Efter samtal med ett hundratal jobbsökande personer måste jag tillstyrka att de har en poäng – det är svårt att söka jobb i Sverige! Till att börja med ska man ta sig genom ett hav av platsannonser på obegränsat antal jobbportaler. Bland alla dessa ska man sedan försöka hitta rätt bland alla fantastiska skönmålningar. Ord som ”dynamisk organisation”, ”högt i tak” och ”ledande bolag” florerar i mer eller mindre varje annons. Bakom dessa vackra ord ligger ett varumärke och enligt en färsk undersökning från Universum är det just varumärket som hamnar överst när man som arbetssökande ska ta ett beslut. I alltför många fall undanhålls dock varumärket till förmån för just ovanstående skönmålningar, vilket gör jobbsökandet än mer knivigt.

Till detta kan man sedan addera själva ansökningsförfarandet som i stort sett alltid börjar med frågan: Är du registrerad hos oss? Då är det bara att ansöka om användarnamn och lösenord innan man kan gå vidare och börja skapa sig en profil. Denna ligger sedan till grund för själva ansökan för det jobb som eventuellt skulle kunna förändra ditt liv. Problemet med profilen är att den gör det omöjligt för dig att sticka ut ur mängden, du hamnar i samma motorvägsfil som övriga arbetssökande. Kreativitet, personlighet och den potentiella möjlighet som finns att lyfta fram det unika med dig är tyvärr bortblåst, men som tur är får rekryteraren det iallafall lite enklare.

2011 är året där sociala medier verkligen börjar leverera affärsnytta. Som kanal att förmedla jobb  är det väldigt spännande. På iNEED har vi visserligen använt oss av Facebook och Linkedin sedan 2008, men idag börjar det verkligen få genomslagskraft. Twitter är den senaste kanalen som börjar få ordentligt fotfäste som kanal att nå ut med information. Via s k hashtags (#) kan människor spåra upp jobb som förmedlas via twitter. Man kan också anmäla sig som jobbsökande genom att tydligt använda sig av dessa taggar och tala om att man söker jobb. Som rekryterande bolag blir det då tydligt att den här personen är proaktiv och visar sitt intresse för nytt jobb. Det finns också en välvilja bland de flesta deltagare att aktivt hjälpa människor i olika riktningar.

Via de sociala medierna har man helt plötsligt hittat vägar runt de klassiska databaserna och de formella ansökningsvägarna, nu kan kreativiteten vakna till liv igen. Det sociala CV.et är något som står på gränsen till genomslag, detta lär förändra spelplanen en smula. Ett socialt CV innebär att sökspindlarna som finns på nätet samlar ihop all tillgänglig information och sammanställer en realtidsbild över ditt sociala liv. Allt som inte är skyddat finns till beskådan för de bolag som väljer att köpa in dessa tjänster från de som tillhandahåller dem. Hobbies, sociala tillställningar och andra privata situationer blir alltmer synliga vilket kan vara både till för – och nackdel. Det kan vara läge att börja lägga en extra tanke på hur du vill att din sociala profil ska synas, snart kanske även du söker jobb.

Att jobba i rekrytering – och bemanningsbranschen kan många gånger innebära extra stora utmaningar. Skälet är egentligen ganska enkelt – vi jobbar till 100 % med människor och varje person är unik. Med detta i åtanke är det inte alltid lätt att behaga varje människas önskemål och behov. Har man förståelse för detta och innehar en ödmjuk inställning inför det faktum att ingen är ofelbar, blir det dock lite lättare. Bakom varje uppdrag finns en kund, som till syven och sist fungerar som domare. Det är alltid kunden som bestämmer!

Vårt uppdrag är alltid att hitta rätt person för just det specifika uppdraget. Det innebär att vi inte enbart kan stirra oss blinda på kompetens, vi måste också väga in gruppsammansättning, personkemi, engagemang, inlärningsförmåga m m. Det är många gånger komplext att tussa ihop rätt person för just det uppdraget.

En stor utmaning som både branschen men även alla företag står inför, är att överhuvudtaget hitta personer. Trots en arbetslöshet på mellan 7-8 % upplever både företagen och vi själva att inflödet av kandidater ibland tryter. Framförallt inom vissa yrkesområden. Det jag många gånger kan blir lite konfunderad över är just detta. Därute står drygt 400 000 personer som saknar jobb och ändå har vi det ibland svårt att tillsätta vissa case.

När någon av de större tidningarna skriver artiklar om detta, brukar man många gånger se kommentarer av folk som känner sig åsidosatta, undanskuffade eller som helt enkelt börjar ge upp. Jag kan ibland bli upprörd över just detta faktum, det bör faktiskt finnas något att göra för de som faktiskt vill. Däremot kan jag också se att det finns en hel del som inte verkar vilja. Det händer rätt ofta att vi får in ansökningar som är så totalt tomma på engagemang att man nästan vill ringa och fråga varför. Det finns många som inte riktigt ser sitt eget ansvar i varför de inte får jobb. Det är alltid lättare att skylla på företaget eller varför inte rekryteringsföretaget.

Det finns mycket jobb därute, det finns även mycket folk därute, kan vi matcha detta på nåt vis tro? Vi står inför en hel del utmaningar samtidigt är det väl det som gör detta så spännande. Att jobba med människor för människor är för mig en ynnest. Att då och då kunna bidra till att folk hittar sitt drömjobb, är rent ut sagt skitkul! Vi jobbar konstant för att göra det enklare, roligare och synligare för varje person att hitta sitt jobb. Att filmade annonser har hjälpt råder ingen tvekan om! Videopresentationerna fyller också sitt syfte på ett utmärkt sätt. För oss handlar det egentligen alltid om att ifrågasätta oss själva om vi kan göra saker annorlunda och på ett bättre sätt. Varje dag måste vi utmana oss själva för att bli lite lite bättre, att sluta vilja bli bäst, är att sluta vara bra.

iNEED i media!

On 28 april, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
0

Igår valde DN att skriva 2 artiklar om iNEED och vårt sätt att jobba med videopresentationer inom rekrytering/bemanning. Responsen som vi har fått via både kandidater och företag har varit fantastisk och det känns verkligen roligt att det uppmärksammas. Vi har under mer än 3 års tid aktivt jobbat med detta och kontinuerligt förfinat metodiken och våra kunder och kandidater har löpande haft synpunkter till förbättringar.

I början var många kunder skeptiska till metoden med idag känns det alltmer accepterat. Eftersom vi redan från första dagen valde att fokusera tydligare på de personliga egenskaperna blev videon ett bra verktyg. Sedan dess använder vi vår metodik till samtliga tjänster, oavsett befattning.

Jag länkar nedan till några av de artiklar som genom årens lopp har skrivits om oss.

http://www.dn.se/ekonomi/jobb/vagen-till-nytt-jobb-gar-genom-linsen

http://www.dn.se/ekonomi/jobb/det-blir-mer-personligt

http://handelsnytt.se/paulina-soker-jobbet-med-video

http://www.metro.se/metrojobb/se-den-du-ska-traffa-pa-jobbintervjun-fore/Objjjv!48068/

http://www.teknikfreak.se/Tekniknyheter/10820/Kunderna_bestammer_vem_som_far_jobb_pa_3_.aspx

http://www.resume.se/nyheter/2009/05/05/tre-later-kunder-rosta-fra/

http://dinkundservice.se/

14 mars 2011, våren står för dörren och första dagen på veckan har passerat revy. Kan inte undgå att drömma mig tillbaka till januari 2008 då jag startade iNEED. Som första rekryterings – och bemanningsföretag i Sverige började vi använda videopresentationer. När jag ringde företagen för att boka besök, var de väldigt skeptiska. Det absolut vanligaste argumentet till varför de inte ville träffas, var att de tyckte att detta skulle sätta fokus på utseendet. En del tyckte givetvis att detta var spännande, men alltför många såg en fara i att de inte skulle fatta rätt beslut i förhållande till personens cv. Idag 3 år senare kan samma argument fortfarande dyka upp, om än i mindre utsträckning men det finns ändå där.

Är vi rädda för förändring i Sverige?

Jag tror att det finns ett visst grundläggande motstånd till förändring i Sverige. Vad det bottnar i vet jag inte, men att det finns råder det mindre tvekan om. I Sverige finns idag endast 95000 twitter konton, varav endast 11000 aktivt twittrar, i andra länder växer det lavinartat. När vi väl hakar på en trend brukar det gå fort, dock är det säkrast att både grannen, vännen och kollegan redan har testat för att vi verkligen ska känna oss säkra. För oss som jobbar med videopresentationer har vi idag ett väl uppbyggt underlag av kunder. Vi har många budbärare som kan styrka mediets fördelar som beslutsfattande underlag i urvalsprocessen. Videon kommer aldrig att ersätta personens cv, men som komplettent är det förträffligt. Jag vet inte hur många gånger vi har träffat personer vars cv enligt kunden inte varit ”rätt” men efter att de har sett videopresentationen har de ändå valt att träffa personen. Man ska inte underskatta kroppspråk, magkänsla och personkemi. Precis som i övriga relationer kommer man att tillbringa en hel del tid på jobbet tillsammans med personen och då ska ”det” finnas där.

Varför använda rörlig ljud och bild?

En bild säger men är 1000 ord, vad säger då inte en film? Det absolut bästa vi gjort sedan starten 2008, var att börja med filmade platsannonser. Den feedback vi har fått av främst arbetssökande kandidater men även de kunder som valt att testa detta, har varit överväldigande! Jag vet inte hur många mail som öppnats där någon väljer att kommentera den arbetsplats de söker till. Att bara få en kommentar om en potentiell arbetsplats är stort! Hur många gånger väljer någon att kommentera en skriven platsannons? För mig är detta verktyg som hjälper oss att fullfölja vårt uppdrag. I slutet av dagen handlar det om att sammanföra arbetssökande människor med sina potentiella arbetsgivare. Det är ibland lätt att missa uppdraget och stirra sig blind på andra saker. Förändring, förbättring och förnyelse är något som konstant måste ske i allt vi gör.

Kommunikation

Hur kommunicerar vi med morgondagens arbetskraft? Förra veckan var jag på en s k unconference som hette  #Truestockholm där var det en av deltagarna som berättade om sin lillesysters sätt kommunicera med sina vänner. De använde den s k väggen på Facebook för att sköta sin dialog. Kan tänka mig att det dels beror på enkelhet men också att man vill kunna dela med sig av sin dialog för att engagera flera personer att hänga med. Med sociala mediers intåg håller vårt ordinarie kommunikationssätt på att förändras och det med rasande takt. Det är inte många år kvar innan den yngre generationen kastar sig ut på arbetsmarknaden och de förväntar sig inte guldklockor och långa anställningskontrakt. De kommer i allt större utsträckning att behöva utvecklingsplaner, ständig återkoppling och ett öppnare klimat. Som företag måste man redan nu börja anpassa sig för att vara på tårna inför den förändring som sker. Hur man som företag ska göra är individuellt, men att man redan nu börjar anpassa sig bör stå klart. För mig som har förmånen att kunna påverka, handlar det om ständig närvaro. Att ha örat mot asfalten och känna av vart vi är på väg, kommer för oss på iNEED att vara den absolut viktigaste byggstenen att fortsätta göra bra saker. Våra kandidater och kunder förväntar sig en partner som kan sin sak och då håller det inte att sitta passiv. Vi måste ständigt utvärdera det vi gör att bibehålla det förtroende som är uppbyggt. Det bästa sättet enligt mig är att ställa frågor, att de facto fråga de som söker jobb. Vilka kan bättre svara på vad som i deras ögon känns rätt…

Att livet som entreprenör skulle bli så här hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Egentligen hade jag nog ingen bild, det var mer av en dröm om att skapa någonting och se om det gick. Jag har genom åren haft ett gäng olika ideér men av olika anledningar har jag inte nått hela vägen förrän iNEED blev verklighet. I min värld krävs en bärande idé, det måste vara något unikt som fyller ett behov som inte finns. Med videopresentationen tyckte jag mig finna det jag letat efter inom rekrytering/bemanning. Här hade jag funnit något som inte fanns och jag kunde helt klart se en nytta för både företag och människor som sökte jobb.

Att dra igång ett bolag är ganska enkelt, det krävs en del administrativ förmåga och lite tålamod. I detta fallet var det ett Aktiebolag vilket även krävde hundratusen kr (idag krävs endast femtiotusen kronor). Sedan började det krångliga, det krävdes lokal, telefoner, datorer, div olika avtal, ansökningar till förbund, abonnemang på x olika tjänster, lära sig förstå upphandlingsprocesser, förhandla med säljare, hitta en bärande affärsmodell, hitta ett marknadsbudskap, finansiera hela kalaset m m….Helt plötsligt hade man ingen IT avdelning att ringa när datorn strulade. Skulle man sätta ihop en presentation var det bara att börja från början. Säljprocessen var väldigt enkel, det var bara att kolla på Eniro, Hitta.se eller Google, något säljstödsprogram var inte att tänka på. I stort sett varje kväll jobbade man tills ögonen slocknade och när morgonen grydde var det bara att gå tillbaka och fortsätta där man slutade. Jag vet inte hur många gånger jag satt kvar på kontoret alldeles tom i blicken och undrade vad jag hade gett mig in på!

Till min hjälp hade jag dock 2 tjejer som jag hade anställt som rekryterare. De blev min livboj, alla de gånger jag började tvivla kände jag ansvaret inför dem att visa att det skulle gå. Efter att vi hade varit igång i drygt 5 månader hände det jag fruktade, finanskrisen svepte in över världen. Mer eller mindre varje företag införde anställningsstopp och när man ringde var det kalla handen. Som ny aktör på en marknad krävs någonting mer, då räcker det inte med en bra idé och brinnande engagemang! Det krävs vilja av stål, en vinnarskalle som aldrig ger upp och en teamkänsla som håller i alla väder. Tillsammans var vi 3 starka och lyckades trots en hel del andra motgångar överleva. När jag tänker tillbaka på den här tiden, så kan jag inte förstå hur vi lyckades, men på något sätt gjorde vi i alla fall det.

Jag vet inte hur många gånger jag har frågat mig själv vad jag håller på med? Att driva eget företag innebär en massa saker, bl a innebär det att man ALDRIG är ledig! Man har med sig jobbet både dag och natt, oavsett var man befinner sig så finns det närvarande. Man tjänar väsentligt sämre, man sover periodvis dåligt, man oroar sig konstant och hela tiden finns det något moln på himlen. Man tror att det ska vara glamoröst, men den glamouren har åtminstone jag inte sett röken av! Men ändå skulle jag aldrig byta bort det! Något häftigare, roligare, mer spännande och framförallt utvecklande har jag aldrig varit med om! När vi skrev första avtalet var jag så stolt att jag ville ringa alla jag kände och bara vråla rakt ut! Någon ville köpa något av mig, bolaget som jag hade suttit och skrivit en affärsplan över hemma på mitt köksbord. Känslan är rätt läcker, drömmen hade blivit verklighet och helt plötsligt kom jag på mig själv att sitta och googla på ordet ”faktura”. Jag skulle skicka min första faktura och kom helt plötsligt på att jag inte hade någon mall 🙂

Imorgon firar iNEED 3 år som företag och det känns helt fantastiskt!  Vi är precis i startgroparna att sparka igång i Malmö och Göteborg, vi har snart växt ur kontoret och vi har blivit tvåsiffrigt i antal anställda. Vi har lanserat ett antal nyheter inom rekrytering/bemanning i Sverige och fler lär komma. Idérikedomen är stor och det är endast tiden som inte alltid räcker till. Det roliga är att många väldigt tidigt ifrågasatte det vi lanserade, men nyligen fick jag höra att ett av Sveriges 3 största rekryteringsföretag står i begrepp att lansera videopresentationer. Visserligen är de 3 år efter oss, men det känns ändå som ett kvitto på att vi har gjort rätt. Nu har vi dock tagit klivet vidare och lanserat den filmade annonsen, byggt ett antal andra applikatoner och kommer inom kort att lansera några väldigt spännande nyheter.

Livet som entreprenör är nog det största som hänt i mitt liv, so far! Om jag någonsin har lyckan att bli förälder kommer det att slå detta, men än så länge får jag nog klassa detta som mitt livs häftigaste grej! Det är så många saker med det som gör en stolt. Bara det att man kommer till någon medarbetares telefonsvarare och hör att de nämner iNEED gör en stolt. Fortfarande finns den där brinnande lågan varje dag man kliver ur sängen. Hjärnan går konstant på högvarv och varje dag lär jag mig nya saker. Ibland är det som när man var liten och konstant gick omkring & var nyfiken och ställde frågor. Trots att jag idag precis är fyllda 40 år, känner jag mig många gånger som då, det är lite roligt.

Emellanåt är jag ute och föreläser inför olika grupper. Det är något som är väldigt utvecklande, då jag får direkt feedback och samtidigt kan testa av lite ideér. Jag brukar ofta påtala vikten av att kämpa, att det inte finns några genvägar. Oavsett vad man vill  uppnå så krävs en hel del jobb. Det är upp till var och en hur hårt man spänner bågen, men om man siktar högt får man räkna med att slita. Jobbet ska göras och som entreprenör är det ingen som gör det åt en, ordet leverera är mer påtagligt än någonsin. Så länge drivkraften finns där, är det inget problem. Det gäller bara att vara klar över vad som driver en, i annat fall kan det vara svårt att hitta rätt motivation. Drivkraften måste dessutom vara djupt rotad och stadigt förankrad, i annat fall är det lätt att börja misstro. Min drivkraft är väldigt tydlig och visionen har jag klar för mig, så det gäller bara att hålla energinivån på topp. Att ha pengar som drivkraft tror jag inte på, det skulle inte hålla i längden. Alla som vill bli framgångsrika har något större i sikte, det handlar om att förändra, att utveckla och att förverkliga sig själv och sina drömmar.

Jag avslutar med ett ordspråk jag en gång hörde på en konferens och för mig är det svaret på det mesta, ”att sluta vilja bli bäst – är att sluta vara bra”.