Under ett antal års tid har jag läst om hög ungdomsarbetslöshet och hur svårt det är att komma in på arbetsmarknaden. Att de sk trösklarna in är alldeles för höga, att utbildning är nyckeln och att bolagen endast vill ha de största talangerna. Detta är vad media dagligen basunerar ut, det är idag en sanning om man slår på teven, lyssnar på radion eller läser tidningen. Alla vill ha en trygg tillsvidareanställning där man vet att det trillar in en stabil lön på kontot den 25.e. Detta är vedertaget och samtliga politiker oavsett block eller färg är mer eller mindre ense om detta.

Min egen erfarenhet, efter att ha drivit rekrytering och bemanningsföretag i drygt 6 år, ser en smula annorlunda ut. Det är långt ifrån alla ungdomar som idag vill ha en tillsvidareanställning, man kan många gånger ha ett antal olika extrajobb. Man vill inte ”tillhöra” endast ett företag, man vill gärna ha sin frihet, jobba på sina villkor och varför måste kontorstiderna se ut idag som de gjorde för 50 år sen? Stereotypen för arbetsmarknaden ser idag annorlunda ut än den gjorde för bara 5-10 år sen, det är bara inse att kommande generationer förväntar sig något mer, något annorlunda. Givetvis inte alla, men en allt större andel ser flexibilitet som naturligt. Man är uppväxt med att spela spel med kompisar från hela världen, där kompisarna befinner sig i olika tidszoner. För oss som är födda på 70-talet eller tidigare blir det många gånger obegripligt, men jorden snurrar och tiderna förändras.

När vi läser CV.n är det långt ifrån ovanligt att se en person på 25 år som haft ett 10-tal arbetsgivare. Man har själv valt att säga upp sig från de flesta av dessa ställen då man inte riktigt fick den utveckling man själv ville ha. Vi märker också att flera väljer att tacka nej till ett jobb, många gånger med en rätt tunn motivering, ”det kändes inte rätt” är inget ovanligt. Samtidigt styrs Sverige av företagare som i de flesta fall passerat 40 år, inte konstigt att det ibland krockar. Företagen försöker upprätthålla sina regler och policies samtidigt som det kommer in en ny skara som gärna utmanar dessa. Jag har sett fler än 1 chef som kliat sig i huvudet, många gånger helt oförstående.

Till detta kommer fackförbunden med LO i spetsen som desperat vill reglera arbetsmarknaden, de har krav på heltid och de tycker många gånger att bemanningsföretagen är paria som förstör svensk arbetsmarknad. De kämpar med näbbar och klor för att upprätthålla en reglerad arbetsmarknad med regler som många gånger har passerat bäst-före-datum för flera år sen. Via nätet verkar vi på en alltmer globaliserad marknad, med kortare cykler, andra öppettider och ändrade beteenden. Att desperat försöka kämpa emot, är egentligen meningslöst, det handlar snarare om att parera, förändra och utvecklas utifrån hur verkligheten förändras – och tro mig, det gör den!

Givetvis ska vi fortsätta kämpa för att bibehålla regelverk, värna den svenska modellen och inta en ödmjuk inställning till något som byggt Sverige under många decennier. Samtidigt är det viktigt att plocka med oss lärdomarna från historien och använda oss av dessa för att skapa nya regler och strukturer. Såna som är anpassade för dagens arbetsmarknad, en marknad som kräver snabbare anpassningsförmåga för att fortsätta vara framgångsrik. Jag som dessutom är politiskt intresserad, som aktivt brukar följa debatter och artiklar som skrivs, blir många gånger bedrövad av den information som kommer fram. Jag har sagt det förut och med en dåres envishet kommer jag alltid att hävda det – Politiker skapar inte jobb, de skapar förutsättningar för företag att anställa och på så sätt växa. Att hävda att man med olika slags garantier ska fixa riktiga jobb köper jag inte. Lönen till varje anställd betalas av någon som köper ett företags produkter/tjänster, det är grunden för företagsamhet. Såvida man inte ser landsting/kommuner eller stat som nav i en ekonomi.

Eftersom jag valt att ge mig in på entreprenörskapets bana, måste jag, såvida jag vill lyckas, förhålla mig till verkligheten. Jag kan ha mängder av åsikter om det mesta, men faktum kvarstår, saker och ting förändras och jag som företagare måste köpa läget. Det innebär bland annat att se till att anpassa vår verksamhet till hur utvecklingen förändras. Jag måste inse att de som idag vill ut på arbetsmarknaden, många gånger kräver något annorlunda. Det är inte alls säkert att de vill ha de erbjudanden som står till buds, så är det. Min uppgift är att prata med våra kunder om detta, att få dem att våga chansa, att tänka utanför boxen och se lite annorlunda på saker o ting. Man kanske inte behöver ha x antal års erfarenhet av en viss bransch, man kanske inte behöver ha jobbat med en viss tjänst. Alla behöver inte vara ”topptalanger”, det finns oerhört många därute som faktiskt kan bli ryggraden, trotjänare som kommer in till jobbet varje dag, som ger energi till sina kollegor och som är nöjda med att ha en viss tjänst. Sen finns det ett antal som kommer att vilja gå vidare efter ett tag, som tröttnar och som vill känna på nåt nytt. Antingen går man internt eller så går man vidare externt. Jag tror inte vi löser ungdomsarbetslösheten med lag om heltid, jag tror snarare att vi behöver få företagen att våga chansa på att anställa unga med risk för att de vill vidare efter ett tag. Framtiden är inte regleringar, framtiden är flexibilitet – på riktigt.