Här kommer en summering av gårdagens rond på Las Playitas samt dagens rond på Las Salinas. Igår var uppkopplingen så dålig att mitt bloggande uteblev. Hade skrivit ett inlägg som inte blev sparat, sånt händer.
Igår lirade vi Las Playitas, en bana som låg på andra sidan ön. Det var drygt 30 min bilresa genom kargt bergslandskap. Det kunde enligt Bosse liknas vid Island. Banan var oerhört kuperad, man bör definitivt ha bil om man lirar där. Jag tyckte banan var kul, det är alltid lite charmigt med banor där man får prickskjuta lite. Banan var snäll men oerhört dramatiskt. Den var kort men samtidigt var du tvungen att konstant se till att att placera bollen rätt. Som medelgolfare lär du tycka om banan, massor av rull och trixig. Som elitgolfare blev banan rätt svår. Man fick spela targetgolf, det var till att prickskjuta på smala landningsplatser. Par var 67 och det är sällan lätt, då det blir mängder av korthål. Jag lirade rätt bra och sköt 70, Christer sköt 73 och Staffan hade en tung dag med 81 slag. Banan var den i särklass mest välskötta på ön, finishen var kanon! Det som drog ner betyget var restaurangen och intrycket av det runt omkring.
Idag lirade vi Las Salinas igen. Liret idag tangerade gränsen för fantastiskt! Christer höll så när på att slå banrekordet, han landade på 65 slag (igen) efter att bland annat ha sänkt en wedge från 100 meter. Själv lirade jag också grymt bra, gjorde bla birdie hål 9-12, 4 i rad men en 66 rond räckte inte. Jag hade ett helvarv runt koppen på sista hålet för att dela med Christer, det gjorde ont att kliva av banan med 66 och torska med 1 slag. Staffan sköt 78, vilket med hans mått är bra. Tror dock att det jobbigt när 2 killar bara pepprar pinnarna och gör birdies hela tiden.
Ikväll tänkte vi äntligen se lite av stan. Efter att ha varit hemma varenda kväll tänkte vi se vad Fuerteventura har att erbjuda nattetid. Nu vet jag att ni som läser detta, är rätt ointresserade av nattliv 🙂 Jag ska dock försöka återge vad stan har att erbjuda för er som trots allt är nyfikna på vad som händer vid sidan av banan!
Mitt totala intryck av ön är so far rätt bra. Det är kanske inte golfparadiset om man är elitspelare, men som medelgolfare lär man ha det rätt bra här. Det är förstklassigt boende, klimatet är oslagbart och banorna är relativt snälla. Som elitgolfare vill man ha lite mer utmaningar, så är det. Man vill ha slita för sina par och birdies ska kännas svåra, vi är lite lagda åt det hållet, tyvärr.
Sista dagen imorrn, sen bär det av mot ett Sverige som tydligen erbjuder 2-4 grader, gud vad jag längtar efter det….Vardagen, vem saknar inte den? Jaja, sånt är livet, en sväng i paradiset och sen hem igen, tror det är vad vi människor behöver. Man vill nånstans leva i båda världarna. Livets stora paradox, man vill ha lite av allt. Nu har vi fått vårt lystmäte av golf, god mat och förstklassigt boende, nu vankas det snart vinterdäck och skrapa rutor igen. Först ska jag bara se till att smiska Christer en gång till 😉
