Idag läste jag 2 bloggartiklar som handlade om rekrytering och sociala medier. Den ena var skriven av Fredrik Johnsson på HRSverige och den andra av en tjej som heter Therese Reuterswärd. Båda var väldigt intressanta via dess sätt att beröra aktuella ämnen och jag måste säga att jag uppskattar nätet och dess variation av tankar och åsikter. Den första artikeln av Fredrik var väldigt intressant då den berörde HR och den kompetens som ligger till grund för rekrytering. Therese artikel var mer uppbyggd på att den bästa arbetskraften står att finna via sociala medier Båda artiklarna tangerade dock ämnena rekrytering och sociala medier.

I det sociala spelet som nu sker på nätet finns en viss elit. Denna elit står främst att finna på twitter, där den sociala rankingen i mångt och mycket bygger på antalet följare (människor som följer det du skriver). Den eliten har också valt att på något sätt definiera vilka regler som gäller samt att sociala medier mer eller mindre är nyckeln till all framgång.

Jag vet inte hur många gånger jag har stått inför människor och predikat budskapet – det finns inga genvägar till framgång, vägen dit går genom hårt arbete! Det är en tes jag tycker är mer aktuell än någonsin! Att tro att sociala medier på något sätt kommer att ersätta försäljning är i min värld rent nonsens. Kopplar man sedan detta till rekrytering och tror att sociala medier på något sätt kommer att ta bort traditionell rekrytering, säger jag bara – glöm det! För inte allt för länge sedan pratade man om nischade kanaler, segmentera sin målgrupp, positionera varumärket rätt etc. Sociala medier är ett sätt för människor att kommunicera, ett sätt att sprida sin information och göra sin röst hörd samt givetvis att bygga sitt varumärke. Som rekryteringskanal är det idag endast ett sätt att via search nå nya potentiella kandidater. Med hjälp av nya innovativa tjänster kan det säkert på sikt ersätta ytterligare något steg i processen. Vi har dock en resa att göra innan vi kommer att befinna oss där.

Det jag dock finner mest intressant är den diskrepens vi nu befinner oss mitt i. Å ena sidan slår man upp DI och läser om hur företagen levererar höga vinster och hur man samtidigt skapar en massa nya jobbtillfällen. Samtidigt kan man följa med i den sociala mediavärlden där det existerar en annan verklighet. Twitter som idag får anses vara det ”hetaste”, levererar egentligen en helt annan världsbild. Om man inte är med på twitter, då bör man börja fundera på om man verkligen fattar rätt beslut. I mångt och mycket är dessa kanaler mest frekvent använda av storstadsbor som helt plötsligt fått en chans att bygga sig en profil och bli ”nån”.

Hantverket är fortfarande nyckeln till framgång. Oavsett vad man håller på med, handlar det om att kunna sin sak. Sociala medier förändrar vårt sätt att kommunicera men därifrån till att faktiskt börja använda dem i rekryteringssyfte är långt. Som komplement, absolut, men know how är fortfarande det som förvandlar tenn till guld.

14 mars 2011, våren står för dörren och första dagen på veckan har passerat revy. Kan inte undgå att drömma mig tillbaka till januari 2008 då jag startade iNEED. Som första rekryterings – och bemanningsföretag i Sverige började vi använda videopresentationer. När jag ringde företagen för att boka besök, var de väldigt skeptiska. Det absolut vanligaste argumentet till varför de inte ville träffas, var att de tyckte att detta skulle sätta fokus på utseendet. En del tyckte givetvis att detta var spännande, men alltför många såg en fara i att de inte skulle fatta rätt beslut i förhållande till personens cv. Idag 3 år senare kan samma argument fortfarande dyka upp, om än i mindre utsträckning men det finns ändå där.

Är vi rädda för förändring i Sverige?

Jag tror att det finns ett visst grundläggande motstånd till förändring i Sverige. Vad det bottnar i vet jag inte, men att det finns råder det mindre tvekan om. I Sverige finns idag endast 95000 twitter konton, varav endast 11000 aktivt twittrar, i andra länder växer det lavinartat. När vi väl hakar på en trend brukar det gå fort, dock är det säkrast att både grannen, vännen och kollegan redan har testat för att vi verkligen ska känna oss säkra. För oss som jobbar med videopresentationer har vi idag ett väl uppbyggt underlag av kunder. Vi har många budbärare som kan styrka mediets fördelar som beslutsfattande underlag i urvalsprocessen. Videon kommer aldrig att ersätta personens cv, men som komplettent är det förträffligt. Jag vet inte hur många gånger vi har träffat personer vars cv enligt kunden inte varit ”rätt” men efter att de har sett videopresentationen har de ändå valt att träffa personen. Man ska inte underskatta kroppspråk, magkänsla och personkemi. Precis som i övriga relationer kommer man att tillbringa en hel del tid på jobbet tillsammans med personen och då ska ”det” finnas där.

