Att människan oftast vill ta den kortaste vägen, det vet vi. Vi vet också att människan köper med ögonen, sånt som vi finner tilltalande vill vi gärna ta till oss. Trots dessa solklara insikter lyckas vi ändå många gånger välja bort det självförklara för att istället köpa in på något annat, det är ytterst märkligt.

Vad är det då jag tänker på som jag associerar med detta? Självklart tänker jag på jobbsökandet, detta fenomen som verkar ha hittat en egen fil, där de enkla, smidiga lösningarna är sopade under matten till förmån för byråkratiska, fyrkantiga lösningar där konsumenten (kandidaten) ska leta sig fram till jobbet genom ett gäng klick för att registrera sig innan vederbörande kan påbörja köpprocessen genom att fylla i mängder av information om sig själv i 3-5 steg, för mig är det hål i huvudet! Den senaste tiden har jag förberett mig inför en föreläsning jag skulle hålla i ämnet, som den vän av ordning jag är, vill jag gärna vara förberedd. Därför agerade jag jobbsökande och genomförde ett 20-tal olika sökprocesser utan att till sist trycka ”skicka ansökan”. Det är snart 2017 och när det kommer till jobbsökandet, har visst klockan stannat på 1980, kom igen!

Om vi delar upp marknaden i 2 delar, vanliga företag och rekryteringsföretag, så ser det lite olika ut. De vanliga företagens hemsidor brukar gömma lediga jobb under ”Om oss”, efter lite detektivande och sisådär 5-6 klick brukar man hitta fram till en sida som ofta är så urbota tråkig att man nästan tappar lusten att söka jobbet. Man bör vara ordentligt sugen på det jobbet och man bör dessutom sitta framför en dator och ha gott om tid om man ska söka jobbet, men tid är ju något vi alla har i överflöd, det vet vi… Att överhuvudtaget kunna använda sin mobil till detta är mer eller mindre omöjligt, trots att 86 % påbörjar sitt sökande i mobilen enligt en undersökning av Kelton Research. Min gissning är att bortfallet blir rätt stort.

Rekryteringsföretagen som har detta som levebröd borde iallafall vara fenor på detta – kan man tycka. Efter att ha gjort en liten snabb research även där, så är det beklämmande, de har inte kommit ett dyft längre än företagen. På vissa av bolagen får man dessutom leta sig fram till jobben, innan man ska sätta igång med proceduren att börja registreringen, joråsatt…

Om jag satt som köpare på ett företag som skulle köpa in rekryteringstjänster, då skulle jag fråga rekryteringsföretaget, hur de jobbar med sin ansökningsprocess? Hur de gör sina jobb mer attraktiva än konkurrenterna? hur gör de för att jag som företagare ska sticka ut ur mängden? Kan man söka deras jobb via mobilen? Var hittar de sina kandidater? Dessutom skulle jag kolla in deras hemsida och läsa igenom några annonser, har de snyggt typsnitt, är det enkelt att söka jobb via deras hemsida, blir mina annonser snygga osv. Vi agerar idag på en marknad där kandidaten har betydligt större inflytande, då måste vi börja agera därefter.

Om E-handeln hade varit lika långt bak i utvecklingen som rekryteringsmarknaden, då hade vi fortfarande enbart handlat i butiker, vi hade gjort våra bankärenden på bankkontoret och jag undrar om vi inte fortfarande hade använt telefonkatalogen..

Jag tror att vi som agerar i rekryteringsbranschen måste gå före och spåra, vi måste se kandidaterna som konsumenter som ska KÖPA ett jobb. I Kotlers gamla marknadsföringsvärld, pratar man om produkt, pris, påverkan och plats, detta gäller i allra högsta grad för rekryteringsvärlden. Vi måste finnas med våra annonser där kandidaterna finns, de måste vara attraktiva, de måste påverka oss att vilja söka och priset översätter vi till ansökningsprocessen – dvs det ska vara enkelt att genomföra ansökningen. Om vi gör detta kommer vi garanterat att attrahera fler personer att byta jobb vilket gör att vi hjälper företagen att hitta rätt medarbetare snabbare och därmed kommer marknaden att växa. Vårt existensberättigande är att vara bättre än företagen på detta, är vi inte det så kan de lika gärna ta hand om processen själva, så enkelt är det.

Jag hoppas att vi ser en utveckling på detta under 2017, jag ska definitivt vara med och dra mitt strå till stacken. Vi på Next u ska fortsätta att utveckla vårt koncept med video, vi ska lansera mobil rekrytering och vi fortsätter utmana gamla strukturer och vanor. Vi är än så länge en liten spelare, men vi har höga ambitioner och är snabbfotade, det brukar vara en bra kombination.

Så länge jag kan minnas har man pratat om CV. Ett dokument framtaget att beskriva sina kompetenser, erfarenheter, sin personlighet samt förhoppningsvis vad man kan bidra med. Det har tjänat sitt syfte under väldigt lång tid och min gissning är att det kommer att fortsätta ett bra tag till. Ett av de största problemen med ett CV är att det är subjektivt och jag tror i stort sett alla människor vill framställa sig själv med sitt ”bästa jag”. Ett CV är analogt, svårt att verifiera och vem som helst kan med lite finess googla fram ett på nätet. Detta är alltså det dokument som vi ställer mycket av vår tilltro till när vi ska anställa vår nästa kollega. Visst har de flesta haft en anställning på det bolaget man skriver, visst har man säkert uträttat en massa bra saker och säkerligen har man tillskansat sig en massa kunskaper under resans gång. Men allvarligt – är det inte dags att vi en gång för alla börjar kika på nya verktyg!

Låt oss en gång för alla fastslå att rekrytera rätt människor är svårt. Det är en mängd pusselbitar som måste passa samtidigt. Den högsta träffsäkerhet man kan uppnå med en rekrytering är strax över 60 %, då har man djupintervjuat samt genomfört normativa tester, man har även tagit ordentliga referenser och bakgrundskontrollerat personen. Om man gjort allting bye the book och max når upp till drygt 60 % sannolikhet för att personen kommer att lyckas på jobbet, då förstår man att detta är komplext. Alla som varit med och genomfört en dålig rekrytering vet vilket elände det kan sluta i, vantrivsel, mobbing, dålig stämning, folk som går in i väggen är bara några av de symptom som kan uppstå vid en felrekrytering. Vad detta kan kosta i kronor och ören vill jag knappt tänka på, det är alldeles för mycket pengar. Ändå väljer vi att lita på ett CV och vi stirrar oss lätt blinda på vad personen jobbat inom för bransch och om vederbörande har kunskap inom området som kan vara aktuellt.

Många pratar om kompetensbaserad rekrytering, men inte heller det löser alla problem. Testa att skicka in en duktig fotbollsspelare i ett lag där denne inte kommer överens med någon av lagkamraterna, ogillar tränaren eller inte trivs i miljön. Hur många är det inte som lyckas i sina klubblag men som inte lyckas i landslaget, det är betydligt vanligare än vad man tror. Det kan ofta vara små saker som fäller avgörandet om någon lyckas eller inte.

Min gissning är att vi alltmer kommer att gå mot att hitta bättre och bättre tester, arbetsprover, case, dolda referenser samt studera personernas profiler via sociala medier. Vi människor brukar vara rätt innovativa för att hitta nya vägar fram, samtidigt innebär det också att många av oss behöver öppna upp våra egna vyer, vi kan inte längre snöa in på enbart kompetens, bransch eller erfarenhet, vi behöver kika på vad människor kan tillföra. Egenskaper som inställning och engagemang kommer att bli ännu viktigare att mäta, modern forskning visar idag motivation och attityd är framgångsfaktorer inom arbetslivet. Det gamla talesättet – Vill man så kan man, är nog på väg att bli än mer viktigt.

Nu är det visserligen höst och vi står inför en lång vinter, men lagom till valborg är det väl dags att slänga in CV:t i brasan och förpassa det till historien, det har haft en lång och trogen tjänst, men allt som har en början har också ett slut..

Entreprenör – på liv & död

On 22 augusti, 2016, in Personlig utveckling, by stefan
0

När jag var liten och läste sagoböcker fanns det ofta en magiker som med sitt trollspö kunde förändra världen i ett nafs. Det var drömmen att hitta ett sånt spö och sen trolla fram massa godis, leksaker och annat som gjorde livet mer spännande! Som entreprenör önskar man många gånger att det verkligen gick, dessvärre inser man framgång inte kommer av trollspön och önskningar, det kommer endast genom hårt arbete, bra beslut och ett ständigt strävande efter utveckling. Dessvärre blir man som entreprenör lätt drabbad av trollspöet dock.

När man som entreprenör lyckas skriva avtal med ett större företag känns det fantastiskt! Det är ofta en lång process, en mängd möten, upphandlingar och prisförhandlingar. Det är sällan någon räksmörgås att signa ett större avtal, men känslan när man signat och påbörjat samarbetet är euforisk. Som mindre spelare vet man att leverans är nyckeln och är det en större kund är man alltid på tårna vid minsta signal. För ett gäng år sen vad jag VD i ett annat bolag med 10 – talet anställda och vi lyckades skriva ramavtal med Coca-Cola, jag kommer aldrig glömma den känslan. När avtalet väl var påskrivet satt jag ned med dåvarande HR direktören och berömde henne för att jag tyckte det ett modigt beslut att skriva ett avtal med ett litet bolag och svaret jag fick var, citat ”Stefan, min erfarenhet av samarbeten med mindre bolag är enkom positiv, de är alltid på tårna när vi hör av oss och ger oss alltid högsta prioritet”. Jag hade inte riktigt tänkt på det så, men när jag väl funderade på det tyckte jag att det var både logiskt och klokt, alla företag/människor gillar att bli furstligt behandlade.

Som en mindre spelare vill man alltid leverera världsklass, oavsett tidpunkt och klockslag. Som entreprenör lever man med sitt bolag 24/7, oavsett var man är finns ständigt tankarna och oron för att man missat något. Det är också en del av nerven som gör att åtminstone jag älskar entreprenörskapet, det är på riktigt och det är få saker i livet som ger större kickar och arga känslor som företagandet – heaven and hell! Nedsidan med att skriva avtal med större kunder är att trollspöet lätt kan svinga tillbaka helt utan orsak, man är oftast bara ett samtal bort från att tappa ett väl fungerande samarbete. Någon slutar eller byter position och helt plötsligt är det någon ny person som fattar besluten och då kan pendeln svänga snabbt. Det som anställda på större bolag sällan förstår är hur hårt det kan slå på ett mindre bolag. Som mindre spelare är varje anställd en stor investering, man räknar med att växa sin business med en stabil grund av kunder i botten för att sedan fortsätta öka med nya kunder, samtidigt vill man inte tappa någon kund, framförallt inte någon stor kund.

Entreprenörskapet är en livsstil, det är inget jobb mellan 8 – 17, man ÄR sitt företag och känslorna speglar ofta resultaten. Utifrån det är det beklämmande hur politiken just nu ser på entreprenörskapet. Nu börjar sommaren lida mot sitt slut, åtminstone vädermässigt. På Next u står vi inför en spännande höst, vi har gjort vårt bästa första halvår, anställt nya personer både på rekrytering och säljavdelningen och inom kort kommer vi att lansera helt nya tjänster inom bemanning och rekrytering. Under sommaren har utvecklingen fortgått och programmeringen har pågått för fullt och jag har själv beskådat resultatet och det ser bra ut! Nu ska vi bara testa tekniken, gå igenom processerna och sen lansera, det kommer att bli en spännande höst och vinter!

När man pratar med framgångsrika företagsledare, entreprenörer och chefer brukar de oftast framhålla bra personal som en av de avgörande anledningarna till framgångarna. Motiverade människor som drar åt samma håll brukar vara en cocktail som de flesta drömmer om. På många låter som det som att de haft tur att hitta alla dessa personer, personligen tror jag bra ledarskap, värderingar och en tydlig kultur skapar ett vinnande koncept. Människor som är motiverade, som vet vad deras uppgifter är och som har tydliga mål, brukar oftast leverera. Det förstår de flesta, men ändå är det så svårt att uppnå.

Allt börjar med ledarskapet, en ledare som har en tydlig målbild och som kommunicerar den, brukar lättare få människor med sig. En sådan ledare brukar oftast uppmuntra oliktänkande och vågar både tänka och agera i nya banor. Såna ledare brukar ofta vara duktiga på att forma sina medarbetare och rekryterar oftare personer med rätt inställning och attityd istället för att stirra sig blind på erfarenhet av bransch o dylikt. Tänk vad mycket ny kunskap företag får när personer med annan bakgrund och erfarenhet kommer in i bolaget. Många branscher brukar utvecklas genom att studera andra branscher, oftast hittar man de nya spännande ideérna genom att hämta kunskap utifrån. Vad är det som gör att många inte vågar gå utanför sin ”ram” och rekrytera in personligheter istället för erfarenheter?

Min gissning är att man hellre spelar säkert än utmanar gängse norm. Om man inte är högsta chef, är det lätt att bli ifrågasatt om inte den nyanställde levererar på en gång. Många är otåliga, har inte tid eller ork att lägga ner den ansträngning som krävs för att lära upp någon. Det är så mycket enklare att ta någon från branschen, då behöver man endast lära dem saker som företagskultur, värderingar och system. Det andra bör de rimligtvis ha med sig från tidigare arbetsgivare. Utvecklingskurvan är betydligt snabbare för någon som kan branschen, däremot brukar den plana ut efter inte alltför lång tid. Om man däremot vågar satsa på rätt personlighet istället, kan den kurvan många gånger skena iväg efter ett tag. En riktigt motiverad och stimulerad person kan försätta berg. Alla är vi som mest kreativa när vi är nyfikna på något, det är då vi hittar nya metoder, vi söker massa information och vi suger verkligen i oss kunskap. Nyfikenhet är en underskattad egenskap, det är sällan man hittar det ordet i en platsannons.

Hur ska man göra och vad krävs för att man ska våga ta in oprövade kort? Det krävs mod, det krävs en tydlig bild över arbetsbeskrivning och man behöver ha en realistisk tidsplan för att personen ska bli produktiv. Man behöver också ha ett bra introduktionsprogram där den anställde får ett helhetsbild om företaget och dess målbild. Hur många gånger har vi inte suttit på någon middag där någon berättar hur fantastiskt just deras arbetsgivare är! De beskriver i detalj hur kul de har på jobbet, hur stimulerande chefen och arbetsuppgifterna är och varje dag är en utmaning. Visst är det lätt att bli avundsjuk på den där härliga entusiasmen. Det är lätt att bli lite cynisk inombords och tänka ”vänta du bara”. Men det är underbart med människor som brinner för sitt företag, vilka ambassadörer de är. Min och vår ambition på Next u är att få fler företag och beställande chefer att våga satsa på lite oprövade kort. Vi har alltför många gånger sett vilken enorm utväxling det kan ge när företag tar in någon där de ser potentialen men personen saknar den ”rätta” bakgrunden. Trenden pekar i rätt riktning, idag blir det tydligare att man kikar allt mer på personliga egenskaper och mindre på tidigare erfarenheter. Viljan att lära ihop med nyfikenhet och hög ambitionsnivå, visar sig ofta vara en formel som ger oanade resultat.

Sverige idag ser inte ut som det gjorde för bara några år sen. Vi har en hel generation ungdomar som vill ut i arbetslivet, deras CV är ofta brokiga. Man har haft en mängd olika jobb, det finns sällan en röd tråd utan man prövar sig fram för att hitta rätt. Många arbetsgivare är lite försiktiga med att anställa någon som haft 4-5 olika jobb inom loppet av 2 år. Det är fullt förståeligt, det kostar både pengar och energi att lära upp någon. Samtidigt kan det vara en möjlighet att få in ny och annorlunda kreativitet som kan smitta av sig på andra medarbetare. Rätt riktad energi är en fantastisk tillgång för alla bolag. Min gissning är att fler företag kommer att våga se över sina framtida policies och processer. Hur ser er rekryteringsprocess ut, vågar ni gå utanför ramen och se mer till personen än till erfarenheten? Frågan är både svår och tuff att besvara, det beror självklart på typ av tjänst som skall tillsättas. Men visst är det en intressant frågeställning och framförallt nödvändig på den arbetsmarknad som vi befinner oss på idag.

Jag har sedan länge tappat räkningen över hur många platsannonser jag har skrivit genom åren. Det har varit alla typer av tjänster och 99 % av dem har haft en massa ”önskningar, krav, måsten, bra att ha, en merit” osv…Jaja, ni fattar grejen.

Enligt statistik sker nånstans mellan 70 – 80 % av alla uppsägningar till följd av dåligt ledarskap. Man kommer inte överens med sin chef eller så gillar man helt enkelt inte att jobba med vederbörande. Med andra ord kan man konstatera att ledarskap är viktigt! En bra chef kan vara avgörande till varför man älskar sitt jobb precis som hen också är avgörande till varför man slutar. Nu står vi i begrepp att anställa och då uppstår givetvis frågan – Hur är jag som chef?

Vi ska anställa en rekryterare/konsultansvarig som alltså ska få mig som chef. Givetvis finns det ett antal kollegor men vid dagens slut är det jag som fattar besluten. Å hur tusan är då jag som chef?

Jag frågade den person som jag jobbat längst med här, vilket är drygt 6 år. Hennes omdöme lät så här, typ…

– Stefan, du måste förstå att det är speciellt att jobba med dig. Du är impulsiv, kreativ, fattar ibland alltför snabba beslut, vill gärna vara med överallt, tar mycket plats, ger och tar energi, far omkring som en Duracellkanin och skickar mail som ibland kan misstolkas. Man måste vara tålmodig att jobba med dig, samtidigt är det väldigt kul, det händer oftast nåt, du vill alltid framåt och är full av idéer. Du är som en öppen bok vilket ibland är jättejobbigt, samtidigt är det många gånger skönt, för då behöver man inte fundera var man har dig. Ska man ha dig som chef måste man vara inställd på att det går fort, det är entreprenöriellt och allt är inte helt uppstyrt. Samtidigt får man vara med och påverka väldigt mycket, vilket är kul. Vi har ju jobbat ihop i 6 år, så för mig passar det perfekt, jag gillar en miljö där allt inte är hugget i sten. Det krävs dock en speciell person för att orka med att jobba i en sån miljö, man måste vara beredd på att bli ifrågasatt och försvara sina beslut. Det är höga toppar och djupa dalar, men du är ju sån som person. Men du har hjärtat på rätt ställe och det betyder väldigt mycket, du ber också om ursäkt om du har gjort fel, det finns ingen prestige vilket är skönt.

Jahaja, det kändes ju sådär att få höra det, samtidigt var det givetvis nyttigt. Min ledarroll är med andra ord både otydlig, oprecis och svängig. Jag som gått omkring och trott att jag är fantastisk som ledare och chef – Boom där försvann den bilden! Å andra sidan tar jag det som positivt att det händer nåt, att jag har mycket idéer och att jag har hjärtat på rätt ställe. Att jag är som en öppen bok visste jag redan, mina vänner älskar att lira poker med mig då jag alltid blir överlycklig så fort jag får bra kort.

Nu ska vi alltså anställa en person som ska förhålla sig till det här. Som ska jobba med rekrytering och bemanning, som ska genomföra videopresentationer, göra kravprofiler, searcha fram de bästa kandidaterna, identifiera de mest lysande personligheterna, klura ut nya annonskanaler, skriva bra och träffande annonser, bygga nätverk, sälja in nya tjänster, ringa på referenser med mera med mera…Dessutom måste man gilla att jobba i en miljö som är svängig, i ett bolag som ska förändra rekryteringsvärlden, som är i full gång att ta fram tjänster som inte ens finns idag. Man behöver både vara kreativ, uthållig och inte ge sig om man inte hittar rätt kandidater. Dessutom kan arbetstiderna variera, det kan ibland bli kvällar och att vara flexibel är ett måste. I ett entreprenörsdrivet bolag som strävar efter tillväxt får man vara beredd på det mesta.

Egentligen skulle jag vilja anställa en person som både är tjej och kille, som är ung men ändå gammal, som har ett förnuft som min fantastiska mormor och energi som jag själv hade när jag var 20 år. Klok som en bok, förnuftig som få, engagerad och entusiastisk över livet och som kan läsa människor. Att inneha en analytisk förmåga krävs i rekryteringsrollen och samtidigt måste man kunna vara stabil som en klippa när det blåser. Att behålla lugnet i stressade situationer är inte alla som kan, men här är det ett måste då vi mellan varven behöver jonglera ett 10-tal uppdrag parallellt.

Om du inte är avskräckt än kan du kika in på vår hemsida och läsa mer om oss, kolla vår film samt rent av skicka in en ansökan.

Vi hörs!

/Stefan