När personligheten avgör

Ibland ställer jag mig själv frågan – Varför driver jag ett bemanningsföretag? Vissa dagar känns det verkligen hopplöst, man jobbar med människor i båda ändarna. I ena änden har man en kandidat att ta hänsyn till och i andra änden finns en kund att tillgodose, däremellan sitter man själv och försöker att blidka samtliga parter. Alla som nån gång anställt en människa vet hur svårt det är, att driva ett bemanningsföretag är att ställas inför den utmaningen – varje dag!

Vi är alla människor, med drömmar, önskemål, förhoppningar och viljor. Vi vill alla ha ett liv som innehåller glädje, värme, kärlek och en utveckling som individer. Någonstans inom oss alla finns en förhoppning om att lyckas, att vakna på morgonen och bara känna oss lyckade och älskade. Men lycka är något som är väldigt individuellt, så är också definitionen av det. Alla är vi unika i vår egen värld, alla har vi våra egna vägar och mål. Vad vi strävar efter varierar ofta över tid, vilket gör det hela ännu mer svårdefinierat. När vi inte ens själva förstår oss alla gånger, hur ska då nån annan förstå oss?

Att jobba med bemanning och rekrytering är många gånger det absolut bästa som finns, men ibland är det också det jobbigaste som finns. Varje lyckad rekrytering är en fantastisk känsla, då har någon fått ett jobb, förhoppningsvis är det ett jobb man verkligen vill ha. Kanske är just det jobbet början på ett nytt liv, med nya vänner, utveckling och t.o.m kärlek. Det är fortfarande väldigt vanligt att vi träffar på vår kärlek på jobbet och då blir det nya livet verkligen en livsförändring. Men för varje person som får ett nytt jobb, går det ett antal besvikna människor, som hade drömt om just det jobbet. Det är aldrig kul att behöva tala om för någon att de tyvärr inte fick jobbet. Jag har själv varit på den sidan och känslan av ett nej är alltid lika tung. Att jobba med bemanning och rekrytering är en bra skola att lära sig ge negativa besked, det är inte konstigt att majoriteten i detta yrket är beteendevetare. 

Att jobba med bemanning och rekrytering innebär också en annan utmaning – man är ständigt en mellanhand. På andra sidan bordet finns alltid en kund, som förhoppningsvis vet vad de söker. Alltför ofta vet de tyvärr inte det, ofta blir det ett parerande mellan viljor, känslor, tankar och funderingar. I början av varje uppdrag försöker man tydligt ringa in vad det är som kunden söker, sen börjar jobbet, att agera utifrån dennes tankar, att sätta sig in i kundens kläder och att förstå hur de resonerar. Det är inte lätt, det gäller att vara lyhörd, att höra det som sägs mellan raderna. En stor del i hela processen är återkoppling, att man har en kund som prioriterar uppdraget och agerar på varje kandidat. Att en rekrytering drar ut på tiden, beror tyvärr alltför ofta på att kunden inte återkopplar på kandidaterna. Som bemanningsföretag slits man mellan en kandidat som mailar eller ringer och givetvis undrar hur det går, samtidigt som man vet att kunden har 1000 saker på sin ”to-do list”. Här försöker man ligga på sin kund, givetvis på ett snyggt sätt, man vill inte vara alltför påstridig. Samtidigt vet man att nästan alla kandidater som söker jobb ofta söker flera jobb samtidigt. Det innebär att en dimension till kommer in och det är timing. Vem vågar att tacka nej till ett jobberbjudande som ligger på bordet? Även om det jobbet kanske är nr 2 på listan, så är ett faktiskt erbjudande något man inte törs säga nej till. I stort sett alla kandidater resonerar ”hellre en fågel i handen än tio i skogen” vilket är fullt naturligt. 

Det har hänt mer än en gång att jag önskat att jag jobbat med produkter istället för människor. Å andra sidan är det just kicken man får när en rekrytering går i lås, när en person får ett jobb och man själv är den som får ge beskedet. Jublet i telefonen är många gånger det som är hela grejen, att man faktiskt varit med och förändrat en människas liv, det är obetalbart! Att jobba med bemanning och rekrytering är ett ständigt sökande efter ”rätt människa”, vad nu det är? För det som är rätt för ett företag kan vara fel för nåt annat, det handlar inte bara om kompetens, det handlar även om kemi, personlighet och gruppdynamik. Den där ”rätta personen” kan i de allra flesta fall vara en mängd olika personer, det gäller bara att vara öppen, våga se möjligheten och ibland faktiskt chansa. Många gånger kan det i efterhand visa sig, att den man från början var osäker på, i slutänden visade sig vara den bästa rekryteringen. Det är en ständig balansakt att driva bemanning och rekryteringsföretag, det gäller hela tiden att vara på tårna och tillgodose människor i båda ändarna.

