Ända sedan starten av iNEED har jag haft en sak för ögonen, sätt den arbetssökande i fokus! I grund och botten handlar det om att ställa frågor: Hur söker du jobb? Vad är viktigt? Hur hittar du jobbet? Vad är viktigt när du söker det? Vilken information krävs för att du ska bli lockad? Det finns lika många frågor som det finns svar. Det enda problemet (eller som politikerna säger – utmaningen) är att inte bara fråga, utan att de facto göra något.

Idag ligger mellan 35 och 40 tusen jobb på arbetsförmedlingen. Jobb där företag behöver hitta rätt person som vill börja jobba där. Tyvärr slutar det många gånger med just det, jobbet ligger kvar och företagen hittar inte sin ”drömkollega”. Att någonting enkelt ska vara så krångligt, jag har aldrig riktigt förstått det, men har insett att det faktiskt är så. I min värld är det oerhört viktigt att kunna sin marknad, sin produkt och veta vad man håller på med. Därför bad jag en av säljarna att häromdagen agera arbetslös och tillbringa hela förmiddagen med att söka jobb. Efter 2½ timme kom hon in till mig och sa – Stefan, det är ju helt omöjligt. Man ska fylla i så mycket information, jag måste ha en massa olika användarnamn och  lösenord och varenda företag eller rekryteringsföretag har sin egen databas, jag ger upp!! Tyvärr är det så här det ser ut, trist men det är den bittra sanningen.

Varför är det då på detta viset (som Rumpnissarna ständigt frågade)? Svaret är att rekrytering – och bemanningsbranschen har skapat en struktur där den arbetssökande gör jobbet och de kan sortera ut sina kandidater. Låt kandidaten göra jobbet helt enkelt, eller som en person sa till mig igår – Orkar de inte gå igenom processen kanske de inte ska jobba här. För mig är det ett resonemang som inte är hållbart, det är tyvärr en inställning som dock delas av väldigt många som jobbar med rekrytering, både ute på företagen men även på rekryteringsföretagen. Då har man inte gjort sin hemläxa och sett hur fruktansvärt omständigt det är att söka jobb. Som det är idag, kan det vara bland det mest avtändande som finns, tyvärr.

Under min tid på GE Capital fick jag lära mig den gamla floskeln ”voice of the customer”. Den bär jag fortfarande med mig, dock är den utbytt till ”voice of the candidate”. För mig handlar det om vi ska se kandiaten som vår kund, vi ska använda hela vår hemsida till att sälja en sak – Jobbet! Det ska vara enkelt, användarvänligt, lite roligare och framförallt ska det kännas personligt. När man kliver in på en hemsida ska man känna sig träffad, det ska vara lockande och i vårt fall ska jobben kännas intressanta. Det handlar om att paketera en lösning utifrån sin intressent, i vårt fall kandidaten (den arbetssökande). Vi måste attrahera våra kandidater att bli sugna på ett visst jobb och sedan söka det. Vi ska helt enkelt sälja jobbet lite mer. Gör vi det kommer den arbetssökande bli engagerad och våra kunder kommer att få entusiastiska medarbetare som förhoppningsvis bidrar med ny passion in i bolaget.

Vi är på god väg att lyckas bli det bolaget i Sverige som faktiskt skiljer oss mot de andra. Det har tagit snart 4 år och vi har stångat oss blodiga, men nu börjar äntligen svenska företag förstå värdet av att tänka i nya banor. Vi kan inte använda samma metodik som vi gjorde 1990, jorden snurrar och vi med den. Vi valde dessutom att redan i början av 2008 att använda våra videopresentationer. Det var många som skrattade och kallade det en fluga, men idag levererar dem värde. Det handlar om att människor som kanske inte har det bästa cv.et, får en möjlighet att nå fram i bruset. Inställning, attityd och engagemang sitter i vår personlighet, det sitter inte i ett pappersdokument. Det handlar bara om hur vi kan lyfta upp det för att göra det möjligt för de människor som faktiskt vill jobba. Vi kan inte trolla, men vi kan se till att åtminstone öka sannolikheten för våra kunder att faktiskt anställa människor de faktiskt inte trodde att de skulle anställa.

Den största diskrimineringen som idag sker är defintivt på ålder, det är inte tu tal om det. Det är egentligen rätt tragiskt men samtidigt kan inte vi göra något, då det är vår kund som anställer. Men visst blir man många gånger bedrövad när fantastiskt duktiga människor tyvärr väljs bort av den enkla anledningen. Vi lever i en ganska krass, hård och tuff värld, där kraven på oss alla ökar. Vi är färre personer som ska bidra mer och då krävs att vi också öppnar våra ögon och börjar tänka i nya banor. Det finns många väldigt hungriga personer därute i skiftande ålder, nationalitet och bakgrund, som skulle göra det mesta för att komma in i ett bolag och visa framfötterna.

Häromdagen läste jag en artikel om att man tyckte svenska entreprenörer var för fega. Det var därför svenska företag inte lyckades växa sig riktigt stora. Det är en lätt sak att skriva, men den arbetslagstiftning som finns samt de fackförbund som fortfarande är med och styr, gör det väldigt svårt för ett företag att våga anställa. 6 månaders provanställning och sen tillsvidare anställning är en ganska kort tid. Om konjunkturen svänger så gäller det att vara beredd, det är också detta som ger bemanningsföretagen ett existensberättigande. Nu ska jag dock inte ge mig in och debattera detta, men faktum kvarstår att det ställer till det när företag väl tar beslutet att anställa. Det är en stor sak som kan kosta mycket pengar om det går fel, därför avvaktar man många gånger istället för att våga chansa. Det är en inställning jag har förståelse för efter att under lång tid träffat företag och diskuterat den här typen av frågor. Det handlar egentligen om rättigheter och skyldigheter.

Min point med denna artikeln är egentligen en sak – Lyssna på den arbetssökandes behov, gör det enklare att söka jobb och se till att det dessutom blir lite roligare. Detta är min mission och jag är fast besluten att vi på iNEED ska bli bäst på detta i Sverige. Lyckas vi tillgodose arbetssökanden kommer företagen att välja oss som partner och då pratar vi win – win – win i 3 steg, den arbetssökande – företaget – iNEED, en trippel med idel vinnare och ingen skulle bli gladare än jag om detta går att uppfylla.

För en dryg månad sen blev jag kontaktad av en kompis på twitter som berättade att Solresor sökte en golfreporter som både kunde lira golf och blogga om det. Min första tanke var – kul, men jag har inte tid. Efter att jag också fick frågan från Alexandra Bylund som jobbar där omprövade jag det och skickade in min ansökan. Min tanke om jag vann, var att inte använda denna bloggen utan att starta en ny. Efter att jag fick beskedet att jag var Solresors utvalde, har jag funderat på vad min nya blogg ska heta. Efter många turer har jag kommit fram till slutsatsen att jag INTE kommer att dra igång en ny blogg, det här är min enda blogg så varför starta en ny? Den heter trots allt mitt namn.

Det är delvis tack vare denna bloggen, givetvis i kombination med mitt idoga twittrande och min konstanta närvaro i sociala medier som detta har blivit möjligt. Hade jag inte varit så himla envis, nyfiken och enveten hade detta inte varit möjligt. Det är ganska fascinerande vad som har hänt, sedan jag för dryga året på riktigt kavlade upp ärmarna och började testa hur det verkligen funkar. Jag har Björn Alberts att tacka för mycket av detta.

Det började egentligen med att jag och Björne tog en lunch tillsammans förra hösten. Jag frågade honom hur det funkade i bloggvärlden, hur man skulle bete sig och hur man fick besökare. Det roliga är att han svarade att han egentligen inte kunde lära mig så mycket. Han gav mig dock adressen till sin blogg där han hade lagt upp en film som var inspelad där han själv utbildade ett företag i hur man blir framgångsrik i sociala medier. Hans konkreta råd var – Sätt igång Stefan, sen kommer du märka hur det funkar.

Eftersom jag själv är en person med oerhört dåligt tålamod, blev jag givetvis lite besviken att han inte kunde ge mig något mer konkret. Idag är jag dock väldigt tacksam för det rådet, tack Björne! Jag drog sedemera igång den här bloggen och skrev mitt allra första inlägg. På nåt sätt kändes det så himla skönt att sätta sig framför ett tangenbord och sätta ord på mina tankar. Jag har alltid älskat skrivandet och min hemliga dröm är nog att någon gång i mitt liv skriva en bok. Förmodligen skulle mitt tålamod inte räcka till, men drömmen finns ändå där.

När jag väl var igång med bloggen var jag tvungen att även ge mig på twitter. Även där kände jag mig som en total nolla. Det var ett gäng konstiga tecken, folk använde förkortningar och som alla nybörjare undrade jag vilka som jag skulle följa. De första jag följde var givetvis kändisar, men så småningom började jag även följa en massa ”vanliga” människor. Efter en tid var jag helt uppslukad av detta och insåg att det här var ”grejen”. Ofta får jag frågan – Vad är det som är så märkvärdigt med twitter? Svaret är inte enkelt, men för min del är det idag en del av min vardag. Jag har alltid varit ”den där” som på nåt sätt vill dela med sig till världen. Jag är rätt rastlös, min hjärna går ofta på högvarv och ideérna är ofta ett gäng. På nåt sätt behöver jag få vädra ut det med någon & eftersom jag råkar vara singel så blir twitter min vän att både hålla i handen samtidigt som mina vänner där faktiskt står ut med mig.

För nån månad sen gjorde jag ett personlighetstest. När jag häromdagen läste igenom de dryga 50 sidorna som handlade om min personlighet så kunde jag inte hålla mig för skratt. På nåt sätt trillade polletten ner. Jag har alltid varit helt orädd, har i stort sett alltid sett möjligheter och ser nästan alla människor som goda. Jag har alltid varit rätt naiv, vilket har givit mig ett gäng törnar, men livet är något som både ger och tar och vi väljer själva hur vi tacklar smällarna. När jag läste igenom personlighetstestet, var det rätt skönt att få ett kvitto på nåt sätt. Efter att jag hade läst sista sidan insåg jag att – Ja det där är faktiskt jag.

Det här var en lite annorlunda artikel än det jag brukar skriva. Det jag vill ha sagt med detta är egentligen att jag under en vecka kommer att skriva om min resa för Solresors räkning. Det kommer att handla om golfbanor, middagar, vänskap och lite annat smått och gott. Min lärdom avseende sociala medier är att man måste vara privat. Man måste våga vara sig själv, både på gott och ont. Mitt rättesnöre avseende min närvaro i sociala medier är – Det jag kan säga face to face till någon, det kan jag också skriva här. Hoppas ni tycker det är ok att jag kommer att sväva ut med lite annat här under en period. Trots allt är det också en del av mig, den något rastlösa men positiva Stefan.

 

Framgång kommer inte gratis!

On 2 oktober, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
5

I veckan som gick fick jag ett väldigt roligt uppdrag! Jag ska för Solresors räkning bege mig till Fuerteventura och spela golf och blogga om det under en vecka. Jag kommer att ta med mig en kompis ner och tillsammans ska vi göra en utvärdering om banor etc. Det är roligt att se alla kommentarer från människor som gratulerar men också de som anser att jag har flyt som får såna här uppdrag.

Om man som jag stått och slagit golfbollar från tidig morgon till sen kväll under 20 år, för att sen starta företag och i snart 4 år förtvivlat kämpa 12 timmar om dygnet känns det rätt välförtjänt att få lite payback. Resan att försöka nå sina mål kommer sällan gratis. Det är ofta blod, svett och tårar! Jag vet inte hur många gånger min bil har varit sist kvar på golfklubbens parkering. Där har jag ensam stått och slagit bollar, allt i förhoppning att lyckas nå de mål jag satte upp. När jag sen drog igång iNEED satte jag upp höga mål. Än så länge är vi inte där, men vi kämpar varje dag för att lyckas nå dit.

 

Mina arbetskollegor kan nog många gånger tycka att jag är rätt jobbig. Framförallt mina kollegor på säljavdelningen, där jag konstant ligger på och undrar hur det går. Jag försöker dock att tänka på hur jag gör det, även om jag inte alltid lyckas. Aktiv coaching är svårt, men om man vill nå målen krävs det energi och vilja av stål. Vissa dagar känns oerhört kämpiga, men det handlar väldigt mycket om att knyta näven i fickan och aldrig ge sig. Det finns ett ordspråk jag gillar, ”allt som inte dödar – härdar”. Det ligger mycket sanning i det. Motgångar gör oss många gånger bättre, starkare och klokare. Det gäller bara förstå orsaken och sedan agera utifrån den. Enbart hårt arbete leder inte till framgång, man måste också agera smart. Att lära sig sin marknad, sin produkt och ha känsla för trender är oerhört viktigt. Det gäller att vara modig och våga agera efter något man tror på. Som svensk är man fostrad att vara ”mainstream” d v s följa strömmen och göra som alla andra. Min resa har so far varit allt annat än mainstream. Inom mig finns alltid en ”röst” som frågar om det går att göra på något annat sätt, är detta den enda vägen eller kan man göra på något annat sätt? Jag har alltid varit orädd och nyfiken vilket gör att jag konstant söker information och ställer frågor. Det jag inte vet måste jag konstant ta reda på. Det här är egenskaper som rätt använt kan vara till godo, i golfsammanhang har de dock alltid varit en belastning.

 

För en tid sen genomförde jag en beteendeanalys som levererades i färger. Det var spännande, att få lite svar på varför man är som man är och samtidigt förstå människor runt omkring en. Beteendeanalysen syftade till att man ska lära sig förstå sin omgivning och kommunicera utifrån det. Om man förstår lite mer om sina medmänniskor är det väsentligt lättare att förstå sammanhang. Om man som jag är väldigt impulsiv, energisk och inte så strukturerad, kan det lätt bli en krock när jag möter någon som är mer eftertänksam. Jag måste lära mig att kommunicera på den personens villkor för att budskapet ska landa rätt. Eftersom jag i hela mitt liv varit intresserad av psykologi kan jag inte låta bli att bli fascinerad när jag upptäcker nya saker. Att förstå sin omgivning är allt annat än lätt, men om man är intresserad av andra människor kan man alltid lära sig lite mer.

Om några veckor bär det av till Fuerteventura, därför kommer jag att inom snar framtid sparka igång ytterligare en blogg. Den kommer att vara lite annorlunda uppbyggd än denna.