Att satsa på entreprenörskapet – är det värt det?

On 19 mars, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
12

Entreprenör, vad är egentligen det? Vad innebär det att vara entreprenör och driva ett företag? För mig är det många gånger signifikativt med att satsa på en karriär som idrottsman. Du kliver in och lägger ner din totala själ, du blir aldrig riktigt fri, jobbet finns ständigt där i bakgrunden. Så många sömnlösa nätter jag har tragglat mig igenom och funderat på problem. Varje kund, varje affär känns många gånger livsviktig. Det är ditt eget namn som du väver ihop med ditt varumärke, det handlar om att ständigt leverera och att aldrig stanna upp.

Det är svårt för någon som inte själv varit med och sparkat igång ett bolag att riktigt inse vad som ligger i vågskålen. Det handlar inte ”bara” om att ibland ha dåliga dagar på jobbet, problem med systemen eller nåt annat projekt som måste levereras. Det handlar om ditt liv, det är långt mycket mer som står på spel när du väljer att helhjärtat dra igång en verksamhet. Människor i din omgivning kommer alltid att ha synpunkter, åsikter och tycka en massa saker, men vid dagens slut handlar om det om ditt liv, din överlevnad.

Trots detta väljer så många att ändå dra igång bolag. Nånstans handlar det ändå om att man tror på någonting, att ha en stark vilja att förändra något. För att lyckas måste man passionerat tro på det man gör. Man måste också våga sticka ut ur mängden. Detta i kombination med stenhårt arbete, en envishet och tjurighet att aldrig ge upp gör att man kan lyckas nå sina mål. Stoltheten att lyckas nå ut med sitt budskap och sitt bolag är värt hur mycket som helst. Nu har vi på iNEED varit igång under 4 år vilket givetvis sätter allting i ett annat ljus, men det förtar fortfarande inte glädjen i det vi håller på med. För mig är lågan lika brinnande som den var för 4 år sen, skillnaden är att idag är allting större.

Likheten med idrottaren är egentligen fortfarande densamma, skillnaden är att det är större arenor vi tävlar på. Nånstans tror jag att det är lågan som gör det hela värt det! Varje dag kliver man ur sängen med en längtan att bli lite bättre, att förändra världen en liten liten smula. Det kan låta förmätet att tycka så, men slutar man tro det så lär det aldrig hända. Det är hela tiden små steg i ett större sammanhang som gör det möjligt att nå fram. Resan som entreprenör är helt klart värt allt slit. Det handlar om att skapa ett livsverk, något större som man kan vara stolt över. Att veta att man var en del av att skapa något som bidragit till samhället.

Igår morse såg jag Jonas Sjöstedt på Godmorgon i Svt. De diskuterade bolagsskatten i Sverige och att storbolagen väljer att skatteplanera vilket gör att de inte behöver betala skatt här. Detta är ingenting jag försvarar, snarare tycker jag att det är ett problem. Hans lösning var dock att höja bolagsskatten rakt över hela linjen, dvs för alla företag. Jag satt där i soffan och trodde jag hörde fel. Där sitter han och utgår från de största bolagen och tycker att samtliga bolag ska betala mer. Det handlar om rätt många bolag i Sverige som skulle bli bestraffade om man resonerade på det viset. Ibland kan jag inte låta bli att bara ifrågasätta våra folkvalda, oavsett färg och block!

Min rekommendation till alla som går i tankar att starta eget är att bara göra det! Livet är inte oändligt, det finns inga repriser. Ibland måste vi bara släppa på säkerhetsbältet och kasta oss ut. Det kan gå åt pipan, men det kan också gå bra. Det kommer garanterat att få dig att känna dig mer levande som person. Jag ångrar inte en dag, även om jag fortfarande ligger vaken och funderar på om jag tänkt på allt. Det är en del av livet, en del av entreprenörskapet. Det härdar och det smärtar, men det berikar desto mer. I år har vi spänt bågen ganska hårt, men om jag tolkar tecknen i skyn ser det ljust ut. Många nya stora kunder, bra tryck på dagarna och vi fortsätter att expandera. Som en av mina bästa vänner brukar säga – Det gäller att inte tappa fart!

Tagged with: • • •
 

Arbetsmarknaden – Den sista Sovjetstaten!

On 21 februari, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
10

Imorse träffade jag en tjej som sökte jobb. Vi satt och pratade om arbetsmarknaden och hur den ser ut. Vi konstaterade att den tyvärr i alltför stor utsträckning är byggd utifrån arbetsgivaren. Arbetstagaren har egentligen inget val, vill man ha ett jobb är det bara se till att kavla upp ärmarna. CV-databaserna och dess utformning har skapat gigantiska trösklar som ser till att göra det än besvärligare för den som vill ut på arbetsmarknaden. Att söka mer än 2-3 jobb under en förmiddag kräver effektivitet. Jag fick också lära mig att man lätt scrollar förbi den inledande företagspresentationen i en platsannons för att direkt läsa om man matchar profilen eller inte. Detta är visserligen ingen ny information för mig, har genomfört undersökningar på ämnet och lyssnar mer eller mindre av potentiella kandidater dagligen för att skapa mig en känsla hur det ligger till.

Vi går mot ett samhälle där tålamodet blir allt mindre, där man räknar antalet klick och konstant försöker hitta genvägar att göra saker snabbare. Människor vill göra fler saker på kortare tid och företagen försöker konstant att tillgodose detta i form av olika lösningar. Dock handlar det om att inte tumma på kvalitén, att aldrig låta stressen och hetsen blir överordnad. Detta är en utmaning som vi ständigt ställs inför, att kontinuerligt utveckla oss samtidigt som vi ska tillgodose vår intressent. Redan på den tiden när jag läste marknadsföring pratade man om VOC (Voice Of the Customer), ett begrepp jag sällan ser idag. Kan inte minnas när jag senaste läste om det, trots allt handlar det om att veta ”vem som är vår intressent”. I den branschen jag representerar, verkar de flesta utgå från kunden, dvs företaget som betalar fakturan.

För mig är kandidaten vår intressent på nätet. Vår hemsida ska kommunicera med den som söker jobbet! När man som arbetssökande kommer in på den ska man snabbt kunna kolla jobben, det ska vara lätt att söka och dessutom ska det vara nytt och levande. Vi har frågat hundratals personer om vad de är nyfikna på innan de ska på en intervju. Svaren är nästan entydiga; Vem är den potentielle chefen, hur ser arbetsplatsen ut och vilken stil har de blivande kollegorna. Man vill helt enkelt få en liten ögonblicksbild från arbetsplatsen. Det är inte rocket science vi håller på med, det handlar om att tillgodose ett behov (VOC). Det bästa med det, är att arbetsgivaren i de flesta fall också vill visa upp sig, det finns så många förutfattade meningar om varje varumärke. Bakom varje varumärke finns det människor, dessa är av högsta intresse för någon vill bli en del av dem. Sen vi startade med filmade platsannonser har vi sett ett helt annat engagemang från arbetssökande. Vi får mail där man motiverar varför man vill ha ett specifikt jobb, varför man vill bli en del av just det teamet. Det engagemanget ger mig en glädje, det är värt hur mycket som helst. Det visar att intresset, viljan och kämpaglöden finns, det handlar bara om att vi måste se till att göra det lite mer attraktivt och roligt.

När Björn Rosengren myntade att Norge var ”den sista Sovjetstaten” fick han mycket kritik. Jag hävdar att rekryterings – och bemanningsbranschen är bland de sämst utvecklade branscherna som finns idag. Det är inte mycket som har hänt sedan slutet av 80-talet, ändå går många av dessa företag fantastiskt bra. För mig säger det egentligen inte speciellt mycket om de företagen, det säger mer om att branschen har satt en standard som alla har att förhålla sig till, oavsett vad man tycker.

De som känner mig, vet att jag är en riktig åsiktsmaskin. På twitter kan jag många gånger inte hålla tyst, men så länge jag kan stå för en åsikt har jag inga problem att sätta den på pränt. I fallet iNEED har jag dessutom lyxen att inte bara behöva tycka något, här kan jag faktiskt vara med och förändra. Eftersom jag råkade födas med en oerhört envishet och en tävlingsinstinkt som gränsar till manisk, har jag möjligheten att driva på en förändring. Det är en utmaning som jag älskar, att få vara med och skapa den. Ibland blir det givetvis fel, men då får man helt enkelt göra om igen. För oss handlar det om att tillgodose kandidaten och faktiskt se till att de hamnar på rätt arbetsplats. Då har vi även tillgodosett företaget som faktiskt vill anställa de som vill jobba där mest. För mig är det win – win på riktigt! Vår metodik med enkelheten, videopresentationerna och de filmade platsannonserna, skapar en snabbare och mer träffsäker process. Det är egentligen ingen större skillnad från en dejtingsida, vi ska matcha ihop 2 parter. De flesta skriver om matchning, vi skriver inte om det – vi gör det!

Tagged with: • • • • • • •
 

Nostalgi, funderingar och tankar om motivation.

On 16 februari, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
0

Det är februari månad, vintern har kommit till Stockholm och min kalender säger att året är 2012. Insåg under ett kundbesök idag att iNEED har passerat 4 år. Ibland förstår jag inte hur fort åren har susat förbi. Det är så lätt att man bara borrar ner huvudet och kör på. När jag kom hem från jobbet idag, började jag läsa gamla mail. Jag hittade mail som skrevs 2007, kändes lite nostalgiskt. Det känns så länge sen, samtidigt kändes det nästan som igår. Resan so far har varit kantad av så mycket. Det har varit finanskris, lågkonjunktur, stämningar och lite annat som har tagit kraft och energi. Någon dag kommer jag att berätta den verkliga dramatiken, det som under de första åren höll på att sätta krokben för allt. Nu är det dock historia, men ibland brukar jag gräva i minnesbanken för att hämta motivation.

Motivation och drivkraft är 2 fundamentala byggstenar för framgång. Utan dem är det svårt att på riktigt genomföra några underverk. Man kan nå en bit på talang, ytterligare en bit på vilja, men för att nå riktigt långt måste man i själen vara ordentligt motiverad. Jag tror inte det finns en enda riktigt framgångsrik elitidrottare eller entreprenör som inte är grundligt motiverad av det man gör! Hur ska man då bli riktigt motiverad, hur hittar man sin riktiga drivkraft? Det är frågor som för de allra flesta blir obesvarade. Däremot kan de flesta hitta saker man vill, saker man brinner för. Häromdagen satt jag framför teven och tittade på Nyhetsmorgon. Där diskuterade man förslaget om höjd pensionsålder. En av dem som skrev in till kanalen, beklagade sig å det grövsta. Hon beskrev hur hon under snart 35 års tid varje morgon pinat sig ur sängen för att överleva en dag till på samma jobb. För mig är det så tragiskt, att kasta bort sitt liv på det viset. 35 års pina på samma arbetsplats. Varför inte bryta den trenden och antingen byta jobb, ort eller åtminstone göra något åt situationen? Livet är något som inte går i repris, det levs en gång – här och nu.

Den senaste tiden har jag lagt en del tid att fundera på livet. Vet inte om det är någon form av kris, men jag blir ibland sittande och tänker och undrar hur det hade blivit om jag hade fattat andra beslut. Inte för att det spelar någon roll, jag kan bara förändra framtiden men ändå är jag lite nyfiken på vad som hade hänt om jag valt en annan väg. Livet, en intressant företeