Den 12 februari 2024 klockan 08.35 satte jag mig i bilen för att åka till Sophiahemmet. Föga anade jag att det skulle vara starten till ett år som totalt stöpte om mitt liv.

Häromdagen satt jag och kollade i kalendern. Jag kom på att det var nånstans i februari som beskedet kom, det visade sig vara den 12.e februari. Idag när jag slog upp ögonen, var det mina första tankar, 1 år sen idag. Tänk om jag då hade vetat vad jag stod inför, det har varit en berg och dalbana utan dess like, jag har varit nere i helvetet och vänt. Det enda vi inte vet i livet, det är vad som ska hända från nu och framåt. Historien har en förmåga att göra oss klokare, givet att vi lär av oss av den. Idag tillbringar jag dagarna med att träffa människor, prata jobb, affärsidéer och söka jobb. Idag hade jag för första gången i mitt liv ett avstämningsmöte med arbetsförmedlingen, det var en ny erfarenhet. Tidigare har jag utbildat dem, nu ska de coacha mig till ett nytt jobb, tiderna förändras. Dock ska jag väl medge att jag inte är speciellt orolig för just jobb, snarare handlar det om vad jag vill göra. De senaste dagarna har jag varit oerhört trött, haft huvudvärk och ont i nacken, gissar att jag som så många andra har fått en släng av influensan.

Den senaste tiden har jag lagt många timmar på att försöka förstå mig själv och vilken pusselbit jag är i det stora livspusslet. Var ska jag passa in? För två veckor sen träffade jag en kvinna som jobbade på ett bolag som heter Lovorda, vi hade bokat en timme på Bröd & Salt. Tanken var att byta erfarenheter och se om hon kunde hjälpa mig att hitta rätt. Den timmen blev till tre och en halv timme, det var många tankar som flög omkring då. Innan vi skiljdes åt fick jag några kloka råd – skriv ner reflektioner från dina möten. Det blir lättare att sortera fram en röd tråd och du kan börja se vad du vill göra. Jag har börjat skriva ner mina reflektioner, men också börjat funderat på vilka kunskaper jag har. Att starta och bygga företag är inte för alla, det ska gudarna veta! Att vara entreprenör är inget man bara blir, det sitter i generna. Man är sitt jobb, hjärnan jobbar varje vaken timme och man ser möjligheter i det mesta. Men att starta bolag kräver en hel del, det är mycket att gå igenom innan man trycker på play.

När jag satt och listade upp vad jag lärt mig, blev listan rätt lång. Jag har ägnat en hel del tid på att grunna över ledarskap, vad som krävs för att lyckas som ledare. För några år sen hade jag en säljare på kontoret som var duktig, jag gjorde honom till säljchef. Under vårt första möte sa jag följande ”Nu måste du föregå med gott exempel, vad du gör är viktigare än vad du säger”. Som säljare tog han alltid den kortaste vägen till målet, slarvade ofta med avtal och administration. Jag gav honom chansen och försökte lära honom, men efter ett drygt år insåg jag att det inte gick. Han körde fortfarande den kortaste vägen, det går inte om man ska bygga trovärdighet över tid. Man måste vara beredd att göra jobbet, det finns inga shortcuts till framgång.

Ledarskap är viktigt, det är något jag lärt mig. Just nu leder jag mig själv, stigen fram är snirklig. Jag har grunnat på om jag har något mål, än så länge har jag inte det. Jag kan ledarskap, rekrytering, försäljning, bolagsbyggande, styrelsearbete, nyckeltalsanalys, systembyggande och en hel del andra saker, men frågan är om jag vill jobba med det själv eller om jag ska börja utbilda andra i det? Det bör finnas en hel del verktyg i min låda som jag kan delge andra för att de ska lyckas med sina företag.

De här tankarna hade jag inte för 12 månader sen, då skulle jag bara besöka läkaren för att undersöka nån konstig knöl på halsen. Tänk att det skulle leda fram till det här, vem kunde ana det?

Det är ganska lätt att titta på andra människor med avundsjuka, det är så många som verkar ha det så mycket bättre än en själv. Det är tankar som blir aktuella när man befinner sig i en svacka, framförallt om man har tid att reflektera. Jag tror dock att reflektion är viktigt, det är något vi ägnar alldeles för lite tid till. Yrkesmässigt gör man uppföljningar, ofta är de inte så genomgripande. Man vill se om vi är på plan, går allting enligt budget. I livet finns ingen budget att förhålla sig till, det finns bara nu och framåt. Enda sättet att hitta rätt spår framåt, är att titta bakåt och reflektera. Lite som med teknisk analys av aktier, det gäller att hitta trender i aktiekurserna, med stöd både uppåt och neråt.

Ikväll går Le Marc i högtalaren, kanske inte är helt uppskattat hemma. Men det passar just nu, ett år idag. Vid lunch idag satte mig på bussen ner till Stureplan, i myllret där bland stressade människor på Biblioteksgatan, gick jag med just Le Marc i lurarna. På nåt sätt kändes det skönt att stänga ute verkligheten och låta humöret gå i linje med musiken. Jag gick långsammare idag, kroppen ville det. Förmodligen vill inte kroppen ha så mycket tempo just nu, lika bra att lyssna på den. Jag får låta det som gör mig trött rinna ur innan jag sätter fart igen. Kanske ska jag tillåta mig att vara sjuk en period, helst skulle jag vilja undvika det. Men så är det, 12 månader sen beskedet, jag är ute på andra sidan, klokare men ordentligt tilltufsad. Behöver en tid till att slicka såren, sen är det väl dags att sadla upp igen. När tröttheten har försvunnit finns det egentligen bara möjligheter, nu gäller det bara att hålla planen – reflektera och följ den röda tråden, då kommer det bli toppen.