Ända sedan starten av iNEED har jag haft en sak för ögonen, sätt den arbetssökande i fokus! I grund och botten handlar det om att ställa frågor: Hur söker du jobb? Vad är viktigt? Hur hittar du jobbet? Vad är viktigt när du söker det? Vilken information krävs för att du ska bli lockad? Det finns lika många frågor som det finns svar. Det enda problemet (eller som politikerna säger – utmaningen) är att inte bara fråga, utan att de facto göra något.

Idag ligger mellan 35 och 40 tusen jobb på arbetsförmedlingen. Jobb där företag behöver hitta rätt person som vill börja jobba där. Tyvärr slutar det många gånger med just det, jobbet ligger kvar och företagen hittar inte sin ”drömkollega”. Att någonting enkelt ska vara så krångligt, jag har aldrig riktigt förstått det, men har insett att det faktiskt är så. I min värld är det oerhört viktigt att kunna sin marknad, sin produkt och veta vad man håller på med. Därför bad jag en av säljarna att häromdagen agera arbetslös och tillbringa hela förmiddagen med att söka jobb. Efter 2½ timme kom hon in till mig och sa – Stefan, det är ju helt omöjligt. Man ska fylla i så mycket information, jag måste ha en massa olika användarnamn och  lösenord och varenda företag eller rekryteringsföretag har sin egen databas, jag ger upp!! Tyvärr är det så här det ser ut, trist men det är den bittra sanningen.

Varför är det då på detta viset (som Rumpnissarna ständigt frågade)? Svaret är att rekrytering – och bemanningsbranschen har skapat en struktur där den arbetssökande gör jobbet och de kan sortera ut sina kandidater. Låt kandidaten göra jobbet helt enkelt, eller som en person sa till mig igår – Orkar de inte gå igenom processen kanske de inte ska jobba här. För mig är det ett resonemang som inte är hållbart, det är tyvärr en inställning som dock delas av väldigt många som jobbar med rekrytering, både ute på företagen men även på rekryteringsföretagen. Då har man inte gjort sin hemläxa och sett hur fruktansvärt omständigt det är att söka jobb. Som det är idag, kan det vara bland det mest avtändande som finns, tyvärr.

Under min tid på GE Capital fick jag lära mig den gamla floskeln ”voice of the customer”. Den bär jag fortfarande med mig, dock är den utbytt till ”voice of the candidate”. För mig handlar det om vi ska se kandiaten som vår kund, vi ska använda hela vår hemsida till att sälja en sak – Jobbet! Det ska vara enkelt, användarvänligt, lite roligare och framförallt ska det kännas personligt. När man kliver in på en hemsida ska man känna sig träffad, det ska vara lockande och i vårt fall ska jobben kännas intressanta. Det handlar om att paketera en lösning utifrån sin intressent, i vårt fall kandidaten (den arbetssökande). Vi måste attrahera våra kandidater att bli sugna på ett visst jobb och sedan söka det. Vi ska helt enkelt sälja jobbet lite mer. Gör vi det kommer den arbetssökande bli engagerad och våra kunder kommer att få entusiastiska medarbetare som förhoppningsvis bidrar med ny passion in i bolaget.

Vi är på god väg att lyckas bli det bolaget i Sverige som faktiskt skiljer oss mot de andra. Det har tagit snart 4 år och vi har stångat oss blodiga, men nu börjar äntligen svenska företag förstå värdet av att tänka i nya banor. Vi kan inte använda samma metodik som vi gjorde 1990, jorden snurrar och vi med den. Vi valde dessutom att redan i början av 2008 att använda våra videopresentationer. Det var många som skrattade och kallade det en fluga, men idag levererar dem värde. Det handlar om att människor som kanske inte har det bästa cv.et, får en möjlighet att nå fram i bruset. Inställning, attityd och engagemang sitter i vår personlighet, det sitter inte i ett pappersdokument. Det handlar bara om hur vi kan lyfta upp det för att göra det möjligt för de människor som faktiskt vill jobba. Vi kan inte trolla, men vi kan se till att åtminstone öka sannolikheten för våra kunder att faktiskt anställa människor de faktiskt inte trodde att de skulle anställa.

Den största diskrimineringen som idag sker är defintivt på ålder, det är inte tu tal om det. Det är egentligen rätt tragiskt men samtidigt kan inte vi göra något, då det är vår kund som anställer. Men visst blir man många gånger bedrövad när fantastiskt duktiga människor tyvärr väljs bort av den enkla anledningen. Vi lever i en ganska krass, hård och tuff värld, där kraven på oss alla ökar. Vi är färre personer som ska bidra mer och då krävs att vi också öppnar våra ögon och börjar tänka i nya banor. Det finns många väldigt hungriga personer därute i skiftande ålder, nationalitet och bakgrund, som skulle göra det mesta för att komma in i ett bolag och visa framfötterna.

Häromdagen läste jag en artikel om att man tyckte svenska entreprenörer var för fega. Det var därför svenska företag inte lyckades växa sig riktigt stora. Det är en lätt sak att skriva, men den arbetslagstiftning som finns samt de fackförbund som fortfarande är med och styr, gör det väldigt svårt för ett företag att våga anställa. 6 månaders provanställning och sen tillsvidare anställning är en ganska kort tid. Om konjunkturen svänger så gäller det att vara beredd, det är också detta som ger bemanningsföretagen ett existensberättigande. Nu ska jag dock inte ge mig in och debattera detta, men faktum kvarstår att det ställer till det när företag väl tar beslutet att anställa. Det är en stor sak som kan kosta mycket pengar om det går fel, därför avvaktar man många gånger istället för att våga chansa. Det är en inställning jag har förståelse för efter att under lång tid träffat företag och diskuterat den här typen av frågor. Det handlar egentligen om rättigheter och skyldigheter.

Min point med denna artikeln är egentligen en sak – Lyssna på den arbetssökandes behov, gör det enklare att söka jobb och se till att det dessutom blir lite roligare. Detta är min mission och jag är fast besluten att vi på iNEED ska bli bäst på detta i Sverige. Lyckas vi tillgodose arbetssökanden kommer företagen att välja oss som partner och då pratar vi win – win – win i 3 steg, den arbetssökande – företaget – iNEED, en trippel med idel vinnare och ingen skulle bli gladare än jag om detta går att uppfylla.