Kan detta bli entreprenörskapets år?

On 21 januari, 2014, in Bemanningsbranschen, by stefan
0

Nu har det gått ett par veckor på 2014, mitt andra år med Next u. Året har börjat lite olyckligt, då jag lyckades med att nästan skära av mig långfingret på vänster hand. Är nu inne på tredje veckan med lindat finger, dock har jag äntligen tagit väck det stora bandaget. Fick en fantastiskt bra och vass kniv i julklapp, det höll på att kosta mig ett finger. Har ett gäng stygn, men kommer förhoppningsvis slippa men, när det väl har läkt ihop. Har därför av naturlig anledning inte kunnat blogga, då allt tar så evinnerligt långt tid när man bara kan använda en hand.

Nu har vi på Next u avverkat vårt första hela verksamhetsår, vilket känns bra. Resan är en ständig påminnelse på hur mycket det finns att lära sig. Rekrytering och bemanningsbranschen är en oerhört konkurrensutsatt bransch, det finns drygt 1000 bolag som slåss om kakan. Det innebär att man ständigt måste vara på tårna och försöka att ligga steget före. Det handlar inte bara om att förnya sig och se till att ens tjänst ligger i framkant, man måste också jobba med sina sociala nätverk och bygga nya relationer. Rekrytering och bemanning kan i mångt och mycket vara en av de branscher som kräver störst nätverk och bäst uppbyggda relationer. I början på 2010 insåg jag att detta förmodligen skulle kunna vara en av flera nyckelfaktorer till att lyckas, därför satsade jag hårt på att dels starta denna bloggen, men även öppna ett twitterkonto samt starta upp sidor och grupper på Facebook och Linkedin. Idag kan jag summera en bit över 2000 följare på Twitter, en Facebookgrupp med över 500 personer och ca 1000 kontakter på Linkedin. På den här bloggen har jag haft över 100 000 personer genom åren och i snitt är det ett antal tusen som läser varje inlägg, det är väldigt kul! Skulle jag summera antalet timmar jag lagt på sociala medier, hade det inte varit nån kul läsning dock, har postat över 48 000 tweets och vet inte hur många blogginlägg, Fb inlägg eller Linkedinlägg, men det är garanterat ett gäng. Förmodligen har jag gjort alla fel man kan, framförallt eftersom jag inte kan något om programmering eller hur man jobbar med länkar etc. Jag kan bara konstatera att jag är en riktig amatör, dock med extraordinär envishet och ett brinnande engagemang som kompensation.

Inför 2014 har jag dock satt upp några mål att jobba mot, dels ska jag bilda en ordentlig styrelse för Next u, men jag ska också se till att skapa en bra och stabil plattform att jobba ifrån. Vi kommer under året att växa och till hösten räknar jag med att ha en säljorganisation redo. Det känns kul att vara entreprenör, men det är också väldigt jobbigt. Nackdelen med att äga bolaget själv är att jag saknar ett bollplank, någon jag kan ringa anytime och bara säkerställa ett beslut eller bara få bekräftelse på att jag tänkt rätt. Samtidigt är det väldigt skönt att vara sin egen, då jag kan fatta alla beslut själv. Som i allt annat finns det + och -. Tyvärr blir jag ibland lite nedslagen när jag politiskt ser hur de resonerar gällande svenskt entreprenörskap. I stort sett samma regler gäller för bolag med få anställda som med 1000 anställda, det finns väldigt få undantag. Detta är något jag dryftat med andra entreprenörer och de tycker likadant. Man får tänka efter ordentligt innan man väljer att göra en större investering. Vi valde att göra en stor investering 2013, då vi skapade vår unika portal, responsen från våra kunder och de bolag jag presenterat den för har varit ett gemensamt – WOW!

Den här årstiden är ju inte den roligaste, samtidigt känns den perfekt för att skapa ett bra och framgångsrikt bolag. Nu är det ett antal månader där man har tid att fokusera på försäljning och tillväxt, då gäller det att ta tillvara på tiden. Vill man lyckas handlar det bara om en sak nu, det är stenhårt jobb med stort fokus på försäljning. Det finns inga genvägar, det handlar om att lyfta luren, boka möten och åka ut och presentera sin tjänst, i mitt fall – varför man som företag ska använda Next u inom rekrytering och bemanning. Vi har en unik produkt, än så länge finns det inget annat rekrytering eller bemanningsföretag som använder sig av videopresentationer fullt ut på det viset vi gör. Vi har fått en bra affärsmässig start på 2014, nu gäller det bara att spinna vidare på det. Skälet till den bra starten är att några kunder visat sig vara referenser och rekommenderat oss till andra kunder, sånt blir man väldigt glad över. Det om något ser jag som en bekräftelse på att vi gör rätt saker. Just nu står vi lite överbemannade på rekryteringssidan, det gör å andra sidan att vi har hög leveranskapacitet, vilket kanske är anledningen till att vi ”peppar peppar” har så nöjda kunder. Nu ska dock jag se till att mina rekryterare får bekänna färg genom att jag ska dra in en mängd nya kunder, men det tror jag att de kommer att uppskatta 🙂

Nu är det upp till bevis – Kommer 2014 bli entreprenörskapets år? Jag ska åtminstone dra mitt strå till stacken, det lovar jag!

 

 

 

Under mina år i denna branschen har jag blivit förundrad hur långsamt utvecklingen går. För mig är det obegripligt hur många rekryteringsföretag som fortfarande kör samma race som de gjorde för 10 år sen. Samtidigt är det än mer konstigt att dessa bolag i vissa fall blomstrar, de har ständigt nya uppdrag på sina sidor och de levererar bra siffror. Jag kan givetvis inget annat än lyfta på hatten för varje framgångsrikt rekryteringsföretag, samtidigt blir jag förvånad att så många kundföretag inte tänker ett steg längre när de ska rekrytera. Jag vet inte om det beror på ren slentrian eller att de faktiskt inte vet bättre, jag låter frågan bero.

Idag hade jag förmånen att träffa ett större bolag, som mestadels skötte sin egna rekrytering. I vissa fall behövde de dock gå utanför huset och köpa in externa tjänster från olika rekryteringsföretag. Jag frågade givetvis varför de gjorde det, vad var skälet till att de faktiskt behövde köpa in dessa tjänster? Svaret blev: ”Vi behöver komma åt deras nätverk för att nå människor vi faktiskt inte når själva”. Jag köpte givetvis det svaret, det fanns en tanke bakom det.

För ett antal år sen satt jag själv på andra sidan bordet, jag var beställare av rekryteringstjänster. Jag satt som försäljningschef på GE Money Bank samt Skandiabanken. Under den tiden köpte vi in rekryteringstjänster av ett antal rekryteringsföretag. Jag blev inte direkt imponerad av deras förmåga måste jag säga. Vid åtminstone 2 tillfällen var det jag själv som tipsade om kandidaterna som sedan blev anställda, trots detta dök det upp ett par saftiga fakturor. Om jag vore beställare skulle jag se till att säkerställa ett antal saker.

– Hur jobbar ni med nätverk? Hur når ni kandidater som vi själva inte når?

– Hur aktiva är ni i sociala medier och hur många når ni?

– Hur säkerställer ni att våra annonser hamnar rätt och blir hittade?

– Hur gör ni oss bättre och därmed mer attraktiva?

– Hur återkopplar ni till kandidaterna?

– Hur har ni tänkt kring enkelheten att söka just våra tjänster?

– Hur säkerställer ni att vi träffar personer som både har rätt kompetens, driv och engagemang?

– Hur verifierar ni kandidatens kompetens?

– Hur noga är ni med referenstagning?

 

Listan kan som ni säkert förstår göras väsentligt längre. Om jag vore beställare skulle jag se till att ställa högre krav på  mitt rekryteringsföretag. Vi ska vara proffs på detta, i annat fall lär vi över tid inte ha något på denna marknad att göra. För mig som driver ett av dessa ca 1000 företag som idag finns i Sverige, ifrågasätter jag ständigt vårt existensberättigande. Den dagen jag slutar att göra det, den dagen kommer vi också att bli lite sämre. I min värld måste vi vara långt före vår kund när det gäller rekrytering. Vi måste kunna svara på det mesta, vi måste se till att leverera lösningar som de inte kan ordna själv.

Jag har inga patentlösningar, däremot försöker jag ständigt hålla mig uppdaterad om hur utvecklingen går. Det handlar dels om det tekniska, men även vad det bidrar till för beteenden. Förstår vi oss på beteenden, kan skönja trender och följer utvecklingen, har vi alla möjligheter i världen att leverera en lösning som är bra för kandidaten vilket i slutänden ger oss en nöjd kund. För mig som driver Next u har jag möjligheten att vara med och påverka. Jag själv är helt övertygad om att videobaserade tjänster är något som kommer att vara standard inom några år. Filmen förmedlar känslor på ett helt annat sätt, känslor som i mångt och mycket styr vårt beteende. Ett A4 ark kommer inom några år vara ett minne blott, jag tror att CV.et är en kvarleva som inom några år spelat ut sin roll. Vi kommer att få se kunskapstest, jobbtest, praktikplatser, film och det sociala CV.et kommer också att vara en del av vardagen.

För mig som träffar potentiella kunder nästan varje dag, blir detta ofta spännande möten. Vi hamnar ofta i väldigt intressanta samtal, som ibland leder till ett samarbete. Som beställare av rekryteringstjänster, skulle jag ställa större krav på de säljare som ringer, ställ gärna ett antal kontrollfrågor för att se om de ”bara” är ute efter att sälja, eller om de faktiskt har en passion för sitt jobb. Passionerade människor blir ofta duktiga, de drivs av något annat.

Förmodligen är jag spånig som skriver detta, vilken konkurrent som helst kan snappa upp en massa bra tips. Men min ständiga tro är att transparens över tid är en vinnande formel. Om vi i branschen blir bättre, kommer det i slutänden leda till att fler får jobb, och det är trots allt vårt yttersta uppdrag. Vi ska vara proffs att hitta rätt person för varje case, det är uppdraget. Gör vi det är samtliga vinnare!

Det är måndag förmiddag och ytterligare en helg har rusat förbi. Tycker knappt att veckorna hinner börja innan man sitter där fredag eftermiddag och tittar på klockan och konstaterar att arbetsveckan är över. Förmodligen är det en lyx att ha det så, att kunna tycka sitt jobb är så fantastiskt kul att man inte vill att veckorna ska ta slut. Imorse när jag satt och kollade flödet i Twitter konstaterade jag att det fanns en del måndagsångest där. Den är säkert mer påtaglig nu när hösten verkligen börjat visa sig från den gråa sidan.

 

Förra veckan pratade jag med en tjej som blev uppsagd på grund av arbetsbrist och hon berättade hur hela hennes värld föll ihop. Trots ett i övrigt jättebra liv, så rasade hela hennes tillvaro när hon fick beskedet att hon inte skulle få vara kvar på sitt jobb. I våras gjorde företaget Wise en undersökning på temat Lycka. Bland annat ställdes frågan – Vilket är viktigast för att du ska vara lycklig, jobbet eller familjen? Mer än hälften av svenskarna svarade att jobbet var viktigast! Det säger rätt mycket om hur vi ser på vårt jobb och hur mycket det betyder för oss. Därför blir jobbet än viktigare nu när mörkret träder in i våra liv. Framför oss ligger en period av mycket mörker och då är det viktigt att ha något att sysselsätta sig med, helst ska det dessutom vara berikande på något sätt.

 

Till detta kommer dessutom en vikande konjunktur. De flesta prognoser och artiklar kommunicerar ut att lågkonjunkturen nu har anlänt Sverige och den beräknas stanna kvar under en period. Detta gör inte livet lättare för de som står utanför arbetsmarknaden, det kommer inte att bli lättare att hitta jobb. I våras läste jag en rapport från Trygghetsrådet. Den rapporten visade att drygt 60 % av alla jobb förmedlades via kontakter och att platsannonser stod för drygt 30 %. Om jag hade varit arbetslös, skulle jag verkligen sätta igång att odla mitt kontaktnät. Det är ett jobb som kräver en hel del insatser, men med ett framtida jobb i vågskålen är det garanterat värt det. Det bästa sättet att bygga sitt kontaktnät är att aktivera sig via sociala medier. Att starta ett Twitterkonto, att gå med i grupper på Linkedin och att börja bygga sina kontakter på Facebook är saker som gör att man helt plötsligt kan hitta en mängd nya vänner, som sedan kan leda någonstans. Det är en resa som kan ta en åt diverse olika håll, så länge man bara vågar vara nyfiken finns det alla möjligheter att hitta ett jobb via något av dessa nätverk. Faktum är att vi på Next u har genomfört 2 rena rekryteringar via Twitter sen starten den 14 augusti. Att söka jobb via sociala medier är något som bara är i sin linda, men jag är övertygad om att det kommer att växa dramatiskt.

Det märkliga är dock att det finns ett antal människor som verkar se på jobbet som något man inte behöver vara rädd om. Oavsett om de söker jobb alternativt redan har ett, finns det ett antal som har nån form av rycka-på-axlarna mentalitet och inte anstränger sig. För mig ter sig det oerhört konstigt, att man inte har viljan eller engagemanget att anstränga sig. Det handlar ändå om ens liv, framtiden bygger på att man skapar sig en plattform som en slags grund. Alla kan inte få sitt drömjobb direkt, man behöver testa på lite olika för att förstå vad man egentligen vill. Samtidigt ska man veta att det finns ett stort antal därute som inte vill något annat än att få ett jobb. Hur man än vänder och vrider på det, är en trygg inkomst nyckeln till att skapa sig ett bra liv. 

Nu har jag lyxen att kunna gå till ett jobb jag älskar, men i somras såg det annorlunda ut. Jag hade mycket väl kunnat vara en av alla dessa som stod utanför och tittade på, men tack vare min inställning och vilja lyckades jag starta Next u. Hade jag inte lyckats med det hade jag definitivt aktiverat mig än mer via sociala medier. Mitt tips till alla er som går i dessa tankar, börja aktivera er via Twitter, Linkedin och Facebook, det kommer garanterat att hjälpa er! Även om man inte hittar sitt jobb direkt kommer detta att leda till nätverk som sedan blir kontakter vilka kan vara de som öppnar dörren någonstans. Det finns inget att förlora, mer än tiden det tar och den investeringen kan man oftast ta i en sån situation.

 

För en dryg månad sen blev jag kontaktad av en kompis på twitter som berättade att Solresor sökte en golfreporter som både kunde lira golf och blogga om det. Min första tanke var – kul, men jag har inte tid. Efter att jag också fick frågan från Alexandra Bylund som jobbar där omprövade jag det och skickade in min ansökan. Min tanke om jag vann, var att inte använda denna bloggen utan att starta en ny. Efter att jag fick beskedet att jag var Solresors utvalde, har jag funderat på vad min nya blogg ska heta. Efter många turer har jag kommit fram till slutsatsen att jag INTE kommer att dra igång en ny blogg, det här är min enda blogg så varför starta en ny? Den heter trots allt mitt namn.

Det är delvis tack vare denna bloggen, givetvis i kombination med mitt idoga twittrande och min konstanta närvaro i sociala medier som detta har blivit möjligt. Hade jag inte varit så himla envis, nyfiken och enveten hade detta inte varit möjligt. Det är ganska fascinerande vad som har hänt, sedan jag för dryga året på riktigt kavlade upp ärmarna och började testa hur det verkligen funkar. Jag har Björn Alberts att tacka för mycket av detta.

Det började egentligen med att jag och Björne tog en lunch tillsammans förra hösten. Jag frågade honom hur det funkade i bloggvärlden, hur man skulle bete sig och hur man fick besökare. Det roliga är att han svarade att han egentligen inte kunde lära mig så mycket. Han gav mig dock adressen till sin blogg där han hade lagt upp en film som var inspelad där han själv utbildade ett företag i hur man blir framgångsrik i sociala medier. Hans konkreta råd var – Sätt igång Stefan, sen kommer du märka hur det funkar.

Eftersom jag själv är en person med oerhört dåligt tålamod, blev jag givetvis lite besviken att han inte kunde ge mig något mer konkret. Idag är jag dock väldigt tacksam för det rådet, tack Björne! Jag drog sedemera igång den här bloggen och skrev mitt allra första inlägg. På nåt sätt kändes det så himla skönt att sätta sig framför ett tangenbord och sätta ord på mina tankar. Jag har alltid älskat skrivandet och min hemliga dröm är nog att någon gång i mitt liv skriva en bok. Förmodligen skulle mitt tålamod inte räcka till, men drömmen finns ändå där.

När jag väl var igång med bloggen var jag tvungen att även ge mig på twitter. Även där kände jag mig som en total nolla. Det var ett gäng konstiga tecken, folk använde förkortningar och som alla nybörjare undrade jag vilka som jag skulle följa. De första jag följde var givetvis kändisar, men så småningom började jag även följa en massa ”vanliga” människor. Efter en tid var jag helt uppslukad av detta och insåg att det här var ”grejen”. Ofta får jag frågan – Vad är det som är så märkvärdigt med twitter? Svaret är inte enkelt, men för min del är det idag en del av min vardag. Jag har alltid varit ”den där” som på nåt sätt vill dela med sig till världen. Jag är rätt rastlös, min hjärna går ofta på högvarv och ideérna är ofta ett gäng. På nåt sätt behöver jag få vädra ut det med någon & eftersom jag råkar vara singel så blir twitter min vän att både hålla i handen samtidigt som mina vänner där faktiskt står ut med mig.

För nån månad sen gjorde jag ett personlighetstest. När jag häromdagen läste igenom de dryga 50 sidorna som handlade om min personlighet så kunde jag inte hålla mig för skratt. På nåt sätt trillade polletten ner. Jag har alltid varit helt orädd, har i stort sett alltid sett möjligheter och ser nästan alla människor som goda. Jag har alltid varit rätt naiv, vilket har givit mig ett gäng törnar, men livet är något som både ger och tar och vi väljer själva hur vi tacklar smällarna. När jag läste igenom personlighetstestet, var det rätt skönt att få ett kvitto på nåt sätt. Efter att jag hade läst sista sidan insåg jag att – Ja det där är faktiskt jag.

Det här var en lite annorlunda artikel än det jag brukar skriva. Det jag vill ha sagt med detta är egentligen att jag under en vecka kommer att skriva om min resa för Solresors räkning. Det kommer att handla om golfbanor, middagar, vänskap och lite annat smått och gott. Min lärdom avseende sociala medier är att man måste vara privat. Man måste våga vara sig själv, både på gott och ont. Mitt rättesnöre avseende min närvaro i sociala medier är – Det jag kan säga face to face till någon, det kan jag också skriva här. Hoppas ni tycker det är ok att jag kommer att sväva ut med lite annat här under en period. Trots allt är det också en del av mig, den något rastlösa men positiva Stefan.

 

Varför ska man börja med Twitter?

On 10 augusti, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
8

Igår hade jag förmånen att få sitta i Guldsoffan under Allsången på Skansen. Det var verkligen en kväll fylld av glädje, värme och gemenskap. Jag var där tillsammans med tre för mig totalta okända människor. Den enda gemensamma nämnaren oss emellan var vårt twittrande. Efter en stunds prat konstaterade vi att det var ljusår mellan våra olika följare (människor som följer dig på Twitter). Erik älskar teknik och jobbar med webutveckling, Katta driver två bloggar samt jobbar på miljödepartementet och Anna-Carin driver eget inom sociala medier och marknadsföring. Vår enda gemensamma nämnare var vårt twittrande. Under hela eftermiddagen och kvällen hängde vi ihop och snackade, skrattade och gjorde bort oss. Det tog nån knapp timme innan det kändes som att jag hade känt dessa människor hur länge som helst.

 

 

Själva klon med Twitter är just detta, det för oss människor närmare varann, vi samlas runt en gemensam sak och då spelar bakgrunden en underordnad roll. Helt plötsligt är vi alla bara dem vi är, det finns ingen historia, inga roller eller ryggsäckar, det enda som finns är en nyfikenhet på varann. Rätt häftigt att i vuxen ålder lära känna en mängd nya människor du egentligen aldrig skulle träffa om det inte vore för detta. I dessa sammanhang börjar vi alla om på noll igen, det är väldigt fascinerande. Det är också rätt spännande att träffa människor vars intresse och bakgrund skiljer så markant från ens egen. För mig som jobbar med människor som huvudsysselsättning är detta superspännande!

 

 

För att verkligen gå igång på Twitter måste man ha en nyfikenhet, man måste också släppa sina ordinarie fördomar och spärrar. Det handlar om att kasta sig ut och börja konversera med vilt främmande människor. Efter ett tag märker du att många av dessa är fullständigt briljanta, alla på sitt sätt. Alla har sin agenda till varför man håller på, men i grund och botten är vi människor flockdjur. Som svensk har man alltid fått lära sig att hålla tillbaka och inte ta så mycket plats. Man har också lärt sig att hålla tyst och inte kontakta okända människor. T-banan, hissen eller bussen är utmärkta exempel där vi alla tittar ner, allt för att undvika ögonkontakt. På Twitter kan vi alla sitta hemma på kammaren och kommunicera utan att behöva avslöja oss. Sedan kommer den dan då vi ”måste” träffas på riktigt, men då har vi redan lärt känna varann i viss mån. Vi har följt dessa personer, sett vad de skriver, vilka ämnen de finner intressanta, vad det tycker om olika saker m m.  Skärskådar man Twitter lite djupare, skulle man lätt kunna tro att det ligger en svensk bakom fenomenet. Vi är som klippt och skurna för att ta oss till och älska det här mediet!

Som allt annat har Twitter sina baksidor. Det tar en del tid i anspråk, det kan bli beroendeframkallande och mellan varven blir det lite trist, men ställer man det i paritet till vad man vinner så är slaget ganska givet. För den som vill lära sig nya saker, lära känna nya människor eller bara hänga med så är Twitter det optimala verktyget. Det är 140 tecken, man behöver inte vara världsmästare på att skriva, det räcker med att man kan skriva ett sms på telefonen för att kunna närvara. Mitt tips till dig som är nyfiken är – Kör bara kör!

De personer som jag hade förmånen att lära känna igår och som jag å det varmaste rekommenderar att följa är:

@carnebro

@kattakvack

@lillerik

Vi hörs!