Förutsättningen för att lyckas inom rekrytering och bemanningsbranschen är oändligt mycket större om man har stort tålamod, förståelse, inlevelseförmåga och passionerat brinner för människor. Man måste förstå att människor ständigt förändras, att det som var aktuellt igår inte längre är intressant imorgon och att tillfälligheterna många gånger spelar in. Att jobba med människor som huvudsyssla är ofta väldig givande, det är intressant och man lär sig ständigt nya saker. Att vara nyfiken är en väldigt bra egenskap, att ställa frågor är det absolut bästa sättet att lära sig förstå. Om någon frågade mig om varför jag valde just bemanning och rekrytering skulle nog svaret bli – Jag är oerhört nyfiken!

Kan detta bli entreprenörskapets år?

On 21 januari, 2014, in Bemanningsbranschen, by stefan
0

Nu har det gått ett par veckor på 2014, mitt andra år med Next u. Året har börjat lite olyckligt, då jag lyckades med att nästan skära av mig långfingret på vänster hand. Är nu inne på tredje veckan med lindat finger, dock har jag äntligen tagit väck det stora bandaget. Fick en fantastiskt bra och vass kniv i julklapp, det höll på att kosta mig ett finger. Har ett gäng stygn, men kommer förhoppningsvis slippa men, när det väl har läkt ihop. Har därför av naturlig anledning inte kunnat blogga, då allt tar så evinnerligt långt tid när man bara kan använda en hand.

Nu har vi på Next u avverkat vårt första hela verksamhetsår, vilket känns bra. Resan är en ständig påminnelse på hur mycket det finns att lära sig. Rekrytering och bemanningsbranschen är en oerhört konkurrensutsatt bransch, det finns drygt 1000 bolag som slåss om kakan. Det innebär att man ständigt måste vara på tårna och försöka att ligga steget före. Det handlar inte bara om att förnya sig och se till att ens tjänst ligger i framkant, man måste också jobba med sina sociala nätverk och bygga nya relationer. Rekrytering och bemanning kan i mångt och mycket vara en av de branscher som kräver störst nätverk och bäst uppbyggda relationer. I början på 2010 insåg jag att detta förmodligen skulle kunna vara en av flera nyckelfaktorer till att lyckas, därför satsade jag hårt på att dels starta denna bloggen, men även öppna ett twitterkonto samt starta upp sidor och grupper på Facebook och Linkedin. Idag kan jag summera en bit över 2000 följare på Twitter, en Facebookgrupp med över 500 personer och ca 1000 kontakter på Linkedin. På den här bloggen har jag haft över 100 000 personer genom åren och i snitt är det ett antal tusen som läser varje inlägg, det är väldigt kul! Skulle jag summera antalet timmar jag lagt på sociala medier, hade det inte varit nån kul läsning dock, har postat över 48 000 tweets och vet inte hur många blogginlägg, Fb inlägg eller Linkedinlägg, men det är garanterat ett gäng. Förmodligen har jag gjort alla fel man kan, framförallt eftersom jag inte kan något om programmering eller hur man jobbar med länkar etc. Jag kan bara konstatera att jag är en riktig amatör, dock med extraordinär envishet och ett brinnande engagemang som kompensation.

Inför 2014 har jag dock satt upp några mål att jobba mot, dels ska jag bilda en ordentlig styrelse för Next u, men jag ska också se till att skapa en bra och stabil plattform att jobba ifrån. Vi kommer under året att växa och till hösten räknar jag med att ha en säljorganisation redo. Det känns kul att vara entreprenör, men det är också väldigt jobbigt. Nackdelen med att äga bolaget själv är att jag saknar ett bollplank, någon jag kan ringa anytime och bara säkerställa ett beslut eller bara få bekräftelse på att jag tänkt rätt. Samtidigt är det väldigt skönt att vara sin egen, då jag kan fatta alla beslut själv. Som i allt annat finns det + och -. Tyvärr blir jag ibland lite nedslagen när jag politiskt ser hur de resonerar gällande svenskt entreprenörskap. I stort sett samma regler gäller för bolag med få anställda som med 1000 anställda, det finns väldigt få undantag. Detta är något jag dryftat med andra entreprenörer och de tycker likadant. Man får tänka efter ordentligt innan man väljer att göra en större investering. Vi valde att göra en stor investering 2013, då vi skapade vår unika portal, responsen från våra kunder och de bolag jag presenterat den för har varit ett gemensamt – WOW!

Den här årstiden är ju inte den roligaste, samtidigt känns den perfekt för att skapa ett bra och framgångsrikt bolag. Nu är det ett antal månader där man har tid att fokusera på försäljning och tillväxt, då gäller det att ta tillvara på tiden. Vill man lyckas handlar det bara om en sak nu, det är stenhårt jobb med stort fokus på försäljning. Det finns inga genvägar, det handlar om att lyfta luren, boka möten och åka ut och presentera sin tjänst, i mitt fall – varför man som företag ska använda Next u inom rekrytering och bemanning. Vi har en unik produkt, än så länge finns det inget annat rekrytering eller bemanningsföretag som använder sig av videopresentationer fullt ut på det viset vi gör. Vi har fått en bra affärsmässig start på 2014, nu gäller det bara att spinna vidare på det. Skälet till den bra starten är att några kunder visat sig vara referenser och rekommenderat oss till andra kunder, sånt blir man väldigt glad över. Det om något ser jag som en bekräftelse på att vi gör rätt saker. Just nu står vi lite överbemannade på rekryteringssidan, det gör å andra sidan att vi har hög leveranskapacitet, vilket kanske är anledningen till att vi ”peppar peppar” har så nöjda kunder. Nu ska dock jag se till att mina rekryterare får bekänna färg genom att jag ska dra in en mängd nya kunder, men det tror jag att de kommer att uppskatta 🙂

Nu är det upp till bevis – Kommer 2014 bli entreprenörskapets år? Jag ska åtminstone dra mitt strå till stacken, det lovar jag!

 

 

 

Onsdag den 5 november 2010 skrev jag min första bloggartikel. Idag har bloggen funnits i över 3 år och jag är stolt över att jag lyckats hålla den levande under så lång tid. Under de här åren har jag endast vid 3 tillfällen missat att skriva minst 1 artikel/månad. Den ena gången var i maj 2012 och de andra 2 gångerna var i augusti 2012 samt augusti 2013. Att jag missade 2 gånger sommaren 2012 var egentligen inte så konstigt, det var då allt hände med Ineed. Under den tiden var jag så långt under isen att det garanterat hade andats en del bitterhet mellan raderna och det är ingenting jag hade velat se. I övrigt har det faktiskt funnits en kontinuitet i den.

För mig har bloggandet blivit en del av mitt liv, det har blivit en slags ventil där jag kan skriva av mig saker som gror i mitt huvud. Jag har varvat väldigt personliga saker med livet som entreprenör, försäljning, att söka jobb, arbetsmarknaden i stort eller sociala medier, och i stort sett varje artikel är skriven utifrån inspiration eller ett behov att vädra något. Jag har än så länge inte lyckats skriva något ”bara för att”, ibland önskar jag att det gick, men tyvärr funkar jag själv inte så. Jag är själv alldeles för mycket av en känslomänniska och då blir det svårt att sätta sig ner och plita ner nåt utifrån ett fastslaget beslut.

Från början var jag mest nyfiken på sociala medier, bloggen startade i stort sett samtidigt som mitt twitterkonto. Jag hade inte riktigt sett nyttan i bloggandet, det var mest ett test. Idag, 3 år senare kan jag verkligen se nyttan i bloggandet. Hela min övergång från Ineed till Next u, blev avsevärt mycket enklare tack vare bloggen. Jag kunde relativt snabbt positionera mitt namn med ett nytt varumärke, det hade garanterat tagit mycket längre tid om jag inte haft bloggen. Jag hade också möjligheten att delge min historia, förklara varför det blev som det blev. Under vissa perioder har den också tjänat som en katalysator, där jag kunnat skriva av mig tankar jag burit på. När känslorna blev alldeles för jobbiga under vissa perioder, kändes det skönt att kunna ventilera en del av dem här. Många människor har frågat mig om jag inte upplevt det känsligt för verksamheten när jag varit så öppen, själv har jag bara upplevt det som transparent. Det har ju varit sånt som jag fysiskt kunnat dela med mig av inför andra människor, så varför inte här. Vi är alla olika och integriteten är något som är individuellt för varje människa.

I grunden handlar det om att vi alla har olika behov att uttrycka oss. Vissa behöver prata om saker medan andra tycker det är bättre att hålla tyst och låta det bero. Ingen sitter inne på facit utan varje individ får hitta sitt sätt. Jag själv lever efter filosofin att livet är förgängligt, vi vet inte när det tar slut, vi vet bara att det faktiskt gör det. Utifrån den insikten har jag insett att mitt eget lilla bidrag här på planeten är så oerhört obefintligt, att jag inte behöver gå omkring och ta mig själv eller livet på för stort allvar. Det kommer ändå en dag att vara över, oavsett hur jag gör. Därför blir resan så himla viktig för mig och då vill jag gärna dela bitar av den med andra människor. Dessutom har alla människor sina toppar och dalar, ingen är ständigt på samma humör och vi alla ställs inför tuffa situationer mellan varven.

Det är dessutom ganska kul att gå tillbaka 3 år i tiden och se vad man skrev om då. 3 år är en ganska lång tid, det hinner hända en hel del. Den 9 december 2010 skrev jag om ”att prioritera rätt i livet”, då var det nästan bara jobb och knappt något privatliv. Idag ser den balansen väldigt mycket bättre ut, vilket känns bra. Förhoppningsvis har jag lärt mig något under dessa 3 år, åtminstone känns det så. För den som funderar på att börja blogga, har jag bara ett råd – Gör det! Du kommer inte att ångra dig, förmodligen kommer du bara att lära dig mer om dig själv och din omgivning kommer dessutom att lära sig mer om dig. Man kan ju alltid börja lite i smyg och känna efter innan man väljer att publicera det offentligt.

 

Förra veckan hade jag förmånen att befinna mig på Founders Alliance entreprenörsträff nere på Melker Anderssons Trattoria. Det var en intressant lunch, där vi dels hade förmånen att lyssna på Melker själv, men även att lyssna till Johan Tilander som grundade företaget Office Management. Det är alltid lika fascinerande att lyssna till människors olika historier, man inser hur mycket blod, svett och tårar som ligger bakom varje framgångsrikt bolag. Jag tror att framgången ligger i entreprenörens händer, det är egentligen inte affärsidén som är det unika. Många framgångsrika bolag har ingen speciell produkt eller något annat unikt, det är entreprenörens vilja och drivkrafter som gör skillnaden.

När jag lyssnade till båda dessa män, insåg jag att slumpen många gånger spelar in vilken typ av företag som bildas. Johan hade varit säljare på Carl Lamm och tyckte att han hade kört fast där, därför beslöt han sig för att starta eget istället. Han hade säkert kunna sälja vilken produkt som helst och lyckats lika bra med den, det som gjorde hans framgång var hans enorma driv! Melker å sin sida hade en brinnande passion för mat, därav att valet föll på den branschen. I min värld är framgångsrika entreprenörer många gånger att likställa med framgångsrika idrottsmän, de har valt sitt eget yrke och sen satsat allt för att lyckas. På varje framgångsrik entreprenör/idrottsman går det ett antal som inte har lyckats. Det finns en uppsjö av entreprenörer som inte riktigt slår igenom, de lyckas nätt o jämnt få sin verksamhet att överleva och det blir inte många kronor över. De håller ner sin egen lön, låter bli att pensionsspara och jobbar både dagar, kvällar och helger. Allt för att verksamheten ska hålla sig flytande. De här entreprenörerna läser man sällan om, de jobbar i det dolda och kämpar för sin existens varje dag.

Under min resa har jag varit med om en hel del. Bland annat har jag hunnit med att träffa ett gäng riskkapitalister och lyssnat på vad de tycker är viktigt, innan de väljer en potentiell investering. I de flesta fall väljer de att investera i en person eller ett team, före en bra idé. De vet att ingen idé är så bra att den idag säljer sig själv. Bakom varje bolag måste det finnas minst en person som passionerat brinner för försäljning. Kan den här personen som brinner för försäljning, lyckas rekrytera in flera som brinner för det, finns möjligheten att bygga bolaget större. Med en bra produkt kan man komma en liten bit, med ett bra team kan man komma väsentligt mycket längre.