Varför använda rörlig ljud och bild?

En bild säger men är 1000 ord, vad säger då inte en film? Det absolut bästa vi gjort sedan starten 2008, var att börja med filmade platsannonser. Den feedback vi har fått av främst arbetssökande kandidater men även de kunder som valt att testa detta, har varit överväldigande! Jag vet inte hur många mail som öppnats där någon väljer att kommentera den arbetsplats de söker till. Att bara få en kommentar om en potentiell arbetsplats är stort! Hur många gånger väljer någon att kommentera en skriven platsannons? För mig är detta verktyg som hjälper oss att fullfölja vårt uppdrag. I slutet av dagen handlar det om att sammanföra arbetssökande människor med sina potentiella arbetsgivare. Det är ibland lätt att missa uppdraget och stirra sig blind på andra saker. Förändring, förbättring och förnyelse är något som konstant måste ske i allt vi gör.

Kommunikation

Hur kommunicerar vi med morgondagens arbetskraft? Förra veckan var jag på en s k unconference som hette  #Truestockholm där var det en av deltagarna som berättade om sin lillesysters sätt kommunicera med sina vänner. De använde den s k väggen på Facebook för att sköta sin dialog. Kan tänka mig att det dels beror på enkelhet men också att man vill kunna dela med sig av sin dialog för att engagera flera personer att hänga med. Med sociala mediers intåg håller vårt ordinarie kommunikationssätt på att förändras och det med rasande takt. Det är inte många år kvar innan den yngre generationen kastar sig ut på arbetsmarknaden och de förväntar sig inte guldklockor och långa anställningskontrakt. De kommer i allt större utsträckning att behöva utvecklingsplaner, ständig återkoppling och ett öppnare klimat. Som företag måste man redan nu börja anpassa sig för att vara på tårna inför den förändring som sker. Hur man som företag ska göra är individuellt, men att man redan nu börjar anpassa sig bör stå klart. För mig som har förmånen att kunna påverka, handlar det om ständig närvaro. Att ha örat mot asfalten och känna av vart vi är på väg, kommer för oss på iNEED att vara den absolut viktigaste byggstenen att fortsätta göra bra saker. Våra kandidater och kunder förväntar sig en partner som kan sin sak och då håller det inte att sitta passiv. Vi måste ständigt utvärdera det vi gör att bibehålla det förtroende som är uppbyggt. Det bästa sättet enligt mig är att ställa frågor, att de facto fråga de som söker jobb. Vilka kan bättre svara på vad som i deras ögon känns rätt…

De senaste 2 dagarna har jag tillbringat på #trustockholm, mitt livs första unconference. Det var en spännande, lärorik och något omtumlande upplevelse. En unconference är motsatsen till konferens, d v s det finns inga slides, ingen som håller föredrag utan hela temat bygger på att samtliga personer deltar i mindre grupper för att diskutera olika ämnen. Det rörande temat för de här 2 dagarna var rekrytering via sociala medier, mobil rekrytering, referensrekrytering, videorekrytering och användande av Twitter, Facebook samt Linkedin. Vi diskuterade även hur Foursquare, Gowalla, Layar och FB Places kommer att förändra sättet att hitta jobb på. Det hela leddes av Bill Boorman och Andy Headworth tillsammans med Michelle Rea från Social Honesty.

Det hela började ganska ostrukturerat med att det sitter ett 70-tal personer i ett rum och ingen vet vad som ska hända. Efter lite snack så drar det hela igång med olika s k tracks, där man diskuterar helt skilda ämnen. Varje track har en leader, som är den som ska leda hela diskussionen. Under dagen blev jag alltmer varse om hur långt före man ligger både i UK och USA. Det händer så vansinnigt mycket på den internationella scenen, både avseende tekniska lösningar men framförallt sättet man connectar på. Twitter är idag den snabbast växande kanalen att nå nya kontakter och Facebook jobbar stenhårt med att bygga in nya lösningar för att bli ett mer affärsorienterat nätverk. Linkedin släpper nya lösningar och runt om i världen jobbar man fram nya verktyg att söka kandidater. Socialcv är ett verktyg som växer lavinartat, det är en kombinerad sökmotor som samlar ihop all information om oss som individer. Oavsett var vi rör oss på nätet efterlämnar vi digitala fotavtryck och den här sökmotorn samlar ihop all information, för att sen ge ett sekundfärskt CV som inkluderar allt vi lämnar efter oss. Läskigt men samtidigt fascinerande…

Under dessa dagar knöts många nya kontakter, det utbyttes otroligt mycket ideér och jag fick med mig mängder av inspiration att dela med mig till mina kollegor på iNEED. Jag kände mig stolt när Michelle presenterade mig och iNEED som det rekryteringsföretag i Sverige som hade mest ”edge”, och jag själv hade förmånen att vara trackleader för den session som behandlade videon som verktyg under rekryteringsprocessen. Med på den sessionen fanns bland annat Monsters General Manager, som var väldigt påläst och trevlig. De möjligheter som finns för de bolag som väljer att haka på känns väldigt stora. Eftersom slaget i Sverige alltmer kommer att stå kring de som är bäst att hitta framtidens talanger kommer det att krävas mer av oss som rekryterar. Vi kommer att behöva applicera mobila verktyg, nya sökvägar, nya sätt att attrahera människor och ett nytt sätt att tänka. Det vi står inför är århundradets största utmaning och de som är kreativa och kan adoptera detta i sina verksamheter kommer garanterat att röna större möjligheter att lyckas!

Efter dessa 2 dagar vet jag egentligen bara en sak – det finns väldigt mycket att lära! Givetvis kommer inte vi i Sverige att jobba identiskt som man gör i andra länder, men vi kommer att behöva förändra oss. Sociala medier är här för att stanna och trycket att börja komma igång lär bara öka. Med en hel generation som är vana att kommunicera på nya sätt, kommer det att krävas företag som också är förberedda. Själv är jag glad att jag råkar vara så nyfiken på detta, det gör det hela så mycket enklare. Rekryteringsbranschen kommer att behöva ta sig själva i kragen, vi ska trots allt vara experter på att hjälpa företag att hitta rätt människor. I grund och botten har vi samma uppdrag som en reklambyrå, vi är mellanhanden som ska vara experter på vår egen marknad. Vi måste förstå människors beteende, hur man vill söka jobb, var man finns och vad som är viktigt när man söker jobb. Kan vi inte det, kommer vi aldrig att kunna leverera det som företagen vill ha. Det är bara kavla upp ärmarna och kasta sig ut, tåget går, jag är med, är du??

Efter en veckas semester är jag nu tillbaka på jobbet igen. Det som slog mig när jag hade lämnat Sverige var hur vansinnigt fort jag glömde jobbet. Helt plötsligt satt jag på ett plan och verkligheten hemma sattes på paus. En skön men något udda känsla, framförallt om man som jag tillbringar nästan varje vaken timme med att fundera kring saker och ting på jobbet. Nu har jag varit igång och jobbat i 2 dagar men har fortfarande inte riktigt kommit igång än.

Idag tillbringade jag hela dagen på rekryteringsmässan i Västerås. Efter att ha varit där några timmar kom det fram en journalist från tidningen Handelsnytt och frågade om de kunde få göra ett reportage om iNEED och våra videopresentationer. Självklart sa jag att det var ok, lite reklam är alltid kul. Efter att vi hade pratat en stund märkte jag hur ringrostig jag var. Jag skulle förklara den stora fördelen med att man som kandidat fick göra en kortare film om sig själv samtidigt som företaget hade möjlighet att få lite mer information om personen bakom CV.t. Argumentationen haltade och jag blev varse om vilket lågt tempo jag hade i kroppen. Orden som normalt brukar flyta på, kändes nu något stapplande…

Uppenbarligen har semestern fyllt sitt syfte, jag har fullständigt kopplat bort allt som har med jobb att göra. Jag undrar dock hur lång tid det tar innan jag kommer att kunna få tillbaka den där något mer sprudlande energin igen. Det spanska mañana tempot verkar etsat sig fast i kroppen, rimligtvis bör jag ge mig själv veckan ut att komma tillbaka i gammal god form igen. Förmodligen är semester väldigt nyttigt, att koppla av brukar oftast leda till något gott. Jag läste någonstans att hjärnan arbetar som bäst när man ältat ett problem under lång tid och sen kopplar bort det. Oftast är det då som det undermedvetna tar över och bearbetar problemet som sedan kan leda fram till en lösning.

Tagged with: