Under ett antal års tid har jag läst om hög ungdomsarbetslöshet och hur svårt det är att komma in på arbetsmarknaden. Att de sk trösklarna in är alldeles för höga, att utbildning är nyckeln och att bolagen endast vill ha de största talangerna. Detta är vad media dagligen basunerar ut, det är idag en sanning om man slår på teven, lyssnar på radion eller läser tidningen. Alla vill ha en trygg tillsvidareanställning där man vet att det trillar in en stabil lön på kontot den 25.e. Detta är vedertaget och samtliga politiker oavsett block eller färg är mer eller mindre ense om detta.

Min egen erfarenhet, efter att ha drivit rekrytering och bemanningsföretag i drygt 6 år, ser en smula annorlunda ut. Det är långt ifrån alla ungdomar som idag vill ha en tillsvidareanställning, man kan många gånger ha ett antal olika extrajobb. Man vill inte ”tillhöra” endast ett företag, man vill gärna ha sin frihet, jobba på sina villkor och varför måste kontorstiderna se ut idag som de gjorde för 50 år sen? Stereotypen för arbetsmarknaden ser idag annorlunda ut än den gjorde för bara 5-10 år sen, det är bara inse att kommande generationer förväntar sig något mer, något annorlunda. Givetvis inte alla, men en allt större andel ser flexibilitet som naturligt. Man är uppväxt med att spela spel med kompisar från hela världen, där kompisarna befinner sig i olika tidszoner. För oss som är födda på 70-talet eller tidigare blir det många gånger obegripligt, men jorden snurrar och tiderna förändras.

När vi läser CV.n är det långt ifrån ovanligt att se en person på 25 år som haft ett 10-tal arbetsgivare. Man har själv valt att säga upp sig från de flesta av dessa ställen då man inte riktigt fick den utveckling man själv ville ha. Vi märker också att flera väljer att tacka nej till ett jobb, många gånger med en rätt tunn motivering, ”det kändes inte rätt” är inget ovanligt. Samtidigt styrs Sverige av företagare som i de flesta fall passerat 40 år, inte konstigt att det ibland krockar. Företagen försöker upprätthålla sina regler och policies samtidigt som det kommer in en ny skara som gärna utmanar dessa. Jag har sett fler än 1 chef som kliat sig i huvudet, många gånger helt oförstående.

Till detta kommer fackförbunden med LO i spetsen som desperat vill reglera arbetsmarknaden, de har krav på heltid och de tycker många gånger att bemanningsföretagen är paria som förstör svensk arbetsmarknad. De kämpar med näbbar och klor för att upprätthålla en reglerad arbetsmarknad med regler som många gånger har passerat bäst-före-datum för flera år sen. Via nätet verkar vi på en alltmer globaliserad marknad, med kortare cykler, andra öppettider och ändrade beteenden. Att desperat försöka kämpa emot, är egentligen meningslöst, det handlar snarare om att parera, förändra och utvecklas utifrån hur verkligheten förändras – och tro mig, det gör den!

Givetvis ska vi fortsätta kämpa för att bibehålla regelverk, värna den svenska modellen och inta en ödmjuk inställning till något som byggt Sverige under många decennier. Samtidigt är det viktigt att plocka med oss lärdomarna från historien och använda oss av dessa för att skapa nya regler och strukturer. Såna som är anpassade för dagens arbetsmarknad, en marknad som kräver snabbare anpassningsförmåga för att fortsätta vara framgångsrik. Jag som dessutom är politiskt intresserad, som aktivt brukar följa debatter och artiklar som skrivs, blir många gånger bedrövad av den information som kommer fram. Jag har sagt det förut och med en dåres envishet kommer jag alltid att hävda det – Politiker skapar inte jobb, de skapar förutsättningar för företag att anställa och på så sätt växa. Att hävda att man med olika slags garantier ska fixa riktiga jobb köper jag inte. Lönen till varje anställd betalas av någon som köper ett företags produkter/tjänster, det är grunden för företagsamhet. Såvida man inte ser landsting/kommuner eller stat som nav i en ekonomi.

Eftersom jag valt att ge mig in på entreprenörskapets bana, måste jag, såvida jag vill lyckas, förhålla mig till verkligheten. Jag kan ha mängder av åsikter om det mesta, men faktum kvarstår, saker och ting förändras och jag som företagare måste köpa läget. Det innebär bland annat att se till att anpassa vår verksamhet till hur utvecklingen förändras. Jag måste inse att de som idag vill ut på arbetsmarknaden, många gånger kräver något annorlunda. Det är inte alls säkert att de vill ha de erbjudanden som står till buds, så är det. Min uppgift är att prata med våra kunder om detta, att få dem att våga chansa, att tänka utanför boxen och se lite annorlunda på saker o ting. Man kanske inte behöver ha x antal års erfarenhet av en viss bransch, man kanske inte behöver ha jobbat med en viss tjänst. Alla behöver inte vara ”topptalanger”, det finns oerhört många därute som faktiskt kan bli ryggraden, trotjänare som kommer in till jobbet varje dag, som ger energi till sina kollegor och som är nöjda med att ha en viss tjänst. Sen finns det ett antal som kommer att vilja gå vidare efter ett tag, som tröttnar och som vill känna på nåt nytt. Antingen går man internt eller så går man vidare externt. Jag tror inte vi löser ungdomsarbetslösheten med lag om heltid, jag tror snarare att vi behöver få företagen att våga chansa på att anställa unga med risk för att de vill vidare efter ett tag. Framtiden är inte regleringar, framtiden är flexibilitet – på riktigt.

Många företag använder sig idag av rekryteringsföretag. Skälet för de allra flesta är begränsningen av tid men även en begränsad kompetens. Rekryteringsföretagen skall trots allt vara specialiserade på just rekrytering. Ett problem som många gånger kan uppstå, är övertron på hur rekryteringsföretaget kan hitta människor som har speciell begåvning, en social kompetens, rätt bakgrund och som accepterar de villkor som bolaget sätter upp. I flera fall kan de krav som eftersträvas vara orimliga, framförallt när det gäller positioner som är av lite mer generell karaktär.

Vad är det som säger att man behöver ha jobbat med försäljning inom en viss bransch för att kunna lyckas? Varför måste man ha suttit i en kundservice för att kunna leverera bra service till människor? Varför måste man ha erfarenhet av ett visst system när man ska administrera? Dessa frågor är i högsta grad relevanta. Idag hoppar allt fler mellan olika branscher, det finns en större nyfikenhet på olika jobb samtidigt som behovet av trygghet verkar vara mindre, åtminstone i den yngre generationen. Detta gör att många CV.n idag ser annorlunda ut, det är fler korta anställningar i olika branscher. Man väljer att pröva sig fram, testa på lite mer för att så småningom landa i ett jobb där man trivs bra.

Detta rimmar dock sämre med den efterfrågan som finns hos många företag. De lever många gånger kvar i den värld där man har många års erfarenhet inom branschen, man har jobbat med liknande arbetsuppgifter och helst ska man ha en viss kännedom om de system bolaget jobbar i. Om man som företag anställer någon/några per år, är det svårt att hålla sig uppdaterad över hur arbetsmarknaden förändras och hur många personers CV ser ut. Man kommer att se mer av kortare anställningar, branschbyten och jobb inom olika tjänsteområden. Detta ligger också i linje med att bemanningsbranschen växt sig allt starkare och allt fler har jobbat som konsulter under längre tid. Bemanningsbranschen står årligen för drygt 100 000 jobb och det har den gjort under ett antal år, vilket givetvis sätter sina spår i många människors CV.

Som företag måste man i allt högre grad våga anställa utanför ”boxen”, dvs våga tänka i nya banor. Man måste våga se personen i högre grad, satsa mer på engagemang, vilja och inställning. En person med rätt attityd och vilja kan i de flesta fall lära sig på relativt kort tid och utväxlingen för bolaget kan bli större om man vågar lyfta in lite nya tankar. En person utan ”rätt” bakgrund har givetvis en något längre startsträcka men uppsidan är många gånger att man dels kan forma personen utifrån hur bolaget vill ha det, samt att man även kan få in annan kunskap i bolaget. En person med flera olika arbetsgivare och uppdrag i bagaget, har förmodligen skaffat sig andra erfarenheter som kan vara värdefulla.

Ett rekryteringsbolag kan inte trolla fram den rätta kandidaten, däremot kan man vara ett bollplank till bolaget när de ska anställa. Man kan ifrågasätta varför alla måsten finns och få bolaget att tänka lite annorlunda. Som rekryteringsföretag ska man ligga i framkant och hålla sig uppdaterad om arbetsmarknaden, man ska fungera som en termometer och veta vilka alternativ som finns för att matcha in rätt person. Ett samarbete med ett rekryteringsföretag ska kännas smidigt, det ska förenkla och det ska i slutänden ha berikat företaget. Varje anställning skall givetvis vara lönsam för bolaget, i annat fall är det ett misslyckande. Som inköpande företag av rekryteringstjänster skall man vara tydlig med hur rekryteringsföretaget hittar sina kandidater, varför de är bättre på att attrahera dem än bolaget själv, hur de identifierar och hittar personer man själv inte hittar. Rekryteringsföretaget skall helt enkelt vara betydligt vassare än bolaget själv på att hitta rätt personer, i annat fall är det bortkastade pengar.

Under alla mina år som jag har jobbat med rekrytering, har man pratat om validering, att hitta rätt kompetens, att rekryteraren skall ha rätt bakgrund och utbildning mm. Allting har ständigt utgått ifrån att den stora utmaningen ligger i att sålla bland mängder av ansökningar, att hitta de mest intressanta kandidaterna för att sedan via intervjuer, tester och referenser säkerställa att det är rätt person. Om man som företag väljer att anlita ett rekryteringsföretag är det bland annat den här kompetensen man köper. Hela processen bygger på detta och om man gör en liten snabb undersökning på 10 rekryteringsföretags hemsidor finns det i 9 fall av 10 en process som beskriver detta.

Men om man kikar på hur beteendet ser ut idag, det beteende som finns därute i verkligheten, dvs i  människors vardag. 90 % av de i arbetsför ålder har idag tillgång till en dator, förmodligen även en smartphone och kanske tom en Ipad. Svensken tillhör världens mest uppkopplade folk, det är ett ständigt flöde av information och var och varannan person sitter nerkörd med ansiktet i sin telefon. Åtminstone ser det ut så på bussen, tunnelbanan eller när man ser folk sitta på en uteservering eller i en restaurang. Vi fotar bilder och lägger på Facebook eller Instagram, vi statusuppdaterar och vi delar information med varann. Det är så 2013 ser ut i Sverige, bra eller dåligt låter jag vara osagt – men det är så det ser ut.

Om man dessutom verkligen tittar på vad det är som gör att en rekrytering går bra eller om den misslyckas, då måste man börja studera hela processen. Man måste börja fundera på hur den jobbsökande agerar? Hur den rekryterande chefen gör? Hur det ev rekryteringsföretaget jobbar? Hur skriver man sina annonser? Var publiceras dessa? Hur hittar man som jobbsökande själva jobbet? Vad är det som gör att man blir lockad av det? Det finns mängder av relevanta frågor, helt plötsligt är det faktiskt rätt många parametrar som börjar bli intressanta, det handlar inte längre ”bara” om att hitta rätt person. För rätt person kan faktiskt vara en mängd olika personer! Det finns INTE bara en rätt person för varje jobb, åtminstone inte de jobb som jag känner till. Även en president är utbytbar. Att hitta sitt rätta jobb eller att hitta den rätta personen blir helt plötsligt rätt slumpartat. Det kommer nämligen in en sak till i hela processen – Timing. Ett ord jag inte sett någonstans i rekryteringssammanhang. I de allra flesta fall är detta ord extremt viktigt, hur ser timingen ut i allas våra liv? Är det rätt att hoppa på tidernas utmaning nu, eller ska jag ta det där jobbet som egentligen inte är mitt drömjobb ändå? Om jag inte har något jobb och hittar ett jobb som kanske inte känns sådär jättespännande, ska jag söka det ändå? Det finns så oerhört många aspekter att faktiskt fundera över när det handlar om jobb. Vågar jag tacka nej till ett jobb när jag är i en annan process som egentligen är mer intressant?

Vad är det då som gör att den ”rätta” personen ändå inte får jobbet som man passar för? Väldigt mycket beror faktiskt på att beställaren inte prioriterar rekryteringen. Man är sen i sin återkoppling eller så ändrar man sig med vad man egentligen söker under rekryteringens gång. Det rekryterande företagets chef kan många gånger tro att duktiga kandidater växer på träd, att de står i kö för just detta jobbet. Men så ser inte verkligheten ut, hyran ska betalas, maten ska fram på bordet och skulderna måste betalas. Alltså tvingas människor ta ett annat jobb än det man egentligen vill ha och detta i vissa fall pga en dålig beställare. Tyvärr är det så det ut, jag är den förste att beklaga detta. Det kan också vara så att den annons som företaget gör inte är tillräckligt attraktiv eller så syns den inte på rätt forum. Många människor använder idag sin mobil för att söka information och gissningsvis kollar de även jobb via den. Därför att det viktigt att platsannonsen ska vara synlig och den bör dessutom vara informativ och helst lite attraktiv.

När man skärskådar hur det egentligen går till att rekrytera en person så inser man helt plötsligt att det är många detaljer som måste klaffa på vägen. Det handlar inte bara om att en rekryterare skall vara duktig på att intervjua, det är oerhört mycket mer komplicerat än så. Jag tror tyvärr inte att det kommer att bli enklare framgent, vi ser en alltmer kräsen generation komma ut på arbetsmarknaden, med en annan inställning till jobbet. Där finns oerhört många utmaningar att sätta tänderna i.

För mig som har förmånen att varje dag kunna påverka det bolag som jag driver, är det av största vikt att förstå det vi håller på med. Vi har på ena sidan en jobbsökande med en massa önskemål och på andra sidan en beställare med specifika krav och önskemål. Det handlar ständigt om att tillgodose båda sidorna, vilket många gånger är jättesvårt. En f d chef sa en gång till mig ”Stefan, det handlar om att ständigt ha örat mot asfalten” han var så rätt på det. Utifrån det måste jag verkligen förstå vad det är som vi håller på med och sen parera för att ständigt förbättra vår verksamhet. Man kanske inte tror att ett rekryteringsföretag behöver produktutveckla sin verksamhet, åtminstone om man kikar på hur många bolag det finns och hur deras hemsidor ser ut. I min värld handlar det om att ständigt analysera det vi gör och ifrågasätta om det går att göra det enklare och roligare för samtliga parter. Att faktiskt minska sannolikheten för felrekryteringar och öka sannolikheten för rätt timing. Inom kort kommer vi att ta fram en tjänst som gör det ännu enklare för samtliga parter att faktiskt landa rätt. Jag längtar verkligen till att vi kan komma ut och lansera den, det ska bli oerhört kul!

Att hitta ”rätt” person är en sak, att faktiskt också knyta ihop säcken hela vägen på ett smidigt sätt är något annat. Rekrytering och jobbsökande ser 2013 inte ut som det gjorde 2003 eller 1993, även om vissa tycks tro det. Idag handlar det om så mycket mer! Jag kommer att se till att vi på Next u kommer att fortsätta jobba med helheten och utveckla vårt erbjudande. Det handlar trots allt om så mycket mer än än ”bara hitta rätt kompetens”, vad det nu är. Människan är långt mycket mer mångfacetterad än så, låt oss alla förstå det.

 

Den senaste tiden har jag i diverse olika sammanhang läst om, samt diskuterat med människor som haft åsikter om huruvida videopresentationer inom rekrytering och bemanning hjälper. Åsikterna går isär och jag har hört allt ifrån diskriminering och utseendefixering till att det verkligen är bra och hjälper till att fatta annorlunda beslut.

Den 1.a februari 2008 startade jag sveriges första företag som jobbade med videopresentationer inom rekrytering och bemanning. Vi lanserade detta, vilket minst sagt visade sig vara tufft och jag själv stångade mig blodig för att övertyga kunder om att detta var förträffligt. Då var inte 3G lika snabbt, vi hade inte samma tillgång till trådlöst internet och tekniken blev i många fall en fiende. Idag 5 år senare stöder internet streamingtekniken, video är ett accepterat media och mognaden har kommit en bit på vägen.

Vad var då skälet till att jag valde videopresentationer? För mig var det ganska enkelt, jag hade läst så ofantliga många CV och trodde att jag hittat den ultimata kandidaten för tjänsten. Detta ända till att vi fysiskt träffades och inom loppet av några minuter ändrades min bild av personen. Ett CV är och kommer alltid förbli ett papper med skrivna ord! Ett CV bygger på historien och säger egentligen ingenting om framtiden. Ett CV är heller inte möjligt att validera, i själva verket kan en kompis, en coach eller någon annan utomstående ha skrivit det eller åtminstone hjälpt till att hyfsa till det. Utifrån detta tyckte jag att man borde kunna hitta något annat instrument än bara ett CV. Detta i kombination med att jag under alla mina år i ledande befattningar, konstaterat att de personliga egenskaperna många gånger försvann till förmån för erfarenhet och utbildning.

Svaret blev då videopresentationer. En möjlighet att kunna lägga större fokus på människans personlighet, på energin, blicken, attityden, energin osv. Helt enkelt göra ett pappersark till en människa, egentligen inte svårare än så. Detta var min tanke, enkelt, smidigt och ärligt. Men oj vad jag bedrog mig, hade jag kunnat förutspå resan, hade jag nog inte valt samma spår. Sagt och gjort, 2008 stod jag redo att erövra världen med min idé! Tänk vad livet är härligt, man har ingen aning hur oförutsägbart det är, vilken resa vi har framför oss. Idag 5 år senare har jag hunnit sluta mitt uppdrag som VD för det gamla bolaget och startat nytt bolag (Next u) sen den 1.a augusti. Resan har varit lång, men passionen har alltid funnits där.

Hursomhelst, idag sitter jag med svaret på det jag trodde redan 2007, det är skitbra! Våra kunder älskar det och det är oerhört många kandidater som kanske inte haft det bästa CV.et men som fått jobb tack vare videopresentationen. Det har varit unga, gamla, invandrare, svenskar, tjejer och killar, det har funnits en gemensam nämnare – de är alla människor som vi har ansett passat för den specifika tjänsten! Det är rätt häftigt att träffa kunden efteråt och höra dem kommentera, ”det här trodde jag inte. Från början såg vår profil inte alls ut såhär, men den här personen gick rakt genom rutan och nu har det visat sig att Hen var en kanonrekrytering”. Till detta hör att vi har haft så många personer som nästan givit upp jobbsökandet då de blivit nobbade att komma på intervju så många gånger. Givetvis kan vi inte trolla, men vi kan iallafall försöka få våra kunder att faktiskt se utanför den berömda ”boxen”. Redan där har vi vunnit en del av slaget.

Själv är jag förvånad att inte fler valt att se detta som ett fantastiskt hjälpmedel. Videopresentationer handlar trots allt om människor som ska få jobba ihop med andra människor. Det handlar om gruppdynamik, att hitta och matcha olikheter och att kunna se den större bilden. De bästa grupperna består oftast av olika människor, som alla bidrar med sina tankesätt. På så vis skapar vi utveckling och kreativitet som är hållbar över tid. Videopresentationer inom rekrytering kommer i min värld att bli standard, frågan är bara när? Tror inte 2013 är året, men inom sinom tid lär fler haka på. Detta kommer att hjälpa fler människor som i lång tid stått utanför arbetsmarknaden att öka sina chanser att få ett jobb. Glöm inte en sak – energi föder energi!

Under mina år i denna branschen har jag blivit förundrad hur långsamt utvecklingen går. För mig är det obegripligt hur många rekryteringsföretag som fortfarande kör samma race som de gjorde för 10 år sen. Samtidigt är det än mer konstigt att dessa bolag i vissa fall blomstrar, de har ständigt nya uppdrag på sina sidor och de levererar bra siffror. Jag kan givetvis inget annat än lyfta på hatten för varje framgångsrikt rekryteringsföretag, samtidigt blir jag förvånad att så många kundföretag inte tänker ett steg längre när de ska rekrytera. Jag vet inte om det beror på ren slentrian eller att de faktiskt inte vet bättre, jag låter frågan bero.

Idag hade jag förmånen att träffa ett större bolag, som mestadels skötte sin egna rekrytering. I vissa fall behövde de dock gå utanför huset och köpa in externa tjänster från olika rekryteringsföretag. Jag frågade givetvis varför de gjorde det, vad var skälet till att de faktiskt behövde köpa in dessa tjänster? Svaret blev: ”Vi behöver komma åt deras nätverk för att nå människor vi faktiskt inte når själva”. Jag köpte givetvis det svaret, det fanns en tanke bakom det.

För ett antal år sen satt jag själv på andra sidan bordet, jag var beställare av rekryteringstjänster. Jag satt som försäljningschef på GE Money Bank samt Skandiabanken. Under den tiden köpte vi in rekryteringstjänster av ett antal rekryteringsföretag. Jag blev inte direkt imponerad av deras förmåga måste jag säga. Vid åtminstone 2 tillfällen var det jag själv som tipsade om kandidaterna som sedan blev anställda, trots detta dök det upp ett par saftiga fakturor. Om jag vore beställare skulle jag se till att säkerställa ett antal saker.

– Hur jobbar ni med nätverk? Hur når ni kandidater som vi själva inte når?

– Hur aktiva är ni i sociala medier och hur många når ni?

– Hur säkerställer ni att våra annonser hamnar rätt och blir hittade?

– Hur gör ni oss bättre och därmed mer attraktiva?

– Hur återkopplar ni till kandidaterna?

– Hur har ni tänkt kring enkelheten att söka just våra tjänster?

– Hur säkerställer ni att vi träffar personer som både har rätt kompetens, driv och engagemang?

– Hur verifierar ni kandidatens kompetens?

– Hur noga är ni med referenstagning?

 

Listan kan som ni säkert förstår göras väsentligt längre. Om jag vore beställare skulle jag se till att ställa högre krav på  mitt rekryteringsföretag. Vi ska vara proffs på detta, i annat fall lär vi över tid inte ha något på denna marknad att göra. För mig som driver ett av dessa ca 1000 företag som idag finns i Sverige, ifrågasätter jag ständigt vårt existensberättigande. Den dagen jag slutar att göra det, den dagen kommer vi också att bli lite sämre. I min värld måste vi vara långt före vår kund när det gäller rekrytering. Vi måste kunna svara på det mesta, vi måste se till att leverera lösningar som de inte kan ordna själv.

Jag har inga patentlösningar, däremot försöker jag ständigt hålla mig uppdaterad om hur utvecklingen går. Det handlar dels om det tekniska, men även vad det bidrar till för beteenden. Förstår vi oss på beteenden, kan skönja trender och följer utvecklingen, har vi alla möjligheter i världen att leverera en lösning som är bra för kandidaten vilket i slutänden ger oss en nöjd kund. För mig som driver Next u har jag möjligheten att vara med och påverka. Jag själv är helt övertygad om att videobaserade tjänster är något som kommer att vara standard inom några år. Filmen förmedlar känslor på ett helt annat sätt, känslor som i mångt och mycket styr vårt beteende. Ett A4 ark kommer inom några år vara ett minne blott, jag tror att CV.et är en kvarleva som inom några år spelat ut sin roll. Vi kommer att få se kunskapstest, jobbtest, praktikplatser, film och det sociala CV.et kommer också att vara en del av vardagen.

För mig som träffar potentiella kunder nästan varje dag, blir detta ofta spännande möten. Vi hamnar ofta i väldigt intressanta samtal, som ibland leder till ett samarbete. Som beställare av rekryteringstjänster, skulle jag ställa större krav på de säljare som ringer, ställ gärna ett antal kontrollfrågor för att se om de ”bara” är ute efter att sälja, eller om de faktiskt har en passion för sitt jobb. Passionerade människor blir ofta duktiga, de drivs av något annat.

Förmodligen är jag spånig som skriver detta, vilken konkurrent som helst kan snappa upp en massa bra tips. Men min ständiga tro är att transparens över tid är en vinnande formel. Om vi i branschen blir bättre, kommer det i slutänden leda till att fler får jobb, och det är trots allt vårt yttersta uppdrag. Vi ska vara proffs att hitta rätt person för varje case, det är uppdraget. Gör vi det är samtliga vinnare!