När jag växte upp brukade min mamma mellan varven använda begreppet ”man saknar inte kon förrän båset är tomt”. Hon gjorde det i sammanhang när saker jag tagit för givet försvann och jag började sakna dem. I den tid vi lever just nu, med personlig utveckling, karriär och en ständig jakt på den senaste kunskapen, blir det väldigt lätt att vi glömmer bort en sån trivial sak som trivsel. Jag har träffat så många människor som i jakten på nya utmaningar prioriterat bort att de faktiskt trivdes på sitt förra jobb. De gillade sina kollegor, uppskattade sin chef och tyckte att arbetsuppgifterna faktiskt var helt ok. Det var en tillvaro där de kände sig bekväma, omtyckta och tillhörde en gemenskap. De var bekväma med sina arbetsuppgifter och kunde åtnjuta lyxen att faktiskt vara den som delade med sig av sina kunskaper istället för att vara den som hela tiden söker kunskap.

Oavsett media så pratas det stress, det är så vanligt förekommande att vi knappt reagerar på det längre. Det som är slående är att stressen kryper ner alltmer i åldrarna. Jag förstår att människor mitt i karriären, med dagis, skola, ansvar, lån m.m upplever livet som stressigt. Mängden åtaganden ihop med ansvaret kan stressa upp även den mest stresståliga person. Att unga människor känner sig stressade tror jag hänger ihop med andra saker, det handlar betydligt mer om självuppfyllande, att känna sig tillräcklig, bli bekräftad och att känna en ständig utveckling. Stannar man upp, kan man lätt snegla åt andra och känna att de utvecklas snabbare. När man är yngre är ofta besluten lättare att ta, de påverkar färre människor och skulle det bli fel kan man alltid fatta nya beslut. Världen där ute är fylld av möjligheter och det är lätt att bli rastlös om man står still för länge.

I stressade situationer är det svårt att fatta välgrundade beslut. Hjärnan har betydligt svårare att sortera, analysera och värdera när vi upplever stress. Det är ett flyktbeteende som gör att vi behöver stålsätta oss för inte segna ner och förlora energi. I såna situationer är det svårt att överhuvudtaget ställa sig frågan – Trivs jag på mitt jobb? Den ständiga jakten på självuppfyllelse slutar sällan bra, den leder tyvärr alltför ofta till nån form av depression och att man tappar sin energi. Man börjar lätt famla i mörkret och fatta ogenomtänkta beslut. När man till slut hämtar andan och gör sin analys är det många som ställer sig frågan – Varför tog jag det beslutet då? Dessvärre går det inte att förändra historien, hur mycket vi än vill. Den är vad den är och det handlar om att lära sig av den och ta sig an framtiden på ett bättre sätt. Kunskapen man bär med sig bör göra att man fattar bättre och mer genomtänkta beslut nästa gång.

Man ska aldrig underskatta värdet av att trivas på sitt jobb. Det är så många som lämnat ett jobb som de egentligen gillat och skälen har alltför ofta bottnat i att det är något i livet som saknas. Vi människor behöver variation mellan varven, dessvärre blir det ibland så att vi p.g.a det fattar ogenomtänkta beslut och lämnar något vi egentligen gillar. Jag tycker man bör värdera trivsel högre, människor som trivs och mår bra brukar utstråla energi. Det är så lätt att ta det för givet, snälla gör inte det. Känn efter hur du mår på ditt jobb, prata med dina kollegor, försök att hitta en skön balans. Är du trygg i ditt jobb, brukar det smitta av sig på övriga delar av livet. Välmående människor skapar välmående företag som förhoppningsvis hjälper till att skapa en bättre värld. Ensam är sällan stark, vi mår oftast bäst i sammanhang med andra som vi tycker om. Börja med dig själv, det är där svaren finns.

Ett nytt år har börjat, ett år med nya förhoppningar, mål och förväntningar. Det är alltid med en viss spänning man tar sig an ett nytt år. Det känns lite grann som att börja om på nytt, nu får man en ny chans. Det är efter ett årsskifte som många bland annat börjar fundera på ett nytt jobb. Jag har redan fått ett par samtal från personer som funderar på att röra på sig och som frågat vad de bör tänka på. Det är nu när energin är pånyttfödd, när batterierna förhoppningsvis är påfyllda och vi har färska löften att ta bejaka som det ska hända! Det är nu – Ditt nästa jag ska inträffa. Det är faktiskt det som namnet Next u symboliserar. Varumärket syftar till att tänka i termen att vi alla har ett nästa jag, att vi alla kan förändra våra liv och nå dit vi vill, förutsatt att vi vill. Next u, you make the difference  – Det är Du som gör skillnaden.

