Jag brukar undvika att skriva om politik men efter EU valet känner jag mig ändå manad att skriva min syn på varför jag anser att de flesta av Sveriges politiker misslyckas att nå ut med sina budskap. Förra veckan var jag på ett seminarium som handlade om presentationsteknik. En av de sakerna jag fick med mig därifrån var skillnaden mellan de personer som når fram till andra och de som inte gör det. Med andra ord, vad gör personen som lockar fram ett engagemang hos publiken, som gör att de tycker att det är intressant och spännande?

Efter att ha följt debatter i TV, via sociala medier och i tidningar kan jag bara konstatera att det handlar om verbal pajkastning. Är man inte för så är man emot. Har man inga egna argument eller svar, då ifrågasätter man motpartens å det grövsta. Man väljer dessutom att slira på sanningen, använder sig av statistik lite som det passar och det hela handlar mer om en teater om vem som är bäst på härskarteknik. Det här är politikens vardag och det trissas dessutom upp markant när det är val. Det blir många som tycker mycket, men få som levererar några svar. Jag vet inte om det är för att jag själv blir äldre eller om det faktiskt blivit en smutsigare valrörelse? Nivån har sjunkit dramatiskt och kontentan av det ser vi efter valresultatet – folk är missnöjda!

När jag satt framför valvakan häromdagen och såg Gunilla Carlsson svara på Moderaternas katastrofsiffror, såg jag en politiker säga det som hennes rådgivare förmodligen råder henne – Håll masken, visa inga känslor och framförallt VISA INTE ATT NI GJORDE FEL! Tänk efter själva, hur ofta hör ni politiker slänga sig med ordet ”utmaningar”? Istället för att faktiskt vara ärliga och säga ”vi har misslyckats med”. De olika partistrategerna har blivit så rädda för att vara ärliga att de idag har glömt sanningen och sunt förnuft. Istället kliver det in uppstickare, utan nån genomtänkt politik och tar 5-10 %. De har ingen täckning för sin ekonomi, inte nån ordentlig budget men desperationen och frustrationen är så stor att vi röstar på vem/vad som helst, bara det blir annorlunda. Vi har gått ifrån att välja till för att istället välja bort, det är en markant skillnad. Blockpolitiken är dessutom så cementerad att samtliga förslag som egentligen skulle vara bra, förpassas till närmsta sopkorg pga fel partifärg från avsändaren. Att det ibland råkar ligga en vettig tanke bakom förslaget spelar ingen roll. Ibland undrar jag om inte politikerna glömmer sina uppdrag, att makten är så viktigt att de vill ha den till varje pris.

Jag saknar ordet ”varför” inom politiken, att partierna tar ansvar och talar om varför vi ska göra si eller så. Jag vill ha känslor, jag vill att man kan erkänna sina fel och brister för att sedan göra om. Jag är medveten om att media med framförallt Twitter i spetsen har ett tålamod som är noll och skoningslöst dömer ut minsta fel, men det behövs politiker som vågar stå för något, som vågar peka ut riktningen, som kan ge oss en vision om att vi är på väg. Vi behöver få ser mer känslor, mer mänsklighet och det sista vi behöver är mer ”utmaningar”. Man kommer aldrig lösa invandringspolitiken genom att ducka! Vi behöver lyfta jobbiga frågor på bordet, jag tror inte svensken är rasist, däremot är uppenbarligen 10 % missnöjda med den politik som förs. Om man har problem på jobbet, i relationen eller nån annanstans är rådet alltid detsamma – Ni måste bli bättre på att kommunicera. För att kunna kommunicera med varandra krävs det att vi förstår varandra och att vi även respekterar varandra. Vi är alla olika, vi har olika bakgrund men vi är genetiskt lika, vi är människor av kött och blod o har samma värde. Men tyvärr kan vi inte kommunicera med varann, då behöver vi lära oss det. Lösningen är inte att förstöra torgmöten, vända ryggen till eller låta bli att diskutera med varandra.

Vi behöver politiker som pratar om vad som inte fungerar i vårt samhälle och som kommer med förslag på lösningar. Vi behöver inte mer missnöje, vi behöver politiker som talar om känsliga saker, som är ärliga med vad som gått fel och som pratar om en väg framåt. Vi behöver politiker som berör, som törs vara annorlunda, som visar känslor och som når fram till oss. Visst är vi alla olika, vi kommer aldrig att dela samma vision men låt oss åtminstone få alternativ att välja tro och hopp istället. Ge oss en vision, en väg framåt, visa att det finns saker som gått åt fanders men sluta med att kasta en massa skit på varandra. Ingen är vinnare när politiker ljuger, smutskastar varann eller duckar för problemen. Människor tröttnar ur och handlar i affekt, det blir kontentan. Inget parti sitter inne på alla svaren, alla har sånt som är bra och sånt som är dåligt.

Nu är den lilla valrörelsen dvs EU valet stängd. Nu går vi in i den stora valrörelsen med Almedalen som nästa anhalt. Jag kan bara tänka mig hur snacket inom olika partier går nu. Det ska analyseras vad som var bra och vad som misslyckades. Det finns ett uttryck som ofta används inom bl.a försäljning ”tala med bönder på bönders språk”. Tänk om samtliga politiker nu kunde redogöra för sitt partis vilja, på ett språk som vi alla förstår utan att fokusera på att hitta motpartens svaga sidor. Berätta för oss vad ni vill, varför ni vill det, varför vi ska köpa ert budskap. Berätta för mig och alla andra varför vi ska rösta i september.

Jag tror inte jag är ensam om att vara trött på att ständigt se partiledare svara korrekt. Jag kan heller inte se någon universell lösning framför mig och skälet är att det inte finns någon sådan. Jorden snurrar, tiden förändras och vi människor utvecklas. Därför måste politiken förändras med tiden, det som fungerade igår kanske inte alls fungerar imorgon. Låt oss få ta del av er syn på framtiden, låt oss få välja det istället för att ta del av de andras ”fel” i era ögon. Jag vill bli förförd att tro på något, jag vill se äkta engagemang och känslor, jag vill inte se förprogrammerade svar som ständigt är inövade. Att säga JA eller NEJ kan vara rätt befriande om jag ska fatta beslut. Låt åtminstone mig förskonas från vad de andra gör fel – berätta istället för mig VARFÖR jag ska köpa just ert budskap!

 

Tagged with:
 

Nu är det mitten av maj och nästan hela våren har passerat revy. Varje år är det samma sak, man står i mars och tänker ”nu har vi allt framför oss” och sen rusar tiden iväg. För alla de som pluggar är detta en tuff period, de sista tentorna skall klaras av, inlämningsarbeten, uppsatser och annat ska ligga i slutfasen. Samtidigt är det en mängd fritidsaktiviteter som drar, det är parkhäng, uteserveringar och diverse picknickar. Allt ska in i en redan fulltecknad kalender, klart det blir lite stressigt. Å mitt i allt detta är det många som dessutom måste börja fundera på sommarjobb, nu finns möjligheten att både tjäna pengar och skaffa sig yrkeserfarenhet. Klart livet kan te sig en smula svårt, det måste helt enkelt börja prioriteras, vissa saker måste väljas bort.

Jag tänkte passa på att förtälja lite om hur många arbetsgivare resonerar kring sommarjobb och studier. Är det något som man väger in, eller är det mest en massa tomt snack? Under drygt 8 års tid har jag haft förmånen att få träffa företag och prata rekrytering och jobb i allmänhet. Det har varit diskussioner om det mesta och många gånger har vi hamnat kring ämnet utbildning och hur viktigt det är för en karriär. Slutsatserna är många och jag tolkar dem som relativt samstämmiga  kring synen på attityd och inställning. Att man oavsett vidareutbildning eller inte måste visa att man faktiskt vill någonstans, inte bara i ord utan visa det i handling. Sommarjobb och extrajobb vid sidan av studierna visar på en inställning att man faktiskt vill lite mer, att man förstår att yrkeserfarenhet ihop med studier är mycket värt. Det visar på en inställning att man förstår värdet av att kavla upp ärmarna, att man har kapacitet att både studera och jobba.

På alla konkurrensutsatta marknader krävs det lite extra, så är det även på arbetsmarknaden. Vill man sticka ut bland många så krävs det något extra, förutsatt att man siktar lite högre. Många tror tyvärr att en vidareutbildning efter gymnasiet är en gratis biljett in på arbetsmarknaden, men så är det dessvärre inte idag. De år man väljer att investera i skolgången skall jämföras med någon som kanske är skoltrött och väljer att resa och jobba istället. Alla väljer sin egen personliga väg, det finns ingen universell väg som passar alla, livet är långt vilket innebär att man bör tänka långsiktigt. Däremot anses extrajobbande och sommarjobbande vid sidan av studierna som klart meriterande. Att kombinera teori och praktik ger inte bara pluspoäng i ett CV, det ger även värdefulla erfarenheter, nyttiga kontakter och kan vara insteget för en vidare karriär. Än så länge har jag inte stött på den arbetsgivare som inte ser positivt på detta. Att välja universitet/högskola är en utmärkt start, men det är ingen garanti för att lyckas,  det valet ligger på varje enskild individ. Många företag resonerar just nu ”hire for attititud – train for skill”, med andra ord – var på tårna och se till att bygga nätverk och kontakter.

För inte så länge sen så rapporterade SVT att kontakter fortfarande är det överlägset bästa sättet att skaffa jobb. 8 av 10 jobb förmedlades via kontakter på nåt sätt, det är värt att fundera över. De kontakterna byggs ofta via olika personer man jobbar med. Eftersom arbetsmarknaden ständigt förändras och folk byter jobb, är det viktigt att bygga upp och vårda sina relationer. Den chef man en gång jobbade med kan lätt välja att kontakta en igen när läge uppstår. Det är inte för inte som hela team kan försvinna från olika arbetsplatser, utifrån det är viktigt att få sina första steg in så fort som möjligt. När man väl är inne gäller det att göra ett bra jobb, se till att basics som att komma i tid och leverera det man lovat, upprätthålls. Det handlar egentligen om val, människor som väljer andra människor att jobba med. Man glömmer inte bort bra personer man jobbat med, man behåller dem kvar i minne. Via sociala nätverk som ex Linkedin är det dessutom lätt att hålla kontakten med folk, man ser var andra tar vägen och det blir lätt att connecta när tillfälle väl uppstår.

Mitt tips till alla som funderar på om man ska söka sommarjobb eller extrajobb är – Gör det! Börja bygg dina kontakter, bygg ditt CV, det som investeras i tid och engagemang nu, kan skördas sen. Ge dig själv en språngbräda in på arbetsmarknaden, det kommer du att ha glädje av resten av livet, det är mitt tips.