Att söka jobb eller att rekrytera ser inte ut idag som det gjorde för några år sen!

On 16 maj, 2013, in Bemanningsbranschen, by stefan
2

Under alla mina år som jag har jobbat med rekrytering, har man pratat om validering, att hitta rätt kompetens, att rekryteraren skall ha rätt bakgrund och utbildning mm. Allting har ständigt utgått ifrån att den stora utmaningen ligger i att sålla bland mängder av ansökningar, att hitta de mest intressanta kandidaterna för att sedan via intervjuer, tester och referenser säkerställa att det är rätt person. Om man som företag väljer att anlita ett rekryteringsföretag är det bland annat den här kompetensen man köper. Hela processen bygger på detta och om man gör en liten snabb undersökning på 10 rekryteringsföretags hemsidor finns det i 9 fall av 10 en process som beskriver detta.

Men om man kikar på hur beteendet ser ut idag, det beteende som finns därute i verkligheten, dvs i  människors vardag. 90 % av de i arbetsför ålder har idag tillgång till en dator, förmodligen även en smartphone och kanske tom en Ipad. Svensken tillhör världens mest uppkopplade folk, det är ett ständigt flöde av information och var och varannan person sitter nerkörd med ansiktet i sin telefon. Åtminstone ser det ut så på bussen, tunnelbanan eller när man ser folk sitta på en uteservering eller i en restaurang. Vi fotar bilder och lägger på Facebook eller Instagram, vi statusuppdaterar och vi delar information med varann. Det är så 2013 ser ut i Sverige, bra eller dåligt låter jag vara osagt – men det är så det ser ut.

Om man dessutom verkligen tittar på vad det är som gör att en rekrytering går bra eller om den misslyckas, då måste man börja studera hela processen. Man måste börja fundera på hur den jobbsökande agerar? Hur den rekryterande chefen gör? Hur det ev rekryteringsföretaget jobbar? Hur skriver man sina annonser? Var publiceras dessa? Hur hittar man som jobbsökande själva jobbet? Vad är det som gör att man blir lockad av det? Det finns mängder av relevanta frågor, helt plötsligt är det faktiskt rätt många parametrar som börjar bli intressanta, det handlar inte längre ”bara” om att hitta rätt person. För rätt person kan faktiskt vara en mängd olika personer! Det finns INTE bara en rätt person för varje jobb, åtminstone inte de jobb som jag känner till. Även en president är utbytbar. Att hitta sitt rätta jobb eller att hitta den rätta personen blir helt plötsligt rätt slumpartat. Det kommer nämligen in en sak till i hela processen – Timing. Ett ord jag inte sett någonstans i rekryteringssammanhang. I de allra flesta fall är detta ord extremt viktigt, hur ser timingen ut i allas våra liv? Är det rätt att hoppa på tidernas utmaning nu, eller ska jag ta det där jobbet som egentligen inte är mitt drömjobb ändå? Om jag inte har något jobb och hittar ett jobb som kanske inte känns sådär jättespännande, ska jag söka det ändå? Det finns så oerhört många aspekter att faktiskt fundera över när det handlar om jobb. Vågar jag tacka nej till ett jobb när jag är i en annan process som egentligen är mer intressant?

Vad är det då som gör att den ”rätta” personen ändå inte får jobbet som man passar för? Väldigt mycket beror faktiskt på att beställaren inte prioriterar rekryteringen. Man är sen i sin återkoppling eller så ändrar man sig med vad man egentligen söker under rekryteringens gång. Det rekryterande företagets chef kan många gånger tro att duktiga kandidater växer på träd, att de står i kö för just detta jobbet. Men så ser inte verkligheten ut, hyran ska betalas, maten ska fram på bordet och skulderna måste betalas. Alltså tvingas människor ta ett annat jobb än det man egentligen vill ha och detta i vissa fall pga en dålig beställare. Tyvärr är det så det ut, jag är den förste att beklaga detta. Det kan också vara så att den annons som företaget gör inte är tillräckligt attraktiv eller så syns den inte på rätt forum. Många människor använder idag sin mobil för att söka information och gissningsvis kollar de även jobb via den. Därför att det viktigt att platsannonsen ska vara synlig och den bör dessutom vara informativ och helst lite attraktiv.

När man skärskådar hur det egentligen går till att rekrytera en person så inser man helt plötsligt att det är många detaljer som måste klaffa på vägen. Det handlar inte bara om att en rekryterare skall vara duktig på att intervjua, det är oerhört mycket mer komplicerat än så. Jag tror tyvärr inte att det kommer att bli enklare framgent, vi ser en alltmer kräsen generation komma ut på arbetsmarknaden, med en annan inställning till jobbet. Där finns oerhört många utmaningar att sätta tänderna i.

För mig som har förmånen att varje dag kunna påverka det bolag som jag driver, är det av största vikt att förstå det vi håller på med. Vi har på ena sidan en jobbsökande med en massa önskemål och på andra sidan en beställare med specifika krav och önskemål. Det handlar ständigt om att tillgodose båda sidorna, vilket många gånger är jättesvårt. En f d chef sa en gång till mig ”Stefan, det handlar om att ständigt ha örat mot asfalten” han var så rätt på det. Utifrån det måste jag verkligen förstå vad det är som vi håller på med och sen parera för att ständigt förbättra vår verksamhet. Man kanske inte tror att ett rekryteringsföretag behöver produktutveckla sin verksamhet, åtminstone om man kikar på hur många bolag det finns och hur deras hemsidor ser ut. I min värld handlar det om att ständigt analysera det vi gör och ifrågasätta om det går att göra det enklare och roligare för samtliga parter. Att faktiskt minska sannolikheten för felrekryteringar och öka sannolikheten för rätt timing. Inom kort kommer vi att ta fram en tjänst som gör det ännu enklare för samtliga parter att faktiskt landa rätt. Jag längtar verkligen till att vi kan komma ut och lansera den, det ska bli oerhört kul!

Att hitta ”rätt” person är en sak, att faktiskt också knyta ihop säcken hela vägen på ett smidigt sätt är något annat. Rekrytering och jobbsökande ser 2013 inte ut som det gjorde 2003 eller 1993, även om vissa tycks tro det. Idag handlar det om så mycket mer! Jag kommer att se till att vi på Next u kommer att fortsätta jobba med helheten och utveckla vårt erbjudande. Det handlar trots allt om så mycket mer än än ”bara hitta rätt kompetens”, vad det nu är. Människan är långt mycket mer mångfacetterad än så, låt oss alla förstå det.

 

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • • • •
 

Att göra avtryck i livet!

On 18 april, 2013, in Personlig utveckling, by stefan
3

För en stund sen blev jag uppringd av en kille som heter Niklas. Han var den första säljaren jag någonsin anställde till det bolag jag startade. Niklas var 23 år när jag anställde honom. En något uppstudsig pojkspoling med begynnande skägg, snabb käft och en fantastisk talang för att spela gitarr. Han tackade bland annat nej till Anders Bagge när han behövde hitta en bra gitarrist för div kända artister. Nicke var en talang med ett gigantiskt hjärta som älskade att sälja. En sån där kille som man inte kan låta bli att älska! Ikväll stod han här utanför och bad mig komma ut för att kolla hans bil, hans drömbil som han alltid pratat om att köpa. Nu stod han där med sin Porsche turbo, det lös i ögonen på honom, stoltheten gick inte att miste på. Det var helt fantastiskt att se! Han var idag en framgångsrik säljare där han jobbar, beviset behövde jag inte be honom, det började på P och slutade på orsche…

För 2 veckor sen blev jag bjuden på middag av den första tjejen jag anställde till samma bolag. En fantastisk tjej som idag har ett kanonjobb som researcher på ett välrenommerat rekryteringsföretag som jobbar med Executive search. Hon och jag satt en hel kväll och bara pratade om livet, historien och framtiden. Bland annat så pratade vi om att hela gänget på det gamla bolaget hade haft en reunion där vi hade varit på vårt nya kontor och fikat. Vi var 9 personer som satt och åt bullar och pratade minnen. Det var häftigt att sitta där med allesammans, trots att vi idag inte jobbade ihop. På nåt märkligt sätt kände jag mig ändå lite ansvarig över deras respektive yrkesframgångar.

