Att vara chef i med – och motgång!

On 1 september, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
5

Att vara chef är mångas dröm. Att få möjligheten att leda andra människor, att kunna fatta beslut och kunna påverka vad som skall prioriteras m m. Jag fick mitt första chefsjobb 2002, då jag blev försäljningschef på GE Capital Bilfinans (idag GE Moneybank). Jag minns det såväl, när vår affärsområdeschef hade samlat hela organisationen och informerade om de förändringar som skulle träda i kraft. Det var med stolthet jag vandrade stegen ut till ljusgården där mina kollegor gratulerade mig till min nya tjänst. Föga anade jag vad jag hade framför mig. Det tog bara några dagar förrän jag inte var accepterad att hänga med på lunchen med de övriga säljarna. Jag var inte längre med i de samtal som fördes och jag märkte att man viskade bakom min rygg.

Det här var en prövosam period för mig. Som tur var hade GE redan tänkt på detta, därför skickade de mig och ytterligare 14 personer på en 2-årig ledarskaps utbildning. Den förändrade verkligen hela mitt liv och jag skulle nästan kunna dela upp mitt yrkesliv i, före och efter den utbildningen. Att vara chef är tufft, det är ingen dans på rosor. Du tvingas fatta beslut som är obekväma, du kan behöva säga upp människor som du tycker om, det kommer dagar där du måste ta allvarliga samtal med människor som du kvällen innan tog en öl med. Det handlar om att ha kunskap, att vara ett föredöme, att vara lugn när det blåser, att vara örat som behövs när det är tufft och att finnas till samt mycket mycket mer.

Starten på den här hösten blev för mig extra kämpig. I slutet av Juli började jag känna mig lite hängig, jag tänkte väl att det var en vanlig förkylning. Lite feber och halsont har ingen dött av. Efter ett tag började jag få problem med ögonen, min syn blev sämre och det blev som som en hinna för ögonen där jag började få problem att se. Jag vände mig till min husläkare som tog lite prover och skickade hem mig med diagnosen, virus. Jag bestämde mig för att köra på och gick till jobbet i vanlig ordning, men det kändes hela tiden som om nånting var fel. Vi hade precis nyanställt och jag var verkligen tvungen att vara på tårna för att coacha, utbilda och ge en bra start på nya jobbet. Varje kväll gick jag hem och kände mig som en dålig chef och somnade helt utslagen. Besvären höll på och blev lite värre så jag gick tillbaka till husläkaren igen och fick vackert vandra hem med samma besked, virus. Det jobbiga vara att hela tiden känna sig trött och hängig utan att få något besked. Jag var tvungen att boka av varenda inbokad aktivitet, det var födelsedagsfester, golftävlingar, vin med kompisar osv.

I söndagsnatt vaknade jag med sån fruktansvärd halsvärk att jag knappt kunde andas. På morgonen gick jag till Cityakuten och de konstaterade att jag hade kraftig infektion i halsen och ögonen samt början på lunginflammation. Jag fick stark penicillin och order om att ställa in allt och gå hem och sova. Jag tog henne på orden och bokade av rubbet. Idag har det gått 33 dagar sen det började och jag börjar äntligen känna mig bättre. Att vara chef under den här perioden har varit väldigt tufft. Du måste konstant försöka hålla upp fasaden, försöka ge energi till dina kollegor och ständigt vara den som har svaren. Det är oerhört tufft att gå upp på morgonen när hela kroppen skriker att den vill ligga kvar. När du sedan ska kliva in på kontoret måste du ta tag i kragen, sträcka upp dig och säga till dig själv – känn inte efter! Att vara chef i medgång är ingen match, men att vara det när din kropp inte vill vara med är tufft. Det har varit många kvällar där jag kommit hem och känt mig som en dålig chef och människa. Att inte kunna ge energi eller att kunna finnas till hands för mina kollegor har gjort ont, men nu känns det äntligen som det är på väg att vända.

 

För mig kommer den här perioden att ha givit mig ytterligare några lärdomar. Jag är inte odödlig trots att jag har gått omkring och trott det. Även som chef måste man tillåta sig själv att vara sjuk och sårbar. Livet är en resa och häromdagen så läste jag en minnesvärd bloggartikel från Malin Crona som hade läst en artikel av Annika Creutzer som en gång sammanfattade en intervju i DI Weekend med lite tänk från den österländska filosofin på ett sätt jag kunde ta till mig.
Hon sa, ungefär: “Här ser vi det som att livet ska vara lyckligt hela tiden och det som är jobbigt ska tas bort, eller bara gå över. Det blir många dagar som går bort. Där ser man det som att livet är lidande, men ibland får man pauser mellan smärtan. Då passar man på att njuta.”

“Livet är inte dagarna som går utan de man överlever.”

Jag var tvungen att läsa det några gånger för att verkligen förstå och inse hur de tänker. Jag finner det mycket tänkvärt och kommer att ta till mig de bitarna. Lära mig njuta av att vara frisk och inte ta det för givet på samma sätt. Hur många gånger har man inte hoppat över en löprunda för att man varit lite trött. Att vara frisk är en ynnest, det gäller att tänka på det, det är inte givet.

På måndag tänker jag gå tillbaka till jobbet igen, då hoppas jag verkligen att jag är frisk igen. Det vore så fantastiskt skönt att kunna dela med mig av energin igen, att kunna skratta, peppa, ta snacken, coacha och se gänget lyftas mot nya höjder. Det är få saker som är så kul som att se andra människor lyckas, det värmer mig i hela kroppen.

 

 

Tagged with:
 

Häromdagen var jag på ett frukostseminarium som handlade om pausens betydelse på jobbet. Gunnar Ekman som höll i föredraget hade bl a forskat i pausens betydelse för ledarskapet. Han har även skrivit en bok som heter ”från prat till resultat” som avhandlar småsnackets betydelse. Den tes han driver bygger på att besluten inte fattas i organiserade möten där agendan avhandlas i punktform. Hans forskning kommer fram till att besluten fattas i småsnacket över en fika, över lunchen eller utanför konferensrummet. När chefen rusar vidare till nästa möte börjar snacket om vad man egentligen borde göra, om ämnet diskuterats tidigare, vad som hände då etc.

Att det fattas beslut i korridoren är för mig ingen nyhet. När människor väl börjar snacka brukar det uppstå energi som förhoppningsvis sedan leder till någoting bra. Tyvärr kan ibland det informella snackandet övergå till skitsnack och skvaller vilket är förödande. Hur ska man då som chef bete sig och agera för att stävja skvaller och vara med i småsnacket? Enligt Gunnar var det viktigt att som chef vara närvarande. Inte bara någon enstaka gång utan man ska deltaga i det dagliga korridorsnacket, sitta med på fikapausen, se till att vara närvarande och ha dörren öppen. Man ska helt enkelt sträva efter att bli ”en i gänget” även om man fortfarande måste se till att bibehålla sin ledarroll. I varje grupp finns det informella ledare som i chefens frånvaro, och även ibland närvaro, antar ledarrollen. Som chef i en Svensk organisation ska man utifrån detta se till att bli en aktiv deltagare i småsnacket. Inte helt enkelt men säkerligen möjligt, dock måste det som i allting annat vara ärligt förankrat.

Paus Management är utifrån detta ett begrepp som säkerligen kommer börja diskuteras inom svenska företags väggar. Att börja se pausen som en strategisk del i vardagen, att medarbetarna tar en paus och samtidigt har det bra. Det kan  handla om miljön, att kaffet är gott, att det finns frukt och någonting att knapra på. Pausen ska tjäna som en del i vardagen när kollegorna kan snacka och avhandla sånt som inte nödvändigtvis rör jobbet. Det kan ligga en motsats i detta ur ett arbetsgivarperspektiv, att som arbetsgivare ge lön för att medarbetarna ska fika. Dock tror jag att man långsiktigt kan bygga en bra anda som ger en teamkänsla och samtidigt skapar en produktiv miljö där man ger allt, för att sen vila en stund. I dagens tjänstesamhälle är det inte kroppen som behöver vila, det är oftast huvudet som behöver rensas. Kanske kan fikapausen ses som en återhämtningsstund där kreativa tankar kan födas, vad vet jag? Paus Management är nog ett ord som kan få fäste i framtidens företagssverige.

Tagged with:
 

Ledarskap och att trivas på jobbet

On 23 november, 2010, in Mitt synsätt, by stefan
3

Att trivas på jobbet är något som inte är alla förunnat! Det är en lyx att varje söndag gå och lägga sig och se fram emot morgondagen. Att skapa trivsel på jobbet är inget som bara kommer av sig själv, det är ett arbete som berör samtliga inblandade på företaget. Som chef har man ett väldigt stort ansvar för det klimat som sätts, men utan kollegorna blir det ändå en omöjlighet. Ledarskap är något som flitigt debatteras i Sverige. Det finns ett otal konsulter i ledarskap och metoderna är alla olika, men i slutänden faller det ändå an på ett par väldigt viktiga saker.

  • Delaktighet: En bra chef delegerar arbete och skapar delaktighet mellan människor. Ansvar är något som alla människor växer av.
  • Förväntningar: Vad har chefen för förväntningar på mig som individ? Om jag inte vet vad som är rätt & fel, hur ska jag då veta vad som är bra respektive dåligt?
  • Ärlighet: Jag kan inte nog betona vikten av ärlighet. Ett bra företagsklimat präglas av ärlighet. Om människor törs vara ärliga med varandra skapas förutsättningar för bra dynamik och att våga ta striden för det man tror på. Engagemang leder ofta till passion och det skapas av att människor törs vara ärliga och säga sin mening.
  • Rättigheter och skyldigheter: I Sverige har vi väldigt mycket rättigheter, men ibland glömmer vi också att vi har skyldigheter. Det är viktigt att chefen lyfter upp detta och inte sticker huvudet i sanden. Att våga ta konflikten är nyttigt. Konflikträdda chefer, skapar skvaller och rykten, det blir som ett gift i en organisation.
  • Våga ha kul: Om människor skrattar och mår bra är det tecken på en sund organisation. Det finns ingen motsägelse mellan skratt och framgång! Resan till målet blir så mycket roligare om man samtidigt har kul.

Jag ville bara lyfta några av de parametrar som jag själv tycker är viktiga när det gäller att skapa ett roligt, utvecklande och hälsosamt företagsklimat. Att bidra med energi till andra människor, att se människor växa och öka sitt självförtroende är ofta frukten av just det. Om man bara kan inse hur viktig man är som människa och hur viktigt det är man sänder ut rätt signaler till sina kollegor, då är mycket vunnet. Glädje på jobbet är allas ansvar, men det blir väsentligt lättare om ledningen föregår med gott exempel! Ett av de bästa varumärkena som finns inom ämnet glädje är företaget Smiling Faces, hur underbart är det inte med en smiley som varumärke 🙂

Tagged with: