Resan har börjat..

On 1 september, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
1

Den 14 augusti 2012 är ett datum som för alltid kommer att vara etsat i mitt minne. Det var dagen då jag flyttade in på nya kontoret. Dagen då Next u fick en plats att utgå ifrån.

Känslan i min kropp var härlig, att återigen ha ett jobb att gå till. Jag hade nog glömt hur mycket jag älskar att känna mig nyttig, att återigen känna att jag är tillbaka i matchen igen. Att vara utanför har jag alltid varit livrädd för. Jag tror vi människor mår bra av att ha rutiner i våra liv. Att känna sig behövd och veta att vi tillför värde, oavsett vad vi gör.

Första dagen på nya kontoret var vi 2 st tappra, jag och en fd kollega från Ineed, på måndag kommer ytterligare 2 fd kollegor och sen inväntar vi den sista personen innan vi är fulltaliga. När jag lämnade mitt gamla bolag och gick hem visste jag inte vad framtiden skulle innebära. Det enda jag visste var att jag skulle sakna människorna, de var i mångt och mycket som min familj. Nu när vi äntligen ska jobba ihop igen, känner jag mig så oerhört lyckligt lottad. Jag är både stolt och smickrad att de valde att fortsätta jobba med mig. För mig som chef/kollega/vän var det nog det bästa betyg jag kunde få. Den här gången slipper jag lägga en massa energi på fel saker, den här gången kommer all energi att riktas framåt, det känns fantastiskt! Nu kommer vi återigen att vara ett team igen, ett team med oerhört mycket erfarenhet och en sammanhållning som inte går att köpas för pengar.

Att starta bolag är ingen liten pryl. Det tar tid, det slukar energi och det kostar en massa pengar. Som tur är har jag haft bra rådgivare, fina vänner och bekanta i min omgivning som har hjälpt mig. Det är människor som jag är ytterst tacksam över att jag känner. Kommer att vara riktigt rädd om dem, det är i motgång man verkligen märker vilka som är ens riktiga vänner. De senaste veckorna har jag tillbringat med mängder av administration för att ordna med tillstånd, momsreg, F-skattesedel, försäkringar m m. Det är tusen saker att tänka på, men from nästa vecka räknar jag med att kunna lyfta in bolaget i fas 2, försäljningsfasen. Det är den fas jag älskar mest, att komma ut och träffa människor och berätta varför de ska jobba med oss.

Med Next u kommer jag få möjligheten att förverkliga mina drömmar. Att driva det där företaget som ska förändra saker, som ständigt kommer att utmana branschen att söka nya vägar. Det handlar om att ifrågasätta, att våga och ge sig ut på nya stigar. Med ny teknik och mobila lösningar har vi möjlighet att verkligen lyfta in rekrytering och bemanning rakt in i 2010-talet, det känns superspännande.

 

 

Nu börjar resan framåt, på måndag blir vi ytterligare 2 personer. Det känns fantastiskt kul! Den här hösten ser jag verkligen fram emot, den kommer att bli riktigt riktigt rolig! Med den kommer jag och mina kollegor att satsa på vårt nästa steg! Häng med på resan, för nu kära vänner kommer det bli åka av 🙂

 

 

 

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • •
 

Dags att summera en period i livet

On 31 juli, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
19

”Du är arbetsbefriad” Så lät orden jag fick slängda i ansiktet, när jag trodde att vi äntligen skulle förhandla om aktierna i bolaget. Helt plötsligt var det bara för mig att städa av mitt rum, säga adjö till mina kollegor som med stora ögon stirrar alldeles förskräckt. Några tårar fälls, men jag går ut genom dörren. Tror jag befinner mig i chock hela promenaden hem.

Under 4½ år hade jag lagt varje minut på att skapa ett bolag som skulle förändra branschen. Inom loppet av 30 minuter så är den visionen tillintetgjord. Självklart har jag mig själv att skylla, det var jag som sa upp mig. Men allt har ett pris, så även detta.

Nu har 2 månader gått, en tid av självrannsakan, sömnlösa nätter och frågor om vad som egentligen hände. Det har varit en tuff tid, fylld av tankar och ångest. Jag har varit tömd på energi, har inte lyckats förmå mig själv att uträtta nånting egentligen. På sätt och vis är jag egentligen glad att Juni var historiens regnigaste månad, jag låg ändå bara framför teven och kollade fotboll och filmer. Kände mig allmänt punkterad efter den här våren. Trodde nånstans att Ineed skulle vara mitt brejk i livet och sen slutade det för mig i total förnedring. Att gå ifrån det bolag jag själv startade, där jag varit närvarande 24/7 under så många år. För mig var det i mångt och mycket det ultimata nederlaget.

Idag är det den 31 juli, 2 månader har gått från den dagen jag lämnade kontoret för sista gången. Jag har spillt mina sista tårar över det som var. Nu har jag bestämt mig för att ta nederlaget och se livet an. Det är många gånger smällarna i livet som får oss att växa. Själv har jag många gånger skrivit om att inställningen är skillnaden mellan den som kommer att lyckas mot den som inte gör det. Nu är det upp till mig – min inställning och vem jag är.

Idag blev min framtid klar, jag skrev under papper som jag skickade in till bolagsverket. Jag kommer att dra igång eget bolag. Nu är jag helt själv, nu finns det ingen att falla tillbaka på. Nu är det upp till mig, nu kan jag inte skylla på någon. Går det åt pipan denna gången är det bara en person som är ansvarig – han heter Stefan Lidén! Jag är fullständigt livrädd, samtidigt är jag så fylld av tillförsikt och entusiasm att det uppväger alla rädslor. Jag känner att jag lever, varje cell i mig lever! Den här gången går jag all in, den här gången kommer jag att lyckas. Skälet är enkelt: Misslyckade är ingen option, då är det kört!!

Under 2 månader har jag knappt lyckats sova en hel natt. Har varit som en klocka exakt kl 04.00, sedan har jag legat vaken i timmar. Tack vare Wordfeud och svtplay har jag lyckats överleva de timmarna. Trots att jag nu äntligen landat i en framtid så sover jag uselt. Det lär inte bli bättre på ett tag, har som sagt startat bolag förut. Men nu är jag beredd på vad som händer, jag är förberedd på dålig sömn och annat som kommer i vägen.

Vi har bara ett liv, det handlar om att göra de val som gör oss lyckliga. Jag har nu gjort mitt val, jag kommer att satsa min själ och mitt hjärta i något nytt. Jag är supernervös, exalterad och pirrig, jag tror och hoppas att det kommer att lyckas, men ingenting är klart. Nu handlar det bara om en sak, borra ner huvudet, köra hårdare än nånsin och aldrig ge upp! Den här gången finns inte misslyckandet som en utväg, då kan jag nog säga adjö till entreprenörskapets dagar.

Inom kort kommer jag att berätta vad jag ska göra för nåt. Några små pusselbitar återstår innan jag är redo att kasta loss. Låt oss hoppas att det bär denna gången.

Vi hörs!

 

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: •
 

Att satsa på entreprenörskapet – är det värt det?

On 19 mars, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
12

Entreprenör, vad är egentligen det? Vad innebär det att vara entreprenör och driva ett företag? För mig är det många gånger signifikativt med att satsa på en karriär som idrottsman. Du kliver in och lägger ner din totala själ, du blir aldrig riktigt fri, jobbet finns ständigt där i bakgrunden. Så många sömnlösa nätter jag har tragglat mig igenom och funderat på problem. Varje kund, varje affär känns många gånger livsviktig. Det är ditt eget namn som du väver ihop med ditt varumärke, det handlar om att ständigt leverera och att aldrig stanna upp.

Det är svårt för någon som inte själv varit med och sparkat igång ett bolag att riktigt inse vad som ligger i vågskålen. Det handlar inte ”bara” om att ibland ha dåliga dagar på jobbet, problem med systemen eller nåt annat projekt som måste levereras. Det handlar om ditt liv, det är långt mycket mer som står på spel när du väljer att helhjärtat dra igång en verksamhet. Människor i din omgivning kommer alltid att ha synpunkter, åsikter och tycka en massa saker, men vid dagens slut handlar om det om ditt liv, din överlevnad.

Trots detta väljer så många att ändå dra igång bolag. Nånstans handlar det ändå om att man tror på någonting, att ha en stark vilja att förändra något. För att lyckas måste man passionerat tro på det man gör. Man måste också våga sticka ut ur mängden. Detta i kombination med stenhårt arbete, en envishet och tjurighet att aldrig ge upp gör att man kan lyckas nå sina mål. Stoltheten att lyckas nå ut med sitt budskap och sitt bolag är värt hur mycket som helst. Nu har vi på iNEED varit igång under 4 år vilket givetvis sätter allting i ett annat ljus, men det förtar fortfarande inte glädjen i det vi håller på med. För mig är lågan lika brinnande som den var för 4 år sen, skillnaden är att idag är allting större.

Likheten med idrottaren är egentligen fortfarande densamma, skillnaden är att det är större arenor vi tävlar på. Nånstans tror jag att det är lågan som gör det hela värt det! Varje dag kliver man ur sängen med en längtan att bli lite bättre, att förändra världen en liten liten smula. Det kan låta förmätet att tycka så, men slutar man tro det så lär det aldrig hända. Det är hela tiden små steg i ett större sammanhang som gör det möjligt att nå fram. Resan som entreprenör är helt klart värt allt slit. Det handlar om att skapa ett livsverk, något större som man kan vara stolt över. Att veta att man var en del av att skapa något som bidragit till samhället.

Igår morse såg jag Jonas Sjöstedt på Godmorgon i Svt. De diskuterade bolagsskatten i Sverige och att storbolagen väljer att skatteplanera vilket gör att de inte behöver betala skatt här. Detta är ingenting jag försvarar, snarare tycker jag att det är ett problem. Hans lösning var dock att höja bolagsskatten rakt över hela linjen, dvs för alla företag. Jag satt där i soffan och trodde jag hörde fel. Där sitter han och utgår från de största bolagen och tycker att samtliga bolag ska betala mer. Det handlar om rätt många bolag i Sverige som skulle bli bestraffade om man resonerade på det viset. Ibland kan jag inte låta bli att bara ifrågasätta våra folkvalda, oavsett färg och block!

Min rekommendation till alla som går i tankar att starta eget är att bara göra det! Livet är inte oändligt, det finns inga repriser. Ibland måste vi bara släppa på säkerhetsbältet och kasta oss ut. Det kan gå åt pipan, men det kan också gå bra. Det kommer garanterat att få dig att känna dig mer levande som person. Jag ångrar inte en dag, även om jag fortfarande ligger vaken och funderar på om jag tänkt på allt. Det är en del av livet, en del av entreprenörskapet. Det härdar och det smärtar, men det berikar desto mer. I år har vi spänt bågen ganska hårt, men om jag tolkar tecknen i skyn ser det ljust ut. Många nya stora kunder, bra tryck på dagarna och vi fortsätter att expandera. Som en av mina bästa vänner brukar säga – Det gäller att inte tappa fart!

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • •
 

Arbetsmarknaden – Den sista Sovjetstaten!

On 21 februari, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
10

Imorse träffade jag en tjej som sökte jobb. Vi satt och pratade om arbetsmarknaden och hur den ser ut. Vi konstaterade att den tyvärr i alltför stor utsträckning är byggd utifrån arbetsgivaren. Arbetstagaren har egentligen inget val, vill man ha ett jobb är det bara se till att kavla upp ärmarna. CV-databaserna och dess utformning har skapat gigantiska trösklar som ser till att göra det än besvärligare för den som vill ut på arbetsmarknaden. Att söka mer än 2-3 jobb under en förmiddag kräver effektivitet. Jag fick också lära mig att man lätt scrollar förbi den inledande företagspresentationen i en platsannons för att direkt läsa om man matchar profilen eller inte. Detta är visserligen ingen ny information för mig, har genomfört undersökningar på ämnet och lyssnar mer eller mindre av potentiella kandidater dagligen för att skapa mig en känsla hur det ligger till.

Vi går mot ett samhälle där tålamodet blir allt mindre, där man räknar antalet klick och konstant försöker hitta genvägar att göra saker snabbare. Människor vill göra fler saker på kortare tid och företagen försöker konstant att tillgodose detta i form av olika lösningar. Dock handlar det om att inte tumma på kvalitén, att aldrig låta stressen och hetsen blir överordnad. Detta är en utmaning som vi ständigt ställs inför, att kontinuerligt utveckla oss samtidigt som vi ska tillgodose vår intressent. Redan på den tiden när jag läste marknadsföring pratade man om VOC (Voice Of the Customer), ett begrepp jag sällan ser idag. Kan inte minnas när jag senaste läste om det, trots allt handlar det om att veta ”vem som är vår intressent”. I den branschen jag representerar, verkar de flesta utgå från kunden, dvs företaget som betalar fakturan.

För mig är kandidaten vår intressent på nätet. Vår hemsida ska kommunicera med den som söker jobbet! När man som arbetssökande kommer in på den ska man snabbt kunna kolla jobben, det ska vara lätt att söka och dessutom ska det vara nytt och levande. Vi har frågat hundratals personer om vad de är nyfikna på innan de ska på en intervju. Svaren är nästan entydiga; Vem är den potentielle chefen, hur ser arbetsplatsen ut och vilken stil har de blivande kollegorna. Man vill helt enkelt få en liten ögonblicksbild från arbetsplatsen. Det är inte rocket science vi håller på med, det handlar om att tillgodose ett behov (VOC). Det bästa med det, är att arbetsgivaren i de flesta fall också vill visa upp sig, det finns så många förutfattade meningar om varje varumärke. Bakom varje varumärke finns det människor, dessa är av högsta intresse för någon vill bli en del av dem. Sen vi startade med filmade platsannonser har vi sett ett helt annat engagemang från arbetssökande. Vi får mail där man motiverar varför man vill ha ett specifikt jobb, varför man vill bli en del av just det teamet. Det engagemanget ger mig en glädje, det är värt hur mycket som helst. Det visar att intresset, viljan och kämpaglöden finns, det handlar bara om att vi måste se till att göra det lite mer attraktivt och roligt.

När Björn Rosengren myntade att Norge var ”den sista Sovjetstaten” fick han mycket kritik. Jag hävdar att rekryterings – och bemanningsbranschen är bland de sämst utvecklade branscherna som finns idag. Det är inte mycket som har hänt sedan slutet av 80-talet, ändå går många av dessa företag fantastiskt bra. För mig säger det egentligen inte speciellt mycket om de företagen, det säger mer om att branschen har satt en standard som alla har att förhålla sig till, oavsett vad man tycker.

De som känner mig, vet att jag är en riktig åsiktsmaskin. På twitter kan jag många gånger inte hålla tyst, men så länge jag kan stå för en åsikt har jag inga problem att sätta den på pränt. I fallet iNEED har jag dessutom lyxen att inte bara behöva tycka något, här kan jag faktiskt vara med och förändra. Eftersom jag råkade födas med en oerhört envishet och en tävlingsinstinkt som gränsar till manisk, har jag möjligheten att driva på en förändring. Det är en utmaning som jag älskar, att få vara med och skapa den. Ibland blir det givetvis fel, men då får man helt enkelt göra om igen. För oss handlar det om att tillgodose kandidaten och faktiskt se till att de hamnar på rätt arbetsplats. Då har vi även tillgodosett företaget som faktiskt vill anställa de som vill jobba där mest. För mig är det win – win på riktigt! Vår metodik med enkelheten, videopresentationerna och de filmade platsannonserna, skapar en snabbare och mer träffsäker process. Det är egentligen ingen större skillnad från en dejtingsida, vi ska matcha ihop 2 parter. De flesta skriver om matchning, vi skriver inte om det – vi gör det!

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • •
 

Nostalgi, funderingar och tankar om motivation.

On 16 februari, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
0

Det är februari månad, vintern har kommit till Stockholm och min kalender säger att året är 2012. Insåg under ett kundbesök idag att iNEED har passerat 4 år. Ibland förstår jag inte hur fort åren har susat förbi. Det är så lätt att man bara borrar ner huvudet och kör på. När jag kom hem från jobbet idag, började jag läsa gamla mail. Jag hittade mail som skrevs 2007, kändes lite nostalgiskt. Det känns så länge sen, samtidigt kändes det nästan som igår. Resan so far har varit kantad av så mycket. Det har varit finanskris, lågkonjunktur, stämningar och lite annat som har tagit kraft och energi. Någon dag kommer jag att berätta den verkliga dramatiken, det som under de första åren höll på att sätta krokben för allt. Nu är det dock historia, men ibland brukar jag gräva i minnesbanken för att hämta motivation.

Motivation och drivkraft är 2 fundamentala byggstenar för framgång. Utan dem är det svårt att på riktigt genomföra några underverk. Man kan nå en bit på talang, ytterligare en bit på vilja, men för att nå riktigt långt måste man i själen vara ordentligt motiverad. Jag tror inte det finns en enda riktigt framgångsrik elitidrottare eller entreprenör som inte är grundligt motiverad av det man gör! Hur ska man då bli riktigt motiverad, hur hittar man sin riktiga drivkraft? Det är frågor som för de allra flesta blir obesvarade. Däremot kan de flesta hitta saker man vill, saker man brinner för. Häromdagen satt jag framför teven och tittade på Nyhetsmorgon. Där diskuterade man förslaget om höjd pensionsålder. En av dem som skrev in till kanalen, beklagade sig å det grövsta. Hon beskrev hur hon under snart 35 års tid varje morgon pinat sig ur sängen för att överleva en dag till på samma jobb. För mig är det så tragiskt, att kasta bort sitt liv på det viset. 35 års pina på samma arbetsplats. Varför inte bryta den trenden och antingen byta jobb, ort eller åtminstone göra något åt situationen? Livet är något som inte går i repris, det levs en gång – här och nu.

Den senaste tiden har jag lagt en del tid att fundera på livet. Vet inte om det är någon form av kris, men jag blir ibland sittande och tänker och undrar hur det hade blivit om jag hade fattat andra beslut. Inte för att det spelar någon roll, jag kan bara förändra framtiden men ändå är jag lite nyfiken på vad som hade hänt om jag valt en annan väg. Livet, en intressant företeelse, värt att ta vara på! Jag tror nånstans att det finns en mening, att vi alla spelar en roll här på jorden. För mig finns det en mening att våra banor korsas, att vi som människor möts och skiljs. Jag tror dock att det handlar om att gripa tillfällena, vi måste agera när vi väl får chansen.

Min räddning är att jag alltid haft en oförtruten tro på mig själv. Jag har alltid levt i tron att jag fixar allt, det finns ingenting som är omöjligt. Jag har alltid varit orädd och tänkt att det som dyker upp är bara test, sånt som ska visa om jag är av rätt virke. Det har på nåt sätt varit det som gjort att jag har vågat kastat mig ut. Idag satt jag på ett möte med andra entreprenörer och lyssnade på deras historier. Det som slog mig var att i stort sett samtliga dessa redan vid starten av sina bolag hade säkrat upp med kunder, intäkter och hade en ekonomisk uthållighet. Själv hade jag pengar i 9 månader, inte en kund, ett avtal eller något annat. Det enda jag hade var en idé om ett annat sätt att söka jobb på. Resten stod skrivet i stjärnorna och om jag inte skulle klara det, då hade jag inte varit av rätt virke. Förmodligen har den här naiviteten ihop med tron på mig själv fört mig dit jag befinner mig idag. Det är en kombination av järnvilja, envishet och ”jag ska minsann visa dem”. Ibland är det nog bra att inte fundera allt för mycket på vad som skulle kunna hända. Det finns risker med allt, oavsett vad man väljer för väg. För mig handlar det bara om att alltid sträva framåt, att ständigt utvecklas och att hela tiden försöka göra saker bättre. Man får aldrig ge sig och viljan att bli bäst måste alltid brinna.

För iNEED tror jag på 2012. Ombord på skutan finns ett gäng fantastiska personer. Jag tror aldrig att det har sett bättre ut. Säljkåren, rekryterna och IT ser riktigt bra ut! Vi har börjat året riktigt bra och det känns som något stort ligger i luften. Egentligen ska man inte skriva så, men det struntar jag i. På riktigt känns det som vi står inför genombrottet, nu gäller det bara att fortsätta nöta på och samtidigt fortsätta sträva framåt. Min motivation och drivkraft är idag lika stor som den dag vi började, enda skillnaden är att det idag ser så mycket bättre ut. Jag ser verkligen fram emot den här våren och sommaren, jag tror att den är början på något stort.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • •
 
« Previous Entries Next Entries »