Jag har alltid tyckt att man som individ gör skillnaden i sitt eget liv, ingen annan kan fatta besluten åt dig. Vi har alla eget ansvar för vad vi vill göra med våra liv. Oavsett hur man växt upp, vilken bakgrund man har så är det upp till varje individ att skapa sig den tillvaro man vill ha. Varje människa har sina egna preferenser för vad som är framgångsrikt, vi har alla våra egna mål att sträva efter. Det finns inget facit, det är det som är det fina med livet, det finns bara en inre tillfredsställelse. Visst är det lätt att man kikar på människor runt om kring och tycker att deras liv verkar så bra och inte blir det bättre med sociala medier där många verkar ha det så fantastiskt. Men faktum kvarstår, vill man förändra sitt liv så är det möjligt. Det kommer inte att ske snabbt, det kommer att ta sin tid. Man måste vara beredd på uppoffringar, på att förändra gamla vanor, att fatta obekväma beslut, men i slutänden tycker nog de flesta att det var värt det. Man brukar prata om talanger, men ingen talang har blivit det utan uppoffring, det ligger ofta oerhört mycket jobb bakom varje framgång. Det är lätt att titta avundsjukt på någon och tycka att den personen har haft mycket gratis, men ingenting är gratis. Visst har vi alla olika förutsättningar, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt, men det finns så oerhört många exempel på människor som lyckats trots att de haft allting emot sig. Det handlar om inställning – vill man så kan man!

Häromdagen var jag på gymmet, då passade jag på att fråga tjejen i receptionen hur det såg ut nu efter nyår. Hon sa att det var galet och att det alltid var så efter nyår. Den största utmaningen enligt henne var att få folk att orka förändra, att fortsätta vecka ut och vecka in. När vardagen har kommit tillbaka, när motivationen tryter och resultaten inte blir som man hoppats då blir det lätt att man ger upp. Besvikelsen att inte all träning ger den effekt man hade hoppats gör att många faller in i vardagslunken igen och ett missat träningspass följs av ytterligare ett och vips så har man lagt det på is. Vi är byggda med ett väldigt starkt behov av belöning, vår hjärna är konstruerad med ett belöningssystem där dopaminet som utsöndras skänker oss en tillfredsställande känsla. Om vi inte belönar våra prestationer, kommer vi successivt att tappa gnistan att nå det mål vi satt upp. Utifrån det är det viktigt att sätta upp mål, både små delmål och ett större mål. Vi ska se till att ge oss själva belöning när vi når ett delmål och vi ska sätta upp en tidsplan som är rimlig, som ger oss utrymme att lyckas nå vårt mål utan att behöva försaka allt för mycket.

Om målet är att byta jobb under året, ska man se till att ge sig själv bra förutsättningar för att lyckas. En bra start är att ta reda på vad man vill jobba med, är det ett speciellt företag eller bransch som lockar? För att kunna nå ett mål är det bra att det är tydligt och då funkar det inte bara med ”byta jobb” och sen tro att det kommer lösa sig. Man får rekognosera, fråga sina vänner och försöka läsa på om branscher och företag som ser intressanta ut. När man väl har fått lite koll på vad man vill göra, är det dags att sätta upp sitt mål och sen göra en plan för att ta sig dit. Det kanske är så att man siktar på en vis typ av roll på ett bolag men att den inte finns tillgänglig just nu, då kanske det första målet är att ta sig in på bolaget och sen successivt jobba mot den rollen. Det kan ta sin tid, ett mål kan lätt sträcka sig över flera år, det viktiga är att staka ut vägen dit, vad som behövs för att nå dit över tid. Man kanske behöver komplettera med en viss typ av utbildning, språk eller något annat. Under den resan får man se till att ge sig själv belöningar och tala om för sig själv att man gör rätt. Många gånger är det bra att jämföra med idrottens värld, titta bara på de personer som gör en OS satsning, då handlar det om 4 år, med en tydlig plan. Att vara kortsiktig är inte melodin för den som är tillräckligt sugen att nå fram till ett visst mål. Det viktiga är att inte glömma av att njuta av resan, trots allt handlar livet om att leva i nuet, inte i en framtid.

