Att jobba i rekrytering – och bemanningsbranschen kan många gånger innebära extra stora utmaningar. Skälet är egentligen ganska enkelt – vi jobbar till 100 % med människor och varje person är unik. Med detta i åtanke är det inte alltid lätt att behaga varje människas önskemål och behov. Har man förståelse för detta och innehar en ödmjuk inställning inför det faktum att ingen är ofelbar, blir det dock lite lättare. Bakom varje uppdrag finns en kund, som till syven och sist fungerar som domare. Det är alltid kunden som bestämmer!

Vårt uppdrag är alltid att hitta rätt person för just det specifika uppdraget. Det innebär att vi inte enbart kan stirra oss blinda på kompetens, vi måste också väga in gruppsammansättning, personkemi, engagemang, inlärningsförmåga m m. Det är många gånger komplext att tussa ihop rätt person för just det uppdraget.

En stor utmaning som både branschen men även alla företag står inför, är att överhuvudtaget hitta personer. Trots en arbetslöshet på mellan 7-8 % upplever både företagen och vi själva att inflödet av kandidater ibland tryter. Framförallt inom vissa yrkesområden. Det jag många gånger kan blir lite konfunderad över är just detta. Därute står drygt 400 000 personer som saknar jobb och ändå har vi det ibland svårt att tillsätta vissa case.

När någon av de större tidningarna skriver artiklar om detta, brukar man många gånger se kommentarer av folk som känner sig åsidosatta, undanskuffade eller som helt enkelt börjar ge upp. Jag kan ibland bli upprörd över just detta faktum, det bör faktiskt finnas något att göra för de som faktiskt vill. Däremot kan jag också se att det finns en hel del som inte verkar vilja. Det händer rätt ofta att vi får in ansökningar som är så totalt tomma på engagemang att man nästan vill ringa och fråga varför. Det finns många som inte riktigt ser sitt eget ansvar i varför de inte får jobb. Det är alltid lättare att skylla på företaget eller varför inte rekryteringsföretaget.

Det finns mycket jobb därute, det finns även mycket folk därute, kan vi matcha detta på nåt vis tro? Vi står inför en hel del utmaningar samtidigt är det väl det som gör detta så spännande. Att jobba med människor för människor är för mig en ynnest. Att då och då kunna bidra till att folk hittar sitt drömjobb, är rent ut sagt skitkul! Vi jobbar konstant för att göra det enklare, roligare och synligare för varje person att hitta sitt jobb. Att filmade annonser har hjälpt råder ingen tvekan om! Videopresentationerna fyller också sitt syfte på ett utmärkt sätt. För oss handlar det egentligen alltid om att ifrågasätta oss själva om vi kan göra saker annorlunda och på ett bättre sätt. Varje dag måste vi utmana oss själva för att bli lite lite bättre, att sluta vilja bli bäst, är att sluta vara bra.

Under lunchen idag hade jag en väldigt intressant diskussion med en kompis. Vi kom in på ämnet sociala medier och varför man bör vara med på tåget. Jag berättade för honom att vi på iNEED har rekryterat 4 personer via Twitter bara den senaste månaden. Detta genom att bygga upp ett allt större nätverk av människor som har förtroende för det vi håller på med. Skälen till att finnas med på den sociala arenan är många, att välja utanförskap är att ge andra människor en fördel i alltför många aspekter.

En av våra gemensamma vänner blev nyligen av med sitt jobb och vände sig bland annat till mig för att få lite tips. Han har valt att stå utanför FB, Linkedin och alla andra sociala kanaler. Hans dilemma är inte bristen på kompetens, snarare bristen på sociala kontakter. Trots att han är socialt superbegåvad och en ambitiös och duktig kille, så är hans kontaktnät alltför begränsat. Detta ligger honom i fatet nu när han är på jakt efter ett nytt jobb. Dessutom kommer det sannolikt att ytterligare ligga honom till last när företagen kommer att göra en bakgrundskontroll på nätet och knappt hitta någon information om  honom.

Under de åren jag själv har varit aktiv i olika forum har jag lärt mig oerhört mycket. Det existerar regler och vett & etikett, precis som i riktiga livet, även om man till en start inte riktigt förstår ”språket”. Det är en viss chargong och det sociala spelet kan ibland verka oförståeligt. Jag vet inte hur många gånger jag har fått kommentarer från kompisar om hur ”ointresserade de är av att veta vad någon äter till middag”.  Varför skriver då vissa vad de äter till middag? Jo det känner ett behov att berätta det och därmed få dela med sig av sin vardag. Oavsett hur spännande eller ickespännande våra liv är, så finns ett behov av att dela med sig, att få bekräftelse och att få göra sin stämma hörd. Facebook är egentligen inget som skapar något, det tillgodoser bara ett grundläggande behov som nästan alla av oss har.

Twitter som kanal, tillfredsställer på ett mycket snabbare sätt detta behov genom att man konstant delar med sig av allt. Det handlar om att vara intressant, rolig, nyttig, informativ, känd eller något annat som gör en spännande. Om man konstant är tråkig och inte delar med sig väljer folk att avfölja en, vilket kan tolkas som att bli avvisad. Detta är något som ingen aktiv twittrare tycker om, oavsett om man erkänner det eller inte. Vad är då vitsen med att hålla på med allt detta? Kontakter, kontakter och återigen kontakter! Helt plötsligt kommer du att skapa dig själv ett nätverk som spänner över yrkeskategorier, åldersgrupper med geografisk spridning där allt är möjligt. Du kommer att upptäcka en hjälpsamhet av sällan skådat slag och att världen är en bra mycket bättre plats än du egentligen trodde. Kontaktnätet som byggs upp kommer att bana väg i riktningar du inte trodde, vilket i sig är väldigt spännande. Människor du inte trodde dig ha något gemensamt med kan visa sig vara fantastiska, spännande och jätteintressanta. Fördomarna kommer att ställas på ända och det om nåt är positivt.

Att förena det sociala samspelet kan också visa sig vara ditt karriärmässigt bästa trick. Att förena nytta med nöje, berika sitt liv och allt detta till priset av 0 kronor måste väl ändå vara för bra för att vara sant?! Svaret på den frågan är otvivelaktigt nej!

Har du inte förstått vitsen med sociala medier, är du helt ointresserad av andra människors matvanor eller nöjen, tycker du att andra människor är jobbiga för att de håller på med mobilen. Oavsett vad du tycker, sätt igång att delta i det sociala spelet. Det kommer att ge dig utbyte i någon form, oavsett karriär, vänskap eller något annat. Gör det nu, sitt inte och vänta!

 

När jag grundade iNEED i början av 2008 var jag rätt irriterad över hur omständligt det var att söka jobb. Jag var också fast besluten att hitta ett sätt att lyfta fram de personliga egenskaperna på ett bättre och mer rättvisande sätt. Videopresentationen var för mig svaret på hur jag skulle förenkla mötet mellan arbetstagare och företag, därmed var iNEED ett faktum. På arbetsmarknaden då såväl som nu, finns ett stort antal duktiga människor som inte lyckas få jobb. Orsakerna varierar givetvis, men några saker som är slående är att det sker en diskriminering, främst utifrån ålder men bakgrund och sexuell läggning spelar också en tydlig roll.

Häromdagen kom jag över en undersökning som heter ”Does Age Matter for Employability”  gjord av Ali M. Ahmed, Lina Andersson och Mats Hammarstedt. Det var väldigt intressant läsning, där de i undersökningen tagit fram två fiktiva arbetssökande, en 31-åring och en 46-åring. Båda hade svenska för – och efternamn (Anders och Karl), liknande bakgrund med en skillnad, 46-åringen hade en 15 årig karriär inom försvaret bakom sig. De sökte jobb (466 st) via arbetsförmedlingens hemsida och inriktade sig uteslutande på jobb inom restaurang eller som assisterande inom sälj. Yrkeskategorierna valdes ut som lämpliga då inget av jobben krävde någon större erfarenhet eller utbildning. Utkomsten av undersökningen var graverande, 31-åringen blev kallad till intervju 3 gånger mer än 46-åringen.

Carlsson och Roth som är två andra forskare vid samma universitet (Linnéuniversitetet i Växjö) har även gjort en större undersökning avseende namnets effekt på ansökningar, den finns publicerad här. Den påvisar att ett svenskt namn ger 50 % fler intervjuer än ett Arab/Muslimskt namn.

För oss på iNEED som dagligen jobbar med rekrytering/bemanning är inte detta några större nyheter, däremot är det bra att se det på pränt. För oss har videopresentationerna inneburit ett extra hjälpmedel när det gäller att få ut människor med olika ålder och nationalitet på arbetsmarknaden. Fördomar är något vi alla stöter på i olika sammanhang, tyvärr är inte det speciellt ovanligt. För oss handlar det dock om att minimera risken att dessa skall uppstå och videopresentationerna har många gånger visat sig fungera väldigt bra. En videofilm aktiverar fler sinnen vilket gör att vi skapar oss en annorlunda bild av personen, detta hjälper fler människor som kanske inte har den absolut mest attraktiva Cv.n ut på intervju.

I grunden tror jag inte att vi människor vill diskriminera utan det är nog mer av okunskap vi väljer de enklaste vägarna. Däremot är det himla trist att människor som antingen passerat en viss ålder eller som har ett visst namn har så mycket svårare att ta sig ut på arbetsmarknaden. För oss som valt att jobba professionellt med detta handlar det om att ständigt utveckla oss själva men även våra kunder. Alla företag vill anställa de bästa och mest lämpade människorna för sin organisation och i en föränderlig värld kommer företag som tänker mångfald att bli vinnare. Människor med olika bakgrund och ålder, ökar sannolikheten till en kreativ miljö. Detta är något som de flesta företag strävar efter för att kunna möta konkurrensen på en globaliserad marknad.

Tagged with:
 

iNEED i media!

On 28 april, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
0

Igår valde DN att skriva 2 artiklar om iNEED och vårt sätt att jobba med videopresentationer inom rekrytering/bemanning. Responsen som vi har fått via både kandidater och företag har varit fantastisk och det känns verkligen roligt att det uppmärksammas. Vi har under mer än 3 års tid aktivt jobbat med detta och kontinuerligt förfinat metodiken och våra kunder och kandidater har löpande haft synpunkter till förbättringar.

I början var många kunder skeptiska till metoden med idag känns det alltmer accepterat. Eftersom vi redan från första dagen valde att fokusera tydligare på de personliga egenskaperna blev videon ett bra verktyg. Sedan dess använder vi vår metodik till samtliga tjänster, oavsett befattning.

Jag länkar nedan till några av de artiklar som genom årens lopp har skrivits om oss.

http://www.dn.se/ekonomi/jobb/vagen-till-nytt-jobb-gar-genom-linsen

http://www.dn.se/ekonomi/jobb/det-blir-mer-personligt

http://handelsnytt.se/paulina-soker-jobbet-med-video

http://www.metro.se/metrojobb/se-den-du-ska-traffa-pa-jobbintervjun-fore/Objjjv!48068/

http://www.teknikfreak.se/Tekniknyheter/10820/Kunderna_bestammer_vem_som_far_jobb_pa_3_.aspx

http://www.resume.se/nyheter/2009/05/05/tre-later-kunder-rosta-fra/

http://dinkundservice.se/

14 mars 2011, våren står för dörren och första dagen på veckan har passerat revy. Kan inte undgå att drömma mig tillbaka till januari 2008 då jag startade iNEED. Som första rekryterings – och bemanningsföretag i Sverige började vi använda videopresentationer. När jag ringde företagen för att boka besök, var de väldigt skeptiska. Det absolut vanligaste argumentet till varför de inte ville träffas, var att de tyckte att detta skulle sätta fokus på utseendet. En del tyckte givetvis att detta var spännande, men alltför många såg en fara i att de inte skulle fatta rätt beslut i förhållande till personens cv. Idag 3 år senare kan samma argument fortfarande dyka upp, om än i mindre utsträckning men det finns ändå där.

Är vi rädda för förändring i Sverige?

Jag tror att det finns ett visst grundläggande motstånd till förändring i Sverige. Vad det bottnar i vet jag inte, men att det finns råder det mindre tvekan om. I Sverige finns idag endast 95000 twitter konton, varav endast 11000 aktivt twittrar, i andra länder växer det lavinartat. När vi väl hakar på en trend brukar det gå fort, dock är det säkrast att både grannen, vännen och kollegan redan har testat för att vi verkligen ska känna oss säkra. För oss som jobbar med videopresentationer har vi idag ett väl uppbyggt underlag av kunder. Vi har många budbärare som kan styrka mediets fördelar som beslutsfattande underlag i urvalsprocessen. Videon kommer aldrig att ersätta personens cv, men som komplettent är det förträffligt. Jag vet inte hur många gånger vi har träffat personer vars cv enligt kunden inte varit ”rätt” men efter att de har sett videopresentationen har de ändå valt att träffa personen. Man ska inte underskatta kroppspråk, magkänsla och personkemi. Precis som i övriga relationer kommer man att tillbringa en hel del tid på jobbet tillsammans med personen och då ska ”det” finnas där.

Varför använda rörlig ljud och bild?

En bild säger men är 1000 ord, vad säger då inte en film? Det absolut bästa vi gjort sedan starten 2008, var att börja med filmade platsannonser. Den feedback vi har fått av främst arbetssökande kandidater men även de kunder som valt att testa detta, har varit överväldigande! Jag vet inte hur många mail som öppnats där någon väljer att kommentera den arbetsplats de söker till. Att bara få en kommentar om en potentiell arbetsplats är stort! Hur många gånger väljer någon att kommentera en skriven platsannons? För mig är detta verktyg som hjälper oss att fullfölja vårt uppdrag. I slutet av dagen handlar det om att sammanföra arbetssökande människor med sina potentiella arbetsgivare. Det är ibland lätt att missa uppdraget och stirra sig blind på andra saker. Förändring, förbättring och förnyelse är något som konstant måste ske i allt vi gör.

Kommunikation

Hur kommunicerar vi med morgondagens arbetskraft? Förra veckan var jag på en s k unconference som hette  #Truestockholm där var det en av deltagarna som berättade om sin lillesysters sätt kommunicera med sina vänner. De använde den s k väggen på Facebook för att sköta sin dialog. Kan tänka mig att det dels beror på enkelhet men också att man vill kunna dela med sig av sin dialog för att engagera flera personer att hänga med. Med sociala mediers intåg håller vårt ordinarie kommunikationssätt på att förändras och det med rasande takt. Det är inte många år kvar innan den yngre generationen kastar sig ut på arbetsmarknaden och de förväntar sig inte guldklockor och långa anställningskontrakt. De kommer i allt större utsträckning att behöva utvecklingsplaner, ständig återkoppling och ett öppnare klimat. Som företag måste man redan nu börja anpassa sig för att vara på tårna inför den förändring som sker. Hur man som företag ska göra är individuellt, men att man redan nu börjar anpassa sig bör stå klart. För mig som har förmånen att kunna påverka, handlar det om ständig närvaro. Att ha örat mot asfalten och känna av vart vi är på väg, kommer för oss på iNEED att vara den absolut viktigaste byggstenen att fortsätta göra bra saker. Våra kandidater och kunder förväntar sig en partner som kan sin sak och då håller det inte att sitta passiv. Vi måste ständigt utvärdera det vi gör att bibehålla det förtroende som är uppbyggt. Det bästa sättet enligt mig är att ställa frågor, att de facto fråga de som söker jobb. Vilka kan bättre svara på vad som i deras ögon känns rätt…