win – win på riktigt! Vår metodik med enkelheten, videopresentationerna och de filmade platsannonserna, skapar en snabbare och mer träffsäker process. Det är egentligen ingen större skillnad från en dejtingsida, vi ska matcha ihop 2 parter. De flesta skriver om matchning, vi skriver inte om det – vi gör det!

Tagged with: • • • • • • •
 

Nostalgi, funderingar och tankar om motivation.

On 16 februari, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
0

Det är februari månad, vintern har kommit till Stockholm och min kalender säger att året är 2012. Insåg under ett kundbesök idag att iNEED har passerat 4 år. Ibland förstår jag inte hur fort åren har susat förbi. Det är så lätt att man bara borrar ner huvudet och kör på. När jag kom hem från jobbet idag, började jag läsa gamla mail. Jag hittade mail som skrevs 2007, kändes lite nostalgiskt. Det känns så länge sen, samtidigt kändes det nästan som igår. Resan so far har varit kantad av så mycket. Det har varit finanskris, lågkonjunktur, stämningar och lite annat som har tagit kraft och energi. Någon dag kommer jag att berätta den verkliga dramatiken, det som under de första åren höll på att sätta krokben för allt. Nu är det dock historia, men ibland brukar jag gräva i minnesbanken för att hämta motivation.

Motivation och drivkraft är 2 fundamentala byggstenar för framgång. Utan dem är det svårt att på riktigt genomföra några underverk. Man kan nå en bit på talang, ytterligare en bit på vilja, men för att nå riktigt långt måste man i själen vara ordentligt motiverad. Jag tror inte det finns en enda riktigt framgångsrik elitidrottare eller entreprenör som inte är grundligt motiverad av det man gör! Hur ska man då bli riktigt motiverad, hur hittar man sin riktiga drivkraft? Det är frågor som för de allra flesta blir obesvarade. Däremot kan de flesta hitta saker man vill, saker man brinner för. Häromdagen satt jag framför teven och tittade på Nyhetsmorgon. Där diskuterade man förslaget om höjd pensionsålder. En av dem som skrev in till kanalen, beklagade sig å det grövsta. Hon beskrev hur hon under snart 35 års tid varje morgon pinat sig ur sängen för att överleva en dag till på samma jobb. För mig är det så tragiskt, att kasta bort sitt liv på det viset. 35 års pina på samma arbetsplats. Varför inte bryta den trenden och antingen byta jobb, ort eller åtminstone göra något åt situationen? Livet är något som inte går i repris, det levs en gång – här och nu.

Den senaste tiden har jag lagt en del tid att fundera på livet. Vet inte om det är någon form av kris, men jag blir ibland sittande och tänker och undrar hur det hade blivit om jag hade fattat andra beslut. Inte för att det spelar någon roll, jag kan bara förändra framtiden men ändå är jag lite nyfiken på vad som hade hänt om jag valt en annan väg. Livet, en intressant företeelse, värt att ta vara på! Jag tror nånstans att det finns en mening, att vi alla spelar en roll här på jorden. För mig finns det en mening att våra banor korsas, att vi som människor möts och skiljs. Jag tror dock att det handlar om att gripa tillfällena, vi måste agera när vi väl får chansen.

Min räddning är att jag alltid haft en oförtruten tro på mig själv. Jag har alltid levt i tron att jag fixar allt, det finns ingenting som är omöjligt. Jag har alltid varit orädd och tänkt att det som dyker upp är bara test, sånt som ska visa om jag är av rätt virke. Det har på nåt sätt varit det som gjort att jag har vågat kastat mig ut. Idag satt jag på ett möte med andra entreprenörer och lyssnade på deras historier. Det som slog mig var att i stort sett samtliga dessa redan vid starten av sina bolag hade säkrat upp med kunder, intäkter och hade en ekonomisk uthållighet. Själv hade jag pengar i 9 månader, inte en kund, ett avtal eller något annat. Det enda jag hade var en idé om ett annat sätt att söka jobb på. Resten stod skrivet i stjärnorna och om jag inte skulle klara det, då hade jag inte varit av rätt virke. Förmodligen har den här naiviteten ihop med tron på mig själv fört mig dit jag befinner mig idag. Det är en kombination av järnvilja, envishet och ”jag ska minsann visa dem”. Ibland är det nog bra att inte fundera allt för mycket på vad som skulle kunna hända. Det finns risker med allt, oavsett vad man väljer för väg. För mig handlar det bara om att alltid sträva framåt, att ständigt utvecklas och att hela tiden försöka göra saker bättre. Man får aldrig ge sig och viljan att bli bäst måste alltid brinna.

