Att vara nere och vända. Ibland ser man inte väggen förrän man tvärbromsar mitt framför den.

On 27 september, 2013, in Personlig utveckling, by stefan
15

Idag satt jag och gick igenom siffrorna för verksamheten. Det var en läsning som kändes ok, inte mer än så. Det är så oerhört tydligt hur mycket som handlar om insats och belöning, gör man för lite blir man bestraffad. Som företagare handlar det om att ständigt försöka vara på topp, att alltid ha en extra växel att lägga i.

När jag summerade första året, sommaren och nu starten på hösten blev jag nästan lite bestört. Samtidigt måste jag vara ärlig med mig själv och inse att jag inte blir yngre, piggare eller mer driven. Hela förra vintern/våren gick åt till förhandling hur vi skulle lösa aktierna i det gamla bolaget. Eftersom affären gick i stöpet gick jag hem, försökte att ladda batterierna under en månad för att sen dra igång nytt bolag. Det var ett slit utan dess like och dessutom att sen få upp bolaget på fötter och fortsätta kämpa. I våras fick vi ett litet brejk, vi gjorde några kanonmånader och jag kände inombords att ”äntligen är vi över kanten”. Samtidigt som jag kände den känslan började jag också slappna av och tänkte att det här ser bra ut. I samband med att känslan av välbefinnande började infinna sig märkte jag också hur oerhört trött jag var, det var som luften gick ur mig, jag började tappa hungern, energin och den där glöden för vad jag höll på med. Helt plötsligt började jag misstro mig själv, började undra om jag gjorde rätt saker och om jag hade startat detta bolag endast i affekt.

I somras fick jag nästan ångest av att bara tänka på Next u, det var som att jag behövde distansera mig från det. Jag ville helst inte prata om det, ville inte fundera på nästa steg eller vad som var nästa mål. Det kändes som jag bara ville fly från allt, att jag var för trött för att orka ladda om igen. Under denna period har det farit många tankar genom huvudet, tankar som, ”Gör jag rätt saker” ”Vad vill jag egentligen göra” ”Är jag rätt man att driva bolag” osv…Jag har bitvis vänt ut och in på mig själv, detta för att bli klok på om jag gör rätt saker.

När hösten väl kom, insåg jag att siffrorna såg rätt tråkiga ut. Dock inget oroande, men däremot långt ifrån där jag vill vara. Samtidigt hade jag knappt ett enda nytt kundbesök inbokat, det var nästan tomt i kalendern. Jag började gräva i mig själv för att hitta energin att börja ringa nya potentiella kunder, men den kom inte. Under 4-5 veckor lyckades jag inte hitta nån energi för att ta tag i problemet med att hitta nya kunder. Jag började sakta inse att jag under väldigt lång tid egentligen gått i ett tomrum, jag var inte utbränd men jag var energimässigt tömd, dels pga allt jobb med att starta nytt men även den långa bittra striden att tappa allt jag hade i det gamla bolaget. Trots allt gör det fortfarande ont i hjärtat att veta att jag gav 4½ år av mitt liv för Ineed, investerade varenda krona jag hade och sen se att bolaget gjorde konkurs 6 månader efter att jag lämnat det. Med det försvann också alla mina pengar, samtidigt som det på sätt och vis också var min baby som försvann. Med detta i åtanke kanske det inte är så konstigt att energin bitvis varit slut, att jag helt enkelt inte orkat med allt.

För några veckor sen började jag dock vakna till, då började jag summera resan och samtidigt öppnade jag ögonen och såg på det hela med lite mer nyktra ögon. Det är inte så himla konstigt att jag var slutkörd, jag tror vem som helst hade varit totalt färdig efter den resan och då ska man ändå veta att jag har ett par resor till i bagaget. Dessutom blev jag av med några personer som stått mig nära vilket också känns tungt. Jag bestämde mig då för att det var dags att börja ta tag i bitarna igen, sluta grubbla och istället börja se framåt. Jag bestämde mig för att släppa offerrollen och återigen sätta mig i förarsätet, det var helt enkelt dags att ta tag i företagandet igen! Jag har sedan dess bokat upp drygt 25 nya möten, genomfört ett antal och äntligen börjar det hända saker. Nu har jag bestämt mig för att se hösten som en möjlighet, en möjlighet att satsa på bolaget och ta nästa steg. Nu får det räcka med självömkan, nu är det dags att bita i det sura, inse att jag under en period varit värdelös och lägga det bakom mig. Nu finns det bara en väg och det är framåt!

Den här veckan som passerat var väl den 3.e i rad som kändes riktigt bra. Äntligen börjar jag känna igen mig själv igen, är inte van att hänga med huvudet. Jag har aldrig varit den personen och det är inget jag strävar efter. Inom en vecka eller två kommer vi att lansera något oerhört spännande, något som idag inte finns på svensk rekrytering – och bemanningsmarknad. Det känns fantastiskt spännande, det är nästan så att jag redan nu längtar till att helgen ska ta slut. Det om nåt måste vara ett tecken på att saker och ting pekar åt rätt håll.

 

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • • • •
 

1 år springer förbi snabbt – det gäller att stanna upp och känna efter!

On 27 juli, 2013, in Personlig utveckling, by stefan
2

Vaknar upp och känner doften av sommar utanför min balkongdörr. Inser efter några sekunder att jag precis har semester, 2 veckors semester från det jobb jag inte hade för exakt 1 år sen. Just den här lördagen, den sista i juli var också den sista innan företaget registrerades. Det har alltså gått 1 år när jag är tillbaka från min semester. Ett år passerar oerhört fort, det är nästan skrämmande vad fort tiden går. Det gäller att stanna upp, känna efter och leva i nuet.

Innan jag lämnade kontoret igår, passade jag på att städa mitt skrivbord. Det är alltför sällan jag gör det, givetvis hittade jag sånt jag borde slängt för länge sen. Men också sånt som behövde sättas in i pärmar. När jag satte in papprena i pärmar hittade jag registreringsbeviset, det som bevisar att jag är ägare till bolaget. Jag läste det och ägnade mig en stund åt lite nostalgiska tankar, funderade på resan fram tills igår. Så mycket har hänt, jag har lärt mig så oerhört mycket under de här åren. Många av de misstag jag gjort har varit dyrköpta, de har kostat ofantliga summor pengar. Men trots allt är det just bara det, pengar, det har på många sätt inget värde. När man står där, frisk, med ett leende i mungipan och ändå känner sig lycklig, då inser man att det ”bara” var pengar.

Jag har lyssnat på ett antal sommarprat den här sommaren, vi har alla haft våra resor. Den ena är aldrig den andra lik, men vi får alla vara med om både med – och motgång. Det hör liksom livet till, vare sig man vill eller inte. Min resa det senaste året har varit spännande, olik många av mina andra levnadsår. Jag känner att jag växt på nåt sätt, känner mig lugnare, tryggare och samtidigt hungrigare på mer. Det känns som jag fått tillbaka aptiten på livet igen! En fantastisk känsla, att se människor med andra ögon, att gå Kungsgatan ner med rak rygg och faktiskt börja återfå vinnarkänslan igen. Visst stöter jag ständigt på nya motgångar och som den känslomänniska jag är, kan jag aldrig lära mig att knipa igen. Men jag har kommit fram till att det är jag och jag känner mig bekväm med det. Det är ok att känna att jag saknar någon att dela mitt liv med, det är ok att känna att livet är eländigt när vi tappar affärer, det är ok att spela dålig golf, det är helt enkelt ok för mig att inse att vissa saker inte är som de ska vara. Det innebär bara att jag har en massa spännande saker framför mig, men visst tryter tålamodet ibland, framförallt ensamheten i livet som singel kan ibland vara tärande.

Men livet är så, ständigt nånting att fixa och nya utmaningar att ta tag i. Nu ska jag iallafall njuta av min första sommarsemester på riktigt! Min första semester med Next u och jag gör det med ett bolag som efter 11 månader vissa svarta siffror. Det känns härligt att redan efter 11 månader visa vinst. Det gör att jag kan slappna av under semestern för att sen komma tillbaka med ny kraft och satsa stenhårt inför hösten. Nu ska jag ta mig en funderare på vad nästa steg är med bolaget, det enda jag vet är att jag kommer att satsa stenhårt! År 2 kommer vi lyfta ordentligt, vi har en massa spännande saker framför oss. En stor tidningsartikel i september, ny hemsida, en helt ny rekryteringstjänst och en massa annat spännande. Det är nästan så att jag känner för att dra igång redan nu, men 2 veckor med lite miljöombyte kommer att göra gott.

Som någon begåvad människa sa – Glöm inte att stanna upp och lukta på blommorna!

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • •
 

Idag är det exakt år sen jag upplevde av de värsta dagarna i mitt liv!

On 31 maj, 2013, in Personlig utveckling, by stefan
8

Idag är det exakt 1 år sen jag sa upp mig på Ineed, det bolag jag själv hade grundat. Jag kommer så väl ihåg den dagen, det var en av de värsta dagarna i hela mitt liv. Jag blev ombedd av styrelseordföranden att lämna mina nycklar och fick gå hem. Jag kommer aldrig att glömma den promenaden, jag var ledsen, arg, uppgiven och bitter! Det var slutet på en lång period av förhandlingar där jag själv in i det sista trodde jag skulle köpa bolaget. Jag vill minnas att jag gick hem och satte mig i soffan och undrade vad som egentligen hade hänt, hur kunde det bli så här..

Idag är det årsdagen, det har gått 365 dagar sen dess. Tid är verkligen något som bara kan passera revy, man är så uppe i sitt att man inte märker vad som händer. Att reflektera är ofta något jag själv är dålig på, tror dessvärre inte jag är ensam om det. Men idag har jag bestämt för att faktiskt känna efter, känna efter hur förbannat mycket bättre mitt liv är idag! Att fatta jobbiga beslut kan vara svårt, framförallt när det är så livsavgörande saker. Nu har jag aldrig gift mig, så jag kan inte föreställa mig hur det är att skiljas med någon man älskat, men jag kan tänka mig att det är närbesläktat med det jag genomgick.

Idag skiner solen och jag ser att den skiner. Jag märkte också att fåglarna kvittrade när jag gick till jobbet imorse. Såna saker la jag inte märke till för ett år sen. Då var tankarna någon annanstans. Då handlade det om överlevnad, idag handlar om att njuta, skratta, le och leva. Förra året spelade jag en golftävling i samband med uppbrottet, jag hamnade i den bakre delen av startfältet, igår spelade jag samma tävling, jag tror jag landade på prispallen, om inte så blev jag iallafall topp-5 med mina 72 slag. Det säger också en del om hur psyket hänger ihop med prestationen, man måste må bra för att kunna prestera.

Att säga upp mig från Ineed var då det värsta och kanske det största beslut jag fattat! Idag kan jag se tillbaka på det beslutet som det bästa jag nånsin fattat. Idag känner jag mig verkligen levande i det jag gör, att driva Next u är så sanslöst härligt! Det känns knappt som något jobb, det är en passion som jag råkar ha som jobb, å dessutom börjar det bli framgångsrikt också. Det hänger säkert ihop, gör man saker av ren inspiration och glädje, brukar det smitta av sig. Man behöver inte spela nåt spel, energin kommer inifrån, det lyser igenom. Att komma hit har varit en enorm risk, jag toppbelånade min lägenhet och har gått i personlig borgen för varenda krona. Att dra igång helt solo är definitivt något annat, man äger allt ansvar själv och varje beslut hänger på en själv. Det finns ingen annan att bolla med, vilket många gånger är lite jobbigt. Men efter resan jag har gått igenom så känns det helt rätt. Man ska egentligen inte prata i termer om revansch, men just den här dagen känner jag faktiskt att jag har fått min revansch!

Den här dagen ska jag njuta av, ikväll är det kalas och imorgon ska jag på bröllop. Jag ska se till att bära med mig den här känslan ett tag, det blir så lätt att man bara glömmer den och springer vidare. Ibland kan de jobbigaste besluten visa sig vara de bästa, man vet det inte där och då, men med facit i hand kan det många gånger vara så. Njut av dagen och ta hand om varann!

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • •
 

Att söka jobb eller att rekrytera ser inte ut idag som det gjorde för några år sen!

On 16 maj, 2013, in Bemanningsbranschen, by stefan
2

Under alla mina år som jag har jobbat med rekrytering, har man pratat om validering, att hitta rätt kompetens, att rekryteraren skall ha rätt bakgrund och utbildning mm. Allting har ständigt utgått ifrån att den stora utmaningen ligger i att sålla bland mängder av ansökningar, att hitta de mest intressanta kandidaterna för att sedan via intervjuer, tester och referenser säkerställa att det är rätt person. Om man som företag väljer att anlita ett rekryteringsföretag är det bland annat den här kompetensen man köper. Hela processen bygger på detta och om man gör en liten snabb undersökning på 10 rekryteringsföretags hemsidor finns det i 9 fall av 10 en process som beskriver detta.

Men om man kikar på hur beteendet ser ut idag, det beteende som finns därute i verkligheten, dvs i  människors vardag. 90 % av de i arbetsför ålder har idag tillgång till en dator, förmodligen även en smartphone och kanske tom en Ipad. Svensken tillhör världens mest uppkopplade folk, det är ett ständigt flöde av information och var och varannan person sitter nerkörd med ansiktet i sin telefon. Åtminstone ser det ut så på bussen, tunnelbanan eller när man ser folk sitta på en uteservering eller i en restaurang. Vi fotar bilder och lägger på Facebook eller Instagram, vi statusuppdaterar och vi delar information med varann. Det är så 2013 ser ut i Sverige, bra eller dåligt låter jag vara osagt – men det är så det ser ut.

Om man dessutom verkligen tittar på vad det är som gör att en rekrytering går bra eller om den misslyckas, då måste man börja studera hela processen. Man måste börja fundera på hur den jobbsökande agerar? Hur den rekryterande chefen gör? Hur det ev rekryteringsföretaget jobbar? Hur skriver man sina annonser? Var publiceras dessa? Hur hittar man som jobbsökande själva jobbet? Vad är det som gör att man blir lockad av det? Det finns mängder av relevanta frågor, helt plötsligt är det faktiskt rätt många parametrar som börjar bli intressanta, det handlar inte längre ”bara” om att hitta rätt person. För rätt person kan faktiskt vara en mängd olika personer! Det finns INTE bara en rätt person för varje jobb, åtminstone inte de jobb som jag känner till. Även en president är utbytbar. Att hitta sitt rätta jobb eller att hitta den rätta personen blir helt plötsligt rätt slumpartat. Det kommer nämligen in en sak till i hela processen – Timing. Ett ord jag inte sett någonstans i rekryteringssammanhang. I de allra flesta fall är detta ord extremt viktigt, hur ser timingen ut i allas våra liv? Är det rätt att hoppa på tidernas utmaning nu, eller ska jag ta det där jobbet som egentligen inte är mitt drömjobb ändå? Om jag inte har något jobb och hittar ett jobb som kanske inte känns sådär jättespännande, ska jag söka det ändå? Det finns så oerhört många aspekter att faktiskt fundera över när det handlar om jobb. Vågar jag tacka nej till ett jobb när jag är i en annan process som egentligen är mer intressant?

Vad är det då som gör att den ”rätta” personen ändå inte får jobbet som man passar för? Väldigt mycket beror faktiskt på att beställaren inte prioriterar rekryteringen. Man är sen i sin återkoppling eller så ändrar man sig med vad man egentligen söker under rekryteringens gång. Det rekryterande företagets chef kan många gånger tro att duktiga kandidater växer på träd, att de står i kö för just detta jobbet. Men så ser inte verkligheten ut, hyran ska betalas, maten ska fram på bordet och skulderna måste betalas. Alltså tvingas människor ta ett annat jobb än det man egentligen vill ha och detta i vissa fall pga en dålig beställare. Tyvärr är det så det ut, jag är den förste att beklaga detta. Det kan också vara så att den annons som företaget gör inte är tillräckligt attraktiv eller så syns den inte på rätt forum. Många människor använder idag sin mobil för att söka information och gissningsvis kollar de även jobb via den. Därför att det viktigt att platsannonsen ska vara synlig och den bör dessutom vara informativ och helst lite attraktiv.

När man skärskådar hur det egentligen går till att rekrytera en person så inser man helt plötsligt att det är många detaljer som måste klaffa på vägen. Det handlar inte bara om att en rekryterare skall vara duktig på att intervjua, det är oerhört mycket mer komplicerat än så. Jag tror tyvärr inte att det kommer att bli enklare framgent, vi ser en alltmer kräsen generation komma ut på arbetsmarknaden, med en annan inställning till jobbet. Där finns oerhört många utmaningar att sätta tänderna i.

För mig som har förmånen att varje dag kunna påverka det bolag som jag driver, är det av största vikt att förstå det vi håller på med. Vi har på ena sidan en jobbsökande med en massa önskemål och på andra sidan en beställare med specifika krav och önskemål. Det handlar ständigt om att tillgodose båda sidorna, vilket många gånger är jättesvårt. En f d chef sa en gång till mig ”Stefan, det handlar om att ständigt ha örat mot asfalten” han var så rätt på det. Utifrån det måste jag verkligen förstå vad det är som vi håller på med och sen parera för att ständigt förbättra vår verksamhet. Man kanske inte tror att ett rekryteringsföretag behöver produktutveckla sin verksamhet, åtminstone om man kikar på hur många bolag det finns och hur deras hemsidor ser ut. I min värld handlar det om att ständigt analysera det vi gör och ifrågasätta om det går att göra det enklare och roligare för samtliga parter. Att faktiskt minska sannolikheten för felrekryteringar och öka sannolikheten för rätt timing. Inom kort kommer vi att ta fram en tjänst som gör det ännu enklare för samtliga parter att faktiskt landa rätt. Jag längtar verkligen till att vi kan komma ut och lansera den, det ska bli oerhört kul!

Att hitta ”rätt” person är en sak, att faktiskt också knyta ihop säcken hela vägen på ett smidigt sätt är något annat. Rekrytering och jobbsökande ser 2013 inte ut som det gjorde 2003 eller 1993, även om vissa tycks tro det. Idag handlar det om så mycket mer! Jag kommer att se till att vi på Next u kommer att fortsätta jobba med helheten och utveckla vårt erbjudande. Det handlar trots allt om så mycket mer än än ”bara hitta rätt kompetens”, vad det nu är. Människan är långt mycket mer mångfacetterad än så, låt oss alla förstå det.

 

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • • • •
 

Har återupptäckt våren som jag förlorade 2012.

On 8 maj, 2013, in Personlig utveckling, by stefan
0

På min väg till jobbet imorse så gick jag som vanligt genom observatorielunden. Det började bli grönt på träden och jag var tvungen att ta ur mina hörlurar från öronen för att lyssna till fågelkvittret. Jag stannade faktiskt till för att ta en bild och föreviga känslan jag hade i kroppen, den där ni vet – vårkänslan. Kanske den mest underbara som finns, det bara spritter i hela kroppen, framförallt efter den här långa vintern. När jag stod där så började jag fundera över livet, det blev liksom oundvikligt. Jag har promenerat den vägen sedan våren 2008, jag har sett varje årstid passera revy där, men nu kändes det annorlunda.

För exakt 1 år sen promenerade jag samma väg, vareviga morgon gick jag genom lunden. Jag såg vintern sakteliga förvandlas till vår, men jag noterade det inte. Varje dag gick jag i andra tankar, det var annat som cirkulerade i mitt huvud. Våren 2012 passerade för mig obemärkt förbi, jag var inte där, psykiskt. Jag minns så väl hur mina tankegångar gick – kommer jag att få köpa Ineed eller kommer jag att sälja? Hur ska jag finansiera köpet? Hur gör jag med alla åtaganden? Hur kommer vi fram till värderingen av bolaget? Avtalsskrivning, vad innebär det? Frågorna var hur många som helst, jag hade ständigt denna gnagande oro i kroppen. Från att jag vaknade till att jag somnade så funderade jag över hur jag skulle klara att reda ut allt. Att lägga märke till våren, dofterna, fågelkvittret eller alla människor, det fanns inte då. Kroppen var inställd på överlevnad, jag skulle minsann fixa allt! Våren och sommaren 2012 är för mig ett förlorat kapitel i mångt och mycket, jag var med fysiskt men det var också allt.

IMG_3553[1]

Imorse när jag gick där, så kom alla dessa tankar farande och jag insåg att jag precis återupptäckte våren igen. Det var härligt att återigen inse att livet har givit mig en ny chans, en möjlighet att återigen leva igen. Det är faktiskt så det känns, helt plötsligt insåg jag att jag lever igen, det är en härlig känsla. Samtidigt måste jag erkänna att jag är märkt av resan, mitt immunförsvar har fått sig en duktig törn. Inom loppet av 6 månader har jag haft en ordentligt influensa och nu ytterligare en, följt av bihåleinflammation. Det är något jag inte tidigare har varit med om, jag har nästan aldrig blivit sjuk tidigare. Jag märker det även på mitt humör, jag har lite lättare till att bli nedstämd nu, jag är lite mer orolig och min inställning till livet är betydligt mer ödmjuk. Den där killen som tidigare kunde kasta sig in och anta varje utmaning, har nu blivit lite mer försiktig, visserligen behöver det inte vara av ondo, men för mig är det ändå tämligen nytt.

Samtidigt måste jag säga att jag äntligen börjar känna ett spirande hopp om livet igen, Next u känns faktiskt som det bästa som hänt mig. i april spräckte vi en ordentlig milstolpe, vi fakturerade för över 1 miljon bara under april. Det känns häftigt att så här tidigt spräcka den barriären. På Ineed behövde vi nästan 3 år för att lyckas med det. Det skall dock tilläggas att vi haft en osedvanligt bra månad, men jag tänker faktiskt gotta mig i det för en stund, jag har redan börjat oroa mig för maj ändå. Mina fantastiska kollegor har verkligen uträttat underverk, de är helt underbara och jag är så stolt att få jobba tillsammans med dem. De är mina stöttepelare, mina bollplank och tillsammans har vi skapat en teamkänsla som är makalöst bra.

Den största skillnaden idag, när jag driver Next u i förhållande till när jag drev Ineed är att jag ibland kan känna mig lite ensam. På Ineed var jag delägare, jag kunde bolla väldigt många frågor med framförallt en av mina delägare. På den tiden som allt funkade mellan oss så var hon ett väldigt bra stöd och på nåt sätt kunde vi oroa oss tillsammans. Idag när jag äger bolaget själv, så blir oron min egen, det blir jag själv som ständigt får bära den. Samtidigt är det väldigt skönt att kunna fatta alla de beslut som jag själv anser vara nödvändiga, vilket överväger det mesta. Att äga ett bolag helt själv har sina sidor, man är liksom ansvarig till sista blodsdroppen runnit ur. Det är ett ansvar som ständigt är med, man äter, lever och sover bolaget. Det är 24/7, året runt, man måste verkligen känna sig säker på sin sak, man får inte tvivla på sig själv. Det är många gånger jag tittat mig själv i spegeln och fått peppa mig själv, jag vet inte hur många gånger jag sagt ”Kom igen nu Stefan, nu kör vi”.

För att vara entreprenör och driva sitt helt egna bolag, då måste man vara mentalt stark. Det är bara inse, det kommer inte att finnas någon att hålla i handen om det skulle börja blåsa. Passionen, energin och viljan måste komma inifrån, i annat fall kommer det inte att gå. Man kan leva livet som lögnare gentemot andra, men att ljuga för sig själv går inte över tid. Om man inte brinner nåt extremt för det man gör, om man inte helhjärtat tror på sin affärsidé, då kommer man aldrig att lyckas, så enkelt är det!

För mig som precis upptäckt att vi återigen har vår i vårt land börjar livet äntligen kännas bättre. Det är återigen härligt att möta andra människors blick, att återigen se människor le utan att bli avundsjuk. Jag börjar så sakteliga njuta av livet igen, jag är inte där helt än, men jag börjar återupptäcka det igen. Skulle jag dessutom lyckas hitta kärleken i mitt liv vore allting fantastiskt. Vem vet, kanske kan jag hitta henne denna sommaren, nu har jag iallafall börjat hitta tillbaka till glädjen igen och det måste väl vara det första steget. Den som lever får se, nu ska jag iallafall slå på grillen och ta mig ett glas vin. Det känns välförtjänt.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • •
 
« Previous Entries Next Entries »