När personligheten avgör

2012 – Dags att börja tala med bönder på bönders språk!

On 4 april, 2012, in Personlig utveckling, by stefan.liden@ineed.se
2

”Tala med bönder – på bönders språk” Det kan vara det mest grundläggande steget i all form av kommunikation. Året är 2012, överallt diskuteras arbetslöshet, tufft att komma in på arbetsmarknaden, regleringar osv. Samtidigt befinner sig företagen i en problematik med att hitta rätt kompetens, dvs rätt personer. Detta är också det som politiker just nu väljer att kalla ”matchning” eller som det oftast heter ”missmatchning”.  Idag, 3 april när jag kikade på Arbetsförmedlingen fanns exakt 65 470 lediga jobb. Samtidigt finns det ca 450 000 personer utanför arbetsmarknaden. Nånstans här finns i min värld, ett problem!

Varför öppnade jag  då med ”tala  med bönder…”? Skälet till den öppningen är att företagen som tillhandahåller alla dessa 65 470 lediga  jobb uppenbarligen inte lyckas nå fram med sin kommunikation. De lyckas inte tala med ”bönderna” på ett språk som de förstår. De hittar inte vägarna fram i bruset helt enkelt. Jag pratar dagligen med företag om attraktion, om att göra sig själv till moderna arbetsgivare dit människor faktiskt söker sig. Det handlar om massa olika åtgärder, alltifrån att skapa sig ett intressant varumärke till att faktiskt se till att ha bra produkter/tjänster att erbjuda marknaden. Det handlar också om det första mötet med potentiella kandidater. Själva platsannonsen är för väldigt många den första kontakten man får med bolaget.

Enligt Svt förmedlas idag drygt 95 % av jobben via nätet. 95 % är en väldigt hög siffra. Om man skärskådar detta beteende lite mer och kikar på hur det faktiskt ser ut, ser processen ut enligt följande. Man hittar oftast jobbet via en jobbportal alt via en kompis/nätverk som tipsar om något jobb som ligger ute. Man klickar på den annonsen och börjar läsa. I de flesta fall är det en klassisk trespaltare, dvs   1) Det här är vi (företag X)   2) Det här är tjänsten   3) Det här är du och dina kvalifikationer. Om allt detta känns rätt så trycker du på knappen ”Ansök Här” och möts i de flesta fall av budskapet ”Är du registrerad i vår databas”? Här börjar problematiken för de allra flesta!

Man ställer sig själv frågan – Är detta tillräckligt intressant för att jag ska ansöka? Om svaret är Ja, fyller man i all information för att till slut se att de ändå vill att man ska bifoga sin cv. Ok, tänker de allra flesta, varför fylla i all information om jag ändå har allt i min cv? Man gör detta en gång, kanske två gånger men efter ett antal gånger så orkar man inte längre. Framförallt inte då man i bästa fall får ett autosvar som säger ”tack för din ansökan” och sen inte hör något mer. I det läget försöker man hitta alternativa vägar istället, vägar som gör att man slipper lägga 1 timme för att söka varje enskilt jobb. Till saken hör att annonserna har sett ut på samma sätt sen 80-talet, enda skillnaden var att de var placerade i tidningen. Dessutom är ofta kriterierna i annonserna satta utifrån att personerna redan ska kunna det mesta när de börjar.

Nu kommer en ny generation ut på arbetsmarknaden. En generation som praktiskt taget vuxit upp med en laptop och mobil i handen. Man är snabb att manövrera och tålamodet är i många fall väldigt kort. Det som tar tid sållas bort och man ställer andra frågor till potentiella arbetsgivare. Frågor som ”vad kan ni erbjuda mig”, ”varför ska jag jobba här” osv. Det här blir många gånger en chock för arbetgsgivaren. Man tycker också att platsannonserna är tråkiga och man scrollar gärna förbi ingressen. Den här generationen har koll på Youtube och använder sin mobil till att filma med och delar gärna klippen via sociala medier. De är uppväxta med rörlig ljud och bild och förväntar sig att företag levererar något mer. För oss på iNEED som har jobbat med videopresentationer och filmade platsannonser sedan 2008, känns allt detta naturligt. Man vill gärna se, bedöma och ”känna in” jobbet och företaget. En film säger så mycket mer och skapar ett helt annat engagemang från den arbetssökande. Helt plötsligt blir det möjligt att se sig själv i en miljö där man får utvecklas ihop med andra.

För mig är det faktiskt en gåta att fler företag inte valt att jobba på detta viset? Jag blir lika konfunderad varje gång när jag får svaret, ”detta är nog inget för oss”. I min värld väljer man helt enkelt att inte tala med bönderna på deras språk. Till saken hör att denna generation givetvis har föräldrar som idag också hänger på Facebook. De har också blivit duktiga på att lära sig dela klipp, använda sin smartphone till annat än att bara ringa med. Helt plötsligt har vi fler generationer som lärt sig använda sig av nya medier och som också tycker att det är kul att saker och ting faktiskt förändras. Vi är precis mitt uppe i ett skifte där mycket håller på att ändras. Tekniken har blivit mer tillgänglig tack vare bättre verktyg och lägre priser. Nu handlar det om att skapa värde och leverera nytta genom tekniken. Jag tror helt enkelt att vi måste börja tänka i nya banor för att börja hitta lösningar på den matchningsproblematik som de facto finns.

För att åtminstone hitta vägar att delvis förbättra matchningen krävs annorlunda metoder. Att synliggöra bolagen med film ner på avdelningsnivå gör faktiskt varumärket mer levande. Bakom företaget likväl som bakom cv.et finns faktiskt människor. Låt oss lyfta fram dem i ett annat ljus för att på det viset skapa känslor som faktiskt berör oss. Sånt som berör, tenderar ofta till att skapa engagemang som faktiskt kan vara bron mellan företaget och kandidaten. Våga lyssna, våga acceptera och framförallt våga agera!

