Näthat – har idag råkat ut för det!

On 17 november, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
3

Idag har jag råkat ut för något jag tidigare bara läst om, näthat. För mig var det en väldigt obehaglig upplevelse och då är ändå jag en vuxen man. Bakgrunden är att jag satt i bilen på väg ut till Barkarby lyssnandes på P1. Där pågick en intervju med IF Metalls ordförande och han fick frågan om det var ok att vara med där trots att man var sverigedemokrat. Han hade väldigt svårt att svara på den frågan, svajade mycket betänkligt.

Häromdagen såg jag Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”, en serie som var fantastisk, om än väldigt sorglig. I den serien blev hetsen över bögar för mig påtaglig, det var konstanta skällsord, de fick ducka, parera och mörka sin sexuella identitet i samhället. När jag satt där i bilen kom jag att tänka på hur det idag är att vara sverigedemokrat, facket svajar, arbetsgivare backar och media skriver spaltmeter om detta. Givetvis är det självvalt och jag tar fullt avstånd från alla deras åsikter, skulle ALDRIG någonsin tänka mig att lägga en röst på dem. Däremot är jag en vän av demokrati, vilket innebär att vi alla har vissa rättigheter, rätt eller fel. Jag skrev då ett inlägg på Twitter, där jag drog liknelsen mellan att vara gay på 80-talet och att vara sverigedemokrat idag. Nackdelen med Twitter är att det är låst till 140 tecken, vilket ibland lämnar utrymme för tolkningar. Givetvis kan man välja att ställa en fråga till någon som skriver något som kan tolkas – Vad menar du? Skulle kunna vara ett förslag, men vissa väljer att gå på full attack istället.

 

Det som hände mig idag kom som en chock, inom 20 minuter hade jag blivit kallad Rassesvin, idiot, lögnare och ett gäng ord till. Det var ingen hejd på vilket svin var jag var, jag tyckte säkert att det var bra att nazisterna utrotade judarna också. Det tog liksom aldrig slut, oerhört obehagligt. Oavsett vad jag skrev, så blev det bara än värre. Mina tankar gick givetvis till alla ungdomar, tänk att vara tonåring och råka ut för detta. Att hamna mitt i skottelden för något som blivit feltolkat. Jag förstår verkligen de ungdomar som kan må riktigt illa efter att sånt här händer. Jag själv mådde dåligt i ett par timmar, innan jag hade samlat ihop mig igen.

 

Alla de som känner mig vet jag att har en utgångspunkt – Det är du som gör skillnaden! Det spelar ingen roll vem du är, var du kommer ifrån, hur gammal du är eller vilket kön du har. Det är vad du vill åstadkomma som är relevant. Det finns rötägg precis överallt, det går inte att härleda varifrån de kommer! Men jag lovar att jag blev förvånad, ledsen och illa berörd att bli kallad ”jävla rassesvin”, ”jävla lögnare” osv. Egentligen hade jag tänkt att skippa att skriva om detta, samtidigt kan jag inte låta bli att göra det. Trots att stormen la sig, så återkom en av tjejerna efter några timmar för att fortsätta att gå på. Det spelade ingen roll att jag hänvisade till fakta, satte henne i kontakt med personer som jobbade med det hon anklagade mig för, bifogade artiklar etc, jag hade givetvis fel! Jag var en VD och golfare, de kan man spotta på!

Undrar egentligen vilka som väljer att klassindela människor? Bara för att jag spelat golf sedan barnsben och sen satsade på att starta eget, då var jag en kapitalistiskt svin. Faktum är att det som hände idag, fick mig att för en stund stänga mitt twitterkonto. Att det finns så mycket aggression därute, det var för mig en överraskning. Jag har under lång tid sett att det finns åsikter, ofta är dessa rätt strömlinjeformade. Att man unisont väljer att såga något ihop. För egen del kommer jag att vara mer försiktig i fortsättningen, näthat och mobbing är ingenting man skojar om. Om det kan få en trygg man på 41 år att bli ledsen, hur kommer det då att påverka en tonåring? Förmodligen långt mycket värre. Jag kommer själv att vara än mer uppmärksam på detta beteende framöver, vill gärna försöka vara med och stävja detta beteende så gott jag kan.

