Jag har under lång tid väntat på att få se en svensk vd som tar stafettpinnen inom sociala medier. Carl Bildt var den förste politiker som redan 2005 drog igång sin blogg ”Alla dessa dagar” för att själv kunna styra över sin egen kommunikation. I vårt grannland Norge har Petter Stordalen också förstått värdet av sociala medier och startade sin egen blogg december 2012. Den svenska vd skaran lyser dock med sin frånvaro inom sociala medier. Själv tycker jag att det är anmärkningsvärt att det knappt finns någon svensk vd som idag driver sin egen blogg!

Min gissning till det är att den svenska vd kåren hyser en stor rädsla till sociala medier. De har köpt in på alla dessa tidningsartiklar som ständigt lyckas hitta nya vinklingar till hur man inte får bete sig på nätet. Att ligga under radarn är oftast en säkrare väg än att våga ge sig ut och pröva. Den svenska vd kåren skulle ha mycket att vinna på att faktiskt börja blotta sig själva som människor. Svensken är inte dummare än att förstå att man som vd också har dåliga dagar, fattar fel beslut och mellan varven inte är på topp. Att sitta som vd är många gånger företagets absolut mest ensamma roll. Man ansvarar både inför styrelsen som förväntar sig ständiga leveranser och övriga medarbetare på företaget som förväntar sig att man som vd sitter inne med alla kloka svar. Dessutom är man oftast den som hängs ut medialt om något händer. Som vd är man ytterst ansvarig för det dagliga, vilket gör jobbet väldigt utsatt.

Gemene man på gatan kan inte se att det nånsin är ”synd” om en vd, ”de har ju stora fallskärmar, bonusar och avgångsvederlag”, det är inget synd om dem. Ska man tro medias bild, så är det precis så det är, men om man tittar på verklighetens vd ute i svenska företag ser det annorlunda ut. I Sverige finns drygt 1.000.000 företag dock är det endast drygt 36.000 som är mer än 10 anställda. En bråkdel av dessa finns på börsen och det är också de som representerar medias bild över vd lönen och förmånerna. Övriga bolag är sällan lika intressanta att rapportera om, såvida det inte inträffar något sensationellt, då blir det intressant. Ett bolag som får osedvanligt mycket stryk just nu är Klarna. Under flera veckors tid har DI haft en följetong om hur ”de lurar sina kunder” genom att skicka ut påminnelser med avgifter innan fakturan ens har kommit ut. Det har garanterat hänt, men har man 5.000.000 kunder så händer det misstag, det är ofrånkomligt. Skulle media börja fokusera lite mer på bankerna skulle de hitta långt mycket värre information, men det verkar finnas nån slags osynlig maktbalans mellan storbankerna och media som gör att de sällan råkar ut för några större rubriker. Bortsett från lite bonusregn som Anders Borg mellan varven gör populistiska utspel om.

Som vd är man också ytterst ansvarig för att se till att man rekryterar in de absolut bästa medarbetarna till sitt företag. Framgångsrika bolag brukar ofta vara synonymt med duktiga människor. Oftast finns det dessutom en bra företagskultur som låter människor växa och utvecklas, vilket skapar en större lojalitet hos både medarbetare och kunder. En välmående organisation brukar ofta leda till ett lönsamt bolag vilket i slutänden skapar en nöjd vd. Det här är inget nytt, alla normalt funtade människor förstår detta. När man idag intervjuar unga människor och frågar dem vad som vad som är viktigt och vad som attraherar hos ett företag dyker det upp lite intressanta saker. Väldigt många ser upp till personer snarare än organisationer. Det syns tydligt inom politiken men det börjar också märkas inom näringslivet. Daniel Ek, Niklas Zennström, Sebastian Siemiatkowski är några namn som nämns med respekt. Många unga människor ser upp till de här personerna genom deras gärningar och lösningar de skapat. Men det är få företag som gör den lyckade resan, de allra flesta flyger under radarn, trots Hr och marknadsorganisationer som spenderar mängder av pengar på reklam och åtgärder för att höja bolagets status. En av pusselbitarna till Choicekoncernens stora framgångar är hur Petter Stordalen har skapat sig ett namn. Vem är vd för Scandic, nån som vet?

Om man som vd skulle börja jobba med sitt eget varumärke, är jag övertygad om att det kommer att gagna företaget. Människor i allmänhet och unga i synnerhet gillar att följa en person, inte en organisation. Vi ser idag att alltmer börja handla om storytelling, man vill gärna få veta lite mer om bolaget. Bolagets själ gestaltas ofta internt av en vd, men utåt har de flesta knappt en aning om vem den personen är. Jag förstår inte varför man som vd inte börjar ge lite mer av sig själv? Varför är man så vansinnigt rädd att visa sig mänsklig? Bara för att man har en titel innebär det inte att man är en övermänniska, även om man själv vill tro det. Percy Barnevik är väl den som skapat myten om att vd.n är övernaturlig.

Vad finns det för fördelar att som vd börja agera i sociala medier och t.o.m starta en blogg? Till att börja med kan man börja berätta lite om hur livet som vd är. Man kan börja ge företaget en själ utåt, man kan också i större utsträckning förhindra att media styr informationen om bolaget. Man har möjlighet att ligga steget före, bli lite mer personlig, lufta tankar och ideér och bygga ett mer intressant varumärke för att attrahera unga människor att söka sig dit. Unga människor googlar garanterat den högsta chefen, annat ska man inte inbilla sig.

Ytterst handlar det om okunskap som i sin tur skapar en rädsla. Rollen som vd betingar något mer, det finns något extra i ordet. Många skulle tjäna på att avdramatisera det ordet en smula, trots allt är det bara en titel på en människa av kött och blod. Börja bygg företagets varumärke genom att bygga ditt eget. Man ska inte vara rädd för att synas, att vara mänsklig. Människor följer en ledare, de vill gärna vara med i den personens sfär. Där det finns personlighet finns det också energi. Med rätt riktad energi kan människor uträtta stordåd, men det ska vara äkta, det är viktigt.

Att jobba med rekrytering och bemanning innebär att man får lyxen att komma ”innanför murarna” på många företag. Varje företag har sitt specifika DNA och det byggs upp av människorna i bolaget utifrån de värderingar ledning och medarbetare sätter. När jag sitter i samtal med cheferna, ställer jag en mängd olika frågor och skälet är egentligen bara min nyfikenhet. Visserligen har div säljutbildningar lärt mig vikten av behovsanalys, men om man i grunden råkar vara nyfiken kommer den av sig själv. Det bästa med att ställa en mängd frågor är att jag lär mig mycket, vilket jag upplever som både berikande och roligt. Är man ute och träffar mycket kunder så händer det ibland att man ”snubblar” in i ett projekt som skall dras igång. För ett par veckor sen fick jag ett samtal från en chef inom Grohe, där han berättade att de inom kort kommer att lansera en ny produkt på svensk marknad. Givetvis frågade jag vad det handlade om och fick då till svar – avvakta ett par dagar så återkommer jag (nyfiken som jag är luskade jag givetvis..)

Sen en vecka tillbaka så är projektet officiellt och det heter Grohe Blue. Det handlar om en kran som levererar varmt och kallt vatten, men även iskallt kolsyrat vatten ur samma kran. Det handlar alltså om något så enkelt som iskallt bubbelvatten direkt ur drickskranen, enkelt men så genialt! Jag själv har installerat en sån kran hemma och den är fantastisk. Jag behöver inte längre köpa en massa mineralvatten från affären utan nu vrider jag bara på kranen och har iskallt mineralvatten i mitt glas, underbart. Dessutom känner jag mig mer miljövänlig genom att använda kranvattnet direkt istället för att köpa vatten ur plastflaskor som transporterats långa sträckor. Det enda som behövs är en apparat som sitter under min diskbänk för att kyla vattnet samt en gasolflaska som skapar bubblorna.

Nu har vi fått i uppdrag att rekrytera in teamet som skall lansera Grohe Blue i Sverige. Det är ett projekt som känns oerhört kul att sätta tänderna i. Vi ska rekrytera in en säljchef/säljare som kommer att hålla i projektet och vi ska rekrytera in 6-7 studenter som kommer att jobba med försäljningen av Grohe Blue. Man kommer att sälja produkten till både företag och privatpersoner, vilket är extra spännande! Man kommer att jobba både med events, direktförsäljning och en hel del canvas på företagen. Studenterna kommer att köra runt med Grohe Blue scooters för att marknadsföra produkten. Ledningen i Tyskland har valt Sverige som en första marknad vilket är spännande. Lärdomarna härifrån får ligga till grund för övriga marknader runt om i Europa.

Den här typen av projekt är vansinnigt roliga att rekrytera till. Som rekryteringsbolag får vi ett större ansvar, det kan man välja att se på olika sätt. Själv ser jag det som en utmaning och ett förtroende, att vi på Next u anses såpass duktiga och kompetenta att vi får detta ansvar. Givetvis känner vi en extra press, men det är bara nyttigt, sånt växer man av. Inställningen är som i allt annat avgörande och nu ställs vår energi, kreativitet, kunskap samt våra nätverk på sin spets. I detta läge känns mina 40+ som en klar tillgång, erfarenhet kan ibland vara extra mycket värt!

Om du känner någon/några som du anser vara lämpade för att ta sig an detta projekt, tveka inte att tipsa om dem! Det kommer att utgå finders fee, både för tips gällande studenterna och säljchefen. Maila mig direkt på stefan.liden@nextu.se

Klicka gärna på länken här för att få se filmen om Grohe.

Kundservice är något som ständigt diskuteras både internt inom organisationen men även externt av kunderna. Periodvis är trenden att outsourca kundservicen för att sedan flytta tillbaka den in i organisationen igen. Just nu upplever jag att trenden pekar på att man ser kundservice som en säljkanal, där man har en möjlighet att både sälja kringtjänster och skapa bättre relationer med sina befintliga kunder. Vi ser det ganska tydligt då våra beställare som i många fall är kundservicechefen direkt, gärna vill anställa kundservicemedarbetare med säljande profiler.

Personligen är jag för tanken med att använda kundservicen som en kanal att både mersälja och bygga relationer. Över tid kommer relationen med kunden att bli allt viktigare och då blir ägandeskapandet av större betydelse. Att som kund bli uppringd av sin befintliga leverantör kan många gånger vara trevligt, då man nästan aldrig blir det. I 99 % av fallen får man en faktura, that´s it. Utan en relation med sin leverantör känns steget att byta väsentligt mindre. Jag tror de allra flesta företagen skulle tjäna på att höra av sig till sina kunder, det behöver inte ens handla om att sälja något utan det räcker många gånger med att bara få mig som kund att känna mig sedd och bekräftad. Om jag som kund känner mig väl behandlad blir steget att byta leverantör mycket större.

Varför väljer många företag att outsorca sin kundservice? Min erfarenhet är att ledningen endast ser kundtjänsten som en servicefunktion, man ser inte sambandet mellan lojalitet, försäljning och lönsamhet. Kundtjänsten blir en stödfunktion, oftast placerad på operations och ses i många fall som en kostnad i resultaträkningen. Man ser inte hur lojalitet kan ge merförsäljning, både i form av kringtjänster men även att många väljer att rekommendera ett bolag med bra service till sina vänner och bekanta. Via sociala medier går det idag extremt fort att sprida information, både positiv och negativ. Ett företag som uppträder nonchalant, som inte ser värdet i kunden kommer sannolikt löpa betydligt större risk att bli uthängda på Facebook, Twitter eller via nån annan kanal. Om bolaget dessutom hängs ut av en person med stort antal följare, kan smällen bli ordentligt kännbar. Det nya landskapet med sociala medier, har på relativt kort tid ritat om kartan och många chefer hänger inte med på tåget. Det gör att vi med jämna mellanrum läser om missnöjda personer som via spridning i sociala medier skapat en buzz som med stor kraft slår mot just det bolaget.

För mig som under många år träffat en mängd olika kundservicechefer, blir det väldigt tydligt vilka bolag som förstått detta. De bolagen har anpassat sin organisation och satsar på sin kundtjänst. De vet att en nöjd kund kan ge ringar på vattnet. De vet också att det handlar om att möta kunden på dennes villkor, dvs vara rätt bemannade när trycket är som störst. Tyvärr finns det en hel del bolag som inte gör hemläxan och studerar kundmönster, de kör rätt och slätt på samma öppettider som de alltid gjort. Jag förstår det om det handlar om B2B, men om majoriten av kunderna är konsumenter är sannolikheten större att de hör av sig på andra tider. Jag ser en del bra exempel där bolagen även öppnar upp sin kundtjänst via sociala medier, då blir de oftast lite snabbare. Med taggsystem (#) kan de många gånger upptäcka vad som skrivs om dem och bemöta någon som är missnöjd eller arg innan personen hinner göra allt för stor skada. Ett snabbt svar via sociala medier är detsamma som att ”vi ser dig och gör allt vi kan”, jag har själv noterat det ett antal gånger. Det är väldigt positivt.

Hade jag jobbat som kundservicechef skulle jag satsa på följande saker:

  • Börja med utringande verksamhet för att skapa bättre kundnöjdhet och ev merförsäljning
  • Skapa en kundservice som är aktiv via sociala medier
  • Gå igenom kundmönstret för att på så sätt se över bemanningen
  • Skapa en FAQ för de absolut vanligaste frågorna
  • Gå igenom vilka telefonsystem som finns och se till att det finns bra pausmusik
  • Se till att det går att lämna ett meddelande om att man kan bli uppringd om man inte kan vänta
  • Skapa en chatfunktion som fungerar

Det finns garanterat ett antal andra bitar att se över, men ovanstående punkter är några som jag själv anser vara viktiga. Någon undrar säkert över pausmusiken, men ibland undrar jag på riktigt vem som kommit på alla dessa jinglar som spelas? Är det någon gång man blir tokig så är det när man köpt något som inte fungerar och sen försöker nå sitt bolag via telefon och blir bemött av en telefonsvarare med standardmeddelande och sen en dålig jingle. Det är INTE den kundservice jag förväntar mig 2014.

Jag har under lång tid funderat på hur jag själv skulle stå mig i konkurrensen med andra kandidater vid jobbsökande. Jag kan inte låta bli att bli lite triggad vid tanken, det skulle vara en riktig utmaning att sätta ihop ett CV, skicka in ansökningar och förhoppningsvis få genomföra ett antal intervjuer ”på fel sida bordet”.  Att vara sk expert på något är ju i många fall väldigt teoretiskt, det är alltid mycket lättare att ge andra råd utan att behöva göra något själv. Utifrån det skulle jag tycka att det vore spännande att göra detta som ett experiment, bara för att testa av resultatet.

Förra veckan träffade jag en person som satt som hög chef på ett bolag. Hen brukade med jämna mellanrum bli uppringd av olika headhunters och mellan varven valde hen att gå på en intervju. Egentligen inte för att byta jobb utan mer för att bara testa av sitt marknadsvärde samt att stilla sin nyfikenhet. Just nyfikenheten är för många en anledning till att faktiskt gå på en intervju. Alla människor har sitt sätt att intervjua, det är sällan 2 intervjuer är lika. Det finns alltid något man kan lära sig genom att gå på en intervju, framförallt om man kan göra en analys inom snar framtid efter att man lämnat den. Att bli utfrågad är för många människor relativt jobbigt, framförallt när frågorna kring personens olika sidor lyfts upp. De yrkesrelaterade frågorna brukar de flesta känna sig bekväma med, men när det blir mer personligt finns det vissa som skruvar på sig. Att prata om sig själv är i flera fall inte det lättaste för många personer.

Vad ska man då tänka på under en intervju? Jag tycker att man ska vara så ärlig man kan, det brukar oftast vara det bästa. Personer som är trygga är ofta ärliga, de är medvetna om vad de gjort bra samt vad som varit mindre bra. De vet att ingen är en övermänniska, även om många platsannonser efterfrågan just en sådan. Alla människor har sina bra och dåliga sidor, det absolut viktigaste är att vara medveten om dem för att kunna vidareutvecklas genom livet. Många människor blir bortskrämda från att söka vissa jobb, oftast pga platsannonsen och hur den är skriven. Givetvis vill alla företag hitta den absolut bästa medarbetaren för just sin tjänst, men vem som är bäst lämpad vet man aldrig, det är också det som är svårigheten. Det kan finnas ett gäng olika personer som är bäst lämpade, det är så många olika parametrar som måste stämma. Företagen skulle oftare behöva gå utanför sin box och våga ta in personer som har engagemanget, alltför ofta låser de in sig på en viss erfarenhet eller kompetens.

Hur ska man skriva sin ansökan? Om jag skulle skicka in min ansökan skulle jag adressera bolaget på ett personligt sätt. Jag skulle visa att jag ansträngt mig lite extra, jag skulle också se till att lyfta vad jag skulle åstadkomma om jag fick tjänsten. Många väljer att lägga det största fokuset på antalet jobb och hur länge de var där. Det mest intressanta är att vad du vill och vad du åstadkom på ditt föregående jobb. Resultat är alltid väldigt intressant, de flesta företag jobbar med olika mätetal, därför är det aldrig fel att tala om vad man åstadkommit. Mitt fokus skulle dock läggas mer på framtiden – vad vill jag/skulle jag åstadkomma om jag fick det jobbet. Att våga sticka ut på ett ödmjukt sätt är många gånger en vinnare, syftet med ansökan är att ta sig på intervju, inte att få jobbet direkt. Det är också det som är det svåra, därför bör du fundera på hur just du skulle sticka ut.

Jag är medveten om att det finns ett stort antal som söker många jobb därute, vilket gör det väsentligt jobbigare att göra en unik ansökan för varje jobb. Jag skulle satsa på att göra ett CV som är transparent, som går att använda till alla jobb. Sen skulle jag se till att skriva om det personliga brevet extra noga för just de jobben jag verkligen vill ha. I övrigt skulle jag se till att ha en generell mall där jag bytte namn på tjänsten jag sökte till, samt såg till att kunna peta in några små unika detaljer. Det är trots allt en människa som sitter i andra änden, även om det är lätt att glömma det. Innehållet bör även ställas upp snyggt så att ditt CV ser prydligt ut. Det finns enkla mallar för det på Google. Att lägga några extra timmar är väl investerad tid.

Jag har fortfarande svårt att släppa tanken på att söka jobb för att testa mina teorier, men jag får leva med det. Skulle någon googla mig hade jag fått svårt att ge en trovärdig motivering till varför de skulle träffa mig. Jag kan tänka mig det telefonsamtalet – Näe, jag tror jag gör som Ferdinand och stannar kvar under min lilla entreprenörsek, det är klart säkrast. Att försöka konkurrera på denna marknad är nog så stor utmaning, tro mig.