Under ett antal års tid har jag läst om hög ungdomsarbetslöshet och hur svårt det är att komma in på arbetsmarknaden. Att de sk trösklarna in är alldeles för höga, att utbildning är nyckeln och att bolagen endast vill ha de största talangerna. Detta är vad media dagligen basunerar ut, det är idag en sanning om man slår på teven, lyssnar på radion eller läser tidningen. Alla vill ha en trygg tillsvidareanställning där man vet att det trillar in en stabil lön på kontot den 25.e. Detta är vedertaget och samtliga politiker oavsett block eller färg är mer eller mindre ense om detta.

Min egen erfarenhet, efter att ha drivit rekrytering och bemanningsföretag i drygt 6 år, ser en smula annorlunda ut. Det är långt ifrån alla ungdomar som idag vill ha en tillsvidareanställning, man kan många gånger ha ett antal olika extrajobb. Man vill inte ”tillhöra” endast ett företag, man vill gärna ha sin frihet, jobba på sina villkor och varför måste kontorstiderna se ut idag som de gjorde för 50 år sen? Stereotypen för arbetsmarknaden ser idag annorlunda ut än den gjorde för bara 5-10 år sen, det är bara inse att kommande generationer förväntar sig något mer, något annorlunda. Givetvis inte alla, men en allt större andel ser flexibilitet som naturligt. Man är uppväxt med att spela spel med kompisar från hela världen, där kompisarna befinner sig i olika tidszoner. För oss som är födda på 70-talet eller tidigare blir det många gånger obegripligt, men jorden snurrar och tiderna förändras.

När vi läser CV.n är det långt ifrån ovanligt att se en person på 25 år som haft ett 10-tal arbetsgivare. Man har själv valt att säga upp sig från de flesta av dessa ställen då man inte riktigt fick den utveckling man själv ville ha. Vi märker också att flera väljer att tacka nej till ett jobb, många gånger med en rätt tunn motivering, ”det kändes inte rätt” är inget ovanligt. Samtidigt styrs Sverige av företagare som i de flesta fall passerat 40 år, inte konstigt att det ibland krockar. Företagen försöker upprätthålla sina regler och policies samtidigt som det kommer in en ny skara som gärna utmanar dessa. Jag har sett fler än 1 chef som kliat sig i huvudet, många gånger helt oförstående.

Till detta kommer fackförbunden med LO i spetsen som desperat vill reglera arbetsmarknaden, de har krav på heltid och de tycker många gånger att bemanningsföretagen är paria som förstör svensk arbetsmarknad. De kämpar med näbbar och klor för att upprätthålla en reglerad arbetsmarknad med regler som många gånger har passerat bäst-före-datum för flera år sen. Via nätet verkar vi på en alltmer globaliserad marknad, med kortare cykler, andra öppettider och ändrade beteenden. Att desperat försöka kämpa emot, är egentligen meningslöst, det handlar snarare om att parera, förändra och utvecklas utifrån hur verkligheten förändras – och tro mig, det gör den!

Givetvis ska vi fortsätta kämpa för att bibehålla regelverk, värna den svenska modellen och inta en ödmjuk inställning till något som byggt Sverige under många decennier. Samtidigt är det viktigt att plocka med oss lärdomarna från historien och använda oss av dessa för att skapa nya regler och strukturer. Såna som är anpassade för dagens arbetsmarknad, en marknad som kräver snabbare anpassningsförmåga för att fortsätta vara framgångsrik. Jag som dessutom är politiskt intresserad, som aktivt brukar följa debatter och artiklar som skrivs, blir många gånger bedrövad av den information som kommer fram. Jag har sagt det förut och med en dåres envishet kommer jag alltid att hävda det – Politiker skapar inte jobb, de skapar förutsättningar för företag att anställa och på så sätt växa. Att hävda att man med olika slags garantier ska fixa riktiga jobb köper jag inte. Lönen till varje anställd betalas av någon som köper ett företags produkter/tjänster, det är grunden för företagsamhet. Såvida man inte ser landsting/kommuner eller stat som nav i en ekonomi.

Eftersom jag valt att ge mig in på entreprenörskapets bana, måste jag, såvida jag vill lyckas, förhålla mig till verkligheten. Jag kan ha mängder av åsikter om det mesta, men faktum kvarstår, saker och ting förändras och jag som företagare måste köpa läget. Det innebär bland annat att se till att anpassa vår verksamhet till hur utvecklingen förändras. Jag måste inse att de som idag vill ut på arbetsmarknaden, många gånger kräver något annorlunda. Det är inte alls säkert att de vill ha de erbjudanden som står till buds, så är det. Min uppgift är att prata med våra kunder om detta, att få dem att våga chansa, att tänka utanför boxen och se lite annorlunda på saker o ting. Man kanske inte behöver ha x antal års erfarenhet av en viss bransch, man kanske inte behöver ha jobbat med en viss tjänst. Alla behöver inte vara ”topptalanger”, det finns oerhört många därute som faktiskt kan bli ryggraden, trotjänare som kommer in till jobbet varje dag, som ger energi till sina kollegor och som är nöjda med att ha en viss tjänst. Sen finns det ett antal som kommer att vilja gå vidare efter ett tag, som tröttnar och som vill känna på nåt nytt. Antingen går man internt eller så går man vidare externt. Jag tror inte vi löser ungdomsarbetslösheten med lag om heltid, jag tror snarare att vi behöver få företagen att våga chansa på att anställa unga med risk för att de vill vidare efter ett tag. Framtiden är inte regleringar, framtiden är flexibilitet – på riktigt.

Många företag använder sig idag av rekryteringsföretag. Skälet för de allra flesta är begränsningen av tid men även en begränsad kompetens. Rekryteringsföretagen skall trots allt vara specialiserade på just rekrytering. Ett problem som många gånger kan uppstå, är övertron på hur rekryteringsföretaget kan hitta människor som har speciell begåvning, en social kompetens, rätt bakgrund och som accepterar de villkor som bolaget sätter upp. I flera fall kan de krav som eftersträvas vara orimliga, framförallt när det gäller positioner som är av lite mer generell karaktär.

Vad är det som säger att man behöver ha jobbat med försäljning inom en viss bransch för att kunna lyckas? Varför måste man ha suttit i en kundservice för att kunna leverera bra service till människor? Varför måste man ha erfarenhet av ett visst system när man ska administrera? Dessa frågor är i högsta grad relevanta. Idag hoppar allt fler mellan olika branscher, det finns en större nyfikenhet på olika jobb samtidigt som behovet av trygghet verkar vara mindre, åtminstone i den yngre generationen. Detta gör att många CV.n idag ser annorlunda ut, det är fler korta anställningar i olika branscher. Man väljer att pröva sig fram, testa på lite mer för att så småningom landa i ett jobb där man trivs bra.

Detta rimmar dock sämre med den efterfrågan som finns hos många företag. De lever många gånger kvar i den värld där man har många års erfarenhet inom branschen, man har jobbat med liknande arbetsuppgifter och helst ska man ha en viss kännedom om de system bolaget jobbar i. Om man som företag anställer någon/några per år, är det svårt att hålla sig uppdaterad över hur arbetsmarknaden förändras och hur många personers CV ser ut. Man kommer att se mer av kortare anställningar, branschbyten och jobb inom olika tjänsteområden. Detta ligger också i linje med att bemanningsbranschen växt sig allt starkare och allt fler har jobbat som konsulter under längre tid. Bemanningsbranschen står årligen för drygt 100 000 jobb och det har den gjort under ett antal år, vilket givetvis sätter sina spår i många människors CV.

Som företag måste man i allt högre grad våga anställa utanför ”boxen”, dvs våga tänka i nya banor. Man måste våga se personen i högre grad, satsa mer på engagemang, vilja och inställning. En person med rätt attityd och vilja kan i de flesta fall lära sig på relativt kort tid och utväxlingen för bolaget kan bli större om man vågar lyfta in lite nya tankar. En person utan ”rätt” bakgrund har givetvis en något längre startsträcka men uppsidan är många gånger att man dels kan forma personen utifrån hur bolaget vill ha det, samt att man även kan få in annan kunskap i bolaget. En person med flera olika arbetsgivare och uppdrag i bagaget, har förmodligen skaffat sig andra erfarenheter som kan vara värdefulla.

Ett rekryteringsbolag kan inte trolla fram den rätta kandidaten, däremot kan man vara ett bollplank till bolaget när de ska anställa. Man kan ifrågasätta varför alla måsten finns och få bolaget att tänka lite annorlunda. Som rekryteringsföretag ska man ligga i framkant och hålla sig uppdaterad om arbetsmarknaden, man ska fungera som en termometer och veta vilka alternativ som finns för att matcha in rätt person. Ett samarbete med ett rekryteringsföretag ska kännas smidigt, det ska förenkla och det ska i slutänden ha berikat företaget. Varje anställning skall givetvis vara lönsam för bolaget, i annat fall är det ett misslyckande. Som inköpande företag av rekryteringstjänster skall man vara tydlig med hur rekryteringsföretaget hittar sina kandidater, varför de är bättre på att attrahera dem än bolaget själv, hur de identifierar och hittar personer man själv inte hittar. Rekryteringsföretaget skall helt enkelt vara betydligt vassare än bolaget själv på att hitta rätt personer, i annat fall är det bortkastade pengar.

Idag satt jag och gick igenom siffrorna för verksamheten. Det var en läsning som kändes ok, inte mer än så. Det är så oerhört tydligt hur mycket som handlar om insats och belöning, gör man för lite blir man bestraffad. Som företagare handlar det om att ständigt försöka vara på topp, att alltid ha en extra växel att lägga i.

När jag summerade första året, sommaren och nu starten på hösten blev jag nästan lite bestört. Samtidigt måste jag vara ärlig med mig själv och inse att jag inte blir yngre, piggare eller mer driven. Hela förra vintern/våren gick åt till förhandling hur vi skulle lösa aktierna i det gamla bolaget. Eftersom affären gick i stöpet gick jag hem, försökte att ladda batterierna under en månad för att sen dra igång nytt bolag. Det var ett slit utan dess like och dessutom att sen få upp bolaget på fötter och fortsätta kämpa. I våras fick vi ett litet brejk, vi gjorde några kanonmånader och jag kände inombords att ”äntligen är vi över kanten”. Samtidigt som jag kände den känslan började jag också slappna av och tänkte att det här ser bra ut. I samband med att känslan av välbefinnande började infinna sig märkte jag också hur oerhört trött jag var, det var som luften gick ur mig, jag började tappa hungern, energin och den där glöden för vad jag höll på med. Helt plötsligt började jag misstro mig själv, började undra om jag gjorde rätt saker och om jag hade startat detta bolag endast i affekt.

I somras fick jag nästan ångest av att bara tänka på Next u, det var som att jag behövde distansera mig från det. Jag ville helst inte prata om det, ville inte fundera på nästa steg eller vad som var nästa mål. Det kändes som jag bara ville fly från allt, att jag var för trött för att orka ladda om igen. Under denna period har det farit många tankar genom huvudet, tankar som, ”Gör jag rätt saker” ”Vad vill jag egentligen göra” ”Är jag rätt man att driva bolag” osv…Jag har bitvis vänt ut och in på mig själv, detta för att bli klok på om jag gör rätt saker.

När hösten väl kom, insåg jag att siffrorna såg rätt tråkiga ut. Dock inget oroande, men däremot långt ifrån där jag vill vara. Samtidigt hade jag knappt ett enda nytt kundbesök inbokat, det var nästan tomt i kalendern. Jag började gräva i mig själv för att hitta energin att börja ringa nya potentiella kunder, men den kom inte. Under 4-5 veckor lyckades jag inte hitta nån energi för att ta tag i problemet med att hitta nya kunder. Jag började sakta inse att jag under väldigt lång tid egentligen gått i ett tomrum, jag var inte utbränd men jag var energimässigt tömd, dels pga allt jobb med att starta nytt men även den långa bittra striden att tappa allt jag hade i det gamla bolaget. Trots allt gör det fortfarande ont i hjärtat att veta att jag gav 4½ år av mitt liv för Ineed, investerade varenda krona jag hade och sen se att bolaget gjorde konkurs 6 månader efter att jag lämnat det. Med det försvann också alla mina pengar, samtidigt som det på sätt och vis också var min baby som försvann. Med detta i åtanke kanske det inte är så konstigt att energin bitvis varit slut, att jag helt enkelt inte orkat med allt.

För några veckor sen började jag dock vakna till, då började jag summera resan och samtidigt öppnade jag ögonen och såg på det hela med lite mer nyktra ögon. Det är inte så himla konstigt att jag var slutkörd, jag tror vem som helst hade varit totalt färdig efter den resan och då ska man ändå veta att jag har ett par resor till i bagaget. Dessutom blev jag av med några personer som stått mig nära vilket också känns tungt. Jag bestämde mig då för att det var dags att börja ta tag i bitarna igen, sluta grubbla och istället börja se framåt. Jag bestämde mig för att släppa offerrollen och återigen sätta mig i förarsätet, det var helt enkelt dags att ta tag i företagandet igen! Jag har sedan dess bokat upp drygt 25 nya möten, genomfört ett antal och äntligen börjar det hända saker. Nu har jag bestämt mig för att se hösten som en möjlighet, en möjlighet att satsa på bolaget och ta nästa steg. Nu får det räcka med självömkan, nu är det dags att bita i det sura, inse att jag under en period varit värdelös och lägga det bakom mig. Nu finns det bara en väg och det är framåt!

Den här veckan som passerat var väl den 3.e i rad som kändes riktigt bra. Äntligen börjar jag känna igen mig själv igen, är inte van att hänga med huvudet. Jag har aldrig varit den personen och det är inget jag strävar efter. Inom en vecka eller två kommer vi att lansera något oerhört spännande, något som idag inte finns på svensk rekrytering – och bemanningsmarknad. Det känns fantastiskt spännande, det är nästan så att jag redan nu längtar till att helgen ska ta slut. Det om nåt måste vara ett tecken på att saker och ting pekar åt rätt håll.

 

Vaknar upp och känner doften av sommar utanför min balkongdörr. Inser efter några sekunder att jag precis har semester, 2 veckors semester från det jobb jag inte hade för exakt 1 år sen. Just den här lördagen, den sista i juli var också den sista innan företaget registrerades. Det har alltså gått 1 år när jag är tillbaka från min semester. Ett år passerar oerhört fort, det är nästan skrämmande vad fort tiden går. Det gäller att stanna upp, känna efter och leva i nuet.

Innan jag lämnade kontoret igår, passade jag på att städa mitt skrivbord. Det är alltför sällan jag gör det, givetvis hittade jag sånt jag borde slängt för länge sen. Men också sånt som behövde sättas in i pärmar. När jag satte in papprena i pärmar hittade jag registreringsbeviset, det som bevisar att jag är ägare till bolaget. Jag läste det och ägnade mig en stund åt lite nostalgiska tankar, funderade på resan fram tills igår. Så mycket har hänt, jag har lärt mig så oerhört mycket under de här åren. Många av de misstag jag gjort har varit dyrköpta, de har kostat ofantliga summor pengar. Men trots allt är det just bara det, pengar, det har på många sätt inget värde. När man står där, frisk, med ett leende i mungipan och ändå känner sig lycklig, då inser man att det ”bara” var pengar.

Jag har lyssnat på ett antal sommarprat den här sommaren, vi har alla haft våra resor. Den ena är aldrig den andra lik, men vi får alla vara med om både med – och motgång. Det hör liksom livet till, vare sig man vill eller inte. Min resa det senaste året har varit spännande, olik många av mina andra levnadsår. Jag känner att jag växt på nåt sätt, känner mig lugnare, tryggare och samtidigt hungrigare på mer. Det känns som jag fått tillbaka aptiten på livet igen! En fantastisk känsla, att se människor med andra ögon, att gå Kungsgatan ner med rak rygg och faktiskt börja återfå vinnarkänslan igen. Visst stöter jag ständigt på nya motgångar och som den känslomänniska jag är, kan jag aldrig lära mig att knipa igen. Men jag har kommit fram till att det är jag och jag känner mig bekväm med det. Det är ok att känna att jag saknar någon att dela mitt liv med, det är ok att känna att livet är eländigt när vi tappar affärer, det är ok att spela dålig golf, det är helt enkelt ok för mig att inse att vissa saker inte är som de ska vara. Det innebär bara att jag har en massa spännande saker framför mig, men visst tryter tålamodet ibland, framförallt ensamheten i livet som singel kan ibland vara tärande.

Men livet är så, ständigt nånting att fixa och nya utmaningar att ta tag i. Nu ska jag iallafall njuta av min första sommarsemester på riktigt! Min första semester med Next u och jag gör det med ett bolag som efter 11 månader vissa svarta siffror. Det känns härligt att redan efter 11 månader visa vinst. Det gör att jag kan slappna av under semestern för att sen komma tillbaka med ny kraft och satsa stenhårt inför hösten. Nu ska jag ta mig en funderare på vad nästa steg är med bolaget, det enda jag vet är att jag kommer att satsa stenhårt! År 2 kommer vi lyfta ordentligt, vi har en massa spännande saker framför oss. En stor tidningsartikel i september, ny hemsida, en helt ny rekryteringstjänst och en massa annat spännande. Det är nästan så att jag känner för att dra igång redan nu, men 2 veckor med lite miljöombyte kommer att göra gott.

Som någon begåvad människa sa – Glöm inte att stanna upp och lukta på blommorna!

Tagged with:
 

I över 5 års tid har jag studerat beteende kring jobbsökande. Framförallt har jag försökt att hitta trender för att se om det finns några samband mellan jobbsökande och årstider, veckor/helger samt tidpunkt på dygnet. Jag har även ställt frågan till säkert 100 stycken HR-chefer om, när de tror att folk söker jobb och svaret har oftast varit – på söndagar. Google Analytics är det verktyg som jag använt mig av för att kunna få fram all denna statistik. Jag måste säga att jag blivit förundrad över hur transparent mönstret är, det ser nästan identiskt ut, vecka ut och vecka in.

Att det söks mindre jobb sommartid, det hade vem som helst kunnat räkna ut. Vår trafik minskar med drygt 50 % under sommaren och det är inget märkligt. Jag tror generellt att de flesta verksamheter, åtminstone de som jobbar B2B tappar en hel del. Nu ska man veta att den största delen av vår trafik utgörs av arbetssökande, vilka får anses ligga i samma kategori som konsumenter. Däremot är det väldigt spännande att se hur oerhört tydligt det är när man söker jobbet! Måndag – torsdag är klart mest frekventa, 85 % av all vår trafik sker på de dagarna. Det är också då som de allra flesta ansökningar droppar in. Det som dessutom är anmärkningsvärt är att det sker dagtid, de flesta sitter alltså på sitt nuvarande jobb och söker nytt jobb. När jag visar statistiken för rekryterande chefer brukar de ofta bli lite bestörta, ”herregud, sitter våra anställda och söker nytt jobb på arbetstid” är en rätt vanlig kommentar.

Statistik bild

Den här statistiken är ganska talande och den ser likadan ut även om jag slår ut den över ett helt år. På nåt märkligt sätt så anser alltså svensken att det är helt legitimt att sitta på sitt jobb och söka ett nytt jobb. Givetvis är det inte alla som har ett jobb som söker, men drygt 80 % av alla de som söker jobb genom oss, har idag ett annat jobb.

Jag har alltid varit lite intresserad av statistik, det gör saker och ting lite enklare när man behöver fatta beslut. Visserligen är magkänslan i de allra flesta fall en bra värdemätare, men i kombination med väl underbyggd fakta blir det mesta betydligt mer träffsäkert. Som arbetssökande kan den här informationen vara superviktig, det gör att du har en möjlighet att sticka ut när du ansöker!  Om det är färre ansökningar ökar sannolikheten till att just din ansökan ska bli extra relevant. Är det färre personer som söker vid vissa årstider eller veckodagar, blir det enklare att nå hela vägen fram. Många glömmer att timing även är en faktor i rekrytering, man tror bara att det är kompetensen som fäller avgörandet. För alla de som skickar in en spontanansökan kan det vara värt att göra det sommartid, juletid eller under helger alt lov. De allra flesta väljer att tänka ”jag gör det i början på nästa vecka istället”.

För mig som driver ett rekrytering/bemanningsföretag är detta väldigt bra information. Det gör att vi vet när vi ska publicera våra annonser för att de ska vara synliga när människor faktiskt söker jobbet. Den infon är många gånger guld värd. Statistik i kombination med magkänsla gör att mindre lämnas åt slumpen. Det känns onekligen rätt bra som företagare att lämna så lite som möjligt åt den. Trots allt är det så – kunskap är makt.