När personligheten avgör

Många företag använder sig idag av rekryteringsföretag. Skälet för de allra flesta är begränsningen av tid men även en begränsad kompetens. Rekryteringsföretagen skall trots allt vara specialiserade på just rekrytering. Ett problem som många gånger kan uppstå, är övertron på hur rekryteringsföretaget kan hitta människor som har speciell begåvning, en social kompetens, rätt bakgrund och som accepterar de villkor som bolaget sätter upp. I flera fall kan de krav som eftersträvas vara orimliga, framförallt när det gäller positioner som är av lite mer generell karaktär.

Vad är det som säger att man behöver ha jobbat med försäljning inom en viss bransch för att kunna lyckas? Varför måste man ha suttit i en kundservice för att kunna leverera bra service till människor? Varför måste man ha erfarenhet av ett visst system när man ska administrera? Dessa frågor är i högsta grad relevanta. Idag hoppar allt fler mellan olika branscher, det finns en större nyfikenhet på olika jobb samtidigt som behovet av trygghet verkar vara mindre, åtminstone i den yngre generationen. Detta gör att många CV.n idag ser annorlunda ut, det är fler korta anställningar i olika branscher. Man väljer att pröva sig fram, testa på lite mer för att så småningom landa i ett jobb där man trivs bra.

Detta rimmar dock sämre med den efterfrågan som finns hos många företag. De lever många gånger kvar i den värld där man har många års erfarenhet inom branschen, man har jobbat med liknande arbetsuppgifter och helst ska man ha en viss kännedom om de system bolaget jobbar i. Om man som företag anställer någon/några per år, är det svårt att hålla sig uppdaterad över hur arbetsmarknaden förändras och hur många personers CV ser ut. Man kommer att se mer av kortare anställningar, branschbyten och jobb inom olika tjänsteområden. Detta ligger också i linje med att bemanningsbranschen växt sig allt starkare och allt fler har jobbat som konsulter under längre tid. Bemanningsbranschen står årligen för drygt 100 000 jobb och det har den gjort under ett antal år, vilket givetvis sätter sina spår i många människors CV.

Som företag måste man i allt högre grad våga anställa utanför ”boxen”, dvs våga tänka i nya banor. Man måste våga se personen i högre grad, satsa mer på engagemang, vilja och inställning. En person med rätt attityd och vilja kan i de flesta fall lära sig på relativt kort tid och utväxlingen för bolaget kan bli större om man vågar lyfta in lite nya tankar. En person utan ”rätt” bakgrund har givetvis en något längre startsträcka men uppsidan är många gånger att man dels kan forma personen utifrån hur bolaget vill ha det, samt att man även kan få in annan kunskap i bolaget. En person med flera olika arbetsgivare och uppdrag i bagaget, har förmodligen skaffat sig andra erfarenheter som kan vara värdefulla.

Ett rekryteringsbolag kan inte trolla fram den rätta kandidaten, däremot kan man vara ett bollplank till bolaget när de ska anställa. Man kan ifrågasätta varför alla måsten finns och få bolaget att tänka lite annorlunda. Som rekryteringsföretag ska man ligga i framkant och hålla sig uppdaterad om arbetsmarknaden, man ska fungera som en termometer och veta vilka alternativ som finns för att matcha in rätt person. Ett samarbete med ett rekryteringsföretag ska kännas smidigt, det ska förenkla och det ska i slutänden ha berikat företaget. Varje anställning skall givetvis vara lönsam för bolaget, i annat fall är det ett misslyckande. Som inköpande företag av rekryteringstjänster skall man vara tydlig med hur rekryteringsföretaget hittar sina kandidater, varför de är bättre på att attrahera dem än bolaget själv, hur de identifierar och hittar personer man själv inte hittar. Rekryteringsföretaget skall helt enkelt vara betydligt vassare än bolaget själv på att hitta rätt personer, i annat fall är det bortkastade pengar.

Det var drygt 6 år sen jag startade mitt första aktiebolag. Det var starten på mitt liv som entreprenör, ett liv som sedan dess har givit mig kunskaper om mängder av saker jag tidigare inte kunde eller förstod. Entreprenörslivet är annorlunda på flera olika sätt, det är nog inget för den som har ett vacklande självförtroende eller den som behöver mycket trygghet. Som entreprenör står man i stort sett utanför alla trygghetssystem, det gäller att hålla bollen i rullning i annat fall blir det körigt.

Jag valde att starta ett bolag inom rekrytering och bemanning, vilket är något jag brinner för. Då får jag möjligheten att jobba både med människor och för människor, vilket känns bra. För mig är det viktigt att jag jobbar med något som känns meningsfullt, annars skulle jag aldrig orka lägga ner den tiden som krävs för att lyckas. När man väljer att driva eget så lägger man sitt liv i den egna vågskålen och då krävs det att den andra vågskålen är såpass välfylld med annat värdeskapande att den åtminstone väger nästan lika mycket. Om man som i mitt fall väljer arbetsmarknaden som spelplan, innebär det också att man bör följa med vad som händer politiskt. Ändrade lagar, skatter eller annat kan förändra spelplanen markant och då är det viktigt att hålla sig uppdaterad.

Om drygt ett år är det val i Sverige och en av frågorna som står överst på agendan är att skapa fler jobb, det är samtliga partier rörande överens om. Politiker kan bara skapa jobb på den offentliga sidan, på den privata arbetsmarknaden skapar de endast förutsättningar för företag att anställa nya personer. För att det ska anställas nya personer krävs det att det finns en växande efterfrågan efter företagens varor och tjänster eller så krävs det att man som företagare tror såpass mycket på sin verksamhet framgent att man vågar anställa för att växa. Idag jobbar majoriteten av alla anställda inom tjänsteproducerande bolag. Det innebär att de flesta av de företagen betalar enorma summor i arbetsgivaravgifter. För ett stort antal av dessa företag är arbetsgivaravgifter den enskilt största kostnaden. Därför är det lite förvånande för mig som arbetsgivare, som dessutom bara jobbar med företag som står i begrepp att anställa, att vissa politiker inte ser sambandet mellan arbetsgivaravgifter och anställningar.

Inom politiken pratar man ofta om skatter som det absolut bästa styrmedlet. Vill man ha minskad trafik – höjer man skatten, vill man ha minskad alkoholkonsumtion – höjer man skatten osv. Samtliga politiska partier är helt ense om att skatter utgör det enskilt bästa styrmedlet. Därför är det för mig oerhört märkligt att man inte tror att höjda arbetsgivaravgifter kommer att bidra till att företagen kommer avvakta när det kommer till att rekrytera in ny personal. Jag som under 6 års tid jobbat med uthyrning av personal har många gånger sett differentierade prislistor för de som är under 26 år resp över 26 år. Det finns ofta med som krav när det kommer till olika typer av upphandlingar.

Sedan 2008 har vi gått igenom en finanskris och just nu befinner sig stora delar av Europa i en stor ekonomisk kris. Grekland, Spanien, Portugal, Frankrike m.fl har det riktigt tufft och det är givetvis något som påverkar oss här i Sverige. Vi har trots allt klarat oss väldigt bra här, även om det finns tusentals saker att förbättra. Det kommer det alltid att göra, oavsett när, var eller hur vi gör. Det finns ingen universallösning för arbetsmarknaden, det är en ständig process som  hela tiden utvecklas. Det jag dock vet, är att om vi gör saker och ting dyrare så minskar efterfrågan. Om man höjer priset på kläder, mat, resor etc så brukar försäljningen minskas, det är en naturlig följd. Vid mindre disponibel inkomst för hushållen, brukar konsumtionen minska, det är ingen svår ekvation. Därför kan man ju bara gissa vad följden kommer att bli om man höjer arbetsgivaravgifterna? Företagsekonomin funkar precis som privatekonomin, vid ökade kostnader så måste man antingen spara eller så får man försöka öka intäkterna. Att öka intäkterna innebär oftast att sälja mer vilket i de flesta fall kräver fler resurser som leder till ökade kostnader, pengar som i många fall inte finns.

Enligt SCB är Drygt 96 % av alla svenska företag mindre än 10 anställda, för alla dessa bolag är varje anställd en stor investering. 4 av 5 anställningar som gjordes under 2012, skedde i just dessa företag. Dessa bolag drivs av entreprenörer, som valt att satsa på att driva bolag för att de tror på sin verksamhet. Självklart är de ytterst sårbara om den största kostnaden de har ökar. I såna fall är det betydligt säkrare att satsa på den befintliga personalen istället för att nyanställa.

Jag hoppas verkligen att samtliga politiker sätter sig in i arbetsmarknaden på ett djupare plan, att de faktiskt börjar fråga företagarna om vad som skulle få dem att anställa fler personer vs att inte våga. Bara för att man driver bolag innebär det inte att man kan vara humanist. Jag själv drömmer om att fortsätta bygga Next u, att fortsätta på den inslagna vägen och växa verksamheten. Det innebär att jag först o främst måste vara ansvarsfull mot mina befintliga anställda innan jag kan fatta beslut om att investera i flera. Därför är det yttersta vikt för mig att hålla mig uppdaterad om framtiden, jag måste känna av vart åt vinden blåser så jag hinner med att parera i tid. För mig är det att vara en ansvarsfull entreprenör och arbetsgivare.

Idag satt jag och gick igenom siffrorna för verksamheten. Det var en läsning som kändes ok, inte mer än så. Det är så oerhört tydligt hur mycket som handlar om insats och belöning, gör man för lite blir man bestraffad. Som företagare handlar det om att ständigt försöka vara på topp, att alltid ha en extra växel att lägga i.

När jag summerade första året, sommaren och nu starten på hösten blev jag nästan lite bestört. Samtidigt måste jag vara ärlig med mig själv och inse att jag inte blir yngre, piggare eller mer driven. Hela förra vintern/våren gick åt till förhandling hur vi skulle lösa aktierna i det gamla bolaget. Eftersom affären gick i stöpet gick jag hem, försökte att ladda batterierna under en månad för att sen dra igång nytt bolag. Det var ett slit utan dess like och dessutom att sen få upp bolaget på fötter och fortsätta kämpa. I våras fick vi ett litet brejk, vi gjorde några kanonmånader och jag kände inombords att ”äntligen är vi över kanten”. Samtidigt som jag kände den känslan började jag också slappna av och tänkte att det här ser bra ut. I samband med att känslan av välbefinnande började infinna sig märkte jag också hur oerhört trött jag var, det var som luften gick ur mig, jag började tappa hungern, energin och den där glöden för vad jag höll på med. Helt plötsligt började jag misstro mig själv, började undra om jag gjorde rätt saker och om jag hade startat detta bolag endast i affekt.

I somras fick jag nästan ångest av att bara tänka på Next u, det var som att jag behövde distansera mig från det. Jag ville helst inte prata om det, ville inte fundera på nästa steg eller vad som var nästa mål. Det kändes som jag bara ville fly från allt, att jag var för trött för att orka ladda om igen. Under denna period har det farit många tankar genom huvudet, tankar som, ”Gör jag rätt saker” ”Vad vill jag egentligen göra” ”Är jag rätt man att driva bolag” osv…Jag har bitvis vänt ut och in på mig själv, detta för att bli klok på om jag gör rätt saker.

När hösten väl kom, insåg jag att siffrorna såg rätt tråkiga ut. Dock inget oroande, men däremot långt ifrån där jag vill vara. Samtidigt hade jag knappt ett enda nytt kundbesök inbokat, det var nästan tomt i kalendern. Jag började gräva i mig själv för att hitta energin att börja ringa nya potentiella kunder, men den kom inte. Under 4-5 veckor lyckades jag inte hitta nån energi för att ta tag i problemet med att hitta nya kunder. Jag började sakta inse att jag under väldigt lång tid egentligen gått i ett tomrum, jag var inte utbränd men jag var energimässigt tömd, dels pga allt jobb med att starta nytt men även den långa bittra striden att tappa allt jag hade i det gamla bolaget. Trots allt gör det fortfarande ont i hjärtat att veta att jag gav 4½ år av mitt liv för Ineed, investerade varenda krona jag hade och sen se att bolaget gjorde konkurs 6 månader efter att jag lämnat det. Med det försvann också alla mina pengar, samtidigt som det på sätt och vis också var min baby som försvann. Med detta i åtanke kanske det inte är så konstigt att energin bitvis varit slut, att jag helt enkelt inte orkat med allt.

För några veckor sen började jag dock vakna till, då började jag summera resan och samtidigt öppnade jag ögonen och såg på det hela med lite mer nyktra ögon. Det är inte så himla konstigt att jag var slutkörd, jag tror vem som helst hade varit totalt färdig efter den resan och då ska man ändå veta att jag har ett par resor till i bagaget. Dessutom blev jag av med några personer som stått mig nära vilket också känns tungt. Jag bestämde mig då för att det var dags att börja ta tag i bitarna igen, sluta grubbla och istället börja se framåt. Jag bestämde mig för att släppa offerrollen och återigen sätta mig i förarsätet, det var helt enkelt dags att ta tag i företagandet igen! Jag har sedan dess bokat upp drygt 25 nya möten, genomfört ett antal och äntligen börjar det hända saker. Nu har jag bestämt mig för att se hösten som en möjlighet, en möjlighet att satsa på bolaget och ta nästa steg. Nu får det räcka med självömkan, nu är det dags att bita i det sura, inse att jag under en period varit värdelös och lägga det bakom mig. Nu finns det bara en väg och det är framåt!

Den här veckan som passerat var väl den 3.e i rad som kändes riktigt bra. Äntligen börjar jag känna igen mig själv igen, är inte van att hänga med huvudet. Jag har aldrig varit den personen och det är inget jag strävar efter. Inom en vecka eller två kommer vi att lansera något oerhört spännande, något som idag inte finns på svensk rekrytering – och bemanningsmarknad. Det känns fantastiskt spännande, det är nästan så att jag redan nu längtar till att helgen ska ta slut. Det om nåt måste vara ett tecken på att saker och ting pekar åt rätt håll.

 

Vaknar upp och känner doften av sommar utanför min balkongdörr. Inser efter några sekunder att jag precis har semester, 2 veckors semester från det jobb jag inte hade för exakt 1 år sen. Just den här lördagen, den sista i juli var också den sista innan företaget registrerades. Det har alltså gått 1 år när jag är tillbaka från min semester. Ett år passerar oerhört fort, det är nästan skrämmande vad fort tiden går. Det gäller att stanna upp, känna efter och leva i nuet.

Innan jag lämnade kontoret igår, passade jag på att städa mitt skrivbord. Det är alltför sällan jag gör det, givetvis hittade jag sånt jag borde slängt för länge sen. Men också sånt som behövde sättas in i pärmar. När jag satte in papprena i pärmar hittade jag registreringsbeviset, det som bevisar att jag är ägare till bolaget. Jag läste det och ägnade mig en stund åt lite nostalgiska tankar, funderade på resan fram tills igår. Så mycket har hänt, jag har lärt mig så oerhört mycket under de här åren. Många av de misstag jag gjort har varit dyrköpta, de har kostat ofantliga summor pengar. Men trots allt är det just bara det, pengar, det har på många sätt inget värde. När man står där, frisk, med ett leende i mungipan och ändå känner sig lycklig, då inser man att det ”bara” var pengar.

Jag har lyssnat på ett antal sommarprat den här sommaren, vi har alla haft våra resor. Den ena är aldrig den andra lik, men vi får alla vara med om både med – och motgång. Det hör liksom livet till, vare sig man vill eller inte. Min resa det senaste året har varit spännande, olik många av mina andra levnadsår. Jag känner att jag växt på nåt sätt, känner mig lugnare, tryggare och samtidigt hungrigare på mer. Det känns som jag fått tillbaka aptiten på livet igen! En fantastisk känsla, att se människor med andra ögon, att gå Kungsgatan ner med rak rygg och faktiskt börja återfå vinnarkänslan igen. Visst stöter jag ständigt på nya motgångar och som den känslomänniska jag är, kan jag aldrig lära mig att knipa igen. Men jag har kommit fram till att det är jag och jag känner mig bekväm med det. Det är ok att känna att jag saknar någon att dela mitt liv med, det är ok att känna att livet är eländigt när vi tappar affärer, det är ok att spela dålig golf, det är helt enkelt ok för mig att inse att vissa saker inte är som de ska vara. Det innebär bara att jag har en massa spännande saker framför mig, men visst tryter tålamodet ibland, framförallt ensamheten i livet som singel kan ibland vara tärande.

Men livet är så, ständigt nånting att fixa och nya utmaningar att ta tag i. Nu ska jag iallafall njuta av min första sommarsemester på riktigt! Min första semester med Next u och jag gör det med ett bolag som efter 11 månader vissa svarta siffror. Det känns härligt att redan efter 11 månader visa vinst. Det gör att jag kan slappna av under semestern för att sen komma tillbaka med ny kraft och satsa stenhårt inför hösten. Nu ska jag ta mig en funderare på vad nästa steg är med bolaget, det enda jag vet är att jag kommer att satsa stenhårt! År 2 kommer vi lyfta ordentligt, vi har en massa spännande saker framför oss. En stor tidningsartikel i september, ny hemsida, en helt ny rekryteringstjänst och en massa annat spännande. Det är nästan så att jag känner för att dra igång redan nu, men 2 veckor med lite miljöombyte kommer att göra gott.

Som någon begåvad människa sa – Glöm inte att stanna upp och lukta på blommorna!

Tagged with: • • • • • •
 

I över 5 års tid har jag studerat beteende kring jobbsökande. Framförallt har jag försökt att hitta trender för att se om det finns några samband mellan jobbsökande och årstider, veckor/helger samt tidpunkt på dygnet. Jag har även ställt frågan till säkert 100 stycken HR-chefer om, när de tror att folk söker jobb och svaret har oftast varit – på söndagar. Google Analytics är det verktyg som jag använt mig av för att kunna få fram all denna statistik. Jag måste säga att jag blivit förundrad över hur transparent mönstret är, det ser nästan identiskt ut, vecka ut och vecka in.

Att det söks mindre jobb sommartid, det hade vem som helst kunnat räkna ut. Vår trafik minskar med drygt 50 % under sommaren och det är inget märkligt. Jag tror generellt att de flesta verksamheter, åtminstone de som jobbar B2B tappar en hel del. Nu ska man veta att den största delen av vår trafik utgörs av arbetssökande, vilka får anses ligga i samma kategori som konsumenter. Däremot är det väldigt spännande att se hur oerhört tydligt det är när man söker jobbet! Måndag – torsdag är klart mest frekventa, 85 % av all vår trafik sker på de dagarna. Det är också då som de allra flesta ansökningar droppar in. Det som dessutom är anmärkningsvärt är att det sker dagtid, de flesta sitter alltså på sitt nuvarande jobb och söker nytt jobb. När jag visar statistiken för rekryterande chefer brukar de ofta bli lite bestörta, ”herregud, sitter våra anställda och söker nytt jobb på arbetstid” är en rätt vanlig kommentar.

Statistik bild

Den här statistiken är ganska talande och den ser likadan ut även om jag slår ut den över ett helt år. På nåt märkligt sätt så anser alltså svensken att det är helt legitimt att sitta på sitt jobb och söka ett nytt jobb. Givetvis är det inte alla som har ett jobb som söker, men drygt 80 % av alla de som söker jobb genom oss, har idag ett annat jobb.

Jag har alltid varit lite intresserad av statistik, det gör saker och ting lite enklare när man behöver fatta beslut. Visserligen är magkänslan i de allra flesta fall en bra värdemätare, men i kombination med väl underbyggd fakta blir det mesta betydligt mer träffsäkert. Som arbetssökande kan den här informationen vara superviktig, det gör att du har en möjlighet att sticka ut när du ansöker!  Om det är färre ansökningar ökar sannolikheten till att just din ansökan ska bli extra relevant. Är det färre personer som söker vid vissa årstider eller veckodagar, blir det enklare att nå hela vägen fram. Många glömmer att timing även är en faktor i rekrytering, man tror bara att det är kompetensen som fäller avgörandet. För alla de som skickar in en spontanansökan kan det vara värt att göra det sommartid, juletid eller under helger alt lov. De allra flesta väljer att tänka ”jag gör det i början på nästa vecka istället”.

För mig som driver ett rekrytering/bemanningsföretag är detta väldigt bra information. Det gör att vi vet när vi ska publicera våra annonser för att de ska vara synliga när människor faktiskt söker jobbet. Den infon är många gånger guld värd. Statistik i kombination med magkänsla gör att mindre lämnas åt slumpen. Det känns onekligen rätt bra som företagare att lämna så lite som möjligt åt den. Trots allt är det så – kunskap är makt.

Stefan Lidén

Grundare Higher & Next u

Hoppa till innehåll ↓