Äntligen har Next u gått live!

On 25 september, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
3

Som jag har längtat efter den här dagen! Idag gick vi äntligen live med hemsidan. Jag hade nog glömt hur oerhört mycket jobb, hur mycket bollande det är och vad som ligger bakom en hemsida. Att ösa på med information är enkelt, det svåra är att hålla det stramt och endast försöka leverera det som absolut nödvändigast behöver ligga där. För mig som är en vän av ord, är det extra jobbigt. Jag hade velat skriva ner hur mycket som helst, men byrån (Today) fick hålla mig i strama tyglar. Utan dem hade detta aldrig blivit vad det blivit. Är fruktansvärt imponerad över hur de jobbar, vilken omtanke de har lagt bakom varje sida, hur de har granskat texter och ständigt sågat det mesta jag har gjort! Om man inte har något självinsikt alt inte gillar att ta kritik, då ska man inte använda sig av dem. Om man däremot vill göra något man aldrig själv kunnat skapa, om man inser att det finns en anledning till att de har valt att jobba med design och man själv med något annat, då kan jag inte tänka mig att det finns så många vassare byråer i stan!

 

Eftersom Next u sedan dag 1 har valt att jobba med videobaserade tjänster inom bemanning och rekrytering, har vi även gjort egna filmer. Vi jobbar med videopresentationer av kandidater samt filmade annonser, vilket jag tror är framtiden. Att göra jobbsökandet lite mer levande tror jag definitivt är något som ligger rätt i tiden. När våra mobiler dessutom börjar kunna hantera mer information blir mobilen vår nya laptop. Vi gör även företagspresentationerna på film, bifogar här vår egen film som beskriver det vi gör. Tyck gärna till eller maila mig på stefan.liden@nextu.se om ni vill veta mer. Kommer inom kort att berätta lite mer om hur vår uppstart har gått.

 

 

Vi hörs!

 

 

Tagged with: • • • • • • •
 

2012 – Dags att börja tala med bönder på bönders språk!

On 4 april, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
2

”Tala med bönder – på bönders språk” Det kan vara det mest grundläggande steget i all form av kommunikation. Året är 2012, överallt diskuteras arbetslöshet, tufft att komma in på arbetsmarknaden, regleringar osv. Samtidigt befinner sig företagen i en problematik med att hitta rätt kompetens, dvs rätt personer. Detta är också det som politiker just nu väljer att kalla ”matchning” eller som det oftast heter ”missmatchning”.  Idag, 3 april när jag kikade på Arbetsförmedlingen fanns exakt 65 470 lediga jobb. Samtidigt finns det ca 450 000 personer utanför arbetsmarknaden. Nånstans här finns i min värld, ett problem!

Varför öppnade jag  då med ”tala  med bönder…”? Skälet till den öppningen är att företagen som tillhandahåller alla dessa 65 470 lediga  jobb uppenbarligen inte lyckas nå fram med sin kommunikation. De lyckas inte tala med ”bönderna” på ett språk som de förstår. De hittar inte vägarna fram i bruset helt enkelt. Jag pratar dagligen med företag om attraktion, om att göra sig själv till moderna arbetsgivare dit människor faktiskt söker sig. Det handlar om massa olika åtgärder, alltifrån att skapa sig ett intressant varumärke till att faktiskt se till att ha bra produkter/tjänster att erbjuda marknaden. Det handlar också om det första mötet med potentiella kandidater. Själva platsannonsen är för väldigt många den första kontakten man får med bolaget.

Enligt Svt förmedlas idag drygt 95 % av jobben via nätet. 95 % är en väldigt hög siffra. Om man skärskådar detta beteende lite mer och kikar på hur det faktiskt ser ut, ser processen ut enligt följande. Man hittar oftast jobbet via en jobbportal alt via en kompis/nätverk som tipsar om något jobb som ligger ute. Man klickar på den annonsen och börjar läsa. I de flesta fall är det en klassisk trespaltare, dvs   1) Det här är vi (företag X)   2) Det här är tjänsten   3) Det här är du och dina kvalifikationer. Om allt detta känns rätt så trycker du på knappen ”Ansök Här” och möts i de flesta fall av budskapet ”Är du registrerad i vår databas”? Här börjar problematiken för de allra flesta!

Man ställer sig själv frågan – Är detta tillräckligt intressant för att jag ska ansöka? Om svaret är Ja, fyller man i all information för att till slut se att de ändå vill att man ska bifoga sin cv. Ok, tänker de allra flesta, varför fylla i all information om jag ändå har allt i min cv? Man gör detta en gång, kanske två gånger men efter ett antal gånger så orkar man inte längre. Framförallt inte då man i bästa fall får ett autosvar som säger ”tack för din ansökan” och sen inte hör något mer. I det läget försöker man hitta alternativa vägar istället, vägar som gör att man slipper lägga 1 timme för att söka varje enskilt jobb. Till saken hör att annonserna har sett ut på samma sätt sen 80-talet, enda skillnaden var att de var placerade i tidningen. Dessutom är ofta kriterierna i annonserna satta utifrån att personerna redan ska kunna det mesta när de börjar.

Nu kommer en ny generation ut på arbetsmarknaden. En generation som praktiskt taget vuxit upp med en laptop och mobil i handen. Man är snabb att manövrera och tålamodet är i många fall väldigt kort. Det som tar tid sållas bort och man ställer andra frågor till potentiella arbetsgivare. Frågor som ”vad kan ni erbjuda mig”, ”varför ska jag jobba här” osv. Det här blir många gånger en chock för arbetgsgivaren. Man tycker också att platsannonserna är tråkiga och man scrollar gärna förbi ingressen. Den här generationen har koll på Youtube och använder sin mobil till att filma med och delar gärna klippen via sociala medier. De är uppväxta med rörlig ljud och bild och förväntar sig att företag levererar något mer. För oss på iNEED som har jobbat med videopresentationer och filmade platsannonser sedan 2008, känns allt detta naturligt. Man vill gärna se, bedöma och ”känna in” jobbet och företaget. En film säger så mycket mer och skapar ett helt annat engagemang från den arbetssökande. Helt plötsligt blir det möjligt att se sig själv i en miljö där man får utvecklas ihop med andra.

För mig är det faktiskt en gåta att fler företag inte valt att jobba på detta viset? Jag blir lika konfunderad varje gång när jag får svaret, ”detta är nog inget för oss”. I min värld väljer man helt enkelt att inte tala med bönderna på deras språk. Till saken hör att denna generation givetvis har föräldrar som idag också hänger på Facebook. De har också blivit duktiga på att lära sig dela klipp, använda sin smartphone till annat än att bara ringa med. Helt plötsligt har vi fler generationer som lärt sig använda sig av nya medier och som också tycker att det är kul att saker och ting faktiskt förändras. Vi är precis mitt uppe i ett skifte där mycket håller på att ändras. Tekniken har blivit mer tillgänglig tack vare bättre verktyg och lägre priser. Nu handlar det om att skapa värde och leverera nytta genom tekniken. Jag tror helt enkelt att vi måste börja tänka i nya banor för att börja hitta lösningar på den matchningsproblematik som de facto finns.

För att åtminstone hitta vägar att delvis förbättra matchningen krävs annorlunda metoder. Att synliggöra bolagen med film ner på avdelningsnivå gör faktiskt varumärket mer levande. Bakom företaget likväl som bakom cv.et finns faktiskt människor. Låt oss lyfta fram dem i ett annat ljus för att på det viset skapa känslor som faktiskt berör oss. Sånt som berör, tenderar ofta till att skapa engagemang som faktiskt kan vara bron mellan företaget och kandidaten. Våga lyssna, våga acceptera och framförallt våga agera!

 

Tagged with: • • • • • • •
 

Arbetsmarknaden – Den sista Sovjetstaten!

On 21 februari, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
10

Imorse träffade jag en tjej som sökte jobb. Vi satt och pratade om arbetsmarknaden och hur den ser ut. Vi konstaterade att den tyvärr i alltför stor utsträckning är byggd utifrån arbetsgivaren. Arbetstagaren har egentligen inget val, vill man ha ett jobb är det bara se till att kavla upp ärmarna. CV-databaserna och dess utformning har skapat gigantiska trösklar som ser till att göra det än besvärligare för den som vill ut på arbetsmarknaden. Att söka mer än 2-3 jobb under en förmiddag kräver effektivitet. Jag fick också lära mig att man lätt scrollar förbi den inledande företagspresentationen i en platsannons för att direkt läsa om man matchar profilen eller inte. Detta är visserligen ingen ny information för mig, har genomfört undersökningar på ämnet och lyssnar mer eller mindre av potentiella kandidater dagligen för att skapa mig en känsla hur det ligger till.

Vi går mot ett samhälle där tålamodet blir allt mindre, där man räknar antalet klick och konstant försöker hitta genvägar att göra saker snabbare. Människor vill göra fler saker på kortare tid och företagen försöker konstant att tillgodose detta i form av olika lösningar. Dock handlar det om att inte tumma på kvalitén, att aldrig låta stressen och hetsen blir överordnad. Detta är en utmaning som vi ständigt ställs inför, att kontinuerligt utveckla oss samtidigt som vi ska tillgodose vår intressent. Redan på den tiden när jag läste marknadsföring pratade man om VOC (Voice Of the Customer), ett begrepp jag sällan ser idag. Kan inte minnas när jag senaste läste om det, trots allt handlar det om att veta ”vem som är vår intressent”. I den branschen jag representerar, verkar de flesta utgå från kunden, dvs företaget som betalar fakturan.

För mig är kandidaten vår intressent på nätet. Vår hemsida ska kommunicera med den som söker jobbet! När man som arbetssökande kommer in på den ska man snabbt kunna kolla jobben, det ska vara lätt att söka och dessutom ska det vara nytt och levande. Vi har frågat hundratals personer om vad de är nyfikna på innan de ska på en intervju. Svaren är nästan entydiga; Vem är den potentielle chefen, hur ser arbetsplatsen ut och vilken stil har de blivande kollegorna. Man vill helt enkelt få en liten ögonblicksbild från arbetsplatsen. Det är inte rocket science vi håller på med, det handlar om att tillgodose ett behov (VOC). Det bästa med det, är att arbetsgivaren i de flesta fall också vill visa upp sig, det finns så många förutfattade meningar om varje varumärke. Bakom varje varumärke finns det människor, dessa är av högsta intresse för någon vill bli en del av dem. Sen vi startade med filmade platsannonser har vi sett ett helt annat engagemang från arbetssökande. Vi får mail där man motiverar varför man vill ha ett specifikt jobb, varför man vill bli en del av just det teamet. Det engagemanget ger mig en glädje, det är värt hur mycket som helst. Det visar att intresset, viljan och kämpaglöden finns, det handlar bara om att vi måste se till att göra det lite mer attraktivt och roligt.

När Björn Rosengren myntade att Norge var ”den sista Sovjetstaten” fick han mycket kritik. Jag hävdar att rekryterings – och bemanningsbranschen är bland de sämst utvecklade branscherna som finns idag. Det är inte mycket som har hänt sedan slutet av 80-talet, ändå går många av dessa företag fantastiskt bra. För mig säger det egentligen inte speciellt mycket om de företagen, det säger mer om att branschen har satt en standard som alla har att förhålla sig till, oavsett vad man tycker.

De som känner mig, vet att jag är en riktig åsiktsmaskin. På twitter kan jag många gånger inte hålla tyst, men så länge jag kan stå för en åsikt har jag inga problem att sätta den på pränt. I fallet iNEED har jag dessutom lyxen att inte bara behöva tycka något, här kan jag faktiskt vara med och förändra. Eftersom jag råkade födas med en oerhört envishet och en tävlingsinstinkt som gränsar till manisk, har jag möjligheten att driva på en förändring. Det är en utmaning som jag älskar, att få vara med och skapa den. Ibland blir det givetvis fel, men då får man helt enkelt göra om igen. För oss handlar det om att tillgodose kandidaten och faktiskt se till att de hamnar på rätt arbetsplats. Då har vi även tillgodosett företaget som faktiskt vill anställa de som vill jobba där mest. För mig är det win – win på riktigt! Vår metodik med enkelheten, videopresentationerna och de filmade platsannonserna, skapar en snabbare och mer träffsäker process. Det är egentligen ingen större skillnad från en dejtingsida, vi ska matcha ihop 2 parter. De flesta skriver om matchning, vi skriver inte om det – vi gör det!

Tagged with: • • • • • • •
 

Finns det någon som tänker på den som söker jobbet??

On 26 oktober, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
5

Ända sedan starten av iNEED har jag haft en sak för ögonen, sätt den arbetssökande i fokus! I grund och botten handlar det om att ställa frågor: Hur söker du jobb? Vad är viktigt? Hur hittar du jobbet? Vad är viktigt när du söker det? Vilken information krävs för att du ska bli lockad? Det finns lika många frågor som det finns svar. Det enda problemet (eller som politikerna säger – utmaningen) är att inte bara fråga, utan att de facto göra något.

Idag ligger mellan 35 och 40 tusen jobb på arbetsförmedlingen. Jobb där företag behöver hitta rätt person som vill börja jobba där. Tyvärr slutar det många gånger med just det, jobbet ligger kvar och företagen hittar inte sin ”drömkollega”. Att någonting enkelt ska vara så krångligt, jag har aldrig riktigt förstått det, men har insett att det faktiskt är så. I min värld är det oerhört viktigt att kunna sin marknad, sin produkt och veta vad man håller på med. Därför bad jag en av säljarna att häromdagen agera arbetslös och tillbringa hela förmiddagen med att söka jobb. Efter 2½ timme kom hon in till mig och sa – Stefan, det är ju helt omöjligt. Man ska fylla i så mycket information, jag måste ha en massa olika användarnamn och  lösenord och varenda företag eller rekryteringsföretag har sin egen databas, jag ger upp!! Tyvärr är det så här det ser ut, trist men det är den bittra sanningen.

Varför är det då på detta viset (som Rumpnissarna ständigt frågade)? Svaret är att rekrytering – och bemanningsbranschen har skapat en struktur där den arbetssökande gör jobbet och de kan sortera ut sina kandidater. Låt kandidaten göra jobbet helt enkelt, eller som en person sa till mig igår – Orkar de inte gå igenom processen kanske de inte ska jobba här. För mig är det ett resonemang som inte är hållbart, det är tyvärr en inställning som dock delas av väldigt många som jobbar med rekrytering, både ute på företagen men även på rekryteringsföretagen. Då har man inte gjort sin hemläxa och sett hur fruktansvärt omständigt det är att söka jobb. Som det är idag, kan det vara bland det mest avtändande som finns, tyvärr.

Under min tid på GE Capital fick jag lära mig den gamla floskeln ”voice of the customer”. Den bär jag fortfarande med mig, dock är den utbytt till ”voice of the candidate”. För mig handlar det om vi ska se kandiaten som vår kund, vi ska använda hela vår hemsida till att sälja en sak – Jobbet! Det ska vara enkelt, användarvänligt, lite roligare och framförallt ska det kännas personligt. När man kliver in på en hemsida ska man känna sig träffad, det ska vara lockande och i vårt fall ska jobben kännas intressanta. Det handlar om att paketera en lösning utifrån sin intressent, i vårt fall kandidaten (den arbetssökande). Vi måste attrahera våra kandidater att bli sugna på ett visst jobb och sedan söka det. Vi ska helt enkelt sälja jobbet lite mer. Gör vi det kommer den arbetssökande bli engagerad och våra kunder kommer att få entusiastiska medarbetare som förhoppningsvis bidrar med ny passion in i bolaget.

Vi är på god väg att lyckas bli det bolaget i Sverige som faktiskt skiljer oss mot de andra. Det har tagit snart 4 år och vi har stångat oss blodiga, men nu börjar äntligen svenska företag förstå värdet av att tänka i nya banor. Vi kan inte använda samma metodik som vi gjorde 1990, jorden snurrar och vi med den. Vi valde dessutom att redan i början av 2008 att använda våra videopresentationer. Det var många som skrattade och kallade det en fluga, men idag levererar dem värde. Det handlar om att människor som kanske inte har det bästa cv.et, får en möjlighet att nå fram i bruset. Inställning, attityd och engagemang sitter i vår personlighet, det sitter inte i ett pappersdokument. Det handlar bara om hur vi kan lyfta upp det för att göra det möjligt för de människor som faktiskt vill jobba. Vi kan inte trolla, men vi kan se till att åtminstone öka sannolikheten för våra kunder att faktiskt anställa människor de faktiskt inte trodde att de skulle anställa.

Den största diskrimineringen som idag sker är defintivt på ålder, det är inte tu tal om det. Det är egentligen rätt tragiskt men samtidigt kan inte vi göra något, då det är vår kund som anställer. Men visst blir man många gånger bedrövad när fantastiskt duktiga människor tyvärr väljs bort av den enkla anledningen. Vi lever i en ganska krass, hård och tuff värld, där kraven på oss alla ökar. Vi är färre personer som ska bidra mer och då krävs att vi också öppnar våra ögon och börjar tänka i nya banor. Det finns många väldigt hungriga personer därute i skiftande ålder, nationalitet och bakgrund, som skulle göra det mesta för att komma in i ett bolag och visa framfötterna.

Häromdagen läste jag en artikel om att man tyckte svenska entreprenörer var för fega. Det var därför svenska företag inte lyckades växa sig riktigt stora. Det är en lätt sak att skriva, men den arbetslagstiftning som finns samt de fackförbund som fortfarande är med och styr, gör det väldigt svårt för ett företag att våga anställa. 6 månaders provanställning och sen tillsvidare anställning är en ganska kort tid. Om konjunkturen svänger så gäller det att vara beredd, det är också detta som ger bemanningsföretagen ett existensberättigande. Nu ska jag dock inte ge mig in och debattera detta, men faktum kvarstår att det ställer till det när företag väl tar beslutet att anställa. Det är en stor sak som kan kosta mycket pengar om det går fel, därför avvaktar man många gånger istället för att våga chansa. Det är en inställning jag har förståelse för efter att under lång tid träffat företag och diskuterat den här typen av frågor. Det handlar egentligen om rättigheter och skyldigheter.

Min point med denna artikeln är egentligen en sak – Lyssna på den arbetssökandes behov, gör det enklare att söka jobb och se till att det dessutom blir lite roligare. Detta är min mission och jag är fast besluten att vi på iNEED ska bli bäst på detta i Sverige. Lyckas vi tillgodose arbetssökanden kommer företagen att välja oss som partner och då pratar vi win – win – win i 3 steg, den arbetssökande – företaget – iNEED, en trippel med idel vinnare och ingen skulle bli gladare än jag om detta går att uppfylla.

Tagged with: • • • • • • •
 

2011 – året där sociala medier börjar leverera affärsnytta!

On 6 juli, 2011, in Mitt synsätt, Rekrytering, Sociala medier, by stefan
0

Efter samtal med ett hundratal jobbsökande personer måste jag tillstyrka att de har en poäng – det är svårt att söka jobb i Sverige! Till att börja med ska man ta sig genom ett hav av platsannonser på obegränsat antal jobbportaler. Bland alla dessa ska man sedan försöka hitta rätt bland alla fantastiska skönmålningar. Ord som ”dynamisk organisation”, ”högt i tak” och ”ledande bolag” florerar i mer eller mindre varje annons. Bakom dessa vackra ord ligger ett varumärke och enligt en färsk undersökning från Universum är det just varumärket som hamnar överst när man som arbetssökande ska ta ett beslut. I alltför många fall undanhålls dock varumärket till förmån för just ovanstående skönmålningar, vilket gör jobbsökandet än mer knivigt.

Till detta kan man sedan addera själva ansökningsförfarandet som i stort sett alltid börjar med frågan: Är du registrerad hos oss? Då är det bara att ansöka om användarnamn och lösenord innan man kan gå vidare och börja skapa sig en profil. Denna ligger sedan till grund för själva ansökan för det jobb som eventuellt skulle kunna förändra ditt liv. Problemet med profilen är att den gör det omöjligt för dig att sticka ut ur mängden, du hamnar i samma motorvägsfil som övriga arbetssökande. Kreativitet, personlighet och den potentiella möjlighet som finns att lyfta fram det unika med dig är tyvärr bortblåst, men som tur är får rekryteraren det iallafall lite enklare.

2011 är året där sociala medier verkligen börjar leverera affärsnytta. Som kanal att förmedla jobb  är det väldigt spännande. På iNEED har vi visserligen använt oss av Facebook och Linkedin sedan 2008, men idag börjar det verkligen få genomslagskraft. Twitter är den senaste kanalen som börjar få ordentligt fotfäste som kanal att nå ut med information. Via s k hashtags (#) kan människor spåra upp jobb som förmedlas via twitter. Man kan också anmäla sig som jobbsökande genom att tydligt använda sig av dessa taggar och tala om att man söker jobb. Som rekryterande bolag blir det då tydligt att den här personen är proaktiv och visar sitt intresse för nytt jobb. Det finns också en välvilja bland de flesta deltagare att aktivt hjälpa människor i olika riktningar.

Via de sociala medierna har man helt plötsligt hittat vägar runt de klassiska databaserna och de formella ansökningsvägarna, nu kan kreativiteten vakna till liv igen. Det sociala CV.et är något som står på gränsen till genomslag, detta lär förändra spelplanen en smula. Ett socialt CV innebär att sökspindlarna som finns på nätet samlar ihop all tillgänglig information och sammanställer en realtidsbild över ditt sociala liv. Allt som inte är skyddat finns till beskådan för de bolag som väljer att köpa in dessa tjänster från de som tillhandahåller dem. Hobbies, sociala tillställningar och andra privata situationer blir alltmer synliga vilket kan vara både till för – och nackdel. Det kan vara läge att börja lägga en extra tanke på hur du vill att din sociala profil ska synas, snart kanske även du söker jobb.

Tagged with: • • • • • • •
 
« Previous Entries Next Entries »