”Tala med bönder – på bönders språk” Det kan vara det mest grundläggande steget i all form av kommunikation. Året är 2012, överallt diskuteras arbetslöshet, tufft att komma in på arbetsmarknaden, regleringar osv. Samtidigt befinner sig företagen i en problematik med att hitta rätt kompetens, dvs rätt personer. Detta är också det som politiker just nu väljer att kalla ”matchning” eller som det oftast heter ”missmatchning”.  Idag, 3 april när jag kikade på Arbetsförmedlingen fanns exakt 65 470 lediga jobb. Samtidigt finns det ca 450 000 personer utanför arbetsmarknaden. Nånstans här finns i min värld, ett problem!

Varför öppnade jag  då med ”tala  med bönder…”? Skälet till den öppningen är att företagen som tillhandahåller alla dessa 65 470 lediga  jobb uppenbarligen inte lyckas nå fram med sin kommunikation. De lyckas inte tala med ”bönderna” på ett språk som de förstår. De hittar inte vägarna fram i bruset helt enkelt. Jag pratar dagligen med företag om attraktion, om att göra sig själv till moderna arbetsgivare dit människor faktiskt söker sig. Det handlar om massa olika åtgärder, alltifrån att skapa sig ett intressant varumärke till att faktiskt se till att ha bra produkter/tjänster att erbjuda marknaden. Det handlar också om det första mötet med potentiella kandidater. Själva platsannonsen är för väldigt många den första kontakten man får med bolaget.

Enligt Svt förmedlas idag drygt 95 % av jobben via nätet. 95 % är en väldigt hög siffra. Om man skärskådar detta beteende lite mer och kikar på hur det faktiskt ser ut, ser processen ut enligt följande. Man hittar oftast jobbet via en jobbportal alt via en kompis/nätverk som tipsar om något jobb som ligger ute. Man klickar på den annonsen och börjar läsa. I de flesta fall är det en klassisk trespaltare, dvs   1) Det här är vi (företag X)   2) Det här är tjänsten   3) Det här är du och dina kvalifikationer. Om allt detta känns rätt så trycker du på knappen ”Ansök Här” och möts i de flesta fall av budskapet ”Är du registrerad i vår databas”? Här börjar problematiken för de allra flesta!

Man ställer sig själv frågan – Är detta tillräckligt intressant för att jag ska ansöka? Om svaret är Ja, fyller man i all information för att till slut se att de ändå vill att man ska bifoga sin cv. Ok, tänker de allra flesta, varför fylla i all information om jag ändå har allt i min cv? Man gör detta en gång, kanske två gånger men efter ett antal gånger så orkar man inte längre. Framförallt inte då man i bästa fall får ett autosvar som säger ”tack för din ansökan” och sen inte hör något mer. I det läget försöker man hitta alternativa vägar istället, vägar som gör att man slipper lägga 1 timme för att söka varje enskilt jobb. Till saken hör att annonserna har sett ut på samma sätt sen 80-talet, enda skillnaden var att de var placerade i tidningen. Dessutom är ofta kriterierna i annonserna satta utifrån att personerna redan ska kunna det mesta när de börjar.

Nu kommer en ny generation ut på arbetsmarknaden. En generation som praktiskt taget vuxit upp med en laptop och mobil i handen. Man är snabb att manövrera och tålamodet är i många fall väldigt kort. Det som tar tid sållas bort och man ställer andra frågor till potentiella arbetsgivare. Frågor som ”vad kan ni erbjuda mig”, ”varför ska jag jobba här” osv. Det här blir många gånger en chock för arbetgsgivaren. Man tycker också att platsannonserna är tråkiga och man scrollar gärna förbi ingressen. Den här generationen har koll på Youtube och använder sin mobil till att filma med och delar gärna klippen via sociala medier. De är uppväxta med rörlig ljud och bild och förväntar sig att företag levererar något mer. För oss på iNEED som har jobbat med videopresentationer och filmade platsannonser sedan 2008, känns allt detta naturligt. Man vill gärna se, bedöma och ”känna in” jobbet och företaget. En film säger så mycket mer och skapar ett helt annat engagemang från den arbetssökande. Helt plötsligt blir det möjligt att se sig själv i en miljö där man får utvecklas ihop med andra.

För mig är det faktiskt en gåta att fler företag inte valt att jobba på detta viset? Jag blir lika konfunderad varje gång när jag får svaret, ”detta är nog inget för oss”. I min värld väljer man helt enkelt att inte tala med bönderna på deras språk. Till saken hör att denna generation givetvis har föräldrar som idag också hänger på Facebook. De har också blivit duktiga på att lära sig dela klipp, använda sin smartphone till annat än att bara ringa med. Helt plötsligt har vi fler generationer som lärt sig använda sig av nya medier och som också tycker att det är kul att saker och ting faktiskt förändras. Vi är precis mitt uppe i ett skifte där mycket håller på att ändras. Tekniken har blivit mer tillgänglig tack vare bättre verktyg och lägre priser. Nu handlar det om att skapa värde och leverera nytta genom tekniken. Jag tror helt enkelt att vi måste börja tänka i nya banor för att börja hitta lösningar på den matchningsproblematik som de facto finns.

För att åtminstone hitta vägar att delvis förbättra matchningen krävs annorlunda metoder. Att synliggöra bolagen med film ner på avdelningsnivå gör faktiskt varumärket mer levande. Bakom företaget likväl som bakom cv.et finns faktiskt människor. Låt oss lyfta fram dem i ett annat ljus för att på det viset skapa känslor som faktiskt berör oss. Sånt som berör, tenderar ofta till att skapa engagemang som faktiskt kan vara bron mellan företaget och kandidaten. Våga lyssna, våga acceptera och framförallt våga agera!

 

Att jobba i rekrytering – och bemanningsbranschen kan många gånger innebära extra stora utmaningar. Skälet är egentligen ganska enkelt – vi jobbar till 100 % med människor och varje person är unik. Med detta i åtanke är det inte alltid lätt att behaga varje människas önskemål och behov. Har man förståelse för detta och innehar en ödmjuk inställning inför det faktum att ingen är ofelbar, blir det dock lite lättare. Bakom varje uppdrag finns en kund, som till syven och sist fungerar som domare. Det är alltid kunden som bestämmer!

Vårt uppdrag är alltid att hitta rätt person för just det specifika uppdraget. Det innebär att vi inte enbart kan stirra oss blinda på kompetens, vi måste också väga in gruppsammansättning, personkemi, engagemang, inlärningsförmåga m m. Det är många gånger komplext att tussa ihop rätt person för just det uppdraget.

En stor utmaning som både branschen men även alla företag står inför, är att överhuvudtaget hitta personer. Trots en arbetslöshet på mellan 7-8 % upplever både företagen och vi själva att inflödet av kandidater ibland tryter. Framförallt inom vissa yrkesområden. Det jag många gånger kan blir lite konfunderad över är just detta. Därute står drygt 400 000 personer som saknar jobb och ändå har vi det ibland svårt att tillsätta vissa case.

När någon av de större tidningarna skriver artiklar om detta, brukar man många gånger se kommentarer av folk som känner sig åsidosatta, undanskuffade eller som helt enkelt börjar ge upp. Jag kan ibland bli upprörd över just detta faktum, det bör faktiskt finnas något att göra för de som faktiskt vill. Däremot kan jag också se att det finns en hel del som inte verkar vilja. Det händer rätt ofta att vi får in ansökningar som är så totalt tomma på engagemang att man nästan vill ringa och fråga varför. Det finns många som inte riktigt ser sitt eget ansvar i varför de inte får jobb. Det är alltid lättare att skylla på företaget eller varför inte rekryteringsföretaget.

Det finns mycket jobb därute, det finns även mycket folk därute, kan vi matcha detta på nåt vis tro? Vi står inför en hel del utmaningar samtidigt är det väl det som gör detta så spännande. Att jobba med människor för människor är för mig en ynnest. Att då och då kunna bidra till att folk hittar sitt drömjobb, är rent ut sagt skitkul! Vi jobbar konstant för att göra det enklare, roligare och synligare för varje person att hitta sitt jobb. Att filmade annonser har hjälpt råder ingen tvekan om! Videopresentationerna fyller också sitt syfte på ett utmärkt sätt. För oss handlar det egentligen alltid om att ifrågasätta oss själva om vi kan göra saker annorlunda och på ett bättre sätt. Varje dag måste vi utmana oss själva för att bli lite lite bättre, att sluta vilja bli bäst, är att sluta vara bra.

När jag grundade iNEED i början av 2008 var jag rätt irriterad över hur omständligt det var att söka jobb. Jag var också fast besluten att hitta ett sätt att lyfta fram de personliga egenskaperna på ett bättre och mer rättvisande sätt. Videopresentationen var för mig svaret på hur jag skulle förenkla mötet mellan arbetstagare och företag, därmed var iNEED ett faktum. På arbetsmarknaden då såväl som nu, finns ett stort antal duktiga människor som inte lyckas få jobb. Orsakerna varierar givetvis, men några saker som är slående är att det sker en diskriminering, främst utifrån ålder men bakgrund och sexuell läggning spelar också en tydlig roll.

Häromdagen kom jag över en undersökning som heter ”Does Age Matter for Employability”  gjord av Ali M. Ahmed, Lina Andersson och Mats Hammarstedt. Det var väldigt intressant läsning, där de i undersökningen tagit fram två fiktiva arbetssökande, en 31-åring och en 46-åring. Båda hade svenska för – och efternamn (Anders och Karl), liknande bakgrund med en skillnad, 46-åringen hade en 15 årig karriär inom försvaret bakom sig. De sökte jobb (466 st) via arbetsförmedlingens hemsida och inriktade sig uteslutande på jobb inom restaurang eller som assisterande inom sälj. Yrkeskategorierna valdes ut som lämpliga då inget av jobben krävde någon större erfarenhet eller utbildning. Utkomsten av undersökningen var graverande, 31-åringen blev kallad till intervju 3 gånger mer än 46-åringen.

Carlsson och Roth som är två andra forskare vid samma universitet (Linnéuniversitetet i Växjö) har även gjort en större undersökning avseende namnets effekt på ansökningar, den finns publicerad här. Den påvisar att ett svenskt namn ger 50 % fler intervjuer än ett Arab/Muslimskt namn.

För oss på iNEED som dagligen jobbar med rekrytering/bemanning är inte detta några större nyheter, däremot är det bra att se det på pränt. För oss har videopresentationerna inneburit ett extra hjälpmedel när det gäller att få ut människor med olika ålder och nationalitet på arbetsmarknaden. Fördomar är något vi alla stöter på i olika sammanhang, tyvärr är inte det speciellt ovanligt. För oss handlar det dock om att minimera risken att dessa skall uppstå och videopresentationerna har många gånger visat sig fungera väldigt bra. En videofilm aktiverar fler sinnen vilket gör att vi skapar oss en annorlunda bild av personen, detta hjälper fler människor som kanske inte har den absolut mest attraktiva Cv.n ut på intervju.

I grunden tror jag inte att vi människor vill diskriminera utan det är nog mer av okunskap vi väljer de enklaste vägarna. Däremot är det himla trist att människor som antingen passerat en viss ålder eller som har ett visst namn har så mycket svårare att ta sig ut på arbetsmarknaden. För oss som valt att jobba professionellt med detta handlar det om att ständigt utveckla oss själva men även våra kunder. Alla företag vill anställa de bästa och mest lämpade människorna för sin organisation och i en föränderlig värld kommer företag som tänker mångfald att bli vinnare. Människor med olika bakgrund och ålder, ökar sannolikheten till en kreativ miljö. Detta är något som de flesta företag strävar efter för att kunna möta konkurrensen på en globaliserad marknad.

Tagged with:
 

14 mars 2011, våren står för dörren och första dagen på veckan har passerat revy. Kan inte undgå att drömma mig tillbaka till januari 2008 då jag startade iNEED. Som första rekryterings – och bemanningsföretag i Sverige började vi använda videopresentationer. När jag ringde företagen för att boka besök, var de väldigt skeptiska. Det absolut vanligaste argumentet till varför de inte ville träffas, var att de tyckte att detta skulle sätta fokus på utseendet. En del tyckte givetvis att detta var spännande, men alltför många såg en fara i att de inte skulle fatta rätt beslut i förhållande till personens cv. Idag 3 år senare kan samma argument fortfarande dyka upp, om än i mindre utsträckning men det finns ändå där.

Är vi rädda för förändring i Sverige?

Jag tror att det finns ett visst grundläggande motstånd till förändring i Sverige. Vad det bottnar i vet jag inte, men att det finns råder det mindre tvekan om. I Sverige finns idag endast 95000 twitter konton, varav endast 11000 aktivt twittrar, i andra länder växer det lavinartat. När vi väl hakar på en trend brukar det gå fort, dock är det säkrast att både grannen, vännen och kollegan redan har testat för att vi verkligen ska känna oss säkra. För oss som jobbar med videopresentationer har vi idag ett väl uppbyggt underlag av kunder. Vi har många budbärare som kan styrka mediets fördelar som beslutsfattande underlag i urvalsprocessen. Videon kommer aldrig att ersätta personens cv, men som komplettent är det förträffligt. Jag vet inte hur många gånger vi har träffat personer vars cv enligt kunden inte varit ”rätt” men efter att de har sett videopresentationen har de ändå valt att träffa personen. Man ska inte underskatta kroppspråk, magkänsla och personkemi. Precis som i övriga relationer kommer man att tillbringa en hel del tid på jobbet tillsammans med personen och då ska ”det” finnas där.

Varför använda rörlig ljud och bild?

En bild säger men är 1000 ord, vad säger då inte en film? Det absolut bästa vi gjort sedan starten 2008, var att börja med filmade platsannonser. Den feedback vi har fått av främst arbetssökande kandidater men även de kunder som valt att testa detta, har varit överväldigande! Jag vet inte hur många mail som öppnats där någon väljer att kommentera den arbetsplats de söker till. Att bara få en kommentar om en potentiell arbetsplats är stort! Hur många gånger väljer någon att kommentera en skriven platsannons? För mig är detta verktyg som hjälper oss att fullfölja vårt uppdrag. I slutet av dagen handlar det om att sammanföra arbetssökande människor med sina potentiella arbetsgivare. Det är ibland lätt att missa uppdraget och stirra sig blind på andra saker. Förändring, förbättring och förnyelse är något som konstant måste ske i allt vi gör.

Kommunikation

Hur kommunicerar vi med morgondagens arbetskraft? Förra veckan var jag på en s k unconference som hette  #Truestockholm där var det en av deltagarna som berättade om sin lillesysters sätt kommunicera med sina vänner. De använde den s k väggen på Facebook för att sköta sin dialog. Kan tänka mig att det dels beror på enkelhet men också att man vill kunna dela med sig av sin dialog för att engagera flera personer att hänga med. Med sociala mediers intåg håller vårt ordinarie kommunikationssätt på att förändras och det med rasande takt. Det är inte många år kvar innan den yngre generationen kastar sig ut på arbetsmarknaden och de förväntar sig inte guldklockor och långa anställningskontrakt. De kommer i allt större utsträckning att behöva utvecklingsplaner, ständig återkoppling och ett öppnare klimat. Som företag måste man redan nu börja anpassa sig för att vara på tårna inför den förändring som sker. Hur man som företag ska göra är individuellt, men att man redan nu börjar anpassa sig bör stå klart. För mig som har förmånen att kunna påverka, handlar det om ständig närvaro. Att ha örat mot asfalten och känna av vart vi är på väg, kommer för oss på iNEED att vara den absolut viktigaste byggstenen att fortsätta göra bra saker. Våra kandidater och kunder förväntar sig en partner som kan sin sak och då håller det inte att sitta passiv. Vi måste ständigt utvärdera det vi gör att bibehålla det förtroende som är uppbyggt. Det bästa sättet enligt mig är att ställa frågor, att de facto fråga de som söker jobb. Vilka kan bättre svara på vad som i deras ögon känns rätt…

De senaste 2 dagarna har jag tillbringat på #trustockholm, mitt livs första unconference. Det var en spännande, lärorik och något omtumlande upplevelse. En unconference är motsatsen till konferens, d v s det finns inga slides, ingen som håller föredrag utan hela temat bygger på att samtliga personer deltar i mindre grupper för att diskutera olika ämnen. Det rörande temat för de här 2 dagarna var rekrytering via sociala medier, mobil rekrytering, referensrekrytering, videorekrytering och användande av Twitter, Facebook samt Linkedin. Vi diskuterade även hur Foursquare, Gowalla, Layar och FB Places kommer att förändra sättet att hitta jobb på. Det hela leddes av Bill Boorman och Andy Headworth tillsammans med Michelle Rea från Social Honesty.

Det hela började ganska ostrukturerat med att det sitter ett 70-tal personer i ett rum och ingen vet vad som ska hända. Efter lite snack så drar det hela igång med olika s k tracks, där man diskuterar helt skilda ämnen. Varje track har en leader, som är den som ska leda hela diskussionen. Under dagen blev jag alltmer varse om hur långt före man ligger både i UK och USA. Det händer så vansinnigt mycket på den internationella scenen, både avseende tekniska lösningar men framförallt sättet man connectar på. Twitter är idag den snabbast växande kanalen att nå nya kontakter och Facebook jobbar stenhårt med att bygga in nya lösningar för att bli ett mer affärsorienterat nätverk. Linkedin släpper nya lösningar och runt om i världen jobbar man fram nya verktyg att söka kandidater. Socialcv är ett verktyg som växer lavinartat, det är en kombinerad sökmotor som samlar ihop all information om oss som individer. Oavsett var vi rör oss på nätet efterlämnar vi digitala fotavtryck och den här sökmotorn samlar ihop all information, för att sen ge ett sekundfärskt CV som inkluderar allt vi lämnar efter oss. Läskigt men samtidigt fascinerande…

Under dessa dagar knöts många nya kontakter, det utbyttes otroligt mycket ideér och jag fick med mig mängder av inspiration att dela med mig till mina kollegor på iNEED. Jag kände mig stolt när Michelle presenterade mig och iNEED som det rekryteringsföretag i Sverige som hade mest ”edge”, och jag själv hade förmånen att vara trackleader för den session som behandlade videon som verktyg under rekryteringsprocessen. Med på den sessionen fanns bland annat Monsters General Manager, som var väldigt påläst och trevlig. De möjligheter som finns för de bolag som väljer att haka på känns väldigt stora. Eftersom slaget i Sverige alltmer kommer att stå kring de som är bäst att hitta framtidens talanger kommer det att krävas mer av oss som rekryterar. Vi kommer att behöva applicera mobila verktyg, nya sökvägar, nya sätt att attrahera människor och ett nytt sätt att tänka. Det vi står inför är århundradets största utmaning och de som är kreativa och kan adoptera detta i sina verksamheter kommer garanterat att röna större möjligheter att lyckas!

Efter dessa 2 dagar vet jag egentligen bara en sak – det finns väldigt mycket att lära! Givetvis kommer inte vi i Sverige att jobba identiskt som man gör i andra länder, men vi kommer att behöva förändra oss. Sociala medier är här för att stanna och trycket att börja komma igång lär bara öka. Med en hel generation som är vana att kommunicera på nya sätt, kommer det att krävas företag som också är förberedda. Själv är jag glad att jag råkar vara så nyfiken på detta, det gör det hela så mycket enklare. Rekryteringsbranschen kommer att behöva ta sig själva i kragen, vi ska trots allt vara experter på att hjälpa företag att hitta rätt människor. I grund och botten har vi samma uppdrag som en reklambyrå, vi är mellanhanden som ska vara experter på vår egen marknad. Vi måste förstå människors beteende, hur man vill söka jobb, var man finns och vad som är viktigt när man söker jobb. Kan vi inte det, kommer vi aldrig att kunna leverera det som företagen vill ha. Det är bara kavla upp ärmarna och kasta sig ut, tåget går, jag är med, är du??