Det ironiska i det hela är att jag driver ett bolag som har tagit fram en metodik för att hjälpa människor oavsett bakgrund att komma ut i arbete. Eftersom inställningen för mig alltid varit avgörande har det alltid varit mitt ledord! En av de personer som kastade mest skit idag, var också en person som jag själv varit med och försökt få ut i jobb. Har lyckats få honom på 2 intervjuer, trots att kunden sagt nej utifrån CV.et.

För egen del kommer jag att inta en lägre profil ett tag, däremot kommer jag inte tveka att bemöta vare sig rasism, fördomar, skällsord eller annat! För mig finns ingen annat spår än att vi alla är delaktiga och formar det samhälle vi vill leva i. Jag vill leva i ett samhälle där hatet förlorar till förmån för kärleken! Det är min dröm!

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • •
 

Reflektion över ett tufft år

On 20 oktober, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
8

Hösten har på riktigt gjort sitt intåg i Sverige. Mörkret har tagit över och sakta men säkert tynar ljuset ut. Det är snart november och tiden för reflektion är kommen. Själv känner jag ett smygande vemod komma över mig, vet inte riktigt varifrån det kommer, men det är en slags sorgsenhet, trots att jag egentligen har allt att vara lycklig över. Känslan är tudelad, samtidigt som det kan vara rätt mysigt att faktiskt ta sig tiden att fundera så rullar tiden på och varje dag är ytterligare en dag passerad. Tankar om livet, gör jag rätt val, är jag lycklig, har det blivit som jag vill och så vidare. Frågorna är långt fler än mina svar.

2012 har för mig varit ett väldigt turbulent år. När solen stod som högst och dagarna var som längst, var mitt eget sinne dystrare än den mörkaste novemberkväll. Att efter en lång vår med konflikter, förhandlingar och osämja lämna ifrån mig det företag jag själv ansåg att jag till största del varit bidragande att bygga upp. Att lämna det kontoret var bland det tyngsta jag varit med om och då har jag varit med om hel del må jag lova. Det blev ett stort hål inom mig, ett hål jag egentligen inte förstod hur jag skulle jag fylla. Hade detta skett i november vet jag inte om jag orkat ta mig samman och börja om igen. Jag tror sommaren ihop med min revanschlusta var det som fick mig att orka kavla upp ärmarna och dra igång igen. Jag har egentligen inte reflekterat över detta så mycket, jag bestämde mig på tidigt stadium att helt enkelt lägga det åt sidan och lägga all energi på att bygga nytt.

Förra veckan var det exakt 2 månader sen vi startade. 2 månader, det känns så oerhört mycket längre! Jag är väldigt stolt, nöjd och glad över den fantastiska start vi har fått med Next u. Gensvaret från gamla och nya kunder har varit häftigt, så många lovord, så många klappar på axeln som jag själv har fått, har jag aldrig tidigare varit med om. Vi kommer förmodligen att vara lönsamma redan inom 5-6 månader vilket nästan känns som en saga. Mitt mål med Next u har aldrig varit att skapa ett nytt Ineed, jag satte målet att vi skulle göra allting bättre, snyggare och mer genomtänkt. Den stora fördelen med att få en ”andra chans” är att man kan undvika de misstag som tidigare gjordes. Man behöver bara välja att plocka russinen ur kakan och kan sen fortsätta att utveckla nya bra saker.

För mig har vägen som entreprenör varit en tuff resa, kantad av rätt mycket händelser som för alltid har förändrat mitt liv. Att kliva in i den egna företagsvärlden har kostat mig mycket pengar, sömnlösa nätter och förlorade vänner. Priser jag aldrig hade räknat med innan jag satte igång. Mitt största misstag från början var att jag inte trodde på mig själv tillräckligt. Jag vågade inte dra igång själv, jag kände att jag behövde någon att hålla i handen. Tyvärr har det visat sig att jag höll fel personer i handen, det var personer som såg en möjlighet att haka på en driven kille med mängder av energi och vilja, som såg möjligheter i varje situation. Min naiva sida att ständigt se det goda i personer har nästan kostat mig allt. I styrelserummet har jag alltid känt mig underlägsen, där har det ständigt suttit människor som kan mer, åtminstone har de fått mig att tro det. Jag vet inte hur många gånger jag har klivit ur ett styrelsemöte med ordentligt sargat självförtroende och känt mig helt värdelös. De sista åren hade jag ständigt ångest över att behöva sätta mig på styrelsemötena, jag visste precis hur jag skulle känna mig efteråt.

Jag har egentligen inte bearbetat sorgen över Ineed, det har inte funnits tid för det. Men idag när jag äntligen har en ledig lördag, så kom den likt en våg som sköljde över mig. Det var ändå en oerhört tuff smäll som höll på att kosta mig det jag under hela mitt vuxna liv har byggt upp. Jag tror inte att det är så konstigt att jag idag känner mig vemodig och en smula ledsen, det är nog rätt naturligt. Mörkret och regnet gör nog sitt till. Jag ska låta den här helgen gå i det tecknet, det är ok att ibland vara ledsen. Om man inte tillåter sig att känna efter kommer man heller aldrig att leva fullt ut. För mig som känslomänniska skulle det vara förödande, det skulle kväva mig. Man behöver kliva ner i gropen för att veta hur det känns när man är på topp. Jag har bestämt mig för att det är ok att vara lite vemodig ett tag nu. I det långa loppet tror jag att det kommer att göra mig till en bättre människa. Trots allt är det så – vi är alla människor, med toppar och dalar. Vi går genom livet och försöker dölja hur vi egentligen mår, jag tror att vi alla skulle må lite bättre av att ibland visa oss sårbara. Trots allt är det sånt som gör oss mänskliga, vi är människor – vi är inte maskiner.

 

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • •
 

Varför man ska aktivera sig på sociala medier!

On 15 oktober, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
6

Det är måndag förmiddag och ytterligare en helg har rusat förbi. Tycker knappt att veckorna hinner börja innan man sitter där fredag eftermiddag och tittar på klockan och konstaterar att arbetsveckan är över. Förmodligen är det en lyx att ha det så, att kunna tycka sitt jobb är så fantastiskt kul att man inte vill att veckorna ska ta slut. Imorse när jag satt och kollade flödet i Twitter konstaterade jag att det fanns en del måndagsångest där. Den är säkert mer påtaglig nu när hösten verkligen börjat visa sig från den gråa sidan.

 

Förra veckan pratade jag med en tjej som blev uppsagd på grund av arbetsbrist och hon berättade hur hela hennes värld föll ihop. Trots ett i övrigt jättebra liv, så rasade hela hennes tillvaro när hon fick beskedet att hon inte skulle få vara kvar på sitt jobb. I våras gjorde företaget Wise en undersökning på temat Lycka. Bland annat ställdes frågan – Vilket är viktigast för att du ska vara lycklig, jobbet eller familjen? Mer än hälften av svenskarna svarade att jobbet var viktigast! Det säger rätt mycket om hur vi ser på vårt jobb och hur mycket det betyder för oss. Därför blir jobbet än viktigare nu när mörkret träder in i våra liv. Framför oss ligger en period av mycket mörker och då är det viktigt att ha något att sysselsätta sig med, helst ska det dessutom vara berikande på något sätt.

 

Till detta kommer dessutom en vikande konjunktur. De flesta prognoser och artiklar kommunicerar ut att lågkonjunkturen nu har anlänt Sverige och den beräknas stanna kvar under en period. Detta gör inte livet lättare för de som står utanför arbetsmarknaden, det kommer inte att bli lättare att hitta jobb. I våras läste jag en rapport från Trygghetsrådet. Den rapporten visade att drygt 60 % av alla jobb förmedlades via kontakter och att platsannonser stod för drygt 30 %. Om jag hade varit arbetslös, skulle jag verkligen sätta igång att odla mitt kontaktnät. Det är ett jobb som kräver en hel del insatser, men med ett framtida jobb i vågskålen är det garanterat värt det. Det bästa sättet att bygga sitt kontaktnät är att aktivera sig via sociala medier. Att starta ett Twitterkonto, att gå med i grupper på Linkedin och att börja bygga sina kontakter på Facebook är saker som gör att man helt plötsligt kan hitta en mängd nya vänner, som sedan kan leda någonstans. Det är en resa som kan ta en åt diverse olika håll, så länge man bara vågar vara nyfiken finns det alla möjligheter att hitta ett jobb via något av dessa nätverk. Faktum är att vi på Next u har genomfört 2 rena rekryteringar via Twitter sen starten den 14 augusti. Att söka jobb via sociala medier är något som bara är i sin linda, men jag är övertygad om att det kommer att växa dramatiskt.

Det märkliga är dock att det finns ett antal människor som verkar se på jobbet som något man inte behöver vara rädd om. Oavsett om de söker jobb alternativt redan har ett, finns det ett antal som har nån form av rycka-på-axlarna mentalitet och inte anstränger sig. För mig ter sig det oerhört konstigt, att man inte har viljan eller engagemanget att anstränga sig. Det handlar ändå om ens liv, framtiden bygger på att man skapar sig en plattform som en slags grund. Alla kan inte få sitt drömjobb direkt, man behöver testa på lite olika för att förstå vad man egentligen vill. Samtidigt ska man veta att det finns ett stort antal därute som inte vill något annat än att få ett jobb. Hur man än vänder och vrider på det, är en trygg inkomst nyckeln till att skapa sig ett bra liv. 

Nu har jag lyxen att kunna gå till ett jobb jag älskar, men i somras såg det annorlunda ut. Jag hade mycket väl kunnat vara en av alla dessa som stod utanför och tittade på, men tack vare min inställning och vilja lyckades jag starta Next u. Hade jag inte lyckats med det hade jag definitivt aktiverat mig än mer via sociala medier. Mitt tips till alla er som går i dessa tankar, börja aktivera er via Twitter, Linkedin och Facebook, det kommer garanterat att hjälpa er! Även om man inte hittar sitt jobb direkt kommer detta att leda till nätverk som sedan blir kontakter vilka kan vara de som öppnar dörren någonstans. Det finns inget att förlora, mer än tiden det tar och den investeringen kan man oftast ta i en sån situation.

 

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • •
 

Bokslut, ledarskap och titta framåt.

On 19 september, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
4

De sista dagarna har jag reflekterat över livet och vad som är viktigt. Efter den här våren och sommaren är det ganska naturligt att det har kommit en mängd tankar som behöver sorteras. Livet handlar rätt mycket om att bearbeta saker och så småningom göra bokslut. Jag har äntligen gjort bokslut med Ineed och det känns bra. Mina aktier är avyttrade, jag kan med gott samvete se tillbaka på den resan och inse att jag lärde mig mycket. Livet är en förbannat hård skola, det är bara att inse.

Idag när jag klev in på kontoret mötte jag mina gamla kollegor som idag är anställda i Next u. Vi satt ner, tog en kaffe och skrattade, det var underbart, känslan att tillhöra ett gäng där det verkligen är en för alla – alla för en. Vi pratade ganska länge om hur viktigt det är med trivsel på jobbet, att känna delaktighet och att framförallt tycka om sina kollegor. De berättade hur det kändes att jobba på en arbetsplats som de hade älskat och som sedan hade blivit till en kyrkogård. Man viskade, ingen skrattade och man räknade timmarna till man skulle få gå hem. Jag blev lite ledsen när jag hörde det.

Jag vet hur det är, jag har själv upplevt det några gånger. Känslan av ångest, när man stänger dörren hemma och vet att man är på väg till jobbet. I samtliga fall där jag råkat ut för det, har det handlat om dåligt ledarskap. Att jag haft en chef jag inte kommit överrens med, en sån som alltid vet bäst och som ständigt förminskat mig. Det har varit oerhört jobbigt och då anser jag mig själv vara en man med gott självförtroende och med en positiv livssyn. Ändå har personerna i fråga lyckats spräcka min barriär och få mig obekväm, mycket obehagligt. En dålig chef kan verkligen förstöra vilket arbetsplats som helst, det är verkligen tragiskt.

Jag har själv aldrig hävdat att jag är en bra chef, däremot är jag en duktig inspiratör. Min styrka som entreprenör och chef är att  jag får människor i min omgivning att trivas. Jag tror att jag lyckas med det genom att jag bara är mig själv, no more – no less. Mina intentioner är ärliga och prestigen är noll. Min grundsyn är att vi alla är lika viktiga, oavsett vem vi är och vad vi har gjort. Det är egentligen inte så märkvärdigt, det handlar bara om att vara trygg i sig själv och våga göra fel, för det gör vi alla, ständigt.

Min egen uppväxt är enkel, jag växte upp ute på Värmdö, med en mamma som satt i taxiväxeln och en styvpappa som körde taxi. Vi hade aldrig några pengar, det var ett ständigt kämpande. Jag tog mitt första sommarjobb när jag var 13 år, då satt jag i min farbrors verkstad och borrade i små stålgrejer som han sedan sålde till olika företag. Om man växer upp utan pengar, då blir man så illa tvungen att kämpa, det finns liksom inga andra vägar till framgång. Det enda som gäller är att kämpa, i mot – och medvind. Samtidigt blir man ödmjuk inför eventuella framgångar, det handlar om att dela dem med alla som varit med på resan. Kan man behålla den grundsynen, att dela med sig och samtidigt vara beredd att kämpa tillsammans tror jag att man kan bli en bra ledare. Det handlar inte bara om vad man säger, det handlar oerhört mycket mer om vad man gör!

När jag kom hem från jobbet idag, konstaterade jag hur glad jag kände mig. Det var länge sen jag hade en sån härlig känsla i min kropp. Det mest fantastiska är att jag inte har en spänn på fickan, bolaget är nystartat och jag får tänka på varje utgift. Trots det känner jag just nu så oerhört lyckligt lottad. Skrattet är tillbaka, jag träffar mina fantastiska kollegor varje dag och inom nån dag eller två har vi en hemsida som gör att vi kan börja sälja. Visst är pengar viktiga, men de har ingenting med lycka att göra. Dock skulle jag själv må bra av att tjäna lite nu, den här resan har kostat på. Trots det så ser jag verkligen fram emot den här hösten och vintern, det kommer att bli kanon! Livet är nu, det är bara kasta sig ut och ta för sig. Vem vet hur morgondagen ser – inte jag iallafall.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • •
 

2012 – Dags att börja tala med bönder på bönders språk!

On 4 april, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
2

”Tala med bönder – på bönders språk” Det kan vara det mest grundläggande steget i all form av kommunikation. Året är 2012, överallt diskuteras arbetslöshet, tufft att komma in på arbetsmarknaden, regleringar osv. Samtidigt befinner sig företagen i en problematik med att hitta rätt kompetens, dvs rätt personer. Detta är också det som politiker just nu väljer att kalla ”matchning” eller som det oftast heter ”missmatchning”.  Idag, 3 april när jag kikade på Arbetsförmedlingen fanns exakt 65 470 lediga jobb. Samtidigt finns det ca 450 000 personer utanför arbetsmarknaden. Nånstans här finns i min värld, ett problem!

Varför öppnade jag  då med ”tala  med bönder…”? Skälet till den öppningen är att företagen som tillhandahåller alla dessa 65 470 lediga  jobb uppenbarligen inte lyckas nå fram med sin kommunikation. De lyckas inte tala med ”bönderna” på ett språk som de förstår. De hittar inte vägarna fram i bruset helt enkelt. Jag pratar dagligen med företag om attraktion, om att göra sig själv till moderna arbetsgivare dit människor faktiskt söker sig. Det handlar om massa olika åtgärder, alltifrån att skapa sig ett intressant varumärke till att faktiskt se till att ha bra produkter/tjänster att erbjuda marknaden. Det handlar också om det första mötet med potentiella kandidater. Själva platsannonsen är för väldigt många den första kontakten man får med bolaget.

