Eftersom vi i stort sett tillbringat varje kväll på hotellet var det igår dags att se vad Fuerteventura erbjöd kvällstid. Vi blev rekommenderade att börja på en restaurang som hette Gambrinus. Vi åt olika sorters kött och vi var samtliga oerhört nöjda med både råvaror och tillagning. Till detta drack vi det röda vin som de rekommenderade, det var definitivt resans kulinariska höjdpunkt! Personalen som jobbade där var riktigt på tårna och vi fick verkligen full attention.

Efter det tänkte vi inspektera nattlivet, vi började på en bar som hette Connors. Där satt alla och kikade på American Idol, det kändes helt fel så vi stötte i oss våra öl och gick ner till taxistationen. Taxichaufförer brukar alltid vara pålitliga när man behöver information. Vi hoppade in i en taxi och bad honom att köra oss till något disco, där vi kunde dansa lite. Tyvärr är inte deras engelska alltid den bästa, därför blev vi körda till en bordell. När vi insåg var han kört oss, blev vi rätt förbannade, så det slutade med några väl valda svordomar och sen fick han köra tillbaka oss till hotellet. Där gick vi in och frågade var man skulle gå och blev hänvisade till en bargata. Väl där hamnade vi på nån rätt risig karaokebar där vi tog en drink, sen valde vi att tacka för oss och gå hem och sova.

Sista dagen valde vi att hoppa över golfen och istället lägga oss vid poolen, ett skönt beslut. Första dagen där man bara kunde koncentrera sig på att göra ingenting, ibland är även det underbart.

Det var kul att lära känna Christer och Bosse som jag inte hade träffat förut. Christer som heter Ekman i efternamn, visade sig vara en stjärna på golf. 2 raka 65 scorer på Las Salinas är inget man bara skojar bort. Förutom att spela fantastiskt bra golf driver han även en webbyrå vid namn Backspinn, ett passande namn med tanke på hans golf. Han finns även med på Twitter.

Bosse som heter Lasson i efternamn var en mycket intressant bekantskap. En man på 65 år, med ett ständigt leende och glimten i ögat. I Ystad är man stolt över denne man som anses vara en av europas bästa fotografer. Han hade både EM – och SM tecken i sin samling, imponerande. Jag visste inte ens att man kunde tävla i fotografering. Bosse tog oss med på en resa i fotograferandets konst och 45 års utveckling är spännande att lyssna på. Han hade en och annan fantastisk story att förtälja, jag tackar, bugar och lyfter på hatten.

Den sista resenären är min ordinarie vapendragare på golfresor, Staffan ”kocken” Ohlsson. Han upplevde den här resan som rätt tuff. Trots 2 sänkningar så slutade det med att han fick stå med portmonnän i handen när varje runda skulle summeras. Han fick agera sponsor den här veckan, tufft att lira med killar som gör 65 och 66 rundor. Staffan hittar ni som servitör på restaurang Griffin i Stockholm. En restaurang som är känd för att ligga i topp avseende bra kött, jag kan varmt rekommendera den. Staffan finns nu också på twitter. Vi registrerade ett konto till honom för att han skulle få möjligheten att hänga med.

Summa summarum kan vi bara konstatera att vi har haft en kanonvecka! Hotellen och vädret var kanon, däremot kan man som duktig golfspelare önska lite mer utmaning på banorna. Som medelgolfare lär man dock gilla dem, relativt snälla med mycket rull och ganska enkla greener. Solresors resenärer lär åka härifrån med ett leende på sina läppar.  Med detta ber jag att få tacka för förtroendet som Solresors golfreporter. Nu återgår jag till min ordinarie tjänst som VD för iNEED, nu byter jag shortsen mot kavaj och skjorta. Livet handlar om kontraster, det skapar balansen. Tack så mycket för att ni har följt oss på resan. Ni får gärna fortsätta att följa bloggen.

Tagged with:
 

Här kommer en summering av gårdagens rond på Las Playitas samt dagens rond på Las Salinas. Igår var uppkopplingen så dålig att mitt bloggande uteblev. Hade skrivit ett inlägg som inte blev sparat, sånt händer.

Igår lirade vi Las Playitas, en bana som låg på andra sidan ön. Det var drygt 30 min bilresa genom kargt bergslandskap. Det kunde enligt Bosse liknas vid Island. Banan var oerhört kuperad, man bör definitivt ha bil om man lirar där. Jag tyckte banan var kul, det är alltid lite charmigt med banor där man får prickskjuta lite. Banan var snäll men oerhört dramatiskt. Den var kort men samtidigt var du tvungen att konstant se till att att placera bollen rätt. Som medelgolfare  lär du tycka om banan, massor av rull och trixig. Som elitgolfare blev banan rätt svår. Man fick spela targetgolf, det var till att prickskjuta på smala landningsplatser. Par var 67 och det är sällan lätt, då det blir mängder av korthål. Jag lirade rätt bra och sköt 70, Christer sköt 73 och Staffan hade en tung dag med 81 slag. Banan var den i särklass mest välskötta på ön, finishen var kanon! Det som drog ner betyget var restaurangen och intrycket av det runt omkring.

Idag lirade vi Las Salinas igen. Liret idag tangerade gränsen för fantastiskt! Christer höll så när på att slå banrekordet, han landade på 65 slag (igen) efter att bland annat ha sänkt en wedge från 100 meter. Själv lirade jag också grymt bra, gjorde bla birdie hål 9-12,  4 i rad men en 66 rond räckte inte. Jag hade ett helvarv runt koppen på sista hålet för att dela med Christer, det gjorde ont att kliva av banan med 66 och torska med 1 slag. Staffan sköt 78, vilket med hans mått är bra. Tror dock att det jobbigt när 2 killar bara pepprar pinnarna och gör birdies hela tiden.

Ikväll tänkte vi äntligen se lite av stan. Efter att ha varit hemma varenda kväll tänkte vi se vad Fuerteventura har att erbjuda nattetid. Nu vet jag att ni som läser detta, är rätt ointresserade av nattliv 🙂 Jag ska dock försöka återge vad stan har att erbjuda för er som trots allt är nyfikna på vad som händer vid sidan av banan!

Mitt totala intryck av ön är so far rätt bra. Det är kanske inte golfparadiset om man är elitspelare, men som medelgolfare lär man ha det rätt bra här. Det är förstklassigt boende, klimatet är oslagbart och banorna är relativt snälla. Som elitgolfare vill man ha lite mer utmaningar, så är det. Man vill ha slita för sina par och birdies ska kännas svåra, vi är lite lagda åt det hållet, tyvärr.

Sista dagen imorrn, sen bär det av mot ett Sverige som tydligen erbjuder 2-4 grader, gud vad jag längtar efter det….Vardagen, vem saknar inte den? Jaja, sånt är livet, en sväng i paradiset och sen hem igen, tror det är vad vi människor behöver. Man vill nånstans leva i båda världarna. Livets stora paradox, man vill ha lite av allt. Nu har vi fått vårt lystmäte av golf, god mat och förstklassigt boende, nu vankas det snart vinterdäck och skrapa rutor igen. Först ska jag bara se till att smiska Christer en gång till 😉

Tagged with:
 

Fuerteventura levererar!

On 9 november, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
4

Till att börja med vill jag bara säga en sak – Vilken dag! Idag visade sig Fuerteventura från sin absolut bästa sida, helt underbart. Sol, 25 grader och en liten lätt bris från havet, såna här dagar är svårtrumfade. Temperaturen kan liknas vid en svensk högsommardag, och vi vet alla hur de känns.

Imorse började vi en skön frukost, denna gången i lugn och ro. Starttiden var inte förrän 09.50 så vi kunde sätta oss på uteserveringen och mysa med en ordentlig frukost. Sånt gör dagen väsentligt bättre. Sedan hoppade vi in i en taxi till Las Salinas, som var banan för dagen.  Det räckte med att man såg banan för att man snabbt kunde bilda sig en uppfattning om att detta skulle bli en markant skillnad från gårdagen. Vi skulle egentligen slå ut på 1.an men startern frågade vad vi hade i hcp och sen suckade han. Innan oss hade 8 fyrbollar gått ut och han sa att det skulle ta lååååång tid. Men som den spanjor han var så kom han på den briljanta idén att vi skulle slå ut från hål nr 10 istället. Sagt och gjort, vi slängde upp bagarna på ryggen och gick bort dit istället. Bakom oss kom några tyskar men han stoppade dem och sa att vi skulle slå ut först, världsklass! Vi smällde iväg 3 klockrena drives och dagen var igång.

Idag var vi bara 3 som spelade, Bosse som är vår eminente fotograf, valde att stå över för att istället plåta. Hans blygsamma kamera för endast 90 tusen kronor fick bekänna färg idag. Han låg, sprang, lutade sig och plåtade från alla tänkbara vinklar. Solresor lär få ett kartotek med fantastiska bilder. Sällan har jag träffat någon som brinner så mycket för nåt, ser fram emot att få se bilderna. Vi bjöd på rätt bra golf, framförallt Christer som sköt 69 slag (1 under par), jag fick nöja mig med 72 slag och Staffan noterade strax över 80 slag. Banan var väldigt omväxlande och kul. Skicket var riktigt bra och det märkes att de satsade på den. Vilken skillnad det blir på en bana när finishen är bra. Banans kännetecken är knixigheten, varje hål växlar utseende. För medelgolfaren måste den här banan vara perfekt, inte speciellt lång men väldigt rolig. Staffan och jag bestämde oss för att lira 18 hål till, så vi frågade caddiemastern om det var ok och vi fick klartecken.

Efter 36 hål kan jag lova att man lär sova gott inatt. Det känns redan nu att man lär vakna något stelare imorgon. Å andra sidan är vi här för att lira golf, så varför inte ta tillfället i akt när man väl får chansen. Ikväll blir det middag på hotellets restaurang som igår bjöd på strålande mat. Vi gick igenom buffén ordentligt och såg dessutom till att inte snåla med vinet. Det kändes onekligen imorse, men inte mer än att vi orkade lira 36 hål 🙂

Imorgon kommer vi att spela Las Salinas igen, därför tänker jag då ta tillfället i akt att berätta lite mer om vilka de andra personerna är. Nu dags för lite vila innan vi går ner och äter. På återhörande!

Tagged with:
 

Imorrn bär det av mot Fuerteventura. Ska bli fantastiskt roligt att få åka dit, har aldrig varit på någon av öarna kring Kanarieöarna. Är dessutom väldigt golfsugen och är trött på att knalla runt leriga banor i Sverige, så en vecka där blir en bra start på november. Under hela hösten har jag haft ett enormt jobbfokus så att bryta av det mot lite annat känns ganska lagom. I lördags eftermiddag satt jag några timmar på kontoret och när jag släckte lamporna och gick därifrån kände jag ett styng av sorg. Jag kände saknaden av mina kollegor i samma sekund jag klev utanför dörren. När jag promenerade hem tänkte jag hur fantastiskt lyckligt lottad jag är som har ett jobb som jag verkligen älskar. Att varje dag känna en passion, en glädje och ett engagemang när man promenerar till kontoret, det är häftigt!

Att vara entreprenör, det är väldigt speciellt. Man äter, lever och sover med sitt jobb. Häromkvällen satt jag och snackade med en annan entreprenör och vi diskuterade vad det är som driver oss. Vi konstaterade båda två att det är viljan att förändra, att förbättra och att göra skillnad som är det bärande. Den där ständiga känslan av att ”det går att förändra världen” även om det bara är pyttelite. Man har en ständig hunger att alltid göra lite till. Jag satt och slötittade lite på Skavlan ikväll och där var bla Stina Dabrowski. Hon berättade om sitt liv som reporter och skälet till hennes enorma mod. Hon hade efter mycket grubblande och tom ett självmordsförsök, kommit fram till insikten att ”Om jag ändå väljer att leva, då ska jag fanimej leva fullt ut. Den dagen jag dör, så ska jag veta att jag verkligen levt”. Jag tyckte det var ganska talande, att man lever hela vägen ut och med det menar jag att bland annat försöka göra verklighet av sina drömmar. Man kan inte göra allt men man kan iallafall försöka leva ut några av dem.

Om inte jag hade startat iNEED hade jag heller inte fått åka till Fuerteventura imorgon. Den här typen av grejer händer när man kastar sig ut och testar på. Sedan jag startade iNEED har jag fått massor av roliga inbjudningar, genomfört en massa föreläsningar och hamnar på ställen jag aldrig hade hamnat annars. Men det krävs hela tiden att jag är öppen för de frågor och inbjudningar som kommer. Jag försöker att vara lyhörd för det som händer och ständigt behålla min nyfikenhet. Kan man göra det, så kommer man alltid att få vara med om en massa spännande grejer.

Med dessa korta rader om lite funderingar kring imorgon och att leva ut sina drömmar, kommer jag from imorrn och en vecka framåt att mest leverera golfreportage i olika former. Även det är något som ligger mig oerhört varmt om hjärtat, dock brukar jag inte skriva så mycket om det. Nu ska jag dock se till att leverera ett värde till Solresors läsare och försöka ge en bra känsla för Fuerteventura. Så från och med imorrn kommer det att bli lite mer av den här varan, dock kommer jag förhoppningsvis att bära skjorts då 🙂

 

 

 

Tagged with: