När personligheten avgör

Under 4 års tid har jag drivit bemanningsföretag i Stockholm och det har varit oerhört lärorikt. Bemanningsbranschen är precis som många andra branscher, unik i sitt sätt att verka. Det mest unika med bemanningsbranschen är att det är människor i alla lägen. Traditionellt i försäljning handlar det om att köpare och säljare är människor men i bemanningsbranschen är också produkten människor, vilket gör det än mer komplext. Man brukar prata om att den felande länken ofta är den mänskliga faktorn, därför försöker i stort sett alla branscher att hitta system för att undvika den mänskliga faktorn i största möjliga mån. Att driva bemanningsföretag blir därför extra komplext ur den aspekten.

När Next u grundades var tanken att starta Sveriges första helt videobaserade bemanningsföretag och det har vi lyckats med. 2012 startade vi bemanningsföretaget i Stockholm och idag gör vi uppdrag över hela Sverige. Under den här resan upplever jag att bemanningsbranschen har förändrats en hel del. Det är betydligt svårare att hitta duktiga konsulter och det krävs mer av oss som bemanningsföretag att få konsulterna att stanna länge på sina uppdrag. Next u är bara 1 av 1000 bemanningsföretag i Stockholm och antalet bemanningsföretag fortsätter att växa. I en sådan konkurrensutsatt bransch krävs det att man vågar gå sin egen väg och hitta sitt unika dna. Next u har valt att satsa vidare digitalt, det innebär att vi inom kort kommer att lansera mobil bemanning med tester och video. Vi kommer initialt att lansera den digitala bemanningen i Stockholm för att sedan rulla ut den över hela Sverige. Den tydliga trend som idag råder gör att vi ständigt måste uppdatera oss själva för att fortsätta ligga i den tekniska framkanten.

För ett antal år sen handlade allting om webben, man skulle vara bäst på webben och det gällde att vara på tårna för att hänga med. 2012 kom i stort sett all trafik på vår hemsida från andra datorer, idag 4 år senare ser vi att drygt 50 % är mobil trafik. På bara några år har mobilen tagit över som den naturliga trafikdrivaren. För Next u som bemanningsföretag i Stockholm handlar det om att ha örat mot asfalten och agera utifrån de beteenden som finns därute. Redan från start bestämde vi oss för att bli Sveriges ledande bemanningsföretag inom video och med den mobila explosionen satsar vi nu vidare och tar fram de bästa mobila bemanningstjänsterna. Inom kort kommer vi att lansera Talentpool som kommer att vara en ny bemanningstjänst i Stockholm. Idén kommer egentligen från dating som i mångt och mycket går att likna vid bemanningsbranschen. I år gör vi vårt absolut bästa år men 2017 blir året då vi verkligen kommer att urskilja oss från de bemanningsföretagen i Stockholm och övriga landet. Ser väldigt mycket fram emot lansering av både mobila bemanningslösningar och Talentpool.

Så länge jag kan minnas har man pratat om CV. Ett dokument framtaget att beskriva sina kompetenser, erfarenheter, sin personlighet samt förhoppningsvis vad man kan bidra med. Det har tjänat sitt syfte under väldigt lång tid och min gissning är att det kommer att fortsätta ett bra tag till. Ett av de största problemen med ett CV är att det är subjektivt och jag tror i stort sett alla människor vill framställa sig själv med sitt ”bästa jag”. Ett CV är analogt, svårt att verifiera och vem som helst kan med lite finess googla fram ett på nätet. Detta är alltså det dokument som vi ställer mycket av vår tilltro till när vi ska anställa vår nästa kollega. Visst har de flesta haft en anställning på det bolaget man skriver, visst har man säkert uträttat en massa bra saker och säkerligen har man tillskansat sig en massa kunskaper under resans gång. Men allvarligt – är det inte dags att vi en gång för alla börjar kika på nya verktyg!

Låt oss en gång för alla fastslå att rekrytera rätt människor är svårt. Det är en mängd pusselbitar som måste passa samtidigt. Den högsta träffsäkerhet man kan uppnå med en rekrytering är strax över 60 %, då har man djupintervjuat samt genomfört normativa tester, man har även tagit ordentliga referenser och bakgrundskontrollerat personen. Om man gjort allting bye the book och max når upp till drygt 60 % sannolikhet för att personen kommer att lyckas på jobbet, då förstår man att detta är komplext. Alla som varit med och genomfört en dålig rekrytering vet vilket elände det kan sluta i, vantrivsel, mobbing, dålig stämning, folk som går in i väggen är bara några av de symptom som kan uppstå vid en felrekrytering. Vad detta kan kosta i kronor och ören vill jag knappt tänka på, det är alldeles för mycket pengar. Ändå väljer vi att lita på ett CV och vi stirrar oss lätt blinda på vad personen jobbat inom för bransch och om vederbörande har kunskap inom området som kan vara aktuellt.

