Att göra avtryck i livet!

On 18 april, 2013, in Personlig utveckling, by stefan
3

För en stund sen blev jag uppringd av en kille som heter Niklas. Han var den första säljaren jag någonsin anställde till det bolag jag startade. Niklas var 23 år när jag anställde honom. En något uppstudsig pojkspoling med begynnande skägg, snabb käft och en fantastisk talang för att spela gitarr. Han tackade bland annat nej till Anders Bagge när han behövde hitta en bra gitarrist för div kända artister. Nicke var en talang med ett gigantiskt hjärta som älskade att sälja. En sån där kille som man inte kan låta bli att älska! Ikväll stod han här utanför och bad mig komma ut för att kolla hans bil, hans drömbil som han alltid pratat om att köpa. Nu stod han där med sin Porsche turbo, det lös i ögonen på honom, stoltheten gick inte att miste på. Det var helt fantastiskt att se! Han var idag en framgångsrik säljare där han jobbar, beviset behövde jag inte be honom, det började på P och slutade på orsche…

För 2 veckor sen blev jag bjuden på middag av den första tjejen jag anställde till samma bolag. En fantastisk tjej som idag har ett kanonjobb som researcher på ett välrenommerat rekryteringsföretag som jobbar med Executive search. Hon och jag satt en hel kväll och bara pratade om livet, historien och framtiden. Bland annat så pratade vi om att hela gänget på det gamla bolaget hade haft en reunion där vi hade varit på vårt nya kontor och fikat. Vi var 9 personer som satt och åt bullar och pratade minnen. Det var häftigt att sitta där med allesammans, trots att vi idag inte jobbade ihop. På nåt märkligt sätt kände jag mig ändå lite ansvarig över deras respektive yrkesframgångar.

Den enda gemensamma nämnaren mellan alla dessa människor är att jag har anställt dem och vi har tillsammans skapat ett företag. Tyvärr har jag aldrig varit lika framgångsrik att skapa harmoni mellan mig, mina delägare och styrelsemedlemmar. Vi har haft olika mål, det har alltid funnits någon dold agenda under ytan. Min absolut största svaghet är min naivitet, att jag ständigt litat på att andra människor går igång på samma saker som jag gör. Jag har alltid trott att alla människor går att förändra, att man med ren inspiration, med ren energi och en positiv attityd kan förändra en människa. Tyvärr har jag bittert fått erfara att så inte är fallet. Jag har genom åren blivit stämd ett antal gånger, jag har blivit lurad på mycket pengar och jag har bittert fått erfara hur det är när bolaget jag grundet glidit ur mina händer. Jag förstod aldrig grejen med styrelsearbete, med ägarpositioner eller hur man med taktisk list ser till att skaffa sig makt. Jag önskar att jag hade gjort det! Det hade sparat mig många sömnlösa nätter, grått hår och framförallt hade jag sluppit behöva få såna svackor jag har fått de senaste åren.

En människas liv är en anmärkningsvärd resa, det är toppar och dalar. Min resa kan so far, vara lite stökigare än genomsnittet. Skälet är att jag ofta gått på min magkänsla, att jag litat på människor och att jag alltid räknat med att saker och ting löser sig. Visst gör det, men gissa om det tar mycket energi.

Därför är det så viktigt för mig att känna kärleken från mina fd kollegor. Att trots alla mina misslyckanden känna att de fortfarande tycker om mig, att de fortfarande ringer och vill hälsa på. En tjej sa på vår senaste lunch att hon ”aldrig kommer att få uppleva samma kärlek till ett jobb igen”, det rörde mig nåt enormt. Att jag trots allt har varit med och skapat ett företag där personalen brinner för det som de jobbar med! Att jag inte lyckats hitta ett bra samarbete med mina delägare torde vara uppenbart. Idag när jag äger bolaget till 100% slipper jag känna ansvaret mot någon delägare. Jag tror nog att jag är en bättre entreprenör, en bättre chef än en bra partner. Min vilja har alltid varit för stark, den här viljan att göra saker på mitt sätt har alltid funnits där. Nu får jag göra på mitt sätt, nu behöver jag inte rådfråga någon. Det mest underbara med det är att jag inser att jag inte klara mig en dag utan mina fantastiska kollegor. För utan dem skulle jag inte överleva en dag. Jag har idag förmånen att jobba med oerhört duktiga kollegor, de är verkligen mina ankare! De var också med på den tiden då jag drev det andra bolaget.