Eftersom jag sedan barnsben alltid trott på att allt är möjligt, måste jag själv leva som jag lär. Jag har satt upp mina mål och jag är långtifrån där, jag tvivlar ofta om jag gör rätt saker, om jag tar rätt beslut, om jag valt rätt osv. Min egen resa har varit allt annat än rak, det har varit ett ständigt kämpande från att jag var liten till idag. Givetvis önskar jag ibland att jag hade fattat andra beslut, att jag hade valt andra spår, men nu är det som det är. För mig handlar det om att se framåt, att inse att livet är orättvist men att förstå att den enda som kan göra skillnaden i mitt liv är jag själv. Jag har alltid haft ett extremt starkt rättvisepatos och det får jag kämpa mycket med. Jag har jobbat stenhårt med att acceptera att livet är orättvist och utifrån det försöka forma det som jag vill. Skulle jag inte accepterat det hade jag förmodligen blivit bitter, jag hade börjat skylla på min omgivning och blivit avundsjuk, vilket är något jag avskyr. Bitterhet är för mig den sämsta egenskapen som finns, ur bitterhet kommer inget gott. Bitterhet är som ett gift som sakta bryter ner en. Att se sig själv som ett offer kommer aldrig leda till något gott. Jag kan spåra en hel del av offermentalitet på främst twitter. Där finns ett antal som ständigt ser sig själv som offer, de enda som mår dåligt av det är dem själva.

Nu är året 6 dagar gammalt och allt ligger framför oss. Vi går mot ljusare tider, om några månader slår blommorna ut, vårsolen värmer oss igen och allt blir lite lättare. Kanske är detta året då du blir ”Ditt nästa jag” och gör skillnaden för ditt liv? Beslutet är helt ditt eget, resan kommer inte att bli enkel men den kan bli spännande! Jag skulle vilja avsluta med att citera de första 2 meningarna i ett gammal svenskt pojkband som heter Noice , ”Du lever bara en gång och den gången är nu. Det finns bara en som vet hur du ska leva och det är du”

 

Nu är det mitten av maj och nästan hela våren har passerat revy. Varje år är det samma sak, man står i mars och tänker ”nu har vi allt framför oss” och sen rusar tiden iväg. För alla de som pluggar är detta en tuff period, de sista tentorna skall klaras av, inlämningsarbeten, uppsatser och annat ska ligga i slutfasen. Samtidigt är det en mängd fritidsaktiviteter som drar, det är parkhäng, uteserveringar och diverse picknickar. Allt ska in i en redan fulltecknad kalender, klart det blir lite stressigt. Å mitt i allt detta är det många som dessutom måste börja fundera på sommarjobb, nu finns möjligheten att både tjäna pengar och skaffa sig yrkeserfarenhet. Klart livet kan te sig en smula svårt, det måste helt enkelt börja prioriteras, vissa saker måste väljas bort.

Jag tänkte passa på att förtälja lite om hur många arbetsgivare resonerar kring sommarjobb och studier. Är det något som man väger in, eller är det mest en massa tomt snack? Under drygt 8 års tid har jag haft förmånen att få träffa företag och prata rekrytering och jobb i allmänhet. Det har varit diskussioner om det mesta och många gånger har vi hamnat kring ämnet utbildning och hur viktigt det är för en karriär. Slutsatserna är många och jag tolkar dem som relativt samstämmiga  kring synen på attityd och inställning. Att man oavsett vidareutbildning eller inte måste visa att man faktiskt vill någonstans, inte bara i ord utan visa det i handling. Sommarjobb och extrajobb vid sidan av studierna visar på en inställning att man faktiskt vill lite mer, att man förstår att yrkeserfarenhet ihop med studier är mycket värt. Det visar på en inställning att man förstår värdet av att kavla upp ärmarna, att man har kapacitet att både studera och jobba.

På alla konkurrensutsatta marknader krävs det lite extra, så är det även på arbetsmarknaden. Vill man sticka ut bland många så krävs det något extra, förutsatt att man siktar lite högre. Många tror tyvärr att en vidareutbildning efter gymnasiet är en gratis biljett in på arbetsmarknaden, men så är det dessvärre inte idag. De år man väljer att investera i skolgången skall jämföras med någon som kanske är skoltrött och väljer att resa och jobba istället. Alla väljer sin egen personliga väg, det finns ingen universell väg som passar alla, livet är långt vilket innebär att man bör tänka långsiktigt. Däremot anses extrajobbande och sommarjobbande vid sidan av studierna som klart meriterande. Att kombinera teori och praktik ger inte bara pluspoäng i ett CV, det ger även värdefulla erfarenheter, nyttiga kontakter och kan vara insteget för en vidare karriär. Än så länge har jag inte stött på den arbetsgivare som inte ser positivt på detta. Att välja universitet/högskola är en utmärkt start, men det är ingen garanti för att lyckas,  det valet ligger på varje enskild individ. Många företag resonerar just nu ”hire for attititud – train for skill”, med andra ord – var på tårna och se till att bygga nätverk och kontakter.

För inte så länge sen så rapporterade SVT att kontakter fortfarande är det överlägset bästa sättet att skaffa jobb. 8 av 10 jobb förmedlades via kontakter på nåt sätt, det är värt att fundera över. De kontakterna byggs ofta via olika personer man jobbar med. Eftersom arbetsmarknaden ständigt förändras och folk byter jobb, är det viktigt att bygga upp och vårda sina relationer. Den chef man en gång jobbade med kan lätt välja att kontakta en igen när läge uppstår. Det är inte för inte som hela team kan försvinna från olika arbetsplatser, utifrån det är viktigt att få sina första steg in så fort som möjligt. När man väl är inne gäller det att göra ett bra jobb, se till att basics som att komma i tid och leverera det man lovat, upprätthålls. Det handlar egentligen om val, människor som väljer andra människor att jobba med. Man glömmer inte bort bra personer man jobbat med, man behåller dem kvar i minne. Via sociala nätverk som ex Linkedin är det dessutom lätt att hålla kontakten med folk, man ser var andra tar vägen och det blir lätt att connecta när tillfälle väl uppstår.

Mitt tips till alla som funderar på om man ska söka sommarjobb eller extrajobb är – Gör det! Börja bygg dina kontakter, bygg ditt CV, det som investeras i tid och engagemang nu, kan skördas sen. Ge dig själv en språngbräda in på arbetsmarknaden, det kommer du att ha glädje av resten av livet, det är mitt tips.

Ibland dyker de bara upp, de där kvällarna när man börjar fundera över livet. Ikväll var en sån, jag blev ombedd att skicka ett fotografi för publicering och började bläddra bland gamla bilder. 2 timmar senare har jag vandrat minnenas allé, det har varit årstider, resor, människor och varje bild har sin egen historia. Man säger att en bild säger mer än 1000 ord och jag är den förste att skriva under på det! När jag letade bland mina bilder ikväll, hittade jag bilder från sommaren 2012, det var sommaren då jag avslutade Ineed och startade Next u. Jag kommer ihåg det som igår, känslan att lämna bolaget jag investerat 4½ år av mitt liv i. Idag kan jag summera den händelsen som en av de enskilt bästa sakerna som hänt i mitt liv.

På nåt sätt blir allt så lätt i efterhand, man sitter där med svaren, allt blir så enkelt och självklart. Besluten man tog då ser helt plötsligt så enkla ut, vägen var utstakad och egentligen var det mesta krattat och klart. Men när jag ikväll såg bilderna, i detta fall från en resa till Spanien, minns jag så väl den oro som fanns i min kropp. Jag sov dåligt, spelade dålig golf och tankarna var ofta nån annanstans. Jag njöt av värmen och sällskapet, men samtidigt vet jag att det kändes som att jag var på flykt. Resan var bara ett sätt att glömma det som hänt och det som skulle komma. Det blev ett depåstopp, ett nödvändigt sådant.

Ibland blir jag kallad ”mannen utan backspegel” av en av mina bästa kompisar. Han syftar på min resa, dels allt som hände innan men även den resan som hände med Ineed. Nånstans tror jag det är en nödvändighet att kunna skaka av sig motgångar, man får se det som erfarenheter. Man kan aldrig ändra historien, livet är det som händer nu och framåt, historien är egentligen rätt ointressant om man ska vara krass. Ingen av oss kan ändra något, vi kan bara dra lärdom av det hänt och se till att inte göra samma misstag igen. Vår inställning är vårt allt, det är utifrån vårt agerande vi bestämmer våra liv. Jag har tagit så många usla beslut, såna som nästan kostat mig allt jag har. Skulle jag gå omkring och grubbla över dem, skulle jag aldrig få ro. Livet handlar om att acceptera och agera, så krasst är det. Man får ha inställningen att man förmodligen tog det beslut som där och då kändes rätt. Att det sen visade sig vara fel får man hantera i efterhand.

När jag kikade igenom mina bilder, från de senaste 4 åren, sköljde hela minnesbanken som en våg över mig. Det är så mycket om har hänt de senaste åren, saker jag aldrig varit i närheten innan jag bestämde mig för att starta bolag. Samtidigt som alla minnen kom så kunde jag inte låta bli att le över hur mitt liv ser ut idag. Det blev så tydligt när jag såg bilderna och kommer ihåg de enskilda tillfällena. Idag känns allt så enkelt på nåt sätt (peppar peppar), bolaget är lönsamt, har träffat kärleken i mitt liv och livet känns harmoniskt. Saker och ting faller så sakteliga på plats, pusselbit efter pusselbit läggs i mitt livspussel. Den tacksamhet jag känner är enorm, samtidigt känner jag en hunger efter mer, mitt fokus är långt mycket större idag än det varit på många år. Skillnaden är att jag är stenhårt fokuserad på att bygga ett bra bolag, utan att ha en massa störningsmoment. Det är en enorm tillfredsställelse, att kunna rikta all energi åt ett håll.

Jag har ändå lärt mig att vara ödmjuk inför allt som finns framför mig. Alla dessa smällar har fått mig att inse att livet är föränderligt, man får inte ta något för givet. Det handlar om att skapa sig tillfällen, att fatta medvetna beslut och förstå att vi måste sitta i förarsätet på bilen. Vi är alla ansvariga för våra enskilda handlingar, det är vi som fattar besluten över våra egna liv. Vill man så kan man, så enkelt är det. Aktiva val vill jag minnas att det heter och det innebär att vi själva väljer vår egen väg, det är ingen annan som gör det åt oss. Livet finns under en begränsad tid, den tiden vill åtminstone jag förvalta så bra jag kan. Det kommer inte tillbaka så mycket vet jag! Tänk vad lite bilder och lite musik kan sätta huvudet i spinn.

Idag är det exakt 1 år sen jag sa upp mig på Ineed, det bolag jag själv hade grundat. Jag kommer så väl ihåg den dagen, det var en av de värsta dagarna i hela mitt liv. Jag blev ombedd av styrelseordföranden att lämna mina nycklar och fick gå hem. Jag kommer aldrig att glömma den promenaden, jag var ledsen, arg, uppgiven och bitter! Det var slutet på en lång period av förhandlingar där jag själv in i det sista trodde jag skulle köpa bolaget. Jag vill minnas att jag gick hem och satte mig i soffan och undrade vad som egentligen hade hänt, hur kunde det bli så här..

Idag är det årsdagen, det har gått 365 dagar sen dess. Tid är verkligen något som bara kan passera revy, man är så uppe i sitt att man inte märker vad som händer. Att reflektera är ofta något jag själv är dålig på, tror dessvärre inte jag är ensam om det. Men idag har jag bestämt för att faktiskt känna efter, känna efter hur förbannat mycket bättre mitt liv är idag! Att fatta jobbiga beslut kan vara svårt, framförallt när det är så livsavgörande saker. Nu har jag aldrig gift mig, så jag kan inte föreställa mig hur det är att skiljas med någon man älskat, men jag kan tänka mig att det är närbesläktat med det jag genomgick.

Idag skiner solen och jag ser att den skiner. Jag märkte också att fåglarna kvittrade när jag gick till jobbet imorse. Såna saker la jag inte märke till för ett år sen. Då var tankarna någon annanstans. Då handlade det om överlevnad, idag handlar om att njuta, skratta, le och leva. Förra året spelade jag en golftävling i samband med uppbrottet, jag hamnade i den bakre delen av startfältet, igår spelade jag samma tävling, jag tror jag landade på prispallen, om inte så blev jag iallafall topp-5 med mina 72 slag. Det säger också en del om hur psyket hänger ihop med prestationen, man måste må bra för att kunna prestera.

Att säga upp mig från Ineed var då det värsta och kanske det största beslut jag fattat! Idag kan jag se tillbaka på det beslutet som det bästa jag nånsin fattat. Idag känner jag mig verkligen levande i det jag gör, att driva Next u är så sanslöst härligt! Det känns knappt som något jobb, det är en passion som jag råkar ha som jobb, å dessutom börjar det bli framgångsrikt också. Det hänger säkert ihop, gör man saker av ren inspiration och glädje, brukar det smitta av sig. Man behöver inte spela nåt spel, energin kommer inifrån, det lyser igenom. Att komma hit har varit en enorm risk, jag toppbelånade min lägenhet och har gått i personlig borgen för varenda krona. Att dra igång helt solo är definitivt något annat, man äger allt ansvar själv och varje beslut hänger på en själv. Det finns ingen annan att bolla med, vilket många gånger är lite jobbigt. Men efter resan jag har gått igenom så känns det helt rätt. Man ska egentligen inte prata i termer om revansch, men just den här dagen känner jag faktiskt att jag har fått min revansch!

Den här dagen ska jag njuta av, ikväll är det kalas och imorgon ska jag på bröllop. Jag ska se till att bära med mig den här känslan ett tag, det blir så lätt att man bara glömmer den och springer vidare. Ibland kan de jobbigaste besluten visa sig vara de bästa, man vet det inte där och då, men med facit i hand kan det många gånger vara så. Njut av dagen och ta hand om varann!