Efter att jag har gett mig in i den sociala mediavärlden har jag fått en del spännande insikter. jag har länge undrat hur det fungerar, vad som händer, vilka regler som gäller, vilka som är tongivande etc. En av många insikter är att det finns en hel del som framstår som megafoner! När man var yngre och satt på skolbänken fanns det alltid några som man blev irriterad på. Det var ofta dem som alltid skulle kommentera det som läraren sa, många gånger hade de ingenting att säga däremot älskade de att höra sin egen stämma. Efter att ha givit mig in i det sociala samspelet på webben har jag märkt att dessa personer nu har hittat ett nytt forum att verka i. Att vara med och förändra, att påverka och att kunna hitta nya forum har alltid legat i människans natur. Att ständigt ligga i framkant med det senaste är få förunnat då det kräver en konstant nyfikenhet och ett genuint intresse. Sånt gör mig imponerad samtidigt som vissa ibland saknar en viss ”bollkänsla”. Att följa Twitter är ganska intressant, där kan man verkligen finna megafonerna. Man kan följa dem ganska enkelt, de twittrar var tionde minut och länkar precis allt de ser.

Jag kanske är gammalmodig men nånstans brukar jag försöka sålla ut värdet i det som skickas ut. Visst ibland drar man iväg något helt oväsentligt men det händer även att man lyckas tänka till och leverera något bra mellan varven. Megafonerna som jag har döpt dem till, har passerat gränsen för att sålla det som skickas, det handlar endast om kvantitet. De vill höras, synas och gör ständigt omvärlden påmind om sin existens. Det mest intressanta fenomenet är att dessa personer också verkar sätta spelreglerna för hur dessa nya medier skall användas. Dock måste jag till deras försvar säga att det kommer en hel del matnyttigt samt en del intressant information. Som sagt, vissa ville höras på lektionerna oavsett vad man pratade om, nu har de gått ur skolan och hittat nya kanaler att göra sig påminda på:) Har länge undrat vad som hände med de personerna, nu behöver jag inte undra längre….

Efter en lunch med Johan Ronnestam idag insåg jag hur oerhört mycket spännande som finns inom den digitala världen. Samtidigt blev jag varse om min egen okunskap om nätet och hur fantastiskt mycket det finns att lära! För mig är bloggvärlden någonting helt nytt, jag har vare sig bloggat själv eller läst bloggar tidigare. Skälet till att jag har dragit igång denna bloggen är min brinnande passion för det jag jobbar med och iNEED, bolaget som jag har startat. Ytterst handlar det om att jag upplever rekryteringsvärlden som en ganska konservativ värld. Det finns väldigt många regler om vad som är rätt och riktigt. Som tur är lever vi i en tid där vi som människor inte behöver acceptera att allting som länge har sett ut på ett visst sätt måste se likadant ut framgent.

Med sociala mediers intåg har sättet vi människor kommunicerar på förändrats väldigt snabbt! Vi lyfter inte luren och ringer varann på samma sätt, sms har blivit allmän standard och vi skickar ett mess på Facebook i syfte att stämma av något. Vi kommunicerar mer med fler men kommunikationen sker på andra sätt. Rekryteringsvärlden är lite grann som bilvärlden, man försöker med näbbar och klor hänga kvar vid sina stabila och trygga sätt. I helgbilagan ser man fortfarande bilannonser där man bjuder på korv och läsk till barnen och det finns ett gäng platsannonser där företagen försöker framstå som jättespännande. Det kommer att förändras, tro mig!

Att sparka igång ett bolag på denna arenan var nog det roligaste jag har gjort! Det finns 1000 nya spännnade grejer att utveckla men det viktigaste att hålla i åtanke är – vad är syftet? De tekniska verktygen ska ligga till grund för att stödja de processer som vi har. Det handlar dagligen om att lägga örat mot asfalten och lyssna av, man måste hela tiden fråga sig om vi gör rätt. So far har vi på iNEED lyckats ligga i framkant med våra metoder, men den dagen vi slutar ifrågasätta oss själva, då tappar vi mark direkt.

Tack Johan för den läxan idag! Nu är det bara att läsa igenom din bok med x antal hundra sidor för att fortsätta skolarbetet:-) Vill man så kan man, inställningen är det som gör skillnad!