 

Tagged with: • • • • • • • •
 

Att satsa på entreprenörskapet – är det värt det?

On 19 mars, 2012, in Personlig utveckling, by stefan.liden@ineed.se
12

Entreprenör, vad är egentligen det? Vad innebär det att vara entreprenör och driva ett företag? För mig är det många gånger signifikativt med att satsa på en karriär som idrottsman. Du kliver in och lägger ner din totala själ, du blir aldrig riktigt fri, jobbet finns ständigt där i bakgrunden. Så många sömnlösa nätter jag har tragglat mig igenom och funderat på problem. Varje kund, varje affär känns många gånger livsviktig. Det är ditt eget namn som du väver ihop med ditt varumärke, det handlar om att ständigt leverera och att aldrig stanna upp.

Det är svårt för någon som inte själv varit med och sparkat igång ett bolag att riktigt inse vad som ligger i vågskålen. Det handlar inte ”bara” om att ibland ha dåliga dagar på jobbet, problem med systemen eller nåt annat projekt som måste levereras. Det handlar om ditt liv, det är långt mycket mer som står på spel när du väljer att helhjärtat dra igång en verksamhet. Människor i din omgivning kommer alltid att ha synpunkter, åsikter och tycka en massa saker, men vid dagens slut handlar om det om ditt liv, din överlevnad.

Trots detta väljer så många att ändå dra igång bolag. Nånstans handlar det ändå om att man tror på någonting, att ha en stark vilja att förändra något. För att lyckas måste man passionerat tro på det man gör. Man måste också våga sticka ut ur mängden. Detta i kombination med stenhårt arbete, en envishet och tjurighet att aldrig ge upp gör att man kan lyckas nå sina mål. Stoltheten att lyckas nå ut med sitt budskap och sitt bolag är värt hur mycket som helst. Nu har vi på iNEED varit igång under 4 år vilket givetvis sätter allting i ett annat ljus, men det förtar fortfarande inte glädjen i det vi håller på med. För mig är lågan lika brinnande som den var för 4 år sen, skillnaden är att idag är allting större.

Likheten med idrottaren är egentligen fortfarande densamma, skillnaden är att det är större arenor vi tävlar på. Nånstans tror jag att det är lågan som gör det hela värt det! Varje dag kliver man ur sängen med en längtan att bli lite bättre, att förändra världen en liten liten smula. Det kan låta förmätet att tycka så, men slutar man tro det så lär det aldrig hända. Det är hela tiden små steg i ett större sammanhang som gör det möjligt att nå fram. Resan som entreprenör är helt klart värt allt slit. Det handlar om att skapa ett livsverk, något större som man kan vara stolt över. Att veta att man var en del av att skapa något som bidragit till samhället.

Igår morse såg jag Jonas Sjöstedt på Godmorgon i Svt. De diskuterade bolagsskatten i Sverige och att storbolagen väljer att skatteplanera vilket gör att de inte behöver betala skatt här. Detta är ingenting jag försvarar, snarare tycker jag att det är ett problem. Hans lösning var dock att höja bolagsskatten rakt över hela linjen, dvs för alla företag. Jag satt där i soffan och trodde jag hörde fel. Där sitter han och utgår från de största bolagen och tycker att samtliga bolag ska betala mer. Det handlar om rätt många bolag i Sverige som skulle bli bestraffade om man resonerade på det viset. Ibland kan jag inte låta bli att bara ifrågasätta våra folkvalda, oavsett färg och block!

Min rekommendation till alla som går i tankar att starta eget är att bara göra det! Livet är inte oändligt, det finns inga repriser. Ibland måste vi bara släppa på säkerhetsbältet och kasta oss ut. Det kan gå åt pipan, men det kan också gå bra. Det kommer garanterat att få dig att känna dig mer levande som person. Jag ångrar inte en dag, även om jag fortfarande ligger vaken och funderar på om jag tänkt på allt. Det är en del av livet, en del av entreprenörskapet. Det härdar och det smärtar, men det berikar desto mer. I år har vi spänt bågen ganska hårt, men om jag tolkar tecknen i skyn ser det ljust ut. Många nya stora kunder, bra tryck på dagarna och vi fortsätter att expandera. Som en av mina bästa vänner brukar säga – Det gäller att inte tappa fart!

Tagged with: • • • •
 

Arbetsmarknaden – Den sista Sovjetstaten!

On 21 februari, 2012, in Personlig utveckling, by stefan.liden@ineed.se
10

Imorse träffade jag en tjej som sökte jobb. Vi satt och pratade om arbetsmarknaden och hur den ser ut. Vi konstaterade att den tyvärr i alltför stor utsträckning är byggd utifrån arbetsgivaren. Arbetstagaren har egentligen inget val, vill man ha ett jobb är det bara se till att kavla upp ärmarna. CV-databaserna och dess utformning har skapat gigantiska trösklar som ser till att göra det än besvärligare för den som vill ut på arbetsmarknaden. Att söka mer än 2-3 jobb under en förmiddag kräver effektivitet. Jag fick också lära mig att man lätt scrollar förbi den inledande företagspresentationen i en platsannons för att direkt läsa om man matchar profilen eller inte. Detta är visserligen ingen ny information för mig, har genomfört undersökningar på ämnet och lyssnar mer eller mindre av potentiella kandidater dagligen för att skapa mig en känsla hur det ligger till.

Vi går mot ett samhälle där tålamodet blir allt mindre, där man räknar antalet klick och konstant försöker hitta genvägar att göra saker snabbare. Människor vill göra fler saker på kortare tid och företagen försöker konstant att tillgodose detta i form av olika lösningar. Dock handlar det om att inte tumma på kvalitén, att aldrig låta stressen och hetsen blir överordnad. Detta är en utmaning som vi ständigt ställs inför, att kontinuerligt utveckla oss samtidigt som vi ska tillgodose vår intressent. Redan på den tiden när jag läste marknadsföring pratade man om VOC (Voice Of the Customer), ett begrepp jag sällan ser idag. Kan inte minnas när jag senaste läste om det, trots allt handlar det om att veta ”vem som är vår intressent”. I den branschen jag representerar, verkar de flesta utgå från kunden, dvs företaget som betalar fakturan.

För mig är kandidaten vår intressent på nätet. Vår hemsida ska kommunicera med den som söker jobbet! När man som arbetssökande kommer in på den ska man snabbt kunna kolla jobben, det ska vara lätt att söka och dessutom ska det vara nytt och levande. Vi har frågat hundratals personer om vad de är nyfikna på innan de ska på en intervju. Svaren är nästan entydiga; Vem är den potentielle chefen, hur ser arbetsplatsen ut och vilken stil har de blivande kollegorna. Man vill helt enkelt få en liten ögonblicksbild från arbetsplatsen. Det är inte rocket science vi håller på med, det handlar om att tillgodose ett behov (VOC). Det bästa med det, är att arbetsgivaren i de flesta fall också vill visa upp sig, det finns så många förutfattade meningar om varje varumärke. Bakom varje varumärke finns det människor, dessa är av högsta intresse för någon vill bli en del av dem. Sen vi startade med filmade platsannonser har vi sett ett helt annat engagemang från arbetssökande. Vi får mail där man motiverar varför man vill ha ett specifikt jobb, varför man vill bli en del av just det teamet. Det engagemanget ger mig en glädje, det är värt hur mycket som helst. Det visar att intresset, viljan och kämpaglöden finns, det handlar bara om att vi måste se till att göra det lite mer attraktivt och roligt.

När Björn Rosengren myntade att Norge var ”den sista Sovjetstaten” fick han mycket kritik. Jag hävdar att rekryterings – och bemanningsbranschen är bland de sämst utvecklade branscherna som finns idag. Det är inte mycket som har hänt sedan slutet av 80-talet, ändå går många av dessa företag fantastiskt bra. För mig säger det egentligen inte speciellt mycket om de företagen, det säger mer om att branschen har satt en standard som alla har att förhålla sig till, oavsett vad man tycker.

De som känner mig, vet att jag är en riktig åsiktsmaskin. På twitter kan jag många gånger inte hålla tyst, men så länge jag kan stå för en åsikt har jag inga problem att sätta den på pränt. I fallet iNEED har jag dessutom lyxen att inte bara behöva tycka något, här kan jag faktiskt vara med och förändra. Eftersom jag råkade födas med en oerhört envishet och en tävlingsinstinkt som gränsar till manisk, har jag möjligheten att driva på en förändring. Det är en utmaning som jag älskar, att få vara med och skapa den. Ibland blir det givetvis fel, men då får man helt enkelt göra om igen. För oss handlar det om att tillgodose kandidaten och faktiskt se till att de hamnar på rätt arbetsplats. Då har vi även tillgodosett företaget som faktiskt vill anställa de som vill jobba där mest. För mig är det win – win på riktigt! Vår metodik med enkelheten, videopresentationerna och de filmade platsannonserna, skapar en snabbare och mer träffsäker process. Det är egentligen ingen större skillnad från en dejtingsida, vi ska matcha ihop 2 parter. De flesta skriver om matchning, vi skriver inte om det – vi gör det!

Tagged with: • • • • • • •
 

Nostalgi, funderingar och tankar om motivation.

On 16 februari, 2012, in Personlig utveckling, by stefan.liden@ineed.se
0

Det är februari månad, vintern har kommit till Stockholm och min kalender säger att året är 2012. Insåg under ett kundbesök idag att iNEED har passerat 4 år. Ibland förstår jag inte hur fort åren har susat förbi. Det är så lätt att man bara borrar ner huvudet och kör på. När jag kom hem från jobbet idag, började jag läsa gamla mail. Jag hittade mail som skrevs 2007, kändes lite nostalgiskt. Det känns så länge sen, samtidigt kändes det nästan som igår. Resan so far har varit kantad av så mycket. Det har varit finanskris, lågkonjunktur, stämningar och lite annat som har tagit kraft och energi. Någon dag kommer jag att berätta den verkliga dramatiken, det som under de första åren höll på att sätta krokben för allt. Nu är det dock historia, men ibland brukar jag gräva i minnesbanken för att hämta motivation.

Motivation och drivkraft är 2 fundamentala byggstenar för framgång. Utan dem är det svårt att på riktigt genomföra några underverk. Man kan nå en bit på talang, ytterligare en bit på vilja, men för att nå riktigt långt måste man i själen vara ordentligt motiverad. Jag tror inte det finns en enda riktigt framgångsrik elitidrottare eller entreprenör som inte är grundligt motiverad av det man gör! Hur ska man då bli riktigt motiverad, hur hittar man sin riktiga drivkraft? Det är frågor som för de allra flesta blir obesvarade. Däremot kan de flesta hitta saker man vill, saker man brinner för. Häromdagen satt jag framför teven och tittade på Nyhetsmorgon. Där diskuterade man förslaget om höjd pensionsålder. En av dem som skrev in till kanalen, beklagade sig å det grövsta. Hon beskrev hur hon under snart 35 års tid varje morgon pinat sig ur sängen för att överleva en dag till på samma jobb. För mig är det så tragiskt, att kasta bort sitt liv på det viset. 35 års pina på samma arbetsplats. Varför inte bryta den trenden och antingen byta jobb, ort eller åtminstone göra något åt situationen? Livet är något som inte går i repris, det levs en gång – här och nu.