Den enda gemensamma nämnaren mellan alla dessa människor är att jag har anställt dem och vi har tillsammans skapat ett företag. Tyvärr har jag aldrig varit lika framgångsrik att skapa harmoni mellan mig, mina delägare och styrelsemedlemmar. Vi har haft olika mål, det har alltid funnits någon dold agenda under ytan. Min absolut största svaghet är min naivitet, att jag ständigt litat på att andra människor går igång på samma saker som jag gör. Jag har alltid trott att alla människor går att förändra, att man med ren inspiration, med ren energi och en positiv attityd kan förändra en människa. Tyvärr har jag bittert fått erfara att så inte är fallet. Jag har genom åren blivit stämd ett antal gånger, jag har blivit lurad på mycket pengar och jag har bittert fått erfara hur det är när bolaget jag grundet glidit ur mina händer. Jag förstod aldrig grejen med styrelsearbete, med ägarpositioner eller hur man med taktisk list ser till att skaffa sig makt. Jag önskar att jag hade gjort det! Det hade sparat mig många sömnlösa nätter, grått hår och framförallt hade jag sluppit behöva få såna svackor jag har fått de senaste åren.

En människas liv är en anmärkningsvärd resa, det är toppar och dalar. Min resa kan so far, vara lite stökigare än genomsnittet. Skälet är att jag ofta gått på min magkänsla, att jag litat på människor och att jag alltid räknat med att saker och ting löser sig. Visst gör det, men gissa om det tar mycket energi.

Därför är det så viktigt för mig att känna kärleken från mina fd kollegor. Att trots alla mina misslyckanden känna att de fortfarande tycker om mig, att de fortfarande ringer och vill hälsa på. En tjej sa på vår senaste lunch att hon ”aldrig kommer att få uppleva samma kärlek till ett jobb igen”, det rörde mig nåt enormt. Att jag trots allt har varit med och skapat ett företag där personalen brinner för det som de jobbar med! Att jag inte lyckats hitta ett bra samarbete med mina delägare torde vara uppenbart. Idag när jag äger bolaget till 100% slipper jag känna ansvaret mot någon delägare. Jag tror nog att jag är en bättre entreprenör, en bättre chef än en bra partner. Min vilja har alltid varit för stark, den här viljan att göra saker på mitt sätt har alltid funnits där. Nu får jag göra på mitt sätt, nu behöver jag inte rådfråga någon. Det mest underbara med det är att jag inser att jag inte klara mig en dag utan mina fantastiska kollegor. För utan dem skulle jag inte överleva en dag. Jag har idag förmånen att jobba med oerhört duktiga kollegor, de är verkligen mina ankare! De var också med på den tiden då jag drev det andra bolaget.

Eftersom hela den här bloggen började med att Niklas ringde mig och stod utanför min lya och ville visa sin bil, så måste jag avsluta med nån poäng. Min poäng är nog att jag är duktig på att få människor i min omgivning att trivas, att känna att de utvecklas och att de växer som människor. Det tar jag med mig och blir stolt över, det värmer mitt hjärta. Att jag inte är speciellt bra som partner väljer att låta bli att tänka på. Livet är för kort att grunna över saker som får oss nedstämda, jag väljer glädjen istället.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • • •
 

Några tips för dig som söker jobb

On 28 februari, 2013, in Jobbsökande, Personlig utveckling, by stefan
8

För lite mer än 10 år sen hade jag förmånen att få mitt första chefsjobb. Vad det skulle innebära hade jag egentligen ingen aning om, bara att det skulle förändra mitt liv på många sätt. Dessa år i ledande position har bland annat lärt mig en hel del om människor, om ledarskap och vad det innebär att anställa personal. För mig är rekrytering är en av roligaste delarna som kommer med chefsskapet. Det är en förmån att träffa människor, se dem i ögonen och få ställa en massa frågor. Det är häftigt med människor, alla har sin resa, sin historia. Ingen är den andra lik, vi är alla unika på vårt sätt. Jag är dock inte utbildad personalvetare, även om jag har läst en hel del psykologi kan jag inte ge mig själv det epitetet. Däremot har jag lyxen att jobba med duktiga människor som har den bakgrunden, som har kompetensen som jag själv saknar.

Den sista tiden har jag dock tillbringat med att läsa en hel del CV samt personliga brev och det är slående vilken stor diskrepens det är mellan olika personers ansträngning. En del verkar ha gått igenom varje rad, vänt och vridit på varje ord medan andra verkar ha slängt ihop nåt på halvvolley. För mig som alltid har sett engagemang och inställning som stora tillgångar, blir språket, designen och utformningen ett tecken på just engagemang och inställning. Trots allt så är CV samt det personliga brevet fortfarande gängse norm, vare sig vi vill eller inte. CV är dessutom något man endast behöver göra ordentligt en gång, efter det krävs bara löpande uppdateringar. Det personliga brevet är dock ett levande dokument, så länge vi lever kommer vi utvecklas och därmed också vår personlighet. Hur ska man göra då, finns det några bra tips?

Jag ska här ge några ganska basala tips, men som jag ändå känner att jag måste dela ut. Det är egentligen inget märkvärdigt, men ändå verkar så oerhört många missa dem, tyvärr!

Det personliga brevet

  • Adressera företaget du söker till
  • Motivera varför du söker just det jobbet
  • Vad kan du bidra med
  • Varför ska rekryteringsföretaget/företaget välja att träffa just dig
  • Använd ett snyggt typsnitt och rättstavningsprogram

CV

  • Börja med det senaste jobbet
  • Skriv gärna vilka resultat du nått och vad du lärde dig
  • Gå max 10 år tillbaka i tiden
  • Beskriv lite kort dina specifika kompetenser
  • Stava rätt
  • Layouta det snyggt

När det visas kockprogram på TV ser man att de ofta är noga med att lägga upp maten snyggt på tallriken. Det finns en enkel anledning till det – våra ögon är det första som bedömer något. Det funkar likadant med ett CV eller ett personligt brev. Gör man det snyggt och stavar rätt så blir det mer attraktivt. Men inte bara det, utan det säger även en del om dig och din person. Att du arbetar genom saker, att du anstränger dig och vill nåt och inte bara hafsar ihop det. De flesta arbetsgivare vill gärna anställa någon som verkligen vill ha det jobbet och som är beredd att anstränga sig lite mer. Att anställa någon är en av de största riskerna man som företagare tar. Att göra en felrekrytering är dyrt, tar energi och kan i vissa fall vara affärskritiskt.

Jag har full förståelse för att många har tröttnat ur. Att man har skickat in sitt CV till så många och inget har hänt. Men trust me, det blir inte bättre av att fortsätta i samma spår. Det enda sättet att skapa förändring är att sluta göra något för att börja göra något annat. Först då ser man en verklig förändring.

Detta är givetvis inget facit, men för mig som har träffat över 1000 personer som rekryterar tycker jag mig se vissa likheter oavsett vilket typ av personal man ska anställa. Vissa saker är gemensamma, oavsett kön, ålder, bakgrund eller nationalitet.

Inställning och engagemang är viktigt, glöm inte det!

 

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • •
 

Videopresentationer inom rekrytering – funkar det eller är det bara nåt som är lite trendigt just nu?

On 24 januari, 2013, in Rekrytering videopresentationer, by stefan
1

Den senaste tiden har jag i diverse olika sammanhang läst om, samt diskuterat med människor som haft åsikter om huruvida videopresentationer inom rekrytering och bemanning hjälper. Åsikterna går isär och jag har hört allt ifrån diskriminering och utseendefixering till att det verkligen är bra och hjälper till att fatta annorlunda beslut.

Den 1.a februari 2008 startade jag sveriges första företag som jobbade med videopresentationer inom rekrytering och bemanning. Vi lanserade detta, vilket minst sagt visade sig vara tufft och jag själv stångade mig blodig för att övertyga kunder om att detta var förträffligt. Då var inte 3G lika snabbt, vi hade inte samma tillgång till trådlöst internet och tekniken blev i många fall en fiende. Idag 5 år senare stöder internet streamingtekniken, video är ett accepterat media och mognaden har kommit en bit på vägen.

Vad var då skälet till att jag valde videopresentationer? För mig var det ganska enkelt, jag hade läst så ofantliga många CV och trodde att jag hittat den ultimata kandidaten för tjänsten. Detta ända till att vi fysiskt träffades och inom loppet av några minuter ändrades min bild av personen. Ett CV är och kommer alltid förbli ett papper med skrivna ord! Ett CV bygger på historien och säger egentligen ingenting om framtiden. Ett CV är heller inte möjligt att validera, i själva verket kan en kompis, en coach eller någon annan utomstående ha skrivit det eller åtminstone hjälpt till att hyfsa till det. Utifrån detta tyckte jag att man borde kunna hitta något annat instrument än bara ett CV. Detta i kombination med att jag under alla mina år i ledande befattningar, konstaterat att de personliga egenskaperna många gånger försvann till förmån för erfarenhet och utbildning.

Svaret blev då videopresentationer. En möjlighet att kunna lägga större fokus på människans personlighet, på energin, blicken, attityden, energin osv. Helt enkelt göra ett pappersark till en människa, egentligen inte svårare än så. Detta var min tanke, enkelt, smidigt och ärligt. Men oj vad jag bedrog mig, hade jag kunnat förutspå resan, hade jag nog inte valt samma spår. Sagt och gjort, 2008 stod jag redo att erövra världen med min idé! Tänk vad livet är härligt, man har ingen aning hur oförutsägbart det är, vilken resa vi har framför oss. Idag 5 år senare har jag hunnit sluta mitt uppdrag som VD för det gamla bolaget och startat nytt bolag (Next u) sen den 1.a augusti. Resan har varit lång, men passionen har alltid funnits där.

Hursomhelst, idag sitter jag med svaret på det jag trodde redan 2007, det är skitbra! Våra kunder älskar det och det är oerhört många kandidater som kanske inte haft det bästa CV.et men som fått jobb tack vare videopresentationen. Det har varit unga, gamla, invandrare, svenskar, tjejer och killar, det har funnits en gemensam nämnare – de är alla människor som vi har ansett passat för den specifika tjänsten! Det är rätt häftigt att träffa kunden efteråt och höra dem kommentera, ”det här trodde jag inte. Från början såg vår profil inte alls ut såhär, men den här personen gick rakt genom rutan och nu har det visat sig att Hen var en kanonrekrytering”. Till detta hör att vi har haft så många personer som nästan givit upp jobbsökandet då de blivit nobbade att komma på intervju så många gånger. Givetvis kan vi inte trolla, men vi kan iallafall försöka få våra kunder att faktiskt se utanför den berömda ”boxen”. Redan där har vi vunnit en del av slaget.

Själv är jag förvånad att inte fler valt att se detta som ett fantastiskt hjälpmedel. Videopresentationer handlar trots allt om människor som ska få jobba ihop med andra människor. Det handlar om gruppdynamik, att hitta och matcha olikheter och att kunna se den större bilden. De bästa grupperna består oftast av olika människor, som alla bidrar med sina tankesätt. På så vis skapar vi utveckling och kreativitet som är hållbar över tid. Videopresentationer inom rekrytering kommer i min värld att bli standard, frågan är bara när? Tror inte 2013 är året, men inom sinom tid lär fler haka på. Detta kommer att hjälpa fler människor som i lång tid stått utanför arbetsmarknaden att öka sina chanser att få ett jobb. Glöm inte en sak – energi föder energi!

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • • • •
 

Våga tänk nytt!

On 12 december, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
2

Igår hade jag ett möte med en mycket intressant person. Vi satt och diskuterade tiden vi lever i nu. Vi konstaterade båda två att vi befinner oss i en tid där gamla sanningar förmodligen kommer kullkastas. Vi befinner oss i en tid där vi konstant matas med information om ett Europa i kris, en arbetsmarknad i förändring, löpande varsel och en industri som successivt flyttar utanför landets gränser. Samtidigt som vår arbetslöshet ökar så anser många företag att de har svårt att hitta rätt kompetens. För mig är allt detta tecken på att vi håller på att rita om kartan, ingen vet riktigt hur det kommer att bli, men vi är många som ser att gamla sanningar börjar utmanas.

Vi är förmodligen inne i en av de största förändringsfaserna på decennier, ingen kan dock med säkerhet säga vart vi är på väg. Det är ganska lätt att börja inta en passiv hållning till allt detta. Som företag vill man inte göra allt för stora utsvävningar, det är säkrare att skära i kostnader, försöka konsolidera sin business och avvakta för att se åt vilket håll vindarna blåser. För mig som mer eller mindre dagligen träffar företag och diskuterar frågor rörande rekrytering och bemanning, märker jag en osäkerhet om hur man vill göra. Som företag vill man gärna ha garanti för att varje person man rekryterar in är en bra investering, samtidigt är det många bolag som inte är beredda att tumma på sina krav. Kompetens, erfarenhet, utbildning och branscherfarenhet är ofta vägledande för många, då är man på fast mark så att säga. Är det verkligen säkert att den som har mångårig erfarenhet av något också är den som är bäst lämpad för tjänsten?

 

För några år sen lyssnade jag på ett seminarium med Kjell Enhager. Under det seminariet sa han bl a en sak som etsade sig fast i mitt huvud, ”du måste sluta med något, för att börja med något”, det är något jag själv burit med mig sedan dess. För att nå andra resultat krävs det andra åtgärder, vilket innebär att vi måste fatta nya beslut. Vi har alla nån gång hört ”Think outside the box”, men vad innebär det egentligen? För mig handlar detta väldigt mycket om mod, att våga fatta andra beslut, att våga ta vissa risker och faktiskt göra något jag tidigare inte testat. Visst är det läskigt, men samtidigt är det många gånger just det som gör att vi lär oss något. Att våga kasta oss ut i det okända, att bryta mönstret och se vad som händer.

Om vi går in i en ny ekonomi som vi tidigare inte har sett, då kommer det också att krävas andra tankesätt. Kreativitet är något som garanterat kommer att krävas i större utsträckning. Vi kommer också att behöva andra förhållningssätt och våga oss på att utmana gamla sanningar. I det Sverige som idag finns, kommer vi aldrig kunna mäta oss med Kina, Indien eller Baltikum avseende priser på produktion och tillverkning. Däremot kommer vi att behöva bli mer innovativa och skapa sådant vi inte idag ens vet vad det är. Detta kommer i sin tur att ställa krav på en ny skola där vi tillåter oliktänkande, främjar kreativitet och låter varje individ utvecklas i sin takt.

Detta är en process som kommer att ta lång tid, samtidigt är det också nödvändigt om vi vill fortsätta behålla det samhälle vi idag med relativt snabb takt håller på att urholka. Gamla sanningar och tankar är inte det som kommer att föra oss framåt. När jag är ute och träffar beslutsfattare på företag, försöker jag få dem att börja utmana sina invanda tankemönster. Tänk om den där tjejen/killen som jobbade som reseledare visar sig vara den bästa på att bemöta kunder eller visar sig vara en hejare på projektedning. Kanske är det äntligen dags att börja fokusera på vad folk faktiskt VILL göra och mindre på VAD de tidigare har gjort. I en föränderlig värld behöver vi inse att fler och fler kommer att hoppa mellan yrken och branscher. Vi kommer alla att behöva bli bättre på att fånga vad respektive person vill göra, vad som driver dem och vad de blir engagerade av. De personliga egenskaperna kommer att spela en större roll och det måste vi bli bättre på att fånga upp.

Snart är det 2013, ett nytt år med nya mål, tankar, utmaningar och händelser. Jag hoppas verkligen att vi alla vågar oss på att börja utmana oss själva lite mer. Ensam är aldrig stark – det är vi tillsammans som förändrar!!

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • •
 
« Previous Entries Next Entries »