Det var alldeles för länge sen jag skrev något. Under lång tid har jag gått omkring med alldeles för många tankar, har inte riktigt kanaliserat dem ordentligt. Men för någon dag sen la jag ut en bild på mig, där jag och Torben skålade med Thomas, en kille som går in som partner i vårt bolag, YourGolf. Det känns verkligen toppen, att äntligen börja kunna bli offentlig igen.

Jag har verkligen varit på botten och vänt, mycket har hänt i mitt liv, saker jag inte kunnat skriva om. Hade jag inte haft Anna och Svea under den här perioden, då hade det varit över, jag hade inte grejat det. Under mina 55 år i livet har jag varit med om mycket, men de senaste två åren slår verkligen allt. Hur människor jag delade så mycket med, kunde vara så vidriga övergår mitt förstånd. Det som finns att läsa om på Allabolag är offentliga uppgifter, där finns en förlust för mig och mitt bolag på över 4 miljoner kronor. Pengar jag jobbade ihop och sparade under de åren jag drev Next u själv. Men tyvärr råkade jag få cancer och under den tiden hände saker, anklagelser som var helt befängda. Jag ägde drygt 50% av de bolag jag startade, men på grund av interna konflikter så förlorade jag allt.

Det finns ett ordspråk ”allt som inte dödar härdar”, tro mig, jag om någon känner detta ordspråk mer än någon annan. Nu är jag dock på andra sidan, jag känner att jag överlevde. Nu har jag äntligen börjat få tillbaka mitt självförtroende igen, det känns verkligen toppen. För en dryg månad sen träffade jag en tidigare kund på Ica, jag försökte gömma mig men hon såg mig. Vi började prata och efter 5 min så frågade hon – hur mår du? Jag fick verkligen bita ihop för att inte bryta ihop, jag svarade att det var ok. Hon synade mig och frågade en gång till, jag sa att livet har varit tufft en period och efter ytterligare 20 min så fick jag visdomsorden – du behöver inte gömma dig Stefan. Jag gick därifrån och tänkte – det behöver jag faktiskt inte, jag har inget att dölja. Det är verkligen otroligt hur yttre tryck och rykten som sprids, kan förvandlas till sanningar….

Hur många liv får man? Man får bara ett, men för mig känns det som jag är inne på liv nr X, jag har verkligen lyckats att hamna mitt i elden mer än en gång i mitt liv. Vissa gånger är det självförvållat, jag kan inte skylla på något. Den här gången fick jag cancer och valde att utse en ung tjej som min efterträdare, det skulle jag inte gjort. Medelålders män vill inte bli styrda av en yngre tjej, det blev väldigt tydligt. Det rörde upp en hel del känslor som fick oanade konsekvenser….

Idag – på andra sidan är jag dock ganska tacksam. Det blev en ekonomisk smäll, tack vare min sambo lyckade vi överleva. Visst, vi fick avyttra en del saker och det blev en kamp om kronor och ören. Men vi överlevde och nu är vi andra sidan. Nu har jag äntligen landat, jag får jobba med människor som jag både tycker om och har förtroende för. Människor som delar min historia, utan Östermalm och silversked, nu jobbar jag med människor som liksom jag har vuxit upp och lärt sig kämpa. Nu och framåt är det full fart, jag har drygt tio år kvar att ge allt, då bygger allt på att lyckas. Nu finns inget utrymme för motgång kvar, allt handlar om att fatta rätt beslut, göra rätt grejor och dessutom ha kul på vägen. Det är få saker som triggar mig så hårt som just det, att verkligen få gå all in ihop med människor som delar samma värderingar som jag själv. Min tro och förhoppning är att jag yrkesmässigt står inför mina tio bästa år ever, med massa skratt, värme och kärlek. Nånstans känns det som jag ändå kommer att gå ur det här som en vinnare, tack vare svek, lögner och förtal – får jag nu chansen att göra det jag älskar. Säga vad man vill – livets resa är intressant, vill man så kan man, trots att man är 55 år gammal. Man kommer långt med rätt inställning och attityd, att sen få lite extra draghjälp av svek och lögner, gör att man blir extra motiverad!

Några av mina vänner har sagt – lägg det där bakom dig, du kan inte ändra historien. De har verkligen rätt, men vissa saker i livet tar hårdare. När jag fick beskedet – du har dödlig cancer, då fanns det bara en sak att göra och det var att kämpa! Jag kunde inte göra något mer än att acceptera det och sen göra det bästa jag kunde göra. Det som hände efter gjorde så mycket mer ont, det går inte att beskriva, det bröt bara ner mig totalt. Ärren kommer jag alltid att bära med mig, men jag lär mig leva med dem. Att ta sig igenom Lymfom var egentligen lättare, cellgifter, tabletter och operationer var bara sånt som jag behövde hantera. Det är historia idag, inget jag funderar över, däremot bär jag med mig det som hände efter. Jag kommer aldrig att förlåta de människorna som var inblandade, men förmodligen behöver jag bara lära mig att acceptera det för att gå vidare. Bitterhet är vare sig klädsamt eller hälsosamt, men jag kommer aldrig släppa mitt behov av att få hämnd. Bästa sättet att få hämnd är att lyckas, det är få saker i livet som ger sån tillfredställelse som att ge tillbaka. Jag förstår att det här kan låta hemskt, men för mig är det här viktigt, och det får mig att gå ur sängen på morgonen.

Nu är jag iallafall på andra sidan, bolagen jag har startat börja flyga och det känns fantastiskt! Nu ska jag bara se till att fortsätta gnugga på, huvet ner och fortsätta kämpa, det är det enda som gäller! Det senaste året har jag jobbat mer än någonsin, jag har säkert jobbat 80-90 timmar i veckan! Nu börjar saker och ting lossna, det känns bra. Ikväll åt vi Entrecoté, färsk från charken på Ica. Det var första gången på 2 år som jag köpte svensk entrecoté direkt från charken igen, och som det smakade, magiskt! Nästa vecka har jag över 9 möten bokade, nya affärer på ingång och det är bara början, Underskatta aldrig värdet av revansch – det är den bästa känslan!

Kram / Stefan