När personligheten avgör

Nu har jag suttit och tittat på henne i säkert 20 minuter. Denna lilla tjej, min dotter. Jag kunde aldrig drömma om att man kunde älska någon så ofantligt mycket! Tänk om jag hade vetat detta tidigare, då kanske det inte hade behövt dröja så länge innan jag fick uppleva denna magi.

Ikväll har jag varit ensam med henne, vi har busat, ätit och sen la jag henne. Det är alltid lite svårt så ikväll tog jag fram en bok med vaggvisor som jag spelade för henne och hon somnade så fint. Livet är allt bra märkligt, man vet egentligen ingenting förrän man i stunden inser att man helt plötsligt bara lever. Det är så mycket som inte blir som man planerar, det bara händer och på nåt sätt parerar man det för att i nästa stund känna sig bekväm med det. Häromdagen funderade jag över min ålder, att jag hann fylla 44 år innan jag fick mitt första barn. Många av mina vänner har barn som är tonåringar, de förstod redan då, det som jag insett nu. Man pratar med dem och de är oftast väldigt glada över att småbarnsperioden är över, att de idag ser sina barn spela fotboll, dansa eller nåt annat kul.

För mig som är tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna, har det ständigt känts som jag legat efter i livet. Jag har med andra ord tävlat i livet, ungefär som att livet skulle vara en tävling. Det känns rätt horribelt att jag sett livet så, men faktum är att jag gjort det. När jag satsade på golfen så gjorde många vänner karriär, de kunde flytta hemifrån och köpte fina bilar, själv bodde jag i en liten friggebod på baksidan hos mina föräldrar och åkte omkring i en gammal Nissan. När mina vänner började bilda familj då fick jag precis mitt första riktiga jobb. Idag när de pratar om gymnasieskolor och utbildningar så byter jag blöjor, på den här lilla tjejen som jag fullständigt avgudar. Tänk om du visste hur mycket jag älskar dig Svea, hur otroligt lycklig jag är över att vara din pappa! Jag är så oerhört stolt, så lycklig och så ödmjuk över att ha fått in dig i mitt liv. Det har alltid funnits en liten tomhet i mitt liv, det har alltid varit som något som saknats tills jag träffade min fantastiska sambo och vi fick dig Svea.

Jag tycker ofta jag läser om tragiska saker, jag tycker ofta jag stöter på cancer i olika sammanhang. Egentligen är det inget jag oroar mig över, det är inget jag påverka, men med ett barn i mitt liv är det helt plötsligt mycket som har förändrats. Livet har blivit betydligt mer värdefullt, varje dag är så oerhört mycket mer värd. Att komma hem efter en tuff arbetsdag och möta en liten tjej som kommer krypande och sträcker sina armar emot mig är gåva jag inte kunde föreställa mig. Att springa omkring i lägenheten och leka kurragömma känns som den mest naturliga saken i världen. Första morgonen som vi vaknade på BB låg jag och bara tittade på henne, det var som jag var uppslukad av denna lilla tjej. 3,5 kg människa som fick mig att falla pladask, det var som ett nytt kapitel i livet föddes för mig. Tänk så mycket man inte vet, tänk så mycket som kan överraska. På det viset är livet häftigt, känslor är något som är svårt att sätta ord på. De bara finns där och helt plötsligt kommer man på sig själv att de blir så närvarande.

Jag har bestämt för att acceptera livet, det är ingen tävling. Jag har uppenbarligen legat efter många av mina vänner, men det är ok. Jag är världens lyckligaste pappa, jag har en dotter som jag avgudar och en sambo som jag älskar, jag kan inte begära mer. Jag kommer att vara äldre än många andra pappor på föräldramötena, det är så det kommer att vara. När Svea blir äldre kommer hon säkert att tycka jag är mossig och jag kanske är det då, men då får det bli så. Just nu är allting bara så underbart och jag skulle kunna tillbringa hela den här kvällen med att bara titta på henne, jag kommer aldrig tröttna på det. Att 9 kg människa skulle dra undan benen så fullständigt på mig kunde jag inte föreställa mig, men det är det bästa som hänt. Svea bara så du vet – Din pappa älskar dig över allt annat på jorden!

Tagged with:
 

Under mer än 8 år har jag träffat bolag som står i begrepp att rekrytera in personal. Vid i stort sett samtliga av dessa möten har vi kommit in på rekryteringsprocessen – ni vet de där 6-8 boxarna som beskriver ”kravprofil, upprätta annons, annonsera, urval/screening, intervju, referenser, upprätta anställningsbevis och anställ”. Jag vet inte hur många gånger jag har suttit och gått igenom det där med både företag och kollegor i branschen. Rekryteringsprocessen är ett begrepp, den ska man följa. Det intressanta är att den i stort sett är statisk, oavsett om man söker ett kortare vikariat i en reception eller söker jobbet som försäljningschef med ansvar för miljarder. Alla måste gå igenom den processen, ung som gammal, rookie som luttrad räv, det är så det funkar.

recruit_sw

Om man ser jobbet som en köpprocess där kandidaten skall köpa ett jobb av ett företag och jämför det med om man ska köpa någon annan vara istället, är det nån skillnad? Ser alla köpprocesser likadana ut eller skiljer det sig om man ska köpa något som kostar mer eller mindre? Lägger vi ner mer tid på köp av exempelvis en utlandsresa än om vi ska ta tåget några mil? Kan det vara så att vi värderar vår egen insats till vad vår potentiella utkomst blir? Jag tror det, min gissning är att många är beredda att anstränga sig mer om det är något man verkligen vill. Är det ett riktigt spännande jobb, är man beredd att göra mycket för att få det jobbet, däremot vill man att ett enklare jobb ska vara smidigt att söka. Att lägga ner en halvtimme för att söka ett kortare vikariat är för många rätt ointressant. Ska man dessutom behöva registrera sig går det oftast bort. Det här är inget nytt, däremot är inte rekryteringsprocessen anpassad för detta, den bygger på ”one size fits all”. Alla skall genom stupröret, det är så systemen är byggda, inte konstigt att många företag börja märka av bristen på bra ansökningar. Många orkar inte lägga den tid som krävs om inte jobbet ser tillräckligt attraktivt ut. Det kan man givetvis tackla med inställningen ”orkar ni inte lägga ner tiden så kanske ni ändå inte ska jobba här” och det kanske är rätt tänkt i vissa fall, däremot tror jag att man förlorar på det tänket över tid. Jag tror alla företag som rekryterar personal på frekvent basis behöver tänka igenom sina framtida processer. Förutsatt att man som företagare värderar människor och anser att bra medarbetare skapar bra företag är det nog på sin plats att lägga lite tid på att fundera över detta.

Jag tror att vi relativt snart kommer att se allt fler olika sätt att söka jobb på. Vi kommer att behöva ha olika rekryteringsprocesser för olika jobb, det kommer inte att funka med endast en process längre. Tid är något som är begränsat och att söka jobb tar idag alldeles för lång tid. Dessutom är det fortfarande rätt få bolag som hittat en smidig mobil lösning, trots att snart 50 % hittar sina jobb via mobilen. Rekryteringsbranschen kommer att behöva snäppa upp sig ett par pinnhål, att sitta kvar i stolen och invänta kandidater som skall registrera sina personprofiler i nån databas kan vi nog snart glömma. Verkligheten tenderar att komma ikapp och de som tänker utifrån användaren är ofta de som blir vinnarna i långa loppet. Vi kommer att behöva genomgå en digital transformation för att möta de önskemål som finns därute. På Next u sitter vi just nu och jobbar igenom hur vi kan fortsätta att digitalisera oss, redan idag hanterar våra kunder en hel del genom sina mobiler. Snart ska vi förhoppningsvis kunna lansera rena mobila ansökningar som gör det möjligt att söka jobb utan att behöva sitt CV. Det finns mycket kvar att utveckla inom detta och det är också det som driver mig att fortsätta utveckla verksamheten. Jobbet är en så stor del av livet för de allra flesta, det är roligt att få vara med o förändra något som är så viktigt!

När jag växte upp brukade min mamma mellan varven använda begreppet ”man saknar inte kon förrän båset är tomt”. Hon gjorde det i sammanhang när saker jag tagit för givet försvann och jag började sakna dem. I den tid vi lever just nu, med personlig utveckling, karriär och en ständig jakt på den senaste kunskapen, blir det väldigt lätt att vi glömmer bort en sån trivial sak som trivsel. Jag har träffat så många människor som i jakten på nya utmaningar prioriterat bort att de faktiskt trivdes på sitt förra jobb. De gillade sina kollegor, uppskattade sin chef och tyckte att arbetsuppgifterna faktiskt var helt ok. Det var en tillvaro där de kände sig bekväma, omtyckta och tillhörde en gemenskap. De var bekväma med sina arbetsuppgifter och kunde åtnjuta lyxen att faktiskt vara den som delade med sig av sina kunskaper istället för att vara den som hela tiden söker kunskap.

Oavsett media så pratas det stress, det är så vanligt förekommande att vi knappt reagerar på det längre. Det som är slående är att stressen kryper ner alltmer i åldrarna. Jag förstår att människor mitt i karriären, med dagis, skola, ansvar, lån m.m upplever livet som stressigt. Mängden åtaganden ihop med ansvaret kan stressa upp även den mest stresståliga person. Att unga människor känner sig stressade tror jag hänger ihop med andra saker, det handlar betydligt mer om självuppfyllande, att känna sig tillräcklig, bli bekräftad och att känna en ständig utveckling. Stannar man upp, kan man lätt snegla åt andra och känna att de utvecklas snabbare. När man är yngre är ofta besluten lättare att ta, de påverkar färre människor och skulle det bli fel kan man alltid fatta nya beslut. Världen där ute är fylld av möjligheter och det är lätt att bli rastlös om man står still för länge.

I stressade situationer är det svårt att fatta välgrundade beslut. Hjärnan har betydligt svårare att sortera, analysera och värdera när vi upplever stress. Det är ett flyktbeteende som gör att vi behöver stålsätta oss för inte segna ner och förlora energi. I såna situationer är det svårt att överhuvudtaget ställa sig frågan – Trivs jag på mitt jobb? Den ständiga jakten på självuppfyllelse slutar sällan bra, den leder tyvärr alltför ofta till nån form av depression och att man tappar sin energi. Man börjar lätt famla i mörkret och fatta ogenomtänkta beslut. När man till slut hämtar andan och gör sin analys är det många som ställer sig frågan – Varför tog jag det beslutet då? Dessvärre går det inte att förändra historien, hur mycket vi än vill. Den är vad den är och det handlar om att lära sig av den och ta sig an framtiden på ett bättre sätt. Kunskapen man bär med sig bör göra att man fattar bättre och mer genomtänkta beslut nästa gång.

Man ska aldrig underskatta värdet av att trivas på sitt jobb. Det är så många som lämnat ett jobb som de egentligen gillat och skälen har alltför ofta bottnat i att det är något i livet som saknas. Vi människor behöver variation mellan varven, dessvärre blir det ibland så att vi p.g.a det fattar ogenomtänkta beslut och lämnar något vi egentligen gillar. Jag tycker man bör värdera trivsel högre, människor som trivs och mår bra brukar utstråla energi. Det är så lätt att ta det för givet, snälla gör inte det. Känn efter hur du mår på ditt jobb, prata med dina kollegor, försök att hitta en skön balans. Är du trygg i ditt jobb, brukar det smitta av sig på övriga delar av livet. Välmående människor skapar välmående företag som förhoppningsvis hjälper till att skapa en bättre värld. Ensam är sällan stark, vi mår oftast bäst i sammanhang med andra som vi tycker om. Börja med dig själv, det är där svaren finns.

Next u 3 år

On 2 september, 2015, in Personlig utveckling, by stefan
0

Den 14 augusti 2012 startade jag Next u, idag har det gått drygt 3 år sedan den dagen. Jag kommer aldrig glömma känslan när jag och min kollega Sandra flyttade in på vårt rum på kontorshotellet KG10 i Stockholm. Vi var fyllda av förväntan, spänning och nervositet. Känslan av entreprenörskap, ligger mig väldigt varmt om hjärtat, jag får uppfylla mina drömmar, sätta egna mål och förhoppningsvis får jag även möjligheten att uppfylla andra människors drömmar. Om man som jag valt att jobba med arbetsmarknaden som affärsidé, får man mellan varven ordentliga kickar av att se andra människor få sina drömjobb. Det är häftigt att meddela andra människor att de fått jobbet som de sökte, att höra glädjen i deras röster kan göra en hel dag. Ibland är det så lätt att glömma vad det är man gör, vilket värde man tillför och vilken nytta man genererar i värdekedjan.

För mig är det viktigt att jobba med något som känns meningsfullt, det måste ge en inre tillfredsställelse. Jag vet inte om det beror på att jag blivit äldre eller om jag alltid känt så? För att jag ska orka vara motiverad behöver åtminstone jag känna att det kommer inifrån. Visst händer det mellan varven att jag ifrågasätter mitt yrkesval, det skulle vara betydligt enklare att jobba med något som inte innebar lika mycket kontakt med människor. Att jobba med människor på båda sidor, dvs kandidater och kunder är en svår balansakt. Människan är en komplicerad varelse, där det mesta är subjektivt, bygger på tidigare erfarenheter och egen agenda. Att matcha ihop personer med jobb där andra personer är de som fattar besluten är minst sagt en utmaning. Ibland vill man gärna att våra beställare ska våga chansa lite mer för att öka sannolikheten att möta personer som på pappret inte alltid ser ”rätt” ut men som kan visa sig vara precis den som bolaget letat efter.

När man drivit bolag i ett par år blir även det lite slentrian. Det är lätt att ta saker för givet, men emellanåt vaknar man till ordentligt. En av de största skillnaderna mellan att driva eget och vara anställd är ”nerven”, det blir lite mer på riktigt. Både positiva och negativa nyheter kan påverka hela ens liv, det handlar inte ”bara” om att nå sin budget, sina mål eller få positiv feedback från sin chef. Vissa nyheter kan sätta hela bolaget i gungning och då påverkar det ens liv med nära och kära, boende och hela ens ekonomi. Som entreprenör går man ofta i personlig borgen för att kunna få lån, bankerna är sällan pigga på att låna ut pengar utan både hängsle och livrem, vill man gå till andra institut får man betala hög ränta och gå i personlig borgen. Ytterligare alternativ är att ta in externt kapital men då får man släppa ägande i sitt bolag, vilket många inte vill.

När jag sparkade igång Next u, gjorde jag det med drömmen om att skapa det mest moderna rekrytering – och bemanningsföretaget i Sverige. Målet var då såväl som nu att förändra både synsättet man rekryterar på och även själva processen. Jag tror stenhårt på att digitalisera mer, det handlar om att följa med samhällsutvecklingen, där bland annat mobilen blir ett viktigare verktyg. Det handlar också om vårt sätt att arbeta, idag jobbar man alltmer hemifrån, man kommunicerar andra tider på dygnet och jag upplever även att det är lite annorlunda arbetstider. Samtidigt är vi alltmer svåra att nå, telefonväxlarna släpper inte igenom på samma sätt, vi orkar inte ta till oss lika mycket information och det blir allt svårare att selektera informationen. Sociala medier med Facebook i spetsen har ritat om hela vårt landskap, mängden information som kommer den vägen är enorm!

Mitt egna entreprenörskap har pendlat mellan fantastiskt och eländigt. Min första entreprenörsresa som varade i 4½ år, satte stora avtryck på mitt liv, samtidigt är jag väldigt tacksam för alla lärdomar jag drog. Idag när Next u firar 3 år, känner jag en betydligt större kontroll. Väldigt mycket av entreprenörskapet bygger på drömmar om att förändra, idéer att förverkliga och friheten att bestämma. För att lyckas krävs det dock en stor portion envishet, en hel del tålamod och 100 % koll på kassaflödet. För att kunna investera och växa sin verksamhet gäller det att ha full kontroll över likviditet och ekonomi. Vi är inne i en bra fas just nu, vi växer med kontroll, nyanställer och investerar i ny och förbättrad teknik. Detta gör vi för att förflytta bolaget in i nästa fas, 2016 är målet att vi tar ett ordentligt språng. Just nu går allt enligt plan vilket känns bra, däremot går det aldrig att känna sig lugn, det är ständigt nya utmaningar. Det bästa är min passion och mitt engagemang för det vi gör just nu. Det var länge sen jag kände sån glädje att gå till jobbet som nu, det borgar för en rolig höst/vinter.

Nu kör vi!

När man pratar med framgångsrika företagsledare, entreprenörer och chefer brukar de oftast framhålla bra personal som en av de avgörande anledningarna till framgångarna. Motiverade människor som drar åt samma håll brukar vara en cocktail som de flesta drömmer om. På många låter som det som att de haft tur att hitta alla dessa personer, personligen tror jag bra ledarskap, värderingar och en tydlig kultur skapar ett vinnande koncept. Människor som är motiverade, som vet vad deras uppgifter är och som har tydliga mål, brukar oftast leverera. Det förstår de flesta, men ändå är det så svårt att uppnå.

Allt börjar med ledarskapet, en ledare som har en tydlig målbild och som kommunicerar den, brukar lättare få människor med sig. En sådan ledare brukar oftast uppmuntra oliktänkande och vågar både tänka och agera i nya banor. Såna ledare brukar ofta vara duktiga på att forma sina medarbetare och rekryterar oftare personer med rätt inställning och attityd istället för att stirra sig blind på erfarenhet av bransch o dylikt. Tänk vad mycket ny kunskap företag får när personer med annan bakgrund och erfarenhet kommer in i bolaget. Många branscher brukar utvecklas genom att studera andra branscher, oftast hittar man de nya spännande ideérna genom att hämta kunskap utifrån. Vad är det som gör att många inte vågar gå utanför sin ”ram” och rekrytera in personligheter istället för erfarenheter?

Min gissning är att man hellre spelar säkert än utmanar gängse norm. Om man inte är högsta chef, är det lätt att bli ifrågasatt om inte den nyanställde levererar på en gång. Många är otåliga, har inte tid eller ork att lägga ner den ansträngning som krävs för att lära upp någon. Det är så mycket enklare att ta någon från branschen, då behöver man endast lära dem saker som företagskultur, värderingar och system. Det andra bör de rimligtvis ha med sig från tidigare arbetsgivare. Utvecklingskurvan är betydligt snabbare för någon som kan branschen, däremot brukar den plana ut efter inte alltför lång tid. Om man däremot vågar satsa på rätt personlighet istället, kan den kurvan många gånger skena iväg efter ett tag. En riktigt motiverad och stimulerad person kan försätta berg. Alla är vi som mest kreativa när vi är nyfikna på något, det är då vi hittar nya metoder, vi söker massa information och vi suger verkligen i oss kunskap. Nyfikenhet är en underskattad egenskap, det är sällan man hittar det ordet i en platsannons.

Hur ska man göra och vad krävs för att man ska våga ta in oprövade kort? Det krävs mod, det krävs en tydlig bild över arbetsbeskrivning och man behöver ha en realistisk tidsplan för att personen ska bli produktiv. Man behöver också ha ett bra introduktionsprogram där den anställde får ett helhetsbild om företaget och dess målbild. Hur många gånger har vi inte suttit på någon middag där någon berättar hur fantastiskt just deras arbetsgivare är! De beskriver i detalj hur kul de har på jobbet, hur stimulerande chefen och arbetsuppgifterna är och varje dag är en utmaning. Visst är det lätt att bli avundsjuk på den där härliga entusiasmen. Det är lätt att bli lite cynisk inombords och tänka ”vänta du bara”. Men det är underbart med människor som brinner för sitt företag, vilka ambassadörer de är. Min och vår ambition på Next u är att få fler företag och beställande chefer att våga satsa på lite oprövade kort. Vi har alltför många gånger sett vilken enorm utväxling det kan ge när företag tar in någon där de ser potentialen men personen saknar den ”rätta” bakgrunden. Trenden pekar i rätt riktning, idag blir det tydligare att man kikar allt mer på personliga egenskaper och mindre på tidigare erfarenheter. Viljan att lära ihop med nyfikenhet och hög ambitionsnivå, visar sig ofta vara en formel som ger oanade resultat.

Sverige idag ser inte ut som det gjorde för bara några år sen. Vi har en hel generation ungdomar som vill ut i arbetslivet, deras CV är ofta brokiga. Man har haft en mängd olika jobb, det finns sällan en röd tråd utan man prövar sig fram för att hitta rätt. Många arbetsgivare är lite försiktiga med att anställa någon som haft 4-5 olika jobb inom loppet av 2 år. Det är fullt förståeligt, det kostar både pengar och energi att lära upp någon. Samtidigt kan det vara en möjlighet att få in ny och annorlunda kreativitet som kan smitta av sig på andra medarbetare. Rätt riktad energi är en fantastisk tillgång för alla bolag. Min gissning är att fler företag kommer att våga se över sina framtida policies och processer. Hur ser er rekryteringsprocess ut, vågar ni gå utanför ramen och se mer till personen än till erfarenheten? Frågan är både svår och tuff att besvara, det beror självklart på typ av tjänst som skall tillsättas. Men visst är det en intressant frågeställning och framförallt nödvändig på den arbetsmarknad som vi befinner oss på idag.