Under alla mina år som jag har jobbat med rekrytering, har man pratat om validering, att hitta rätt kompetens, att rekryteraren skall ha rätt bakgrund och utbildning mm. Allting har ständigt utgått ifrån att den stora utmaningen ligger i att sålla bland mängder av ansökningar, att hitta de mest intressanta kandidaterna för att sedan via intervjuer, tester och referenser säkerställa att det är rätt person. Om man som företag väljer att anlita ett rekryteringsföretag är det bland annat den här kompetensen man köper. Hela processen bygger på detta och om man gör en liten snabb undersökning på 10 rekryteringsföretags hemsidor finns det i 9 fall av 10 en process som beskriver detta.

Men om man kikar på hur beteendet ser ut idag, det beteende som finns därute i verkligheten, dvs i  människors vardag. 90 % av de i arbetsför ålder har idag tillgång till en dator, förmodligen även en smartphone och kanske tom en Ipad. Svensken tillhör världens mest uppkopplade folk, det är ett ständigt flöde av information och var och varannan person sitter nerkörd med ansiktet i sin telefon. Åtminstone ser det ut så på bussen, tunnelbanan eller när man ser folk sitta på en uteservering eller i en restaurang. Vi fotar bilder och lägger på Facebook eller Instagram, vi statusuppdaterar och vi delar information med varann. Det är så 2013 ser ut i Sverige, bra eller dåligt låter jag vara osagt – men det är så det ser ut.

Om man dessutom verkligen tittar på vad det är som gör att en rekrytering går bra eller om den misslyckas, då måste man börja studera hela processen. Man måste börja fundera på hur den jobbsökande agerar? Hur den rekryterande chefen gör? Hur det ev rekryteringsföretaget jobbar? Hur skriver man sina annonser? Var publiceras dessa? Hur hittar man som jobbsökande själva jobbet? Vad är det som gör att man blir lockad av det? Det finns mängder av relevanta frågor, helt plötsligt är det faktiskt rätt många parametrar som börjar bli intressanta, det handlar inte längre ”bara” om att hitta rätt person. För rätt person kan faktiskt vara en mängd olika personer! Det finns INTE bara en rätt person för varje jobb, åtminstone inte de jobb som jag känner till. Även en president är utbytbar. Att hitta sitt rätta jobb eller att hitta den rätta personen blir helt plötsligt rätt slumpartat. Det kommer nämligen in en sak till i hela processen – Timing. Ett ord jag inte sett någonstans i rekryteringssammanhang. I de allra flesta fall är detta ord extremt viktigt, hur ser timingen ut i allas våra liv? Är det rätt att hoppa på tidernas utmaning nu, eller ska jag ta det där jobbet som egentligen inte är mitt drömjobb ändå? Om jag inte har något jobb och hittar ett jobb som kanske inte känns sådär jättespännande, ska jag söka det ändå? Det finns så oerhört många aspekter att faktiskt fundera över när det handlar om jobb. Vågar jag tacka nej till ett jobb när jag är i en annan process som egentligen är mer intressant?

Vad är det då som gör att den ”rätta” personen ändå inte får jobbet som man passar för? Väldigt mycket beror faktiskt på att beställaren inte prioriterar rekryteringen. Man är sen i sin återkoppling eller så ändrar man sig med vad man egentligen söker under rekryteringens gång. Det rekryterande företagets chef kan många gånger tro att duktiga kandidater växer på träd, att de står i kö för just detta jobbet. Men så ser inte verkligheten ut, hyran ska betalas, maten ska fram på bordet och skulderna måste betalas. Alltså tvingas människor ta ett annat jobb än det man egentligen vill ha och detta i vissa fall pga en dålig beställare. Tyvärr är det så det ut, jag är den förste att beklaga detta. Det kan också vara så att den annons som företaget gör inte är tillräckligt attraktiv eller så syns den inte på rätt forum. Många människor använder idag sin mobil för att söka information och gissningsvis kollar de även jobb via den. Därför att det viktigt att platsannonsen ska vara synlig och den bör dessutom vara informativ och helst lite attraktiv.

När man skärskådar hur det egentligen går till att rekrytera en person så inser man helt plötsligt att det är många detaljer som måste klaffa på vägen. Det handlar inte bara om att en rekryterare skall vara duktig på att intervjua, det är oerhört mycket mer komplicerat än så. Jag tror tyvärr inte att det kommer att bli enklare framgent, vi ser en alltmer kräsen generation komma ut på arbetsmarknaden, med en annan inställning till jobbet. Där finns oerhört många utmaningar att sätta tänderna i.

För mig som har förmånen att varje dag kunna påverka det bolag som jag driver, är det av största vikt att förstå det vi håller på med. Vi har på ena sidan en jobbsökande med en massa önskemål och på andra sidan en beställare med specifika krav och önskemål. Det handlar ständigt om att tillgodose båda sidorna, vilket många gånger är jättesvårt. En f d chef sa en gång till mig ”Stefan, det handlar om att ständigt ha örat mot asfalten” han var så rätt på det. Utifrån det måste jag verkligen förstå vad det är som vi håller på med och sen parera för att ständigt förbättra vår verksamhet. Man kanske inte tror att ett rekryteringsföretag behöver produktutveckla sin verksamhet, åtminstone om man kikar på hur många bolag det finns och hur deras hemsidor ser ut. I min värld handlar det om att ständigt analysera det vi gör och ifrågasätta om det går att göra det enklare och roligare för samtliga parter. Att faktiskt minska sannolikheten för felrekryteringar och öka sannolikheten för rätt timing. Inom kort kommer vi att ta fram en tjänst som gör det ännu enklare för samtliga parter att faktiskt landa rätt. Jag längtar verkligen till att vi kan komma ut och lansera den, det ska bli oerhört kul!

Att hitta ”rätt” person är en sak, att faktiskt också knyta ihop säcken hela vägen på ett smidigt sätt är något annat. Rekrytering och jobbsökande ser 2013 inte ut som det gjorde 2003 eller 1993, även om vissa tycks tro det. Idag handlar det om så mycket mer! Jag kommer att se till att vi på Next u kommer att fortsätta jobba med helheten och utveckla vårt erbjudande. Det handlar trots allt om så mycket mer än än ”bara hitta rätt kompetens”, vad det nu är. Människan är långt mycket mer mångfacetterad än så, låt oss alla förstå det.

 

Den senaste tiden har jag i diverse olika sammanhang läst om, samt diskuterat med människor som haft åsikter om huruvida videopresentationer inom rekrytering och bemanning hjälper. Åsikterna går isär och jag har hört allt ifrån diskriminering och utseendefixering till att det verkligen är bra och hjälper till att fatta annorlunda beslut.

Den 1.a februari 2008 startade jag sveriges första företag som jobbade med videopresentationer inom rekrytering och bemanning. Vi lanserade detta, vilket minst sagt visade sig vara tufft och jag själv stångade mig blodig för att övertyga kunder om att detta var förträffligt. Då var inte 3G lika snabbt, vi hade inte samma tillgång till trådlöst internet och tekniken blev i många fall en fiende. Idag 5 år senare stöder internet streamingtekniken, video är ett accepterat media och mognaden har kommit en bit på vägen.

Vad var då skälet till att jag valde videopresentationer? För mig var det ganska enkelt, jag hade läst så ofantliga många CV och trodde att jag hittat den ultimata kandidaten för tjänsten. Detta ända till att vi fysiskt träffades och inom loppet av några minuter ändrades min bild av personen. Ett CV är och kommer alltid förbli ett papper med skrivna ord! Ett CV bygger på historien och säger egentligen ingenting om framtiden. Ett CV är heller inte möjligt att validera, i själva verket kan en kompis, en coach eller någon annan utomstående ha skrivit det eller åtminstone hjälpt till att hyfsa till det. Utifrån detta tyckte jag att man borde kunna hitta något annat instrument än bara ett CV. Detta i kombination med att jag under alla mina år i ledande befattningar, konstaterat att de personliga egenskaperna många gånger försvann till förmån för erfarenhet och utbildning.

Svaret blev då videopresentationer. En möjlighet att kunna lägga större fokus på människans personlighet, på energin, blicken, attityden, energin osv. Helt enkelt göra ett pappersark till en människa, egentligen inte svårare än så. Detta var min tanke, enkelt, smidigt och ärligt. Men oj vad jag bedrog mig, hade jag kunnat förutspå resan, hade jag nog inte valt samma spår. Sagt och gjort, 2008 stod jag redo att erövra världen med min idé! Tänk vad livet är härligt, man har ingen aning hur oförutsägbart det är, vilken resa vi har framför oss. Idag 5 år senare har jag hunnit sluta mitt uppdrag som VD för det gamla bolaget och startat nytt bolag (Next u) sen den 1.a augusti. Resan har varit lång, men passionen har alltid funnits där.

Hursomhelst, idag sitter jag med svaret på det jag trodde redan 2007, det är skitbra! Våra kunder älskar det och det är oerhört många kandidater som kanske inte haft det bästa CV.et men som fått jobb tack vare videopresentationen. Det har varit unga, gamla, invandrare, svenskar, tjejer och killar, det har funnits en gemensam nämnare – de är alla människor som vi har ansett passat för den specifika tjänsten! Det är rätt häftigt att träffa kunden efteråt och höra dem kommentera, ”det här trodde jag inte. Från början såg vår profil inte alls ut såhär, men den här personen gick rakt genom rutan och nu har det visat sig att Hen var en kanonrekrytering”. Till detta hör att vi har haft så många personer som nästan givit upp jobbsökandet då de blivit nobbade att komma på intervju så många gånger. Givetvis kan vi inte trolla, men vi kan iallafall försöka få våra kunder att faktiskt se utanför den berömda ”boxen”. Redan där har vi vunnit en del av slaget.

Själv är jag förvånad att inte fler valt att se detta som ett fantastiskt hjälpmedel. Videopresentationer handlar trots allt om människor som ska få jobba ihop med andra människor. Det handlar om gruppdynamik, att hitta och matcha olikheter och att kunna se den större bilden. De bästa grupperna består oftast av olika människor, som alla bidrar med sina tankesätt. På så vis skapar vi utveckling och kreativitet som är hållbar över tid. Videopresentationer inom rekrytering kommer i min värld att bli standard, frågan är bara när? Tror inte 2013 är året, men inom sinom tid lär fler haka på. Detta kommer att hjälpa fler människor som i lång tid stått utanför arbetsmarknaden att öka sina chanser att få ett jobb. Glöm inte en sak – energi föder energi!

Äntligen har Next u gått live!

On 25 september, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
3

Som jag har längtat efter den här dagen! Idag gick vi äntligen live med hemsidan. Jag hade nog glömt hur oerhört mycket jobb, hur mycket bollande det är och vad som ligger bakom en hemsida. Att ösa på med information är enkelt, det svåra är att hålla det stramt och endast försöka leverera det som absolut nödvändigast behöver ligga där. För mig som är en vän av ord, är det extra jobbigt. Jag hade velat skriva ner hur mycket som helst, men byrån (Today) fick hålla mig i strama tyglar. Utan dem hade detta aldrig blivit vad det blivit. Är fruktansvärt imponerad över hur de jobbar, vilken omtanke de har lagt bakom varje sida, hur de har granskat texter och ständigt sågat det mesta jag har gjort! Om man inte har något självinsikt alt inte gillar att ta kritik, då ska man inte använda sig av dem. Om man däremot vill göra något man aldrig själv kunnat skapa, om man inser att det finns en anledning till att de har valt att jobba med design och man själv med något annat, då kan jag inte tänka mig att det finns så många vassare byråer i stan!

 

Eftersom Next u sedan dag 1 har valt att jobba med videobaserade tjänster inom bemanning och rekrytering, har vi även gjort egna filmer. Vi jobbar med videopresentationer av kandidater samt filmade annonser, vilket jag tror är framtiden. Att göra jobbsökandet lite mer levande tror jag definitivt är något som ligger rätt i tiden. När våra mobiler dessutom börjar kunna hantera mer information blir mobilen vår nya laptop. Vi gör även företagspresentationerna på film, bifogar här vår egen film som beskriver det vi gör. Tyck gärna till eller maila mig på stefan.liden@nextu.se om ni vill veta mer. Kommer inom kort att berätta lite mer om hur vår uppstart har gått.

 

 

Vi hörs!

 

 

”Tala med bönder – på bönders språk” Det kan vara det mest grundläggande steget i all form av kommunikation. Året är 2012, överallt diskuteras arbetslöshet, tufft att komma in på arbetsmarknaden, regleringar osv. Samtidigt befinner sig företagen i en problematik med att hitta rätt kompetens, dvs rätt personer. Detta är också det som politiker just nu väljer att kalla ”matchning” eller som det oftast heter ”missmatchning”.  Idag, 3 april när jag kikade på Arbetsförmedlingen fanns exakt 65 470 lediga jobb. Samtidigt finns det ca 450 000 personer utanför arbetsmarknaden. Nånstans här finns i min värld, ett problem!

Varför öppnade jag  då med ”tala  med bönder…”? Skälet till den öppningen är att företagen som tillhandahåller alla dessa 65 470 lediga  jobb uppenbarligen inte lyckas nå fram med sin kommunikation. De lyckas inte tala med ”bönderna” på ett språk som de förstår. De hittar inte vägarna fram i bruset helt enkelt. Jag pratar dagligen med företag om attraktion, om att göra sig själv till moderna arbetsgivare dit människor faktiskt söker sig. Det handlar om massa olika åtgärder, alltifrån att skapa sig ett intressant varumärke till att faktiskt se till att ha bra produkter/tjänster att erbjuda marknaden. Det handlar också om det första mötet med potentiella kandidater. Själva platsannonsen är för väldigt många den första kontakten man får med bolaget.

Enligt Svt förmedlas idag drygt 95 % av jobben via nätet. 95 % är en väldigt hög siffra. Om man skärskådar detta beteende lite mer och kikar på hur det faktiskt ser ut, ser processen ut enligt följande. Man hittar oftast jobbet via en jobbportal alt via en kompis/nätverk som tipsar om något jobb som ligger ute. Man klickar på den annonsen och börjar läsa. I de flesta fall är det en klassisk trespaltare, dvs   1) Det här är vi (företag X)   2) Det här är tjänsten   3) Det här är du och dina kvalifikationer. Om allt detta känns rätt så trycker du på knappen ”Ansök Här” och möts i de flesta fall av budskapet ”Är du registrerad i vår databas”? Här börjar problematiken för de allra flesta!

Man ställer sig själv frågan – Är detta tillräckligt intressant för att jag ska ansöka? Om svaret är Ja, fyller man i all information för att till slut se att de ändå vill att man ska bifoga sin cv. Ok, tänker de allra flesta, varför fylla i all information om jag ändå har allt i min cv? Man gör detta en gång, kanske två gånger men efter ett antal gånger så orkar man inte längre. Framförallt inte då man i bästa fall får ett autosvar som säger ”tack för din ansökan” och sen inte hör något mer. I det läget försöker man hitta alternativa vägar istället, vägar som gör att man slipper lägga 1 timme för att söka varje enskilt jobb. Till saken hör att annonserna har sett ut på samma sätt sen 80-talet, enda skillnaden var att de var placerade i tidningen. Dessutom är ofta kriterierna i annonserna satta utifrån att personerna redan ska kunna det mesta när de börjar.

Nu kommer en ny generation ut på arbetsmarknaden. En generation som praktiskt taget vuxit upp med en laptop och mobil i handen. Man är snabb att manövrera och tålamodet är i många fall väldigt kort. Det som tar tid sållas bort och man ställer andra frågor till potentiella arbetsgivare. Frågor som ”vad kan ni erbjuda mig”, ”varför ska jag jobba här” osv. Det här blir många gånger en chock för arbetgsgivaren. Man tycker också att platsannonserna är tråkiga och man scrollar gärna förbi ingressen. Den här generationen har koll på Youtube och använder sin mobil till att filma med och delar gärna klippen via sociala medier. De är uppväxta med rörlig ljud och bild och förväntar sig att företag levererar något mer. För oss på iNEED som har jobbat med videopresentationer och filmade platsannonser sedan 2008, känns allt detta naturligt. Man vill gärna se, bedöma och ”känna in” jobbet och företaget. En film säger så mycket mer och skapar ett helt annat engagemang från den arbetssökande. Helt plötsligt blir det möjligt att se sig själv i en miljö där man får utvecklas ihop med andra.

För mig är det faktiskt en gåta att fler företag inte valt att jobba på detta viset? Jag blir lika konfunderad varje gång när jag får svaret, ”detta är nog inget för oss”. I min värld väljer man helt enkelt att inte tala med bönderna på deras språk. Till saken hör att denna generation givetvis har föräldrar som idag också hänger på Facebook. De har också blivit duktiga på att lära sig dela klipp, använda sin smartphone till annat än att bara ringa med. Helt plötsligt har vi fler generationer som lärt sig använda sig av nya medier och som också tycker att det är kul att saker och ting faktiskt förändras. Vi är precis mitt uppe i ett skifte där mycket håller på att ändras. Tekniken har blivit mer tillgänglig tack vare bättre verktyg och lägre priser. Nu handlar det om att skapa värde och leverera nytta genom tekniken. Jag tror helt enkelt att vi måste börja tänka i nya banor för att börja hitta lösningar på den matchningsproblematik som de facto finns.

För att åtminstone hitta vägar att delvis förbättra matchningen krävs annorlunda metoder. Att synliggöra bolagen med film ner på avdelningsnivå gör faktiskt varumärket mer levande. Bakom företaget likväl som bakom cv.et finns faktiskt människor. Låt oss lyfta fram dem i ett annat ljus för att på det viset skapa känslor som faktiskt berör oss. Sånt som berör, tenderar ofta till att skapa engagemang som faktiskt kan vara bron mellan företaget och kandidaten. Våga lyssna, våga acceptera och framförallt våga agera!

 

Imorse träffade jag en tjej som sökte jobb. Vi satt och pratade om arbetsmarknaden och hur den ser ut. Vi konstaterade att den tyvärr i alltför stor utsträckning är byggd utifrån arbetsgivaren. Arbetstagaren har egentligen inget val, vill man ha ett jobb är det bara se till att kavla upp ärmarna. CV-databaserna och dess utformning har skapat gigantiska trösklar som ser till att göra det än besvärligare för den som vill ut på arbetsmarknaden. Att söka mer än 2-3 jobb under en förmiddag kräver effektivitet. Jag fick också lära mig att man lätt scrollar förbi den inledande företagspresentationen i en platsannons för att direkt läsa om man matchar profilen eller inte. Detta är visserligen ingen ny information för mig, har genomfört undersökningar på ämnet och lyssnar mer eller mindre av potentiella kandidater dagligen för att skapa mig en känsla hur det ligger till.

Vi går mot ett samhälle där tålamodet blir allt mindre, där man räknar antalet klick och konstant försöker hitta genvägar att göra saker snabbare. Människor vill göra fler saker på kortare tid och företagen försöker konstant att tillgodose detta i form av olika lösningar. Dock handlar det om att inte tumma på kvalitén, att aldrig låta stressen och hetsen blir överordnad. Detta är en utmaning som vi ständigt ställs inför, att kontinuerligt utveckla oss samtidigt som vi ska tillgodose vår intressent. Redan på den tiden när jag läste marknadsföring pratade man om VOC (Voice Of the Customer), ett begrepp jag sällan ser idag. Kan inte minnas när jag senaste läste om det, trots allt handlar det om att veta ”vem som är vår intressent”. I den branschen jag representerar, verkar de flesta utgå från kunden, dvs företaget som betalar fakturan.

För mig är kandidaten vår intressent på nätet. Vår hemsida ska kommunicera med den som söker jobbet! När man som arbetssökande kommer in på den ska man snabbt kunna kolla jobben, det ska vara lätt att söka och dessutom ska det vara nytt och levande. Vi har frågat hundratals personer om vad de är nyfikna på innan de ska på en intervju. Svaren är nästan entydiga; Vem är den potentielle chefen, hur ser arbetsplatsen ut och vilken stil har de blivande kollegorna. Man vill helt enkelt få en liten ögonblicksbild från arbetsplatsen. Det är inte rocket science vi håller på med, det handlar om att tillgodose ett behov (VOC). Det bästa med det, är att arbetsgivaren i de flesta fall också vill visa upp sig, det finns så många förutfattade meningar om varje varumärke. Bakom varje varumärke finns det människor, dessa är av högsta intresse för någon vill bli en del av dem. Sen vi startade med filmade platsannonser har vi sett ett helt annat engagemang från arbetssökande. Vi får mail där man motiverar varför man vill ha ett specifikt jobb, varför man vill bli en del av just det teamet. Det engagemanget ger mig en glädje, det är värt hur mycket som helst. Det visar att intresset, viljan och kämpaglöden finns, det handlar bara om att vi måste se till att göra det lite mer attraktivt och roligt.

När Björn Rosengren myntade att Norge var ”den sista Sovjetstaten” fick han mycket kritik. Jag hävdar att rekryterings – och bemanningsbranschen är bland de sämst utvecklade branscherna som finns idag. Det är inte mycket som har hänt sedan slutet av 80-talet, ändå går många av dessa företag fantastiskt bra. För mig säger det egentligen inte speciellt mycket om de företagen, det säger mer om att branschen har satt en standard som alla har att förhålla sig till, oavsett vad man tycker.

De som känner mig, vet att jag är en riktig åsiktsmaskin. På twitter kan jag många gånger inte hålla tyst, men så länge jag kan stå för en åsikt har jag inga problem att sätta den på pränt. I fallet iNEED har jag dessutom lyxen att inte bara behöva tycka något, här kan jag faktiskt vara med och förändra. Eftersom jag råkade födas med en oerhört envishet och en tävlingsinstinkt som gränsar till manisk, har jag möjligheten att driva på en förändring. Det är en utmaning som jag älskar, att få vara med och skapa den. Ibland blir det givetvis fel, men då får man helt enkelt göra om igen. För oss handlar det om att tillgodose kandidaten och faktiskt se till att de hamnar på rätt arbetsplats. Då har vi även tillgodosett företaget som faktiskt vill anställa de som vill jobba där mest. För mig är det win – win på riktigt! Vår metodik med enkelheten, videopresentationerna och de filmade platsannonserna, skapar en snabbare och mer träffsäker process. Det är egentligen ingen större skillnad från en dejtingsida, vi ska matcha ihop 2 parter. De flesta skriver om matchning, vi skriver inte om det – vi gör det!