Enligt Svt förmedlas idag drygt 95 % av jobben via nätet. 95 % är en väldigt hög siffra. Om man skärskådar detta beteende lite mer och kikar på hur det faktiskt ser ut, ser processen ut enligt följande. Man hittar oftast jobbet via en jobbportal alt via en kompis/nätverk som tipsar om något jobb som ligger ute. Man klickar på den annonsen och börjar läsa. I de flesta fall är det en klassisk trespaltare, dvs   1) Det här är vi (företag X)   2) Det här är tjänsten   3) Det här är du och dina kvalifikationer. Om allt detta känns rätt så trycker du på knappen ”Ansök Här” och möts i de flesta fall av budskapet ”Är du registrerad i vår databas”? Här börjar problematiken för de allra flesta!

Man ställer sig själv frågan – Är detta tillräckligt intressant för att jag ska ansöka? Om svaret är Ja, fyller man i all information för att till slut se att de ändå vill att man ska bifoga sin cv. Ok, tänker de allra flesta, varför fylla i all information om jag ändå har allt i min cv? Man gör detta en gång, kanske två gånger men efter ett antal gånger så orkar man inte längre. Framförallt inte då man i bästa fall får ett autosvar som säger ”tack för din ansökan” och sen inte hör något mer. I det läget försöker man hitta alternativa vägar istället, vägar som gör att man slipper lägga 1 timme för att söka varje enskilt jobb. Till saken hör att annonserna har sett ut på samma sätt sen 80-talet, enda skillnaden var att de var placerade i tidningen. Dessutom är ofta kriterierna i annonserna satta utifrån att personerna redan ska kunna det mesta när de börjar.

Nu kommer en ny generation ut på arbetsmarknaden. En generation som praktiskt taget vuxit upp med en laptop och mobil i handen. Man är snabb att manövrera och tålamodet är i många fall väldigt kort. Det som tar tid sållas bort och man ställer andra frågor till potentiella arbetsgivare. Frågor som ”vad kan ni erbjuda mig”, ”varför ska jag jobba här” osv. Det här blir många gånger en chock för arbetgsgivaren. Man tycker också att platsannonserna är tråkiga och man scrollar gärna förbi ingressen. Den här generationen har koll på Youtube och använder sin mobil till att filma med och delar gärna klippen via sociala medier. De är uppväxta med rörlig ljud och bild och förväntar sig att företag levererar något mer. För oss på iNEED som har jobbat med videopresentationer och filmade platsannonser sedan 2008, känns allt detta naturligt. Man vill gärna se, bedöma och ”känna in” jobbet och företaget. En film säger så mycket mer och skapar ett helt annat engagemang från den arbetssökande. Helt plötsligt blir det möjligt att se sig själv i en miljö där man får utvecklas ihop med andra.

För mig är det faktiskt en gåta att fler företag inte valt att jobba på detta viset? Jag blir lika konfunderad varje gång när jag får svaret, ”detta är nog inget för oss”. I min värld väljer man helt enkelt att inte tala med bönderna på deras språk. Till saken hör att denna generation givetvis har föräldrar som idag också hänger på Facebook. De har också blivit duktiga på att lära sig dela klipp, använda sin smartphone till annat än att bara ringa med. Helt plötsligt har vi fler generationer som lärt sig använda sig av nya medier och som också tycker att det är kul att saker och ting faktiskt förändras. Vi är precis mitt uppe i ett skifte där mycket håller på att ändras. Tekniken har blivit mer tillgänglig tack vare bättre verktyg och lägre priser. Nu handlar det om att skapa värde och leverera nytta genom tekniken. Jag tror helt enkelt att vi måste börja tänka i nya banor för att börja hitta lösningar på den matchningsproblematik som de facto finns.

För att åtminstone hitta vägar att delvis förbättra matchningen krävs annorlunda metoder. Att synliggöra bolagen med film ner på avdelningsnivå gör faktiskt varumärket mer levande. Bakom företaget likväl som bakom cv.et finns faktiskt människor. Låt oss lyfta fram dem i ett annat ljus för att på det viset skapa känslor som faktiskt berör oss. Sånt som berör, tenderar ofta till att skapa engagemang som faktiskt kan vara bron mellan företaget och kandidaten. Våga lyssna, våga acceptera och framförallt våga agera!

 

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • •
 
« Previous Entries Next Entries »