Många pratar om kompetensbaserad rekrytering, men inte heller det löser alla problem. Testa att skicka in en duktig fotbollsspelare i ett lag där denne inte kommer överens med någon av lagkamraterna, ogillar tränaren eller inte trivs i miljön. Hur många är det inte som lyckas i sina klubblag men som inte lyckas i landslaget, det är betydligt vanligare än vad man tror. Det kan ofta vara små saker som fäller avgörandet om någon lyckas eller inte.

Min gissning är att vi alltmer kommer att gå mot att hitta bättre och bättre tester, arbetsprover, case, dolda referenser samt studera personernas profiler via sociala medier. Vi människor brukar vara rätt innovativa för att hitta nya vägar fram, samtidigt innebär det också att många av oss behöver öppna upp våra egna vyer, vi kan inte längre snöa in på enbart kompetens, bransch eller erfarenhet, vi behöver kika på vad människor kan tillföra. Egenskaper som inställning och engagemang kommer att bli ännu viktigare att mäta, modern forskning visar idag motivation och attityd är framgångsfaktorer inom arbetslivet. Det gamla talesättet – Vill man så kan man, är nog på väg att bli än mer viktigt.

Nu är det visserligen höst och vi står inför en lång vinter, men lagom till valborg är det väl dags att slänga in CV:t i brasan och förpassa det till historien, det har haft en lång och trogen tjänst, men allt som har en början har också ett slut..

Entreprenör – på liv & död

On 22 augusti, 2016, in Personlig utveckling, by stefan
0

När jag var liten och läste sagoböcker fanns det ofta en magiker som med sitt trollspö kunde förändra världen i ett nafs. Det var drömmen att hitta ett sånt spö och sen trolla fram massa godis, leksaker och annat som gjorde livet mer spännande! Som entreprenör önskar man många gånger att det verkligen gick, dessvärre inser man framgång inte kommer av trollspön och önskningar, det kommer endast genom hårt arbete, bra beslut och ett ständigt strävande efter utveckling. Dessvärre blir man som entreprenör lätt drabbad av trollspöet dock.

När man som entreprenör lyckas skriva avtal med ett större företag känns det fantastiskt! Det är ofta en lång process, en mängd möten, upphandlingar och prisförhandlingar. Det är sällan någon räksmörgås att signa ett större avtal, men känslan när man signat och påbörjat samarbetet är euforisk. Som mindre spelare vet man att leverans är nyckeln och är det en större kund är man alltid på tårna vid minsta signal. För ett gäng år sen vad jag VD i ett annat bolag med 10 – talet anställda och vi lyckades skriva ramavtal med Coca-Cola, jag kommer aldrig glömma den känslan. När avtalet väl var påskrivet satt jag ned med dåvarande HR direktören och berömde henne för att jag tyckte det ett modigt beslut att skriva ett avtal med ett litet bolag och svaret jag fick var, citat ”Stefan, min erfarenhet av samarbeten med mindre bolag är enkom positiv, de är alltid på tårna när vi hör av oss och ger oss alltid högsta prioritet”. Jag hade inte riktigt tänkt på det så, men när jag väl funderade på det tyckte jag att det var både logiskt och klokt, alla företag/människor gillar att bli furstligt behandlade.

Som en mindre spelare vill man alltid leverera världsklass, oavsett tidpunkt och klockslag. Som entreprenör lever man med sitt bolag 24/7, oavsett var man är finns ständigt tankarna och oron för att man missat något. Det är också en del av nerven som gör att åtminstone jag älskar entreprenörskapet, det är på riktigt och det är få saker i livet som ger större kickar och arga känslor som företagandet – heaven and hell! Nedsidan med att skriva avtal med större kunder är att trollspöet lätt kan svinga tillbaka helt utan orsak, man är oftast bara ett samtal bort från att tappa ett väl fungerande samarbete. Någon slutar eller byter position och helt plötsligt är det någon ny person som fattar besluten och då kan pendeln svänga snabbt. Det som anställda på större bolag sällan förstår är hur hårt det kan slå på ett mindre bolag. Som mindre spelare är varje anställd en stor investering, man räknar med att växa sin business med en stabil grund av kunder i botten för att sedan fortsätta öka med nya kunder, samtidigt vill man inte tappa någon kund, framförallt inte någon stor kund.

Entreprenörskapet är en livsstil, det är inget jobb mellan 8 – 17, man ÄR sitt företag och känslorna speglar ofta resultaten. Utifrån det är det beklämmande hur politiken just nu ser på entreprenörskapet. Nu börjar sommaren lida mot sitt slut, åtminstone vädermässigt. På Next u står vi inför en spännande höst, vi har gjort vårt bästa första halvår, anställt nya personer både på rekrytering och säljavdelningen och inom kort kommer vi att lansera helt nya tjänster inom bemanning och rekrytering. Under sommaren har utvecklingen fortgått och programmeringen har pågått för fullt och jag har själv beskådat resultatet och det ser bra ut! Nu ska vi bara testa tekniken, gå igenom processerna och sen lansera, det kommer att bli en spännande höst och vinter!

Nu har jag snart jobbat drygt 10 år inom rekrytering – och bemanningsbranschen. Jag tycker mig ha god insikt i hur arbetsmarknaden historiskt har fungerat och hur den ser ut idag. Det senaste året upplever jag att något har hänt, någonting har förändrats. Jag har inget vetenskapligt belägg för det jag kommer skriva, det är endast underbyggt på en mängd samtal med kunder, andra entreprenörer, jobbförmedlingsaktörer, arbetsförmedlingen och det egna bolaget. När jag kikade in på arbetsförmedlingens sida fanns drygt 133.00 lediga jobb, det är ett par stycken. Problemet som allt fler upplever är att det är för få sökande till jobben och bland de som söker är det väldigt många som bara skickar in en ansökan utan att bry sig. Utöver det märker vi att det är fler som väljer att tacka nej till ett jobb, trots att de i flera fall inte ens haft ett annat.

Igår åt jag lunch med en annan entreprenör. Han hade drivit sina företag sen början på 90-talet och han berättade om en händelse som skedde förra veckan. De hade fått in en stor kund som behövde hitta drygt 25 nya personer till sitt lager. De skickade ut en förfrågan till sin egen kandidatbas och fick drygt 40 anmälningar, dessutom lovade arbetsförmedlingen att bistå med ytterligare hjälp. AF fick in drygt 35 stycken och totalt skulle de bli 75 personer på det mötet. Eftersom antalet personer var så stort bestämde de sig för att skicka 3 anställda till det mötet för att verkligen kunna ta hand om samtliga. När mötet väl drog igång kom det totalt 7 personer, 7 STYCKEN AV 75! Det är skrämmande dåliga siffror.

Imorse snackade jag med en annan person som driver ett bolag med 50-talet anställda, de hade sökt duktiga medarbetare inom sälj, service och teamledare och fick knappt några ansökningar. De annonserade tjänsterna via olika jobbportaler, de gick ut via de egna anställdas nätverk och använde en mängd andra kanaler, men alltför få sökte deras jobb. Säljtjänsterna var med bra grundlön, tjänstebil och 6 veckors semester, ändå fick de knappt några ansökningar.

För ett tag sen pratade jag med en av säljarna på en av Sveriges större jobbportaler, även de upplevde en markant förändring. Mängden lediga tjänster ökade utan att antalet ansökningar följde med i samma takt.  Han berättade att han fått in ett gäng nya kunder som tidigare aldrig annonserat, även de upplevde att det var svårt att få intressanta ansökanden. Till saken hör att de flesta företag jag pratat med det här året har tummat på sina krav, man nöjer sig allt oftare att söka efter personer som är motiverade, har rätt inställning och visar engagemang, man skippar branschkunskap eller rätt bakgrund. Dessvärre verkar det bli allt svårare att finna folk som vill jobba.

Igår läste jag en artikel om hur man som kandidat skulle bete sig på intervjun. Mycket handlade om att man som kandidat skulle be företaget motivera varför man skulle börja där, ställa krav på arbetsgivaren och ifrågasätta villkoren. Min gissning är att vi nu börjar skönja de problem som vi själva under lång tid har skapat. Det viljestyrda samhället, man ska jobba med det som är kul, utvecklande och stimulerande. Man vill ha en tydlig utveckling, ett självförverkligande jobb och ständig stimulans. Att gå till ett tråkigt jobb är inget alternativ, då väljer man antingen att kliva av eller tacka nej till ett erbjudande. Det är kontor utan fasta arbetsplatser, flextider, möjlighet att jobba hemifrån och helst ska man inte behövas utsättas för att resultaten mäts – det kan anses kränkande.

Företagen kämpar stenhårt med att framstå som bra arbetsgivare, man jobbar på sitt employer brand och slåss om att hitta ”talangerna”. Vi har mängder av möten och seminarier där vi diskuterar hur vi skall göra för att attrahera rätt personer och vi vänder ut & in på oss själva för att vara kreativa i våra platsannonser – allt i strävan att attrahera rätt målgrupp.

Jag har alltid försökt att se framtiden an, att vara positiv och se möjligheter. Nu börjar det dock kännas en smula oroväckande, om fler väljer att ställa sig utanför arbetsmarknaden då lär vi få ännu större problem. Häromdagen skrev grundarna av Spotify en artikel som pekade på några av problemen för större tillväxtbolag, men även mindre bolag upplever problem att hitta rätt kompetens. Som jag skrev i början har jag inte vetenskapliga belägg för detta, det är bara en känsla och en sammanfattning av en mängd olika samtal med intressenter som upplever samma sak. Jag hoppas att vi alla har fel och att pendeln svänger.

Nu har jag suttit och tittat på henne i säkert 20 minuter. Denna lilla tjej, min dotter. Jag kunde aldrig drömma om att man kunde älska någon så ofantligt mycket! Tänk om jag hade vetat detta tidigare, då kanske det inte hade behövt dröja så länge innan jag fick uppleva denna magi.

Ikväll har jag varit ensam med henne, vi har busat, ätit och sen la jag henne. Det är alltid lite svårt så ikväll tog jag fram en bok med vaggvisor som jag spelade för henne och hon somnade så fint. Livet är allt bra märkligt, man vet egentligen ingenting förrän man i stunden inser att man helt plötsligt bara lever. Det är så mycket som inte blir som man planerar, det bara händer och på nåt sätt parerar man det för att i nästa stund känna sig bekväm med det. Häromdagen funderade jag över min ålder, att jag hann fylla 44 år innan jag fick mitt första barn. Många av mina vänner har barn som är tonåringar, de förstod redan då, det som jag insett nu. Man pratar med dem och de är oftast väldigt glada över att småbarnsperioden är över, att de idag ser sina barn spela fotboll, dansa eller nåt annat kul.

För mig som är tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna, har det ständigt känts som jag legat efter i livet. Jag har med andra ord tävlat i livet, ungefär som att livet skulle vara en tävling. Det känns rätt horribelt att jag sett livet så, men faktum är att jag gjort det. När jag satsade på golfen så gjorde många vänner karriär, de kunde flytta hemifrån och köpte fina bilar, själv bodde jag i en liten friggebod på baksidan hos mina föräldrar och åkte omkring i en gammal Nissan. När mina vänner började bilda familj då fick jag precis mitt första riktiga jobb. Idag när de pratar om gymnasieskolor och utbildningar så byter jag blöjor, på den här lilla tjejen som jag fullständigt avgudar. Tänk om du visste hur mycket jag älskar dig Svea, hur otroligt lycklig jag är över att vara din pappa! Jag är så oerhört stolt, så lycklig och så ödmjuk över att ha fått in dig i mitt liv. Det har alltid funnits en liten tomhet i mitt liv, det har alltid varit som något som saknats tills jag träffade min fantastiska sambo och vi fick dig Svea.

Jag tycker ofta jag läser om tragiska saker, jag tycker ofta jag stöter på cancer i olika sammanhang. Egentligen är det inget jag oroar mig över, det är inget jag påverka, men med ett barn i mitt liv är det helt plötsligt mycket som har förändrats. Livet har blivit betydligt mer värdefullt, varje dag är så oerhört mycket mer värd. Att komma hem efter en tuff arbetsdag och möta en liten tjej som kommer krypande och sträcker sina armar emot mig är gåva jag inte kunde föreställa mig. Att springa omkring i lägenheten och leka kurragömma känns som den mest naturliga saken i världen. Första morgonen som vi vaknade på BB låg jag och bara tittade på henne, det var som jag var uppslukad av denna lilla tjej. 3,5 kg människa som fick mig att falla pladask, det var som ett nytt kapitel i livet föddes för mig. Tänk så mycket man inte vet, tänk så mycket som kan överraska. På det viset är livet häftigt, känslor är något som är svårt att sätta ord på. De bara finns där och helt plötsligt kommer man på sig själv att de blir så närvarande.

Jag har bestämt för att acceptera livet, det är ingen tävling. Jag har uppenbarligen legat efter många av mina vänner, men det är ok. Jag är världens lyckligaste pappa, jag har en dotter som jag avgudar och en sambo som jag älskar, jag kan inte begära mer. Jag kommer att vara äldre än många andra pappor på föräldramötena, det är så det kommer att vara. När Svea blir äldre kommer hon säkert att tycka jag är mossig och jag kanske är det då, men då får det bli så. Just nu är allting bara så underbart och jag skulle kunna tillbringa hela den här kvällen med att bara titta på henne, jag kommer aldrig tröttna på det. Att 9 kg människa skulle dra undan benen så fullständigt på mig kunde jag inte föreställa mig, men det är det bästa som hänt. Svea bara så du vet – Din pappa älskar dig över allt annat på jorden!

Tagged with: