Kundservice är något som ständigt diskuteras både internt inom organisationen men även externt av kunderna. Periodvis är trenden att outsourca kundservicen för att sedan flytta tillbaka den in i organisationen igen. Just nu upplever jag att trenden pekar på att man ser kundservice som en säljkanal, där man har en möjlighet att både sälja kringtjänster och skapa bättre relationer med sina befintliga kunder. Vi ser det ganska tydligt då våra beställare som i många fall är kundservicechefen direkt, gärna vill anställa kundservicemedarbetare med säljande profiler.

Personligen är jag för tanken med att använda kundservicen som en kanal att både mersälja och bygga relationer. Över tid kommer relationen med kunden att bli allt viktigare och då blir ägandeskapandet av större betydelse. Att som kund bli uppringd av sin befintliga leverantör kan många gånger vara trevligt, då man nästan aldrig blir det. I 99 % av fallen får man en faktura, that´s it. Utan en relation med sin leverantör känns steget att byta väsentligt mindre. Jag tror de allra flesta företagen skulle tjäna på att höra av sig till sina kunder, det behöver inte ens handla om att sälja något utan det räcker många gånger med att bara få mig som kund att känna mig sedd och bekräftad. Om jag som kund känner mig väl behandlad blir steget att byta leverantör mycket större.

Varför väljer många företag att outsorca sin kundservice? Min erfarenhet är att ledningen endast ser kundtjänsten som en servicefunktion, man ser inte sambandet mellan lojalitet, försäljning och lönsamhet. Kundtjänsten blir en stödfunktion, oftast placerad på operations och ses i många fall som en kostnad i resultaträkningen. Man ser inte hur lojalitet kan ge merförsäljning, både i form av kringtjänster men även att många väljer att rekommendera ett bolag med bra service till sina vänner och bekanta. Via sociala medier går det idag extremt fort att sprida information, både positiv och negativ. Ett företag som uppträder nonchalant, som inte ser värdet i kunden kommer sannolikt löpa betydligt större risk att bli uthängda på Facebook, Twitter eller via nån annan kanal. Om bolaget dessutom hängs ut av en person med stort antal följare, kan smällen bli ordentligt kännbar. Det nya landskapet med sociala medier, har på relativt kort tid ritat om kartan och många chefer hänger inte med på tåget. Det gör att vi med jämna mellanrum läser om missnöjda personer som via spridning i sociala medier skapat en buzz som med stor kraft slår mot just det bolaget.

För mig som under många år träffat en mängd olika kundservicechefer, blir det väldigt tydligt vilka bolag som förstått detta. De bolagen har anpassat sin organisation och satsar på sin kundtjänst. De vet att en nöjd kund kan ge ringar på vattnet. De vet också att det handlar om att möta kunden på dennes villkor, dvs vara rätt bemannade när trycket är som störst. Tyvärr finns det en hel del bolag som inte gör hemläxan och studerar kundmönster, de kör rätt och slätt på samma öppettider som de alltid gjort. Jag förstår det om det handlar om B2B, men om majoriten av kunderna är konsumenter är sannolikheten större att de hör av sig på andra tider. Jag ser en del bra exempel där bolagen även öppnar upp sin kundtjänst via sociala medier, då blir de oftast lite snabbare. Med taggsystem (#) kan de många gånger upptäcka vad som skrivs om dem och bemöta någon som är missnöjd eller arg innan personen hinner göra allt för stor skada. Ett snabbt svar via sociala medier är detsamma som att ”vi ser dig och gör allt vi kan”, jag har själv noterat det ett antal gånger. Det är väldigt positivt.

Hade jag jobbat som kundservicechef skulle jag satsa på följande saker:

  • Börja med utringande verksamhet för att skapa bättre kundnöjdhet och ev merförsäljning
  • Skapa en kundservice som är aktiv via sociala medier
  • Gå igenom kundmönstret för att på så sätt se över bemanningen
  • Skapa en FAQ för de absolut vanligaste frågorna
  • Gå igenom vilka telefonsystem som finns och se till att det finns bra pausmusik
  • Se till att det går att lämna ett meddelande om att man kan bli uppringd om man inte kan vänta
  • Skapa en chatfunktion som fungerar

Det finns garanterat ett antal andra bitar att se över, men ovanstående punkter är några som jag själv anser vara viktiga. Någon undrar säkert över pausmusiken, men ibland undrar jag på riktigt vem som kommit på alla dessa jinglar som spelas? Är det någon gång man blir tokig så är det när man köpt något som inte fungerar och sen försöker nå sitt bolag via telefon och blir bemött av en telefonsvarare med standardmeddelande och sen en dålig jingle. Det är INTE den kundservice jag förväntar mig 2014.

Jag har under lång tid funderat på hur jag själv skulle stå mig i konkurrensen med andra kandidater vid jobbsökande. Jag kan inte låta bli att bli lite triggad vid tanken, det skulle vara en riktig utmaning att sätta ihop ett CV, skicka in ansökningar och förhoppningsvis få genomföra ett antal intervjuer ”på fel sida bordet”.  Att vara sk expert på något är ju i många fall väldigt teoretiskt, det är alltid mycket lättare att ge andra råd utan att behöva göra något själv. Utifrån det skulle jag tycka att det vore spännande att göra detta som ett experiment, bara för att testa av resultatet.

Förra veckan träffade jag en person som satt som hög chef på ett bolag. Hen brukade med jämna mellanrum bli uppringd av olika headhunters och mellan varven valde hen att gå på en intervju. Egentligen inte för att byta jobb utan mer för att bara testa av sitt marknadsvärde samt att stilla sin nyfikenhet. Just nyfikenheten är för många en anledning till att faktiskt gå på en intervju. Alla människor har sitt sätt att intervjua, det är sällan 2 intervjuer är lika. Det finns alltid något man kan lära sig genom att gå på en intervju, framförallt om man kan göra en analys inom snar framtid efter att man lämnat den. Att bli utfrågad är för många människor relativt jobbigt, framförallt när frågorna kring personens olika sidor lyfts upp. De yrkesrelaterade frågorna brukar de flesta känna sig bekväma med, men när det blir mer personligt finns det vissa som skruvar på sig. Att prata om sig själv är i flera fall inte det lättaste för många personer.

Vad ska man då tänka på under en intervju? Jag tycker att man ska vara så ärlig man kan, det brukar oftast vara det bästa. Personer som är trygga är ofta ärliga, de är medvetna om vad de gjort bra samt vad som varit mindre bra. De vet att ingen är en övermänniska, även om många platsannonser efterfrågan just en sådan. Alla människor har sina bra och dåliga sidor, det absolut viktigaste är att vara medveten om dem för att kunna vidareutvecklas genom livet. Många människor blir bortskrämda från att söka vissa jobb, oftast pga platsannonsen och hur den är skriven. Givetvis vill alla företag hitta den absolut bästa medarbetaren för just sin tjänst, men vem som är bäst lämpad vet man aldrig, det är också det som är svårigheten. Det kan finnas ett gäng olika personer som är bäst lämpade, det är så många olika parametrar som måste stämma. Företagen skulle oftare behöva gå utanför sin box och våga ta in personer som har engagemanget, alltför ofta låser de in sig på en viss erfarenhet eller kompetens.

Hur ska man skriva sin ansökan? Om jag skulle skicka in min ansökan skulle jag adressera bolaget på ett personligt sätt. Jag skulle visa att jag ansträngt mig lite extra, jag skulle också se till att lyfta vad jag skulle åstadkomma om jag fick tjänsten. Många väljer att lägga det största fokuset på antalet jobb och hur länge de var där. Det mest intressanta är att vad du vill och vad du åstadkom på ditt föregående jobb. Resultat är alltid väldigt intressant, de flesta företag jobbar med olika mätetal, därför är det aldrig fel att tala om vad man åstadkommit. Mitt fokus skulle dock läggas mer på framtiden – vad vill jag/skulle jag åstadkomma om jag fick det jobbet. Att våga sticka ut på ett ödmjukt sätt är många gånger en vinnare, syftet med ansökan är att ta sig på intervju, inte att få jobbet direkt. Det är också det som är det svåra, därför bör du fundera på hur just du skulle sticka ut.

Jag är medveten om att det finns ett stort antal som söker många jobb därute, vilket gör det väsentligt jobbigare att göra en unik ansökan för varje jobb. Jag skulle satsa på att göra ett CV som är transparent, som går att använda till alla jobb. Sen skulle jag se till att skriva om det personliga brevet extra noga för just de jobben jag verkligen vill ha. I övrigt skulle jag se till att ha en generell mall där jag bytte namn på tjänsten jag sökte till, samt såg till att kunna peta in några små unika detaljer. Det är trots allt en människa som sitter i andra änden, även om det är lätt att glömma det. Innehållet bör även ställas upp snyggt så att ditt CV ser prydligt ut. Det finns enkla mallar för det på Google. Att lägga några extra timmar är väl investerad tid.

Jag har fortfarande svårt att släppa tanken på att söka jobb för att testa mina teorier, men jag får leva med det. Skulle någon googla mig hade jag fått svårt att ge en trovärdig motivering till varför de skulle träffa mig. Jag kan tänka mig det telefonsamtalet – Näe, jag tror jag gör som Ferdinand och stannar kvar under min lilla entreprenörsek, det är klart säkrast. Att försöka konkurrera på denna marknad är nog så stor utmaning, tro mig.

Sveriges framtid ligger i händerna på hur duktiga vi är på försäljning. I stort sett alla som idag bär upp en anställning eller driver eget bolag är i händerna på att det finns några som säljer företagets produkter/tjänster, men även att man säljer företagets varumärke externt till vänner o bekanta såväl som internt till sina kollegor. Försäljning är nyckeln till ett företags framgång och för många bolag även skillnaden mellan överlevnad eller att hamna i DI.s annonser över konkursade bolag. Trots att försäljningen för många bolag är den mest kritiska punkten, så pratas det mycket om de ”där” jobbiga säljarna, som alltid ska ta plats och höras. Dessutom får jag känslan av (ej vetenskapligt uppbyggt) att sälj idag är något som tyvärr sjunker i status. Vi möter det dagligen när vi ska rekrytera, inte bara inom sälj utan även inom andra verksamhetsområden. Många undrar om ”man måste sälja” i den eller den tjänsten?

Hur ska vi då göra för att försöka sätta sälj högre på den allmänna kartan? Svaret är inte lätt, det handlar i grund o botten på att förändra värderingar, förändra vårt synsätt och även förändra medias sätt att rapportera om det. De stora mediehusen har väldigt stora säljorganisationer, men det är vattentäta skott mellan journalister och säljare. De förstår inte att de står i beroendeställning till varandra. Som rekryteringsföretag märks det när vi annonserar lediga jobb inom försäljning, att mängden ansökningar är betydligt färre än om vi annonserar lediga jobb inom kundservice eller ekonomi. Många klickar på säljjobbet, men de väljer att inte skicka in sin ansökan. De gånger som vi har ett välkänt varumärke är det lite lättare, men vi kan inte förlita oss på att varumärket ska göra jobbet enklare.

När jag växte upp ansåg man att försäljning var något man var stolt över, en duktig säljare var någon man såg upp till. De åkte ofta fina bilar och klädde sig i kavaj, de tillhörde definitivt medelklassen med en touch åt den övre medelklassen.

Om vi i Sverige ska försöka få fart på hjulen igen, då kommer det krävas att vi sätter igång att sälja på ett bättre sätt. Är det någon som hört någon politiker prata om försäljning? Är det någon som hört någon andas ett ord om man kanske skulle börja prata lite försäljning i skolan? Visserligen är det några politiker som emellanåt andas nåt om entreprenörskap i nån artikel, men oftast landar det i just prat, det är sällan man ser någon riktig förändring. Ung Företagsamhet finns idag i skolan, men det fanns redan på den tiden jag gick i skolan. Att lyckas som entreprenör KRÄVER att du kan sälja, både din idé, din produkt och din vision. Man kommer att mötas av så många skeptiker som försöker motbevisa att det går, att man nästan behöver en dåres envishet för att lyckas. Försäljning är något som behöver komma upp på dagordningen igen, både politiskt men även i skolan! Oavsett om man heter Reinfeldt eller Löfvén kommer ett bra försäljningsklimat vara nödvändigt om man vill uppvisa en minskad arbetslöshet, ett bättre samhällsklimat och en vård/skola som håller bra standard. Det många glömmer är att allt hänger ihop, samhället är ett kretslopp där alla är beroende av varandra.

Man pratar om att avsätta mer pengar åt vården/skolan, men det kräver i sin tur att det finns många som bidrar med skattepengar. Pengarna kommer ifrån att företag tjänar pengar så man kan fortsätta anställa, vilket leder till mer skattepengar och mindre bidrag. Blir det färre jobb, minskar skatteintäkterna och då får vården/skolan mindre resurser – Allt hänger ihop, även om vissa tror att om man avsätter lite pengar hit och dit så löser sig allt. Det är tyvärr inte så det funkar, även om det vore en drömvärld.

Eftersom jag är person som väljer att fokusera på det positiva och gärna ser glaset som halvfullt, hoppas jag att politikerna och allmänheten får upp ögonen för att försäljning är en av de viktigaste nycklarna som finns. Vi måste förändra vårt synsätt på sälj och faktiskt börja höja upp statusen på det yrket igen. Endast då kan vi vända den negativa klang som yrket just nu har. Om jag vore ung och ville satsa på en karriär eller starta eget, skulle jag först se till att lära mig sälja. Det är en kunskap man har nytta av hela livet, oavsett sammanhang eller nivå. Kan man sälja så har man alla förutsättningar att klara sig genom alla typer av konjunkturer. Vi tänker inte på det, men vi alla säljer i någon form. Vi säljer in aktiviteter, tankar, planer för att hitta på saker, middagsplaner osv. Via sociala medier säljer vi in våra budskap, våra bilder och allt i jakten på bekräftelse genom likes och kommentarer. Egentligen säljer vi alla nånting varje dag, men vi vill inte öppet beteckna det som försäljning. Jag lovar att om alla skulle börja fundera på försäljning, framförallt sin egen försäljning genom sättet man framför sina budskap, så kommer vi alla att bli mer medvetna och se det mer positivt. Det är inte farligt, däremot kanske många tycker det är lite obekvämt till en start.

Min förhoppning är att vi alla oavsett bakgrund, politisk härkomst, nationalitet, kön eller annat börjar tänka i de här banorna. Att sätta försäljning på agendan, är något vi alla tjänar på, det är jag helt övertygad om!

Under snart 7 års tid har jag träffat rekryterande chefer ute på företag. Jag har säkert haft ett snitt på 2-3 möten  i veckan under alla dessa år och det är sällan 2 möten har varit lika varandra. Skälen till att mötena varierat är egentligen ganska enkla, det har oftast varit olika människor som jag träffat och den enda gemensamma nämnare som funnits mellan dessa möten är just den – de är alla människor, där slutar oftast likheten.

När man i Hr kretsar diskuterar rekrytering dyker oftast kompetensbaserad upp som ett vanligt förekommande ord. Många väljer gärna att ställa kompetensbaserad rekrytering i motsatsförhållande till andra typer av rekryteringsmetoder. Kompetensbaserad rekrytering bygger i grunden på att använda systematiska metoder för behålla en objektivitet och rättvisa. Kompetensbaserat bygger också på att vara systematisk, pragmatisk och att i största möjliga mån undvika magkänslorna. För att lyckas rekrytera kompetensbaserat krävs dock noggranna förberedelser gällande profilbeskrivning, kartläggning över vilka kompetenser som krävs och dessutom behöver man oftast tillfoga ett test för att verkligen mäta huruvida dessa matchar kriterierna.

Jag köper tanken med kompetensbaserad rekrytering, jag köper även att det funkar inom vissa yrkesområden. Ska man jobba med exempelvis programmering, som jurist, läkare eller pilot blir självklart kompetensen överordnad. Ska personen dock jobba med försäljning, service, eller som chef, då anser jag att det personliga blir oerhört mycket viktigare. Att människor inte trivs på ett jobb beror oftast på en dålig chef, ibland är det arbetsuppgifterna eller kollegorna, men oftast är det chefen som är boven i dramat. Visst kan chefen kunna precis allt som finns att kunna om jobbet, men kan du inte hantera olika typer av människor spricker det ändå. Visst, kompetensen kanske är ledarskap tänker ni nu, men hur mäter man kompetens i att hantera olika typer av människor, stress, arbetsuppgifter och komplicerade situationer som uppstår i sista sekund? Hur får man in 75 olika kompetenser i en profil och sedan i en annons?

I min värld handlar rekrytering om så mycket mer, det handlar väldigt mycket om att hitta rätt person, att hitta den med engagemang, nyfikenhet och rätt inställning. Det handlar om att kika på företaget, gruppen, arbetsuppgifterna och göra en sammanvägd bedömning. Människor kan blomma ut i rätt omgivning, precis som de kan slockna i fel omgivning. Bara för att man lyckats på sitt förra jobb, innebär det inte att det kommer att gå bra i nästa. Jämför med idrottstränare, hur de kan lyckas uträtta stordåd med ett lag och när de sen byter klubb så går det käpprätt åt h-e. Är det fel på deras kompetens? Jag tror inte det, utmaningarna är fler än så. En duktig rekryterare är en person som är passionerat intresserad av människor, som har genomfört en mängd intervjuer och som lärt sig se tecken hos människor. Man kan många gånger jämföra en duktig rekryterare med en duktig säljare, de måste både kunna läsa människor. De måste också ha genomfört många möten, kvantitet leder till kvalitet, det är bevisat.

Trender har genom alla tider kommit och gått, så är det nu och så kommer det att förbli. Det är evolutionen, vi är människor och vi utvecklas över tid. I min värld handlar det om att både titta på kompetens och personlighet, men skulle jag behöva välja så hade jag valt personlighet. En person som är duktig på att ge energi, som får människor att må bra och växa, kan många gånger höja en hel grupp. En dålig rekrytering kan kosta hur mycket som helst. Jag har träffat företagsledare som berättat såna skräckhistorier, där de gjort felrekryteringar som till och med kunnat kosta dem hela sina företag. Så sent som förra veckan träffade jag ett bolag med över 100 anställda, där antalet felrekryteringar var så ödesdigert att det höll på att sätta bolaget på obestånd.

För den som gillar människor är rekrytering väldigt roligt. Det är omväxlande, spännande, utmanande men också frustrerande. Det finns inget facit, det handlar alltid om nån form av sannolikhetsbedömning, 100% säkerhet finns inte. Det handlar om att komma så nära som möjligt, att sortera ut så många potentiella felkällor som går samtidigt som det gäller att försöka passa in så många pusselbitar som möjligt. Det är också det som skiljer en person som jobbar professionellt med detta från någon som bara gör det ibland. Givetvis kan alla ha tur och även en viss talang, men för att verkligen hitta rätt flera gånger krävs det skicklighet. En duktig hantverkare vet vad de gör, rekrytering är även det ett hantverk som kräver precision och noggrannhet. Det är många gånger lätt att glömma det och jag lovar en sak, det är vanligt. Snålheten vinner många gånger över visheten, men det kan kosta mycket i slutänden. Oavsett metod, låt oss enas om en sak – människor är unika, så länge viljan och inställningen finns kan vi oftast lära oss!

Ibland ställer jag mig själv frågan – Varför driver jag ett bemanningsföretag? Vissa dagar känns det verkligen hopplöst, man jobbar med människor i båda ändarna. I ena änden har man en kandidat att ta hänsyn till och i andra änden finns en kund att tillgodose, däremellan sitter man själv och försöker att blidka samtliga parter. Alla som nån gång anställt en människa vet hur svårt det är, att driva ett bemanningsföretag är att ställas inför den utmaningen – varje dag!

Vi är alla människor, med drömmar, önskemål, förhoppningar och viljor. Vi vill alla ha ett liv som innehåller glädje, värme, kärlek och en utveckling som individer. Någonstans inom oss alla finns en förhoppning om att lyckas, att vakna på morgonen och bara känna oss lyckade och älskade. Men lycka är något som är väldigt individuellt, så är också definitionen av det. Alla är vi unika i vår egen värld, alla har vi våra egna vägar och mål. Vad vi strävar efter varierar ofta över tid, vilket gör det hela ännu mer svårdefinierat. När vi inte ens själva förstår oss alla gånger, hur ska då nån annan förstå oss?

Att jobba med bemanning och rekrytering är många gånger det absolut bästa som finns, men ibland är det också det jobbigaste som finns. Varje lyckad rekrytering är en fantastisk känsla, då har någon fått ett jobb, förhoppningsvis är det ett jobb man verkligen vill ha. Kanske är just det jobbet början på ett nytt liv, med nya vänner, utveckling och t.o.m kärlek. Det är fortfarande väldigt vanligt att vi träffar på vår kärlek på jobbet och då blir det nya livet verkligen en livsförändring. Men för varje person som får ett nytt jobb, går det ett antal besvikna människor, som hade drömt om just det jobbet. Det är aldrig kul att behöva tala om för någon att de tyvärr inte fick jobbet. Jag har själv varit på den sidan och känslan av ett nej är alltid lika tung. Att jobba med bemanning och rekrytering är en bra skola att lära sig ge negativa besked, det är inte konstigt att majoriteten i detta yrket är beteendevetare. 

Att jobba med bemanning och rekrytering innebär också en annan utmaning – man är ständigt en mellanhand. På andra sidan bordet finns alltid en kund, som förhoppningsvis vet vad de söker. Alltför ofta vet de tyvärr inte det, ofta blir det ett parerande mellan viljor, känslor, tankar och funderingar. I början av varje uppdrag försöker man tydligt ringa in vad det är som kunden söker, sen börjar jobbet, att agera utifrån dennes tankar, att sätta sig in i kundens kläder och att förstå hur de resonerar. Det är inte lätt, det gäller att vara lyhörd, att höra det som sägs mellan raderna. En stor del i hela processen är återkoppling, att man har en kund som prioriterar uppdraget och agerar på varje kandidat. Att en rekrytering drar ut på tiden, beror tyvärr alltför ofta på att kunden inte återkopplar på kandidaterna. Som bemanningsföretag slits man mellan en kandidat som mailar eller ringer och givetvis undrar hur det går, samtidigt som man vet att kunden har 1000 saker på sin ”to-do list”. Här försöker man ligga på sin kund, givetvis på ett snyggt sätt, man vill inte vara alltför påstridig. Samtidigt vet man att nästan alla kandidater som söker jobb ofta söker flera jobb samtidigt. Det innebär att en dimension till kommer in och det är timing. Vem vågar att tacka nej till ett jobberbjudande som ligger på bordet? Även om det jobbet kanske är nr 2 på listan, så är ett faktiskt erbjudande något man inte törs säga nej till. I stort sett alla kandidater resonerar ”hellre en fågel i handen än tio i skogen” vilket är fullt naturligt. 

Det har hänt mer än en gång att jag önskat att jag jobbat med produkter istället för människor. Å andra sidan är det just kicken man får när en rekrytering går i lås, när en person får ett jobb och man själv är den som får ge beskedet. Jublet i telefonen är många gånger det som är hela grejen, att man faktiskt varit med och förändrat en människas liv, det är obetalbart! Att jobba med bemanning och rekrytering är ett ständigt sökande efter ”rätt människa”, vad nu det är? För det som är rätt för ett företag kan vara fel för nåt annat, det handlar inte bara om kompetens, det handlar även om kemi, personlighet och gruppdynamik. Den där ”rätta personen” kan i de allra flesta fall vara en mängd olika personer, det gäller bara att vara öppen, våga se möjligheten och ibland faktiskt chansa. Många gånger kan det i efterhand visa sig, att den man från början var osäker på, i slutänden visade sig vara den bästa rekryteringen. Det är en ständig balansakt att driva bemanning och rekryteringsföretag, det gäller hela tiden att vara på tårna och tillgodose människor i båda ändarna.

Förutsättningen för att lyckas inom rekrytering och bemanningsbranschen är oändligt mycket större om man har stort tålamod, förståelse, inlevelseförmåga och passionerat brinner för människor. Man måste förstå att människor ständigt förändras, att det som var aktuellt igår inte längre är intressant imorgon och att tillfälligheterna många gånger spelar in. Att jobba med människor som huvudsyssla är ofta väldig givande, det är intressant och man lär sig ständigt nya saker. Att vara nyfiken är en väldigt bra egenskap, att ställa frågor är det absolut bästa sättet att lära sig förstå. Om någon frågade mig om varför jag valde just bemanning och rekrytering skulle nog svaret bli – Jag är oerhört nyfiken!