Den senaste tiden har jag lagt en del tid att fundera på livet. Vet inte om det är någon form av kris, men jag blir ibland sittande och tänker och undrar hur det hade blivit om jag hade fattat andra beslut. Inte för att det spelar någon roll, jag kan bara förändra framtiden men ändå är jag lite nyfiken på vad som hade hänt om jag valt en annan väg. Livet, en intressant företeelse, värt att ta vara på! Jag tror nånstans att det finns en mening, att vi alla spelar en roll här på jorden. För mig finns det en mening att våra banor korsas, att vi som människor möts och skiljs. Jag tror dock att det handlar om att gripa tillfällena, vi måste agera när vi väl får chansen.

Min räddning är att jag alltid haft en oförtruten tro på mig själv. Jag har alltid levt i tron att jag fixar allt, det finns ingenting som är omöjligt. Jag har alltid varit orädd och tänkt att det som dyker upp är bara test, sånt som ska visa om jag är av rätt virke. Det har på nåt sätt varit det som gjort att jag har vågat kastat mig ut. Idag satt jag på ett möte med andra entreprenörer och lyssnade på deras historier. Det som slog mig var att i stort sett samtliga dessa redan vid starten av sina bolag hade säkrat upp med kunder, intäkter och hade en ekonomisk uthållighet. Själv hade jag pengar i 9 månader, inte en kund, ett avtal eller något annat. Det enda jag hade var en idé om ett annat sätt att söka jobb på. Resten stod skrivet i stjärnorna och om jag inte skulle klara det, då hade jag inte varit av rätt virke. Förmodligen har den här naiviteten ihop med tron på mig själv fört mig dit jag befinner mig idag. Det är en kombination av järnvilja, envishet och ”jag ska minsann visa dem”. Ibland är det nog bra att inte fundera allt för mycket på vad som skulle kunna hända. Det finns risker med allt, oavsett vad man väljer för väg. För mig handlar det bara om att alltid sträva framåt, att ständigt utvecklas och att hela tiden försöka göra saker bättre. Man får aldrig ge sig och viljan att bli bäst måste alltid brinna.

För iNEED tror jag på 2012. Ombord på skutan finns ett gäng fantastiska personer. Jag tror aldrig att det har sett bättre ut. Säljkåren, rekryterna och IT ser riktigt bra ut! Vi har börjat året riktigt bra och det känns som något stort ligger i luften. Egentligen ska man inte skriva så, men det struntar jag i. På riktigt känns det som vi står inför genombrottet, nu gäller det bara att fortsätta nöta på och samtidigt fortsätta sträva framåt. Min motivation och drivkraft är idag lika stor som den dag vi började, enda skillnaden är att det idag ser så mycket bättre ut. Jag ser verkligen fram emot den här våren och sommaren, jag tror att den är början på något stort.

Tagged with: • • • •
 

Vad hade hänt – om jag fattat ett annat beslut?

On 17 januari, 2012, in Personlig utveckling, by stefan.liden@ineed.se
0

Ibland kan det hända att jag funderar på vad som skulle hänt om jag vid ett givet tillfälle hade fattat ett annat beslut. Vid vissa tidpunkter i livet ställs man inför val, som blir livsavgörande. Jag har vid några såna tillfällen känt att ”detta” är ett sånt tillfälle. Beslutet jag fattar nu kommer att förändra resten av mitt liv. Det är både spännande och skrämmande.

Att starta iNEED var definitivt ett sånt tillfälle. Mitt huvud hade under lång tid burit på en massa idéer inom rekrytering/bemanning. Frågorna jag hade var hur många som helst, det viktigaste var dock att verkligen dra igång. Jag vet inte hur många människor som går genom livet och säger ”jag borde”. För mig handlar det oftast om att bara göra det! När hjulen väl börjar snurra, blir det ändå till att parera, manövrera och ständigt lösa de utmaningar som uppkommer. Utöver det ska man bära på en vision, en tydlig sådan för att kunna styra skeppet i rätt riktning. Min vision då var väl egentligen inte speciellt tydlig. Det handlade mer om idén om att förenkla sätten att söka jobb på samtidigt som företagen skulle få ett bättre beslutsunderlag avseende vilka kandidater man ville träffa. Vid starten av bolaget visste jag tillnärmelsevis inte lika mycket om arbetsmarknaden som jag vet idag. Kunskap är något man aldrig kan få för mycket av.

Allteftersom tiden har gått har saker och ting sakta börjat utkristallisera sig. Idag finns en vision om att förändra sättet vi rekryterar på i Sverige. Det handlar om att anpassa sig till den värld vi lever i, att tillgodose de målgrupper vi riktar oss till samt att ständigt jobba med utveckling. Om vi för en sekund leker med tanken att det idag inte finns några rekrytering – eller bemanningsföretag. Det finns alltså inga cv-databaser eller rekryteringssystem. Skulle vi då börja med att uppfinna stereotypa system som är krångliga, som gör det svårt att söka jobb eller som allmänt bara bygger på att byråkratisera? Eller skulle vi tänka att vi försöker göra jobbsökandet lite roligare, synligare och enklare? Jag tror på det sistnämnda, det är också det som driver mig och iNEED framåt. Att ständigt  kämpa för att göra saker och ting annorlunda och förhoppningsvis bättre. Enklare och roligare är ingen motsats till bättre och smartare. I min värld är det snarare ett likhetstecken mellan dessa! Företag som idag växer upp har många gånger ett helt annat sätt att tänka och jobbar med smartare och bättre teknik som möjliggör enklare processer. Det är därför de bolagen blir uppköpta, de större drakarna vill åt både tekniken, kunnandet och i många fall även ideérna bakom.

Min egen vision för iNEED är tydlig och enkel. Jag vill att vi ska bli företaget som ändrade sättet att rekrytera och bemanna. Vi ska vara det bolaget som faktiskt förändrade branschen, som gjorde saker enklare och som gjorde jobbsökandet roligare. I den visionen är faktiskt alla vinnare. För några år sen var vi okända och många höjde på ögonbrynen när vi kom ut och visade våra videopresentationer. Idag sa en HR-direktör på ett multinationellt företag som jag träffade, att vi står inför ett paradigmskifte där ni (läs iNEED) är de som kommer att vara de som förändrar. Gissa om att jag blev glad och kände mig stolt efter det. Varje dag händer det nya spännande saker och både media och andra intressenter börjar uppmärksamma det vi håller på med. Jag får nästan varje vecka förfrågningar om att komma ut och föreläsa på olika ställen, det är verkligen smickrande. I april kommer jag bland annat att föreläsa för Arbetsförmedlingen på deras inspirationsdagar för arbetsförmedlarna. I nästa nummer av Personal&Ledarskap kommer det en artikel om oss. Det är föreläsningar på universitet och högskolor och det poppar in en mängd andra inbjudningar.

Allt detta är verkligen jättekul. Samtidigt kan jag tänka – vad hade hänt om jag inte startat detta? Hur hade mitt liv blivit då? Den här typen av frågor kan jag ibland fråga mig. Vet inte om jag blir så mycket klokare, trots allt handlar livet om att förhålla sig till de beslut man tar och sedan göra det bästa av dem. Men visst känns det lockande att fundera på vad som hade hänt. En av mina favoritfilmer är Sliding Doors, där kan man följa Gwyneth Peltrows liv i 2 verisioner. Jag gillar tanken. Jag brukar dock tänka att valet med iNEED var helt rätt. Det här är för mig mer än bara ett jobb. Det är mer än bara vara delaktig i att bygga ett bolag. Detta är min mission i livet, för mig är det här grejen! Jag känner att jag på riktigt har hittat det jag vill göra, av hela mitt hjärta. Det mina vänner – DET KÄNNS BRA!

 

Livet – dags för mig att skapa en bättre balans.

On 13 december, 2011, in Personlig utveckling, by stefan.liden@ineed.se
2

För exakt en vecka sen, tog jag med mig gänget på kontoret för att lyssna på Kay Pollak. Under några dagar skulle han köra sin show som bygger på hans 2 böcker – Att växa genom möten och Att välja glädje. Jag hade inte läst någon av böckerna vilket gjorde att jag steg in i salongen utan några som helst förväntningar. På scenen satt en ensam man på en stol. Ingen rekvisita, ingen orkester, han satt där på sin stol och såg nästan lite förvirrad ut. Helt plötsligt reser han sig upp och börjar prata. Fram träder en oerhört karismatisk man, som visar sig ha kämpat med sargat självförtroende, mer eller mindre hela livet. Idag, 73 år senare har han äntligen kommit fram till att han faktiskt är bra.

Föreställningen varade under 3 timmar och det byggde på en röd tråd – Hur tar vi oss från ledsen till glad. Ett mycket intressant tema, om hur vi människor själva äger makten över vårt eget sinnestillstånd. Vi väljer att se på saker med olika glasögon. Jag har från tid till annan berört detta, hur vi via aktiva val styr vårt eget liv och därmed hur vi mår. Det är defintivt något som är oerhört svårt, men att bara vara medveten att vi faktiskt kan påverka tror jag hjälper. I det mörker som nu råder är det många gånger svårt att hitta den där glädjen. Den där känslan av välbefinnande som gör att vi känner oss lätta till mods och tar oss an varje dag med lust.

Själv har jag under en period befunnit mig i något som jag skulle vilja beskriva som ett litet vakuum. Jag har gått omkring och funderat över mitt liv, om jag gör rätt saker och vad som gör mig riktigt glad. Jag skulle vilja beskriva det som en frågande fas där jag känner efter hur jag egentligen mår. Det handlar om en brist på energi, en avsaknad av ”det” där som gör att man studsar fram i tillvaron. Jag tror definitivt att mörkret spelar en roll, men för mig handlar det också om att jag funderar över mitt eget liv. Såna där tankar som jag tror att vi alla får mellan varven. Jag har försökt anamma hans tankesätt, att försöka förpassa mig från den ”ledsna” gubben till den ”glada” gubben, men det är inte enkelt. Under årens lopp har jag plöjt x antal böcker som handlar om psykologi, om mental träning och att försätta sig i rätt mentalt tillstånd. En av mina slutsatser är att det handlar om balans i livet. Precis som tallriksmodellen med lika delar kött, grönsaker och kolyhydrater, tror jag livet ska se ut ungefär enligt samma modell. Ingen del får under för lång tid ta överhanden. Om jag tar en liten snabbtitt på mig själv inser jag att det inte sett ut så. Jobbet har mer eller mindre ägt min tallrik. Detta har givetvis orsakat en obalans vilket gör att jag hamnat i det här läget, där jag går omkring och funderar över livet.

Av någon outgrundlig anledning är det här ofta tankar som brukar dyka upp lagom till det nya året. Jag är inte mannen som brukar utlova några nyårslöften, men detta nyår ska jag nog ge mig på ett löfte ändå. Det löftet är ganska enkelt, det handlar om att bryta det här livet som singel och samtidigt jobba lite mindre. Att ge mitt liv - min tallrik en bättre balans. Jag tror det kommer till en punkt i varje människas liv, när man säger till sig själv – Nu är det dags att förändra tillvaron. För mig är den stunden kommen. Det känns skönt att ha nått fram till den slutsatsen, samtidigt måste jag erkänna att jag är lite rädd för det. Att börja ändra är också att ge sig ut på okända vatten. Att vara rädd, ovetande och inte veta hur det ska bli, är lite läskigt. Samtidigt är det väl det också det som gör livet så spännande. Vetskapen om att man står inför förändringar som man inte vet någonting om. Att bara skriva de här raderna var faktiskt ganska skönt och det är också första steget mot den förändringen.

Tagged with: • • •
 

Bemanningsbranschen biter sig själv i svansen! Den skapar sitt eget dåliga rykte.

On 28 november, 2011, in Bemanningsbranschen, by stefan.liden@ineed.se
17

Så har det hänt igen. Fick idag mail från en kund som är flitigt uppvaktad av andra bemanningsföretag. Givetvis använder de sig av världens äldsta trick för att ta sig in – de sänker priset! Inte världens mest avancerade säljknep, tyvärr är det alltför frekvent använt bara…

För att ni ska förstå hur det fungerar, ska jag ge er lite bakgrundsinformation. Det finns 2 typer av kollektivavtal, arbetaravtalet som är reglerat av LO förbunden samt tjänstemannaavtalet som gäller Unionens medlemmar. Arbetaravtalet är oerhört tydligt uppstyrt med lönenivåer, semestertider, övertid etc. Tjänstemannaavtalet är uppbyggt kring individen, den specifika tjänsten, dennes erfarenhet och företagets policys och villkor. Det är helt enkelt en förhandlingsfråga mellan 2 parter. Med detta som bakgrund blir det egentligen några olika bemanningstjänster vi säljer in.

Den skakiga världsbild vi dagligen får levererad in i våra hushåll, gör oss lite försiktiga. Vi som individer, likväl företagen resonerar i terminologin av att sätta försiktighet i fokus. Det är fullt naturligt men det skapar också ett antal effekter. Bemanningsbranschen tenderar att stiga när världen gungar, dock sker det många gånger på bekostnad av kvalité, långsiktighet och människors värde. Företagen börjar se till sin egen plånbok i större utsträckning vilket givetvis leder till en prispress. Jakten på att spara pengar drar igång samtidigt som bemanningståget går – tut tut, alla vill hänga med.  Vad är då problemet med detta kan man tycka?

Problemet uppstår främst på arbetarsidan, den som är hårt reglerad. Eftersom lönerna redan är fastställda, blir det rätt svårt att göra alltför mycket på priset, det är oftast pressat redan som det är. Ändå dyker det upp företag som från ingenstans levererar en pris som är långt under det gångbara. Det handlar om priser, som redan vid TB1 inte håller. Det är bruttomarginaler om 5-7 % och då har vi som företag inte ens börjat räkna våra kostnader. Med såna marginaler vid TB1 kan vem som helst räkna ut att det blir en förlustaffär oavsett hur låga overheadkostnader man som företag har. Med andra ord måste man hitta en väg runt detta, det handlar helt enkelt om grundläggande företagsekonomi, inköpspriset på varan måste ner för att marginalen ska gå upp. Eftersom varan i bemanningsbranschen råkar vara människan, handlar det om att sänka lönen för denne. Eftersom arbetaravtalet redan föreskriver lönen, så gäller det att frångå detta, i annat fall spricker kalkylen. Det är detta  som är roten till det onda, katten på råttan…

Till detta kommer att branschen i stor utsträckning är väldigt säljfokuserad. Det innebär att bakom de flesta affärer finns det säljare som lever på provision som de får genom att generera affärer. Många gånger är dessa personer dessutom ansvariga för att hitta kandidaterna, vilket gör att de redan från start vet spelets regler. Detta är egentligen orsaken till att bemanningsbranschen lider av dåligt rykte, tyvärr. För att affären ska gå i lås krävs helt enkelt att man som företag måste frångå reglerna, annars mister man affären.

Varför skriver då jag som delägare till ett bemanningsföretag detta? Det är onekligen en befogad fråga. Jag vill inte åka med på tåget, jag vill inte vara den som struntar i reglerna och sätter avtal åt sidan! Tyvärr kostar det affärer, senast idag kostade det nog ytterligare en bra kund. Redan innan hade vi pressat ner våra marginaler i botten, men vi räknade med att volymen och samarbetet över tid skulle vara så bra att vi skulle kunna få tillgång till fler kunder. När jag idag fick beskedet att det var flera bemanningsföretag som erbjöd väldigt låga priser, fick jag inte ihop det. Hur jag än räknar blir det förlust, såvida vi inte tummar på reglerna.

Som företagsledare måste man ibland fatta obekväma beslut och säga ifrån. Det handlar om att tänka långsiktigt, agera seriöst och se saker i större perspektiv. Samtidigt gör det ont att som entreprenör inte kunna vara med och slåss på lika villkor. Det är lite grann som doping inom idrotten, vissa väljer helt enkelt att ta chansen. Så  länge det inte upptäcks så går man i mål med det.

Den här dagen gjorde mig både bestört, arg och ledsen. Dock kommer inte vi på iNEED att tumma på reglerna, det handlar om att kunna hålla huvudet högt och se människor i ögonen. Som allt annat i livet, ska vi bara se till att bli lite bättre – varje dag!

Tagged with: • • • • •
 

Våga vara originalet – Du är den som gör det möjligt!

On 15 november, 2011, in Personlig utveckling, by stefan.liden@ineed.se
9

I min värld finns det original och det finns kopior. Den bästa kopian är trots allt bara det – den bästa kopian. Sedan starten av iNEED har jag undrat när de kommer, kopiorna alltså. De har fortfarande inte dykt upp, däremot har jag sett att det dyker upp hybrider, d v s bolag som på nåt sätt vill kopiera men ändå inte gör det fullt ut.

Idag fick jag ett mail av en kille som jobbade med rekrytering. Han berättade att han säkert besökt vår hemsida 100 ggr och han hade fortfarande inte sett någon annan som gjorde samma sak. Han ville bjuda på en kaffe för att träffas och snacka lite och se var det leder. Givetvis ska vi göra det, jag älskar människor som tar egna intiativ, har egna ideér och tar fram egna förslag. Vi är alla original på vårt sätt, det handlar bara om att våga göra det på sitt sätt. För mig som har startat iNEED, känns det kul att vara en del av det som i min värld är originalet. Det bärande i vår business är inte tekniken – det är idén, människorna och de gemensamma visionerna om det vi vill. Det handlar om att vi har en idé som ligger till grund för en process, där tekniken endast är ett verktyg för att nå dit vi vill. Det är alltså idén som är den röda tråden, tekniken är endast ett sätt att tillgodogöra sig idén.

Om man vet vart man siktar och sen vågar fullfölja det, då kan det bära riktigt långt. Livet är en resa med en start och ett mål, vi föds och vi dör, så krasst är det. Med det i åtanke bör resan vara det värdefulla, det vi ska vara rädda om. Med vetskapen om att vi alla nån gång går i mål, kan det vara värt att fundera på hur mycket resan är värd. För mig är resan allt, det är själva äventyret som jag någon gång kommer summera. Det kanske har gått kanon, eller så har det gått mindre bra. Det enda jag med all säkerhet vet, det är att jag försökte. Jag hade en idé som jag sedan vågade fullfölja, det kommer jag alltid att ta med mig. Det roligaste är dock att mina medresenärer, d v s mina kollegor, lika mycket är äventyret. De är alla lika mycket bidragande till vart vi kommer att hamna. Utan dem kan jag ta min idé och slänga den nånstans, då blir inte resan lika rolig. Därför gäller det för mig att varje dag, hela tiden, försöka bidra med energi och kreativitet för att de ska vilja bidra med sitt engagemang och göra det hela väsentligt mycket mer spännande! Då blir vi alla en del av originalet.

Jag är medveten om att detta låter lite flummigt, men det är verkligen så jag tänker. Livet är en resa som är oerhört värdefull. Det finns inga vinnare eller förlorare, däremot kan vi känna oss lite mer som vinnare eller förlorare. Det handlar om att vi alla är originalen, vi är alla de som gör skillnaden på vår resa, oavsett var vi vill. Därför är jag lite frågande till att fler svenska bolag inte vågar ta ut svängarna? Är vi svenskar lite för fast i Jante eller vad beror det på? I den bransch vi verkar, känns det som att de flesta har valt ett och samma spår. Man valde det som redan fanns och sedan körde man på. Det har givetvis fungerat för väldigt många, men samtidigt skulle jag vilja se lite nytänkande. Jag har sett lite utveckling i form av ord som matchning, smartmatch, quickmatch, rightsearch osv, men det är egentligen mest ord. Vad ligger egentligen bakom de här orden? Är processen annorlunda, söker man folk annorlunda eller ser man kundens kravprofil på ett annat sätt?

Skälet till att jag skrev den här artikeln var att jag igår satt på ett plan i 5½ timme, på väg från Fuerteventura, där jag varit golfreporter åt Solresor. Jag hade då, under en vecka haft möjligheten att rensa tankarna och samtidigt bollat idéer med människor som inte hade någon insikt i den här branschen. Vi diskuterade även affärsutveckling och varför vi svenskar lite till mans ofta är så försiktiga till att sticka ut. Vi gick även in på sociala medier och det fenomen som händer med bl a Facebook, Twitter, Google+ osv. Vad är det som gör att vi törs vara mer frispråkiga där, än när vi träffas fysiskt. Så fort det kommer ett tangentbord mellan oss så blir vi lite mer ”crazy”. Vi kom väl egentligen inte fram till något specifikt svar, mer än att detta över tid kommer att hjälpa oss att successivt fila ner vår vän Jante en smula. Kanske nästa generation är den som väljer att mer tänka i termer som ”våga och vinn”? Hursom, jag ville bara sätta ord på lite tankar som poppat upp och samtidigt säga att bloggen är tillbaka på spåret igen. Jag resonerade dessutom utifrån ett yrkesmässigt perspektiv som entreprenör, grundare eller VD.

Tagged with: • • • • • • •
 

Så var det dags för en summering av veckan.

On 14 november, 2011, in Personlig utveckling, by stefan.liden@ineed.se
0

Eftersom vi i stort sett tillbringat varje kväll på hotellet var det igår dags att se vad Fuerteventura erbjöd kvällstid. Vi blev rekommenderade att börja på en restaurang som hette Gambrinus. Vi åt olika sorters kött och vi var samtliga oerhört nöjda med både råvaror och tillagning. Till detta drack vi det röda vin som de rekommenderade, det var definitivt resans kulinariska höjdpunkt! Personalen som jobbade där var riktigt på tårna och vi fick verkligen full attention.

Efter det tänkte vi inspektera nattlivet, vi började på en bar som hette Connors. Där satt alla och kikade på American Idol, det kändes helt fel så vi stötte i oss våra öl och gick ner till taxistationen. Taxichaufförer brukar alltid vara pålitliga när man behöver information. Vi hoppade in i en taxi och bad honom att köra oss till något disco, där vi kunde dansa lite. Tyvärr är inte deras engelska alltid den bästa, därför blev vi körda till en bordell. När vi insåg var han kört oss, blev vi rätt förbannade, så det slutade med några väl valda svordomar och sen fick han köra tillbaka oss till hotellet. Där gick vi in och frågade var man skulle gå och blev hänvisade till en bargata. Väl där hamnade vi på nån rätt risig karaokebar där vi tog en drink, sen valde vi att tacka för oss och gå hem och sova.

Sista dagen valde vi att hoppa över golfen och istället lägga oss vid poolen, ett skönt beslut. Första dagen där man bara kunde koncentrera sig på att göra ingenting, ibland är även det underbart.

Det var kul att lära känna Christer och Bosse som jag inte hade träffat förut. Christer som heter Ekman i efternamn, visade sig vara en stjärna på golf. 2 raka 65 scorer på Las Salinas är inget man bara skojar bort. Förutom att spela fantastiskt bra golf driver han även en webbyrå vid namn Backspinn, ett passande namn med tanke på hans golf. Han finns även med på Twitter.

Bosse som heter Lasson i efternamn var en mycket intressant bekantskap. En man på 65 år, med ett ständigt leende och glimten i ögat. I Ystad är man stolt över denne man som anses vara en av europas bästa fotografer. Han hade både EM – och SM tecken i sin samling, imponerande. Jag visste inte ens att man kunde tävla i fotografering. Bosse tog oss med på en resa i fotograferandets konst och 45 års utveckling är spännande att lyssna på. Han hade en och annan fantastisk story att förtälja, jag tackar, bugar och lyfter på hatten.

Den sista resenären är min ordinarie vapendragare på golfresor, Staffan ”kocken” Ohlsson. Han upplevde den här resan som rätt tuff. Trots 2 sänkningar så slutade det med att han fick stå med portmonnän i handen när varje runda skulle summeras. Han fick agera sponsor den här veckan, tufft att lira med killar som gör 65 och 66 rundor. Staffan hittar ni som servitör på restaurang Griffin i Stockholm. En restaurang som är känd för att ligga i topp avseende bra kött, jag kan varmt rekommendera den. Staffan finns nu också på twitter. Vi registrerade ett konto till honom för att han skulle få möjligheten att hänga med.

Summa summarum kan vi bara konstatera att vi har haft en kanonvecka! Hotellen och vädret var kanon, däremot kan man som duktig golfspelare önska lite mer utmaning på banorna. Som medelgolfare lär man dock gilla dem, relativt snälla med mycket rull och ganska enkla greener. Solresors resenärer lär åka härifrån med ett leende på sina läppar.  Med detta ber jag att få tacka för förtroendet som Solresors golfreporter. Nu återgår jag till min ordinarie tjänst som VD för iNEED, nu byter jag shortsen mot kavaj och skjorta. Livet handlar om kontraster, det skapar balansen. Tack så mycket för att ni har följt oss på resan. Ni får gärna fortsätta att följa bloggen.

Tagged with: • • •
 

När livet är som bäst är det dags att gå vidare.

On 12 november, 2011, in Personlig utveckling, by stefan.liden@ineed.se
0

Här kommer en summering av gårdagens rond på Las Playitas samt dagens rond på Las Salinas. Igår var uppkopplingen så dålig att mitt bloggande uteblev. Hade skrivit ett inlägg som inte blev sparat, sånt händer.

Igår lirade vi Las Playitas, en bana som låg på andra sidan ön. Det var drygt 30 min bilresa genom kargt bergslandskap. Det kunde enligt Bosse liknas vid Island. Banan var oerhört kuperad, man bör definitivt ha bil om man lirar där. Jag tyckte banan var kul, det är alltid lite charmigt med banor där man får prickskjuta lite. Banan var snäll men oerhört dramatiskt. Den var kort men samtidigt var du tvungen att konstant se till att att placera bollen rätt. Som medelgolfare  lär du tycka om banan, massor av rull och trixig. Som elitgolfare blev banan rätt svår. Man fick spela targetgolf, det var till att prickskjuta på smala landningsplatser. Par var 67 och det är sällan lätt, då det blir mängder av korthål. Jag lirade rätt bra och sköt 70, Christer sköt 73 och Staffan hade en tung dag med 81 slag. Banan var den i särklass mest välskötta på ön, finishen var kanon! Det som drog ner betyget var restaurangen och intrycket av det runt omkring.

Idag lirade vi Las Salinas igen. Liret idag tangerade gränsen för fantastiskt! Christer höll så när på att slå banrekordet, han landade på 65 slag (igen) efter att bland annat ha sänkt en wedge från 100 meter. Själv lirade jag också grymt bra, gjorde bla birdie hål 9-12,  4 i rad men en 66 rond räckte inte. Jag hade ett helvarv runt koppen på sista hålet för att dela med Christer, det gjorde ont att kliva av banan med 66 och torska med 1 slag. Staffan sköt 78, vilket med hans mått är bra. Tror dock att det jobbigt när 2 killar bara pepprar pinnarna och gör birdies hela tiden.

Ikväll tänkte vi äntligen se lite av stan. Efter att ha varit hemma varenda kväll tänkte vi se vad Fuerteventura har att erbjuda nattetid. Nu vet jag att ni som läser detta, är rätt ointresserade av nattliv :) Jag ska dock försöka återge vad stan har att erbjuda för er som trots allt är nyfikna på vad som händer vid sidan av banan!

Mitt totala intryck av ön är so far rätt bra. Det är kanske inte golfparadiset om man är elitspelare, men som medelgolfare lär man ha det rätt bra här. Det är förstklassigt boende, klimatet är oslagbart och banorna är relativt snälla. Som elitgolfare vill man ha lite mer utmaningar, så är det. Man vill ha slita för sina par och birdies ska kännas svåra, vi är lite lagda åt det hållet, tyvärr.

Sista dagen imorrn, sen bär det av mot ett Sverige som tydligen erbjuder 2-4 grader, gud vad jag längtar efter det….Vardagen, vem saknar inte den? Jaja, sånt är livet, en sväng i paradiset och sen hem igen, tror det är vad vi människor behöver. Man vill nånstans leva i båda världarna. Livets stora paradox, man vill ha lite av allt. Nu har vi fått vårt lystmäte av golf, god mat och förstklassigt boende, nu vankas det snart vinterdäck och skrapa rutor igen. Först ska jag bara se till att smiska Christer en gång till ;)

Tagged with: • •
 
« Previous Entries