Johan som har byggt upp Office Management, berättade att hans styrka var att hitta duktiga personer och göra riktigt bra säljare av dem. Han byggde säljtävlingar, skapade säljteam som tävlade mot varann och fick hela bolaget att tänka försäljning genom hela ledet. Hans tanke var att sälj skulle genomsyra bolaget och vara en röd tråd genom hela processen. Jag vet att detta också har varit grunden till flera andra bolags framgångar, några av dessa är Dustin och Academic Work,  som också har varit oerhört duktiga på att bygga upp bra och stora säljkårer som skördar stora framgångar.

Försäljning är något som i folkmun många gånger anses vara lite ”fult”, man associerar sälj med ”de som ringer hem och försöker kränga saker till en”. I min värld är försäljning något fint, det är grunden till att många företag blomstrar, att man kan anställa människor och att man bidrar till samhället med bland annat skatt. Jag är också en av dem inte gillar krängare, försäljning handlar om att först identifiera ett behov innan man säljer in sin produkt/tjänst. Försäljning hänger också i mångt och mycket ihop med timing, att behovet finns där just då. Jag är övertygad om att de flesta entreprenörer skriver under på att skillnaden mellan ett bolag som nätt o jämnt överlever och ett som går bra, beror på att det bolaget som går bra lyckats med att sälja sina produkter/tjänster i större utsträckning. Man kan likställa det med ett idrottsteam, ett vinnande team avancerar i ligan medan ett förlorande riskerar att falla ner i lägre divisioner.

Jag som har valt att driva Next u, ett rekryterings – och bemanningsföretag, får ju ofta möjligheten att träffa människor som funderar på vad de vill jobba med. Försäljning ligger för många ganska långt ner på listan över drömjobb, däremot ligger entreprenör ofta rätt högt upp. Framförallt bland de yngre som vill komma ut i arbetslivet. Jag tror inte många av de riktigt har förstått att entreprenörskapet är oerhört tätt förknippat med att kunna sälja. Därför är mitt tips till alla som funderar på att någon gång starta bolag, börja med att testa på försäljning, det kommer att vara nyckeln till att kunna driva upp ett bolag. Entreprenörskapet är verkligen inte för alla, det kräver en hjärna som jobbar 24/7, det kräver ett psyke som klarar av det mesta. Det kräver också en förmåga att hantera misslyckanden, att inse sina tillkortakommanden och tänka om och agera, inte vara passiv och hoppas. Entreprenörskapet är fantastiskt, men det är också en livsstil, man äter, lever och sover sitt bolag. Det bör man ta med i kalkylen, den dag man börjar överväga att starta eget.

Eftersom vi nu lever i en tid där självförverkligande ligger högt upp i de flesta undersökningar, tycker jag att det är lite märkligt att så få söker sig till försäljning. Serviceyrken i olika former drar mycket ansökningar, däremot drar inte säljyrket tillnärmelsevis lika många. Min gissning är att det beror på säljyrkets klang, tyvärr. Jag hoppas att vi kommer se en förändring gällande detta, att säljyrkets rykte ska börja peka åt rätt håll igen. Om Sverige ska fortsätta vara ett land där entreprenörskapet ses som något bra och fint, då krävs det att säljet börjar komma upp på agendan. I annat fall har åtminstone jag svårt att se hur vi ska öka den procentuella andelen bolag som genererar uthållig tillväxt, som är navet för att generera jobb och välfärd.

Under ett antal års tid har jag läst om hög ungdomsarbetslöshet och hur svårt det är att komma in på arbetsmarknaden. Att de sk trösklarna in är alldeles för höga, att utbildning är nyckeln och att bolagen endast vill ha de största talangerna. Detta är vad media dagligen basunerar ut, det är idag en sanning om man slår på teven, lyssnar på radion eller läser tidningen. Alla vill ha en trygg tillsvidareanställning där man vet att det trillar in en stabil lön på kontot den 25.e. Detta är vedertaget och samtliga politiker oavsett block eller färg är mer eller mindre ense om detta.

Min egen erfarenhet, efter att ha drivit rekrytering och bemanningsföretag i drygt 6 år, ser en smula annorlunda ut. Det är långt ifrån alla ungdomar som idag vill ha en tillsvidareanställning, man kan många gånger ha ett antal olika extrajobb. Man vill inte ”tillhöra” endast ett företag, man vill gärna ha sin frihet, jobba på sina villkor och varför måste kontorstiderna se ut idag som de gjorde för 50 år sen? Stereotypen för arbetsmarknaden ser idag annorlunda ut än den gjorde för bara 5-10 år sen, det är bara inse att kommande generationer förväntar sig något mer, något annorlunda. Givetvis inte alla, men en allt större andel ser flexibilitet som naturligt. Man är uppväxt med att spela spel med kompisar från hela världen, där kompisarna befinner sig i olika tidszoner. För oss som är födda på 70-talet eller tidigare blir det många gånger obegripligt, men jorden snurrar och tiderna förändras.

När vi läser CV.n är det långt ifrån ovanligt att se en person på 25 år som haft ett 10-tal arbetsgivare. Man har själv valt att säga upp sig från de flesta av dessa ställen då man inte riktigt fick den utveckling man själv ville ha. Vi märker också att flera väljer att tacka nej till ett jobb, många gånger med en rätt tunn motivering, ”det kändes inte rätt” är inget ovanligt. Samtidigt styrs Sverige av företagare som i de flesta fall passerat 40 år, inte konstigt att det ibland krockar. Företagen försöker upprätthålla sina regler och policies samtidigt som det kommer in en ny skara som gärna utmanar dessa. Jag har sett fler än 1 chef som kliat sig i huvudet, många gånger helt oförstående.

Till detta kommer fackförbunden med LO i spetsen som desperat vill reglera arbetsmarknaden, de har krav på heltid och de tycker många gånger att bemanningsföretagen är paria som förstör svensk arbetsmarknad. De kämpar med näbbar och klor för att upprätthålla en reglerad arbetsmarknad med regler som många gånger har passerat bäst-före-datum för flera år sen. Via nätet verkar vi på en alltmer globaliserad marknad, med kortare cykler, andra öppettider och ändrade beteenden. Att desperat försöka kämpa emot, är egentligen meningslöst, det handlar snarare om att parera, förändra och utvecklas utifrån hur verkligheten förändras – och tro mig, det gör den!

Givetvis ska vi fortsätta kämpa för att bibehålla regelverk, värna den svenska modellen och inta en ödmjuk inställning till något som byggt Sverige under många decennier. Samtidigt är det viktigt att plocka med oss lärdomarna från historien och använda oss av dessa för att skapa nya regler och strukturer. Såna som är anpassade för dagens arbetsmarknad, en marknad som kräver snabbare anpassningsförmåga för att fortsätta vara framgångsrik. Jag som dessutom är politiskt intresserad, som aktivt brukar följa debatter och artiklar som skrivs, blir många gånger bedrövad av den information som kommer fram. Jag har sagt det förut och med en dåres envishet kommer jag alltid att hävda det – Politiker skapar inte jobb, de skapar förutsättningar för företag att anställa och på så sätt växa. Att hävda att man med olika slags garantier ska fixa riktiga jobb köper jag inte. Lönen till varje anställd betalas av någon som köper ett företags produkter/tjänster, det är grunden för företagsamhet. Såvida man inte ser landsting/kommuner eller stat som nav i en ekonomi.

Eftersom jag valt att ge mig in på entreprenörskapets bana, måste jag, såvida jag vill lyckas, förhålla mig till verkligheten. Jag kan ha mängder av åsikter om det mesta, men faktum kvarstår, saker och ting förändras och jag som företagare måste köpa läget. Det innebär bland annat att se till att anpassa vår verksamhet till hur utvecklingen förändras. Jag måste inse att de som idag vill ut på arbetsmarknaden, många gånger kräver något annorlunda. Det är inte alls säkert att de vill ha de erbjudanden som står till buds, så är det. Min uppgift är att prata med våra kunder om detta, att få dem att våga chansa, att tänka utanför boxen och se lite annorlunda på saker o ting. Man kanske inte behöver ha x antal års erfarenhet av en viss bransch, man kanske inte behöver ha jobbat med en viss tjänst. Alla behöver inte vara ”topptalanger”, det finns oerhört många därute som faktiskt kan bli ryggraden, trotjänare som kommer in till jobbet varje dag, som ger energi till sina kollegor och som är nöjda med att ha en viss tjänst. Sen finns det ett antal som kommer att vilja gå vidare efter ett tag, som tröttnar och som vill känna på nåt nytt. Antingen går man internt eller så går man vidare externt. Jag tror inte vi löser ungdomsarbetslösheten med lag om heltid, jag tror snarare att vi behöver få företagen att våga chansa på att anställa unga med risk för att de vill vidare efter ett tag. Framtiden är inte regleringar, framtiden är flexibilitet – på riktigt.

Stefan Lidén

Grundare Higher & Next u

Hoppa till innehåll ↓