För iNEED tror jag på 2012. Ombord på skutan finns ett gäng fantastiska personer. Jag tror aldrig att det har sett bättre ut. Säljkåren, rekryterna och IT ser riktigt bra ut! Vi har börjat året riktigt bra och det känns som något stort ligger i luften. Egentligen ska man inte skriva så, men det struntar jag i. På riktigt känns det som vi står inför genombrottet, nu gäller det bara att fortsätta nöta på och samtidigt fortsätta sträva framåt. Min motivation och drivkraft är idag lika stor som den dag vi började, enda skillnaden är att det idag ser så mycket bättre ut. Jag ser verkligen fram emot den här våren och sommaren, jag tror att den är början på något stort.

Tagged with: • • •
 

Vad hade hänt – om jag fattat ett annat beslut?

On 17 januari, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
1

Ibland kan det hända att jag funderar på vad som skulle hänt om jag vid ett givet tillfälle hade fattat ett annat beslut. Vid vissa tidpunkter i livet ställs man inför val, som blir livsavgörande. Jag har vid några såna tillfällen känt att ”detta” är ett sånt tillfälle. Beslutet jag fattar nu kommer att förändra resten av mitt liv. Det är både spännande och skrämmande.

Att starta iNEED var definitivt ett sånt tillfälle. Mitt huvud hade under lång tid burit på en massa idéer inom rekrytering/bemanning. Frågorna jag hade var hur många som helst, det viktigaste var dock att verkligen dra igång. Jag vet inte hur många människor som går genom livet och säger ”jag borde”. För mig handlar det oftast om att bara göra det! När hjulen väl börjar snurra, blir det ändå till att parera, manövrera och ständigt lösa de utmaningar som uppkommer. Utöver det ska man bära på en vision, en tydlig sådan för att kunna styra skeppet i rätt riktning. Min vision då var väl egentligen inte speciellt tydlig. Det handlade mer om idén om att förenkla sätten att söka jobb på samtidigt som företagen skulle få ett bättre beslutsunderlag avseende vilka kandidater man ville träffa. Vid starten av bolaget visste jag tillnärmelsevis inte lika mycket om arbetsmarknaden som jag vet idag. Kunskap är något man aldrig kan få för mycket av.

Allteftersom tiden har gått har saker och ting sakta börjat utkristallisera sig. Idag finns en vision om att förändra sättet vi rekryterar på i Sverige. Det handlar om att anpassa sig till den värld vi lever i, att tillgodose de målgrupper vi riktar oss till samt att ständigt jobba med utveckling. Om vi för en sekund leker med tanken att det idag inte finns några rekrytering – eller bemanningsföretag. Det finns alltså inga cv-databaser eller rekryteringssystem. Skulle vi då börja med att uppfinna stereotypa system som är krångliga, som gör det svårt att söka jobb eller som allmänt bara bygger på att byråkratisera? Eller skulle vi tänka att vi försöker göra jobbsökandet lite roligare, synligare och enklare? Jag tror på det sistnämnda, det är också det som driver mig och iNEED framåt. Att ständigt  kämpa för att göra saker och ting annorlunda och förhoppningsvis bättre. Enklare och roligare är ingen motsats till bättre och smartare. I min värld är det snarare ett likhetstecken mellan dessa! Företag som idag växer upp har många gånger ett helt annat sätt att tänka och jobbar med smartare och bättre teknik som möjliggör enklare processer. Det är därför de bolagen blir uppköpta, de större drakarna vill åt både tekniken, kunnandet och i många fall även ideérna bakom.

Min egen vision för iNEED är tydlig och enkel. Jag vill att vi ska bli företaget som ändrade sättet att rekrytera och bemanna. Vi ska vara det bolaget som faktiskt förändrade branschen, som gjorde saker enklare och som gjorde jobbsökandet roligare. I den visionen är faktiskt alla vinnare. För några år sen var vi okända och många höjde på ögonbrynen när vi kom ut och visade våra videopresentationer. Idag sa en HR-direktör på ett multinationellt företag som jag träffade, att vi står inför ett paradigmskifte där ni (läs iNEED) är de som kommer att vara de som förändrar. Gissa om att jag blev glad och kände mig stolt efter det. Varje dag händer det nya spännande saker och både media och andra intressenter börjar uppmärksamma det vi håller på med. Jag får nästan varje vecka förfrågningar om att komma ut och föreläsa på olika ställen, det är verkligen smickrande. I april kommer jag bland annat att föreläsa för Arbetsförmedlingen på deras inspirationsdagar för arbetsförmedlarna. I nästa nummer av Personal&Ledarskap kommer det en artikel om oss. Det är föreläsningar på universitet och högskolor och det poppar in en mängd andra inbjudningar.

Allt detta är verkligen jättekul. Samtidigt kan jag tänka – vad hade hänt om jag inte startat detta? Hur hade mitt liv blivit då? Den här typen av frågor kan jag ibland fråga mig. Vet inte om jag blir så mycket klokare, trots allt handlar livet om att förhålla sig till de beslut man tar och sedan göra det bästa av dem. Men visst känns det lockande att fundera på vad som hade hänt. En av mina favoritfilmer är Sliding Doors, där kan man följa Gwyneth Peltrows liv i 2 verisioner. Jag gillar tanken. Jag brukar dock tänka att valet med iNEED var helt rätt. Det här är för mig mer än bara ett jobb. Det är mer än bara vara delaktig i att bygga ett bolag. Detta är min mission i livet, för mig är det här grejen! Jag känner att jag på riktigt har hittat det jag vill göra, av hela mitt hjärta. Det mina vänner – DET KÄNNS BRA!

 

Livet – dags för mig att skapa en bättre balans.

On 13 december, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
2

För exakt en vecka sen, tog jag med mig gänget på kontoret för att lyssna på Kay Pollak. Under några dagar skulle han köra sin show som bygger på hans 2 böcker – Att växa genom möten och Att välja glädje. Jag hade inte läst någon av böckerna vilket gjorde att jag steg in i salongen utan några som helst förväntningar. På scenen satt en ensam man på en stol. Ingen rekvisita, ingen orkester, han satt där på sin stol och såg nästan lite förvirrad ut. Helt plötsligt reser han sig upp och börjar prata. Fram träder en oerhört karismatisk man, som visar sig ha kämpat med sargat självförtroende, mer eller mindre hela livet. Idag, 73 år senare har han äntligen kommit fram till att han faktiskt är bra.

Föreställningen varade under 3 timmar och det byggde på en röd tråd – Hur tar vi oss från ledsen till glad. Ett mycket intressant tema, om hur vi människor själva äger makten över vårt eget sinnestillstånd. Vi väljer att se på saker med olika glasögon. Jag har från tid till annan berört detta, hur vi via aktiva val styr vårt eget liv och därmed hur vi mår. Det är defintivt något som är oerhört svårt, men att bara vara medveten att vi faktiskt kan påverka tror jag hjälper. I det mörker som nu råder är det många gånger svårt att hitta den där glädjen. Den där känslan av välbefinnande som gör att vi känner oss lätta till mods och tar oss an varje dag med lust.

Själv har jag under en period befunnit mig i något som jag skulle vilja beskriva som ett litet vakuum. Jag har gått omkring och funderat över mitt liv, om jag gör rätt saker och vad som gör mig riktigt glad. Jag skulle vilja beskriva det som en frågande fas där jag känner efter hur jag egentligen mår. Det handlar om en brist på energi, en avsaknad av ”det” där som gör att man studsar fram i tillvaron. Jag tror definitivt att mörkret spelar en roll, men för mig handlar det också om att jag funderar över mitt eget liv. Såna där tankar som jag tror att vi alla får mellan varven. Jag har försökt anamma hans tankesätt, att försöka förpassa mig från den ”ledsna” gubben till den ”glada” gubben, men det är inte enkelt. Under årens lopp har jag plöjt x antal böcker som handlar om psykologi, om mental träning och att försätta sig i rätt mentalt tillstånd. En av mina slutsatser är att det handlar om balans i livet. Precis som tallriksmodellen med lika delar kött, grönsaker och kolyhydrater, tror jag livet ska se ut ungefär enligt samma modell. Ingen del får under för lång tid ta överhanden. Om jag tar en liten snabbtitt på mig själv inser jag att det inte sett ut så. Jobbet har mer eller mindre ägt min tallrik. Detta har givetvis orsakat en obalans vilket gör att jag hamnat i det här läget, där jag går omkring och funderar över livet.

Av någon outgrundlig anledning är det här ofta tankar som brukar dyka upp lagom till det nya året. Jag är inte mannen som brukar utlova några nyårslöften, men detta nyår ska jag nog ge mig på ett löfte ändå. Det löftet är ganska enkelt, det handlar om att bryta det här livet som singel och samtidigt jobba lite mindre. Att ge mitt liv – min tallrik en bättre balans. Jag tror det kommer till en punkt i varje människas liv, när man säger till sig själv – Nu är det dags att förändra tillvaron. För mig är den stunden kommen. Det känns skönt att ha nått fram till den slutsatsen, samtidigt måste jag erkänna att jag är lite rädd för det. Att börja ändra är också att ge sig ut på okända vatten. Att vara rädd, ovetande och inte veta hur det ska bli, är lite läskigt. Samtidigt är det väl det också det som gör livet så spännande. Vetskapen om att man står inför förändringar som man inte vet någonting om. Att bara skriva de här raderna var faktiskt ganska skönt och det är också första steget mot den förändringen.

Tagged with: • • •
 
« Previous Entries Next Entries »

Stefan Lidén

Grundare Higher & Next u

Hoppa till innehåll ↓