Eftersom hela den här bloggen började med att Niklas ringde mig och stod utanför min lya och ville visa sin bil, så måste jag avsluta med nån poäng. Min poäng är nog att jag är duktig på att få människor i min omgivning att trivas, att känna att de utvecklas och att de växer som människor. Det tar jag med mig och blir stolt över, det värmer mitt hjärta. Att jag inte är speciellt bra som partner väljer att låta bli att tänka på. Livet är för kort att grunna över saker som får oss nedstämda, jag väljer glädjen istället.

Den senaste tiden har jag i diverse olika sammanhang läst om, samt diskuterat med människor som haft åsikter om huruvida videopresentationer inom rekrytering och bemanning hjälper. Åsikterna går isär och jag har hört allt ifrån diskriminering och utseendefixering till att det verkligen är bra och hjälper till att fatta annorlunda beslut.

Den 1.a februari 2008 startade jag sveriges första företag som jobbade med videopresentationer inom rekrytering och bemanning. Vi lanserade detta, vilket minst sagt visade sig vara tufft och jag själv stångade mig blodig för att övertyga kunder om att detta var förträffligt. Då var inte 3G lika snabbt, vi hade inte samma tillgång till trådlöst internet och tekniken blev i många fall en fiende. Idag 5 år senare stöder internet streamingtekniken, video är ett accepterat media och mognaden har kommit en bit på vägen.

Vad var då skälet till att jag valde videopresentationer? För mig var det ganska enkelt, jag hade läst så ofantliga många CV och trodde att jag hittat den ultimata kandidaten för tjänsten. Detta ända till att vi fysiskt träffades och inom loppet av några minuter ändrades min bild av personen. Ett CV är och kommer alltid förbli ett papper med skrivna ord! Ett CV bygger på historien och säger egentligen ingenting om framtiden. Ett CV är heller inte möjligt att validera, i själva verket kan en kompis, en coach eller någon annan utomstående ha skrivit det eller åtminstone hjälpt till att hyfsa till det. Utifrån detta tyckte jag att man borde kunna hitta något annat instrument än bara ett CV. Detta i kombination med att jag under alla mina år i ledande befattningar, konstaterat att de personliga egenskaperna många gånger försvann till förmån för erfarenhet och utbildning.

Svaret blev då videopresentationer. En möjlighet att kunna lägga större fokus på människans personlighet, på energin, blicken, attityden, energin osv. Helt enkelt göra ett pappersark till en människa, egentligen inte svårare än så. Detta var min tanke, enkelt, smidigt och ärligt. Men oj vad jag bedrog mig, hade jag kunnat förutspå resan, hade jag nog inte valt samma spår. Sagt och gjort, 2008 stod jag redo att erövra världen med min idé! Tänk vad livet är härligt, man har ingen aning hur oförutsägbart det är, vilken resa vi har framför oss. Idag 5 år senare har jag hunnit sluta mitt uppdrag som VD för det gamla bolaget och startat nytt bolag (Next u) sen den 1.a augusti. Resan har varit lång, men passionen har alltid funnits där.

Hursomhelst, idag sitter jag med svaret på det jag trodde redan 2007, det är skitbra! Våra kunder älskar det och det är oerhört många kandidater som kanske inte haft det bästa CV.et men som fått jobb tack vare videopresentationen. Det har varit unga, gamla, invandrare, svenskar, tjejer och killar, det har funnits en gemensam nämnare – de är alla människor som vi har ansett passat för den specifika tjänsten! Det är rätt häftigt att träffa kunden efteråt och höra dem kommentera, ”det här trodde jag inte. Från början såg vår profil inte alls ut såhär, men den här personen gick rakt genom rutan och nu har det visat sig att Hen var en kanonrekrytering”. Till detta hör att vi har haft så många personer som nästan givit upp jobbsökandet då de blivit nobbade att komma på intervju så många gånger. Givetvis kan vi inte trolla, men vi kan iallafall försöka få våra kunder att faktiskt se utanför den berömda ”boxen”. Redan där har vi vunnit en del av slaget.

Själv är jag förvånad att inte fler valt att se detta som ett fantastiskt hjälpmedel. Videopresentationer handlar trots allt om människor som ska få jobba ihop med andra människor. Det handlar om gruppdynamik, att hitta och matcha olikheter och att kunna se den större bilden. De bästa grupperna består oftast av olika människor, som alla bidrar med sina tankesätt. På så vis skapar vi utveckling och kreativitet som är hållbar över tid. Videopresentationer inom rekrytering kommer i min värld att bli standard, frågan är bara när? Tror inte 2013 är året, men inom sinom tid lär fler haka på. Detta kommer att hjälpa fler människor som i lång tid stått utanför arbetsmarknaden att öka sina chanser att få ett jobb. Glöm inte en sak – energi föder energi!

I mer än 20 års tid har jag jobbat med försäljning av olika slag. Jag har jobbat i butik med försäljning av sportattiraljer och kläder, jag har rest runt och sålt bröd till butiker, stått på bensinstation, sålt analysprogram för aktier, reklam på golfbanor, sponsorskap till min egen golfkarriär, bilfinansiering till återförsäljare, bemanning och rekrytering samt ett antal andra kortare säljjobb som varit i projektform. I hela mitt vuxna liv har jag mer eller mindre pysslat med försäljning av något slag. Att sälja är för mig något naturligt, det är en passion och jag älskar det verkligen. Oavsett vad jag valt att sälja, har jag alltid haft ett rättesnöre – Jag måste kunna stå för det jag säljer! Om jag inte kunnat göra det, har jag varit tvungen att sluta, vilket jag har gjort ett antal gånger. I vissa fall har det gått smidigt medan det i andra fall varit tufft. Det är inte alla människor som gillar att höra varför man slutar.

I stort sett alla företag behöver sälja något för att överleva. Tyvärr är det många som glömmer det, tänk gärna efter vad ditt bolag gör och gissa hur ni får ut era produkter/tjänster på marknaden. Oftast finns där en säljorganisation på organisationsschemat, inte alla som reflekterar över det. Säljyrket är i min värld något fint, tyvärr har det blivit nedsvärtat av ett antal mer eller mindre oseriösa TM-bolag som hamnat i rampljuset. Just nu gör Svt  med Mikael Pettersson i spetsen, en granskning av säljbranschen. Det är väldigt bra att Svt sätter tänderna i detta, det behövs städas upp ordentligt för att kunna återupprätta en tilltufsad yrkesheder.

Om man i grunden har en bra produkt/tjänst är försäljning ett fantastiskt kul yrke! Tänk hur många gånger jag själv fått uppleva att kunderna är nöjda med det som de har köpt. Det är en oerhörd tillfredsställelse att få beröm och att de väljer att bli kunder över tid, för det är egentligen facit på att de gillar det man levererar. I grunden handlar säljyrket om att läsa av och förstå människor och de behov som finns. En duktig säljare vet att man inte alltid ska gå på avslut, gör man sin behovsanalys ordentligt vet man om det är läge eller inte. Precis som inom alla andra yrkesgrupper så finns det bra och mindre bra säljare. Säljkåren är inget undantag från övriga yrkesgrupper, däremot ska man veta att det finns en viss överrepresentation av män, vilket gör att det kan finnas en något grabbig jargong. Jag tycker själv att det är märkligt att inte fler tjejer väljer att jobba med sälj. Under mina 10 år som chef för olika säljorganisationer har jag haft ett gäng tjejer i mina team och de har ofta varit överrepresenterade i toppen av säljstatistiken. Många gånger har tjejer en bättre förmåga att känna av stämningar, läsa kroppsspråk och upplevs sällan som lika ”pushiga” som vissa av killarna. Att lyssna på vad kunden faktiskt säger kan vara en duktig säljares absolut största tillgång.

För att återkoppla till vad som ger försäljning en negativ klang, tror jag vi måste kika lite mer på ledningen och de försäljningsmål som finns. I alla företag finns en budget och den innehåller bla försäljningsmålen. Ansvarig för att leverera på dessa är försäljningschefen/erna och ofta är det där vi hittar problemen. I alltför många organisationer sitter det en säljchef som inte är den bästa på ledarskap, däremot är de ofta väldigt duktiga på att själv sälja samt förstår kunderna. Tyvärr är inte det samma sak som att leda och coacha personal till framgång. I väldigt många fall är de mest framgångsrika säljarna starka individualister, vilket går att jämställa med individuella idrottare. Man har en stark egen motor och ett driv som gör att man presterar. En bra försäljningschef däremot, vet hur man lyfter varje individ och får hela sitt team att leverera. En bra säljchef kan också argumentera med sin chef avseende budgetkraven och försäljningsmålen.

Ett av de största problemen med säljyrkets dåliga rykte är det dåliga ledarskapet. Det finns säljchefer som inför hela gruppen står och gapar på säljarna, som ställer orimliga krav och som pratar i termer ”leverera eller försvinn”. Det skapar ingen bra stämning och framförallt skapar det stressade säljare som i sin tur tar ut sin frustration på kunderna. Detta ger en nedåtgående spiral med missnöjda kunder, säljare, säljchefer och överst en missnöjd ledning. Detta är tyvärr mer förekommande i TM branschen som är uppbyggd på att hjälpa andra företag att sälja, vilket gör att man som köpare av TM tjänster förväntar sig resultat. Till saken hör dessutom att dessa säljare oftast använder telefonen som redskap, vilket gör att de inte behöver träffa sin kund face to face. Alltid mycket lättare att vara mer pushig i en telefon än när du träffar kunden på riktigt.

 Min största erfarenhet som säljare och säljchef är inom B2B, där jag alltid träffat kunden fysiskt. Visserligen har alltid den första kontakten tagits över telefon men det har varit för att boka mötet. Telefonförsäljning och mötesbokning är tufft, det kanske tom är den tuffaste formen av sälj, bortsett från dörrknackning. Du riskerar alltid att få en kund i luren som precis innan haft ett otrevligt samtal och när du ringer så blir du avsnäst helt utan anledning. I dessa lägen måste man som säljare vara duktig på att inte ta saker personligt utan låta det rinna av en. Själv brukar jag alltid fråga om jag ringer olägligt, det brukar oftast vara ett sätt att slippa få sig en avhyvling helt utan anledning. Timing är en viktig sak när det gäller försäljning, det handlar om att få den personen man pratar med att känna sig bekväm och inte stressad. Då kan man lika gärna lägga på luren, det brukar sällan komma något gott ur ett sånt samtal.

När jag träffar kunder som ska anställa säljare brukar jag alltid känna av bolaget och stämma av vilka värderingar de står för. För oss som rekryteringsbolag känns det inget bra att jobba med oseriösa bolag, det är inget vi kan stå för. Därför gör vi alltid en genomgång av kunden för att vi i vårt möte med potentiella kandidater alltid ska veta att vi har en seriös och bra uppdragsgivare. Det gör att vi som rekrytering och bemanningsföretag skapar ett bättre rykte när våra kandidater får jobba på bra bolag! För mig som ägare är det av yttersta vikt att alltid kunna stå för det. Vill man bygga ett långsiktigt rykte krävs det att man jobbar med seriösa kunder som även de tänker långsiktigt. Visst händer det att vi ibland gör fel, jag har själv varit med och sagt upp samarbetet med 2 kunder vilket gör ont i mitt entreprenörshjärta. Men ibland måste man bara ställa sig över detta och se saker över tid.

Om jag hade sökt jobb idag, oavsett vad, skulle jag försöka hålla mig lite uppdaterad över vad som händer på sociala medier. Det finns sk hashtags # att följa på bla twitter. Den absolut vanligaste är #nyttjobb följd av #ledigajobb men givetvis finns ”säljjobb osv. Där kan man snabbt få en överblick om de jobb som ligger ute, både via rekrytering – och bemanningsföretagen samt arbetsgivarna själva. Via dessa kan man sedan enkelt få en kontakt med den som annonserar jobbet. Ofta kan man ganska snabbt få en uppfattning om detta jobbet skulle vara passande eller inte. Trots dålig konjunktur så ligger det rätt mycket lediga säljjobb ute. Främst har du lediga säljjobb i Stockholm men det finns egentligen lediga säljjobb över hela landet. Som säljare eller ingenjör behöver man just nu inte vara så orolig, däremot finns det många andra yrkessektorer som har det betydligt värre. Detta förutsätter givetvis att man är duktig och levererar resultat, i annat fall spelar det ingen roll. På det viset är säljjobbet både tacksamt och otacksamt, man är konstant mätbar och siffrorna talar sitt tydliga språk.

Själv sätter jag en heder i att jobba med försäljning, jag är stolt över att jag som entreprenör också är duktig på att sälja. Skulle jag inte vara duktig på det samt att våra kunder inte var nöjda med det som Next u levererar då kommer vi inte överleva, så enkelt är det. Richard Branson pratar om passion och att göra saker så bra det bara går, det handlar om att ”måla bilden” och sen leverera på den. För mig och mitt team på Next u handlar det om att konstant försöka göra det varje dag och dessutom med passion, hjärta och kärlek! Gör vi det över tid samtidigt som vi konstant försöker jobba med att utveckla den bästa tjänsten/produkten som finns, då blir det lättare att både sälja och leverera. Jag hoppas och tror på en god start på 2013, med nya kunder, nya lediga jobb och massa duktiga kandidater. Bra försäljning + Nöjda kunder = Välmående företag.

 

 

 

Under mina år i denna branschen har jag blivit förundrad hur långsamt utvecklingen går. För mig är det obegripligt hur många rekryteringsföretag som fortfarande kör samma race som de gjorde för 10 år sen. Samtidigt är det än mer konstigt att dessa bolag i vissa fall blomstrar, de har ständigt nya uppdrag på sina sidor och de levererar bra siffror. Jag kan givetvis inget annat än lyfta på hatten för varje framgångsrikt rekryteringsföretag, samtidigt blir jag förvånad att så många kundföretag inte tänker ett steg längre när de ska rekrytera. Jag vet inte om det beror på ren slentrian eller att de faktiskt inte vet bättre, jag låter frågan bero.

Idag hade jag förmånen att träffa ett större bolag, som mestadels skötte sin egna rekrytering. I vissa fall behövde de dock gå utanför huset och köpa in externa tjänster från olika rekryteringsföretag. Jag frågade givetvis varför de gjorde det, vad var skälet till att de faktiskt behövde köpa in dessa tjänster? Svaret blev: ”Vi behöver komma åt deras nätverk för att nå människor vi faktiskt inte når själva”. Jag köpte givetvis det svaret, det fanns en tanke bakom det.

För ett antal år sen satt jag själv på andra sidan bordet, jag var beställare av rekryteringstjänster. Jag satt som försäljningschef på GE Money Bank samt Skandiabanken. Under den tiden köpte vi in rekryteringstjänster av ett antal rekryteringsföretag. Jag blev inte direkt imponerad av deras förmåga måste jag säga. Vid åtminstone 2 tillfällen var det jag själv som tipsade om kandidaterna som sedan blev anställda, trots detta dök det upp ett par saftiga fakturor. Om jag vore beställare skulle jag se till att säkerställa ett antal saker.

– Hur jobbar ni med nätverk? Hur når ni kandidater som vi själva inte når?

– Hur aktiva är ni i sociala medier och hur många når ni?

– Hur säkerställer ni att våra annonser hamnar rätt och blir hittade?

– Hur gör ni oss bättre och därmed mer attraktiva?

– Hur återkopplar ni till kandidaterna?

– Hur har ni tänkt kring enkelheten att söka just våra tjänster?

– Hur säkerställer ni att vi träffar personer som både har rätt kompetens, driv och engagemang?

– Hur verifierar ni kandidatens kompetens?

– Hur noga är ni med referenstagning?

 

Listan kan som ni säkert förstår göras väsentligt längre. Om jag vore beställare skulle jag se till att ställa högre krav på  mitt rekryteringsföretag. Vi ska vara proffs på detta, i annat fall lär vi över tid inte ha något på denna marknad att göra. För mig som driver ett av dessa ca 1000 företag som idag finns i Sverige, ifrågasätter jag ständigt vårt existensberättigande. Den dagen jag slutar att göra det, den dagen kommer vi också att bli lite sämre. I min värld måste vi vara långt före vår kund när det gäller rekrytering. Vi måste kunna svara på det mesta, vi måste se till att leverera lösningar som de inte kan ordna själv.

Jag har inga patentlösningar, däremot försöker jag ständigt hålla mig uppdaterad om hur utvecklingen går. Det handlar dels om det tekniska, men även vad det bidrar till för beteenden. Förstår vi oss på beteenden, kan skönja trender och följer utvecklingen, har vi alla möjligheter i världen att leverera en lösning som är bra för kandidaten vilket i slutänden ger oss en nöjd kund. För mig som driver Next u har jag möjligheten att vara med och påverka. Jag själv är helt övertygad om att videobaserade tjänster är något som kommer att vara standard inom några år. Filmen förmedlar känslor på ett helt annat sätt, känslor som i mångt och mycket styr vårt beteende. Ett A4 ark kommer inom några år vara ett minne blott, jag tror att CV.et är en kvarleva som inom några år spelat ut sin roll. Vi kommer att få se kunskapstest, jobbtest, praktikplatser, film och det sociala CV.et kommer också att vara en del av vardagen.

För mig som träffar potentiella kunder nästan varje dag, blir detta ofta spännande möten. Vi hamnar ofta i väldigt intressanta samtal, som ibland leder till ett samarbete. Som beställare av rekryteringstjänster, skulle jag ställa större krav på de säljare som ringer, ställ gärna ett antal kontrollfrågor för att se om de ”bara” är ute efter att sälja, eller om de faktiskt har en passion för sitt jobb. Passionerade människor blir ofta duktiga, de drivs av något annat.

Förmodligen är jag spånig som skriver detta, vilken konkurrent som helst kan snappa upp en massa bra tips. Men min ständiga tro är att transparens över tid är en vinnande formel. Om vi i branschen blir bättre, kommer det i slutänden leda till att fler får jobb, och det är trots allt vårt yttersta uppdrag. Vi ska vara proffs att hitta rätt person för varje case, det är uppdraget. Gör vi det är samtliga vinnare!

Reflektion över ett tufft år

On 20 oktober, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
8

Hösten har på riktigt gjort sitt intåg i Sverige. Mörkret har tagit över och sakta men säkert tynar ljuset ut. Det är snart november och tiden för reflektion är kommen. Själv känner jag ett smygande vemod komma över mig, vet inte riktigt varifrån det kommer, men det är en slags sorgsenhet, trots att jag egentligen har allt att vara lycklig över. Känslan är tudelad, samtidigt som det kan vara rätt mysigt att faktiskt ta sig tiden att fundera så rullar tiden på och varje dag är ytterligare en dag passerad. Tankar om livet, gör jag rätt val, är jag lycklig, har det blivit som jag vill och så vidare. Frågorna är långt fler än mina svar.

2012 har för mig varit ett väldigt turbulent år. När solen stod som högst och dagarna var som längst, var mitt eget sinne dystrare än den mörkaste novemberkväll. Att efter en lång vår med konflikter, förhandlingar och osämja lämna ifrån mig det företag jag själv ansåg att jag till största del varit bidragande att bygga upp. Att lämna det kontoret var bland det tyngsta jag varit med om och då har jag varit med om hel del må jag lova. Det blev ett stort hål inom mig, ett hål jag egentligen inte förstod hur jag skulle jag fylla. Hade detta skett i november vet jag inte om jag orkat ta mig samman och börja om igen. Jag tror sommaren ihop med min revanschlusta var det som fick mig att orka kavla upp ärmarna och dra igång igen. Jag har egentligen inte reflekterat över detta så mycket, jag bestämde mig på tidigt stadium att helt enkelt lägga det åt sidan och lägga all energi på att bygga nytt.

Förra veckan var det exakt 2 månader sen vi startade. 2 månader, det känns så oerhört mycket längre! Jag är väldigt stolt, nöjd och glad över den fantastiska start vi har fått med Next u. Gensvaret från gamla och nya kunder har varit häftigt, så många lovord, så många klappar på axeln som jag själv har fått, har jag aldrig tidigare varit med om. Vi kommer förmodligen att vara lönsamma redan inom 5-6 månader vilket nästan känns som en saga. Mitt mål med Next u har aldrig varit att skapa ett nytt Ineed, jag satte målet att vi skulle göra allting bättre, snyggare och mer genomtänkt. Den stora fördelen med att få en ”andra chans” är att man kan undvika de misstag som tidigare gjordes. Man behöver bara välja att plocka russinen ur kakan och kan sen fortsätta att utveckla nya bra saker.

För mig har vägen som entreprenör varit en tuff resa, kantad av rätt mycket händelser som för alltid har förändrat mitt liv. Att kliva in i den egna företagsvärlden har kostat mig mycket pengar, sömnlösa nätter och förlorade vänner. Priser jag aldrig hade räknat med innan jag satte igång. Mitt största misstag från början var att jag inte trodde på mig själv tillräckligt. Jag vågade inte dra igång själv, jag kände att jag behövde någon att hålla i handen. Tyvärr har det visat sig att jag höll fel personer i handen, det var personer som såg en möjlighet att haka på en driven kille med mängder av energi och vilja, som såg möjligheter i varje situation. Min naiva sida att ständigt se det goda i personer har nästan kostat mig allt. I styrelserummet har jag alltid känt mig underlägsen, där har det ständigt suttit människor som kan mer, åtminstone har de fått mig att tro det. Jag vet inte hur många gånger jag har klivit ur ett styrelsemöte med ordentligt sargat självförtroende och känt mig helt värdelös. De sista åren hade jag ständigt ångest över att behöva sätta mig på styrelsemötena, jag visste precis hur jag skulle känna mig efteråt.

Jag har egentligen inte bearbetat sorgen över Ineed, det har inte funnits tid för det. Men idag när jag äntligen har en ledig lördag, så kom den likt en våg som sköljde över mig. Det var ändå en oerhört tuff smäll som höll på att kosta mig det jag under hela mitt vuxna liv har byggt upp. Jag tror inte att det är så konstigt att jag idag känner mig vemodig och en smula ledsen, det är nog rätt naturligt. Mörkret och regnet gör nog sitt till. Jag ska låta den här helgen gå i det tecknet, det är ok att ibland vara ledsen. Om man inte tillåter sig att känna efter kommer man heller aldrig att leva fullt ut. För mig som känslomänniska skulle det vara förödande, det skulle kväva mig. Man behöver kliva ner i gropen för att veta hur det känns när man är på topp. Jag har bestämt mig för att det är ok att vara lite vemodig ett tag nu. I det långa loppet tror jag att det kommer att göra mig till en bättre människa. Trots allt är det så – vi är alla människor, med toppar och dalar. Vi går genom livet och försöker dölja hur vi egentligen mår, jag tror att vi alla skulle må lite bättre av att ibland visa oss sårbara. Trots allt är det sånt som gör oss mänskliga, vi är människor – vi är inte maskiner.

 

Tagged with: