Onsdag den 5 november 2010 skrev jag min första bloggartikel. Idag har bloggen funnits i över 3 år och jag är stolt över att jag lyckats hålla den levande under så lång tid. Under de här åren har jag endast vid 3 tillfällen missat att skriva minst 1 artikel/månad. Den ena gången var i maj 2012 och de andra 2 gångerna var i augusti 2012 samt augusti 2013. Att jag missade 2 gånger sommaren 2012 var egentligen inte så konstigt, det var då allt hände med Ineed. Under den tiden var jag så långt under isen att det garanterat hade andats en del bitterhet mellan raderna och det är ingenting jag hade velat se. I övrigt har det faktiskt funnits en kontinuitet i den.

För mig har bloggandet blivit en del av mitt liv, det har blivit en slags ventil där jag kan skriva av mig saker som gror i mitt huvud. Jag har varvat väldigt personliga saker med livet som entreprenör, försäljning, att söka jobb, arbetsmarknaden i stort eller sociala medier, och i stort sett varje artikel är skriven utifrån inspiration eller ett behov att vädra något. Jag har än så länge inte lyckats skriva något ”bara för att”, ibland önskar jag att det gick, men tyvärr funkar jag själv inte så. Jag är själv alldeles för mycket av en känslomänniska och då blir det svårt att sätta sig ner och plita ner nåt utifrån ett fastslaget beslut.

Från början var jag mest nyfiken på sociala medier, bloggen startade i stort sett samtidigt som mitt twitterkonto. Jag hade inte riktigt sett nyttan i bloggandet, det var mest ett test. Idag, 3 år senare kan jag verkligen se nyttan i bloggandet. Hela min övergång från Ineed till Next u, blev avsevärt mycket enklare tack vare bloggen. Jag kunde relativt snabbt positionera mitt namn med ett nytt varumärke, det hade garanterat tagit mycket längre tid om jag inte haft bloggen. Jag hade också möjligheten att delge min historia, förklara varför det blev som det blev. Under vissa perioder har den också tjänat som en katalysator, där jag kunnat skriva av mig tankar jag burit på. När känslorna blev alldeles för jobbiga under vissa perioder, kändes det skönt att kunna ventilera en del av dem här. Många människor har frågat mig om jag inte upplevt det känsligt för verksamheten när jag varit så öppen, själv har jag bara upplevt det som transparent. Det har ju varit sånt som jag fysiskt kunnat dela med mig av inför andra människor, så varför inte här. Vi är alla olika och integriteten är något som är individuellt för varje människa.

I grunden handlar det om att vi alla har olika behov att uttrycka oss. Vissa behöver prata om saker medan andra tycker det är bättre att hålla tyst och låta det bero. Ingen sitter inne på facit utan varje individ får hitta sitt sätt. Jag själv lever efter filosofin att livet är förgängligt, vi vet inte när det tar slut, vi vet bara att det faktiskt gör det. Utifrån den insikten har jag insett att mitt eget lilla bidrag här på planeten är så oerhört obefintligt, att jag inte behöver gå omkring och ta mig själv eller livet på för stort allvar. Det kommer ändå en dag att vara över, oavsett hur jag gör. Därför blir resan så himla viktig för mig och då vill jag gärna dela bitar av den med andra människor. Dessutom har alla människor sina toppar och dalar, ingen är ständigt på samma humör och vi alla ställs inför tuffa situationer mellan varven.

Det är dessutom ganska kul att gå tillbaka 3 år i tiden och se vad man skrev om då. 3 år är en ganska lång tid, det hinner hända en hel del. Den 9 december 2010 skrev jag om ”att prioritera rätt i livet”, då var det nästan bara jobb och knappt något privatliv. Idag ser den balansen väldigt mycket bättre ut, vilket känns bra. Förhoppningsvis har jag lärt mig något under dessa 3 år, åtminstone känns det så. För den som funderar på att börja blogga, har jag bara ett råd – Gör det! Du kommer inte att ångra dig, förmodligen kommer du bara att lära dig mer om dig själv och din omgivning kommer dessutom att lära sig mer om dig. Man kan ju alltid börja lite i smyg och känna efter innan man väljer att publicera det offentligt.

 

Förra veckan hade jag förmånen att befinna mig på Founders Alliance entreprenörsträff nere på Melker Anderssons Trattoria. Det var en intressant lunch, där vi dels hade förmånen att lyssna på Melker själv, men även att lyssna till Johan Tilander som grundade företaget Office Management. Det är alltid lika fascinerande att lyssna till människors olika historier, man inser hur mycket blod, svett och tårar som ligger bakom varje framgångsrikt bolag. Jag tror att framgången ligger i entreprenörens händer, det är egentligen inte affärsidén som är det unika. Många framgångsrika bolag har ingen speciell produkt eller något annat unikt, det är entreprenörens vilja och drivkrafter som gör skillnaden.

När jag lyssnade till båda dessa män, insåg jag att slumpen många gånger spelar in vilken typ av företag som bildas. Johan hade varit säljare på Carl Lamm och tyckte att han hade kört fast där, därför beslöt han sig för att starta eget istället. Han hade säkert kunna sälja vilken produkt som helst och lyckats lika bra med den, det som gjorde hans framgång var hans enorma driv! Melker å sin sida hade en brinnande passion för mat, därav att valet föll på den branschen. I min värld är framgångsrika entreprenörer många gånger att likställa med framgångsrika idrottsmän, de har valt sitt eget yrke och sen satsat allt för att lyckas. På varje framgångsrik entreprenör/idrottsman går det ett antal som inte har lyckats. Det finns en uppsjö av entreprenörer som inte riktigt slår igenom, de lyckas nätt o jämnt få sin verksamhet att överleva och det blir inte många kronor över. De håller ner sin egen lön, låter bli att pensionsspara och jobbar både dagar, kvällar och helger. Allt för att verksamheten ska hålla sig flytande. De här entreprenörerna läser man sällan om, de jobbar i det dolda och kämpar för sin existens varje dag.

Under min resa har jag varit med om en hel del. Bland annat har jag hunnit med att träffa ett gäng riskkapitalister och lyssnat på vad de tycker är viktigt, innan de väljer en potentiell investering. I de flesta fall väljer de att investera i en person eller ett team, före en bra idé. De vet att ingen idé är så bra att den idag säljer sig själv. Bakom varje bolag måste det finnas minst en person som passionerat brinner för försäljning. Kan den här personen som brinner för försäljning, lyckas rekrytera in flera som brinner för det, finns möjligheten att bygga bolaget större. Med en bra produkt kan man komma en liten bit, med ett bra team kan man komma väsentligt mycket längre.

Johan som har byggt upp Office Management, berättade att hans styrka var att hitta duktiga personer och göra riktigt bra säljare av dem. Han byggde säljtävlingar, skapade säljteam som tävlade mot varann och fick hela bolaget att tänka försäljning genom hela ledet. Hans tanke var att sälj skulle genomsyra bolaget och vara en röd tråd genom hela processen. Jag vet att detta också har varit grunden till flera andra bolags framgångar, några av dessa är Dustin och Academic Work,  som också har varit oerhört duktiga på att bygga upp bra och stora säljkårer som skördar stora framgångar.

Försäljning är något som i folkmun många gånger anses vara lite ”fult”, man associerar sälj med ”de som ringer hem och försöker kränga saker till en”. I min värld är försäljning något fint, det är grunden till att många företag blomstrar, att man kan anställa människor och att man bidrar till samhället med bland annat skatt. Jag är också en av dem inte gillar krängare, försäljning handlar om att först identifiera ett behov innan man säljer in sin produkt/tjänst. Försäljning hänger också i mångt och mycket ihop med timing, att behovet finns där just då. Jag är övertygad om att de flesta entreprenörer skriver under på att skillnaden mellan ett bolag som nätt o jämnt överlever och ett som går bra, beror på att det bolaget som går bra lyckats med att sälja sina produkter/tjänster i större utsträckning. Man kan likställa det med ett idrottsteam, ett vinnande team avancerar i ligan medan ett förlorande riskerar att falla ner i lägre divisioner.

Jag som har valt att driva Next u, ett rekryterings – och bemanningsföretag, får ju ofta möjligheten att träffa människor som funderar på vad de vill jobba med. Försäljning ligger för många ganska långt ner på listan över drömjobb, däremot ligger entreprenör ofta rätt högt upp. Framförallt bland de yngre som vill komma ut i arbetslivet. Jag tror inte många av de riktigt har förstått att entreprenörskapet är oerhört tätt förknippat med att kunna sälja. Därför är mitt tips till alla som funderar på att någon gång starta bolag, börja med att testa på försäljning, det kommer att vara nyckeln till att kunna driva upp ett bolag. Entreprenörskapet är verkligen inte för alla, det kräver en hjärna som jobbar 24/7, det kräver ett psyke som klarar av det mesta. Det kräver också en förmåga att hantera misslyckanden, att inse sina tillkortakommanden och tänka om och agera, inte vara passiv och hoppas. Entreprenörskapet är fantastiskt, men det är också en livsstil, man äter, lever och sover sitt bolag. Det bör man ta med i kalkylen, den dag man börjar överväga att starta eget.

Eftersom vi nu lever i en tid där självförverkligande ligger högt upp i de flesta undersökningar, tycker jag att det är lite märkligt att så få söker sig till försäljning. Serviceyrken i olika former drar mycket ansökningar, däremot drar inte säljyrket tillnärmelsevis lika många. Min gissning är att det beror på säljyrkets klang, tyvärr. Jag hoppas att vi kommer se en förändring gällande detta, att säljyrkets rykte ska börja peka åt rätt håll igen. Om Sverige ska fortsätta vara ett land där entreprenörskapet ses som något bra och fint, då krävs det att säljet börjar komma upp på agendan. I annat fall har åtminstone jag svårt att se hur vi ska öka den procentuella andelen bolag som genererar uthållig tillväxt, som är navet för att generera jobb och välfärd.