Att göra avtryck i livet!

On 18 april, 2013, in Personlig utveckling, by stefan
3

För en stund sen blev jag uppringd av en kille som heter Niklas. Han var den första säljaren jag någonsin anställde till det bolag jag startade. Niklas var 23 år när jag anställde honom. En något uppstudsig pojkspoling med begynnande skägg, snabb käft och en fantastisk talang för att spela gitarr. Han tackade bland annat nej till Anders Bagge när han behövde hitta en bra gitarrist för div kända artister. Nicke var en talang med ett gigantiskt hjärta som älskade att sälja. En sån där kille som man inte kan låta bli att älska! Ikväll stod han här utanför och bad mig komma ut för att kolla hans bil, hans drömbil som han alltid pratat om att köpa. Nu stod han där med sin Porsche turbo, det lös i ögonen på honom, stoltheten gick inte att miste på. Det var helt fantastiskt att se! Han var idag en framgångsrik säljare där han jobbar, beviset behövde jag inte be honom, det började på P och slutade på orsche…

För 2 veckor sen blev jag bjuden på middag av den första tjejen jag anställde till samma bolag. En fantastisk tjej som idag har ett kanonjobb som researcher på ett välrenommerat rekryteringsföretag som jobbar med Executive search. Hon och jag satt en hel kväll och bara pratade om livet, historien och framtiden. Bland annat så pratade vi om att hela gänget på det gamla bolaget hade haft en reunion där vi hade varit på vårt nya kontor och fikat. Vi var 9 personer som satt och åt bullar och pratade minnen. Det var häftigt att sitta där med allesammans, trots att vi idag inte jobbade ihop. På nåt märkligt sätt kände jag mig ändå lite ansvarig över deras respektive yrkesframgångar.

Den enda gemensamma nämnaren mellan alla dessa människor är att jag har anställt dem och vi har tillsammans skapat ett företag. Tyvärr har jag aldrig varit lika framgångsrik att skapa harmoni mellan mig, mina delägare och styrelsemedlemmar. Vi har haft olika mål, det har alltid funnits någon dold agenda under ytan. Min absolut största svaghet är min naivitet, att jag ständigt litat på att andra människor går igång på samma saker som jag gör. Jag har alltid trott att alla människor går att förändra, att man med ren inspiration, med ren energi och en positiv attityd kan förändra en människa. Tyvärr har jag bittert fått erfara att så inte är fallet. Jag har genom åren blivit stämd ett antal gånger, jag har blivit lurad på mycket pengar och jag har bittert fått erfara hur det är när bolaget jag grundet glidit ur mina händer. Jag förstod aldrig grejen med styrelsearbete, med ägarpositioner eller hur man med taktisk list ser till att skaffa sig makt. Jag önskar att jag hade gjort det! Det hade sparat mig många sömnlösa nätter, grått hår och framförallt hade jag sluppit behöva få såna svackor jag har fått de senaste åren.

En människas liv är en anmärkningsvärd resa, det är toppar och dalar. Min resa kan so far, vara lite stökigare än genomsnittet. Skälet är att jag ofta gått på min magkänsla, att jag litat på människor och att jag alltid räknat med att saker och ting löser sig. Visst gör det, men gissa om det tar mycket energi.

Därför är det så viktigt för mig att känna kärleken från mina fd kollegor. Att trots alla mina misslyckanden känna att de fortfarande tycker om mig, att de fortfarande ringer och vill hälsa på. En tjej sa på vår senaste lunch att hon ”aldrig kommer att få uppleva samma kärlek till ett jobb igen”, det rörde mig nåt enormt. Att jag trots allt har varit med och skapat ett företag där personalen brinner för det som de jobbar med! Att jag inte lyckats hitta ett bra samarbete med mina delägare torde vara uppenbart. Idag när jag äger bolaget till 100% slipper jag känna ansvaret mot någon delägare. Jag tror nog att jag är en bättre entreprenör, en bättre chef än en bra partner. Min vilja har alltid varit för stark, den här viljan att göra saker på mitt sätt har alltid funnits där. Nu får jag göra på mitt sätt, nu behöver jag inte rådfråga någon. Det mest underbara med det är att jag inser att jag inte klara mig en dag utan mina fantastiska kollegor. För utan dem skulle jag inte överleva en dag. Jag har idag förmånen att jobba med oerhört duktiga kollegor, de är verkligen mina ankare! De var också med på den tiden då jag drev det andra bolaget.

Eftersom hela den här bloggen började med att Niklas ringde mig och stod utanför min lya och ville visa sin bil, så måste jag avsluta med nån poäng. Min poäng är nog att jag är duktig på att få människor i min omgivning att trivas, att känna att de utvecklas och att de växer som människor. Det tar jag med mig och blir stolt över, det värmer mitt hjärta. Att jag inte är speciellt bra som partner väljer att låta bli att tänka på. Livet är för kort att grunna över saker som får oss nedstämda, jag väljer glädjen istället.

Det finns oerhört många experter på företagsamhet i Sverige. Det finns ännu fler experter på hur man via politiska åtgärder skapar jobb på svensk arbetsmarknad. Under lång tid har jag följt många av dessa, det har varit debatter i radio, TV, tidningar och via sociala medier. Alla har sin tes om vad som skapar jobb och hur man driver företag. Den senaste och hetaste potatisen är vinst i välfärden, där flyger åsikterna åt alla håll. Är det inte riskkapitalister som stjäl pengar, så är det elaka företagare som bara driver bolag för att flytta sina gigantiska vinster till skatteparadis i Jersey eller nån annanstans. Det är märkligt vilken okunskap det finns, men det absolut märkligaste är det skyttegravskrig som inträtt. Vinstmotståndare mot vinstföreträdare ligger i varsin skyttegrav och skjuter skarpt på varann. Kommer det någon vinnare ur detta tro?

Vad har egentligen hänt med att tänka själv? Att sunt granska för och emot och faktiskt ta reda på hur saker och ting hänger ihop. Vad är det incitamentet till att man som privatperson väljer att starta bolag? Är det pengar, är det något man brinner för eller vill man förändra världen? I höstas satt jag på Berns tillsammans med drygt 600 av landets alla entreprenörer. Vi var samlade för att närvara vid Founders Alliance årliga Entreprenörsgala. På scenen blev 3 av landets mest framgångsrika entreprenörer intervjuade. Samtliga har lyckats med sina bolag och de verkar inom olika branscher. Kvällens viktigaste fråga var – Vad är det som driver dig? Svaren från de 3 var ganska lika, de drevs av att förändra, att förbättra och att få bekräftelse. Precis som alla andra människor, ville de få bekräftelse på att det som de uträttar faktiskt var bra. Visst kom pengar fram, men precis som vilken idrottare som helst så var inte pengarna drivkraften. Om man lyssnar på vad som driver en framgångsrik idrottare att uträtta resultat är svaret nästan alltid detsamma – att testa hur långt de kan gå och att bli så bra de kan! Det är inte pengarna som driver dem framåt, även om vissa människor konstant hävdar att det är så.

Att starta ett bolag från början är att ta en ordentlig risk. Det innebär ofta privata borgensåtaganden, det innebär att man ställs utanför skyddssystemen och det innebär för de allra flesta, en tuff ekonomisk härdsmälta. För de allra flesta företagare så är livet som företagare ingen dans på rosor, visst finns det undantag, men de allra flesta kämpar stenhårt för att få tillgångar och skulder att gå ihop. Det är bara att gå in på allabolag och söka så finns alla svaren. Framförallt de senaste åren så har företagen i Sverige, likväl som i övriga Europa haft det tufft. Ändå låter det på media som att företagen har en outtömlig kassakista att gräva ur. Visst, banksektorn skär guld och så gör även bolag som H&M och Ikea, men de är inte representativa för resten av företagssverige.

Under drygt 7 år har jag träffat företag för att sälja in rekrytering och bemanning i Sverige. Jag har åtminstone träffat 1000 personer som på ett eller annat sätt är chefer och anställer folk. Till detta är jag med i 2 olika nätverk tillsammans med drygt 800 andra företagare som träffas på regelbunden basis. Det är ett fåtal som just nu kan säga att de står inför kraftig expansion och ska nyanställa. Många bolag har anställningsstopp, om någon säger upp sig så väljer man att slå ihop tjänster eller så omorganiserar man för att få ihop siffrorna. Att anställa med dagens regler är en stor risk och personal är för många bolag den absolut största kostnaden. Det innebär att man måste vara försiktig innan man tar beslut att anställa, framförallt som LAS är såpass hård som den är i Sverige. Med lite lättare regler skulle nog fler bolag våga sig på att anställa, men som det ser ut nu väljer väldigt många att inte göra det. Kontentan blir givetvis en minskad tillväxt vilket i slutändan gör att färre arbetstillfällen skapas. Det är priset man får ta, för att undvika risken med en felrekrytering.

Till detta kommer den nya tekniken, den som gör att vi faktiskt kan producera mer med färre anställda. Det gör att vi som företagare kan öka försäljningen utan att dra på oss mer kostnader. Den kommer givetvis att skapa nya jobb, men det är andra typer av jobb som växer fram. Det är bara att inse att Sveriges storhetstid som produktionsland är över, det är helt enkelt för dyrt att producera här. Facket har via lyckade förhandlingar under många år lyckats skapa såpass höga löner att priserna för produkterna blir för dyra i den internationella konkurrensen. Nu måste vi i Sverige se till att skapa andra jobb, vi måste bli innovativa och använda vår kreativitet till att skapa nya företag som kan blomstra. För trots allt är det så – endast ett blomstrande företag skapar arbetstillfällen, det är fakta! Ett bolag som inte genererar vinst, har heller inga pengar att investera, det bör vilken normalt funtad människa förstå. Utan pengar går det inte att expandera. Jag vill passa på att rekommendera en väldigt intressant speaker inom detta ämnet och han heter Johan Ronnestam. Förra året var har keynote speaker på webbdagarna och jag rekommenderar er att se hans tal här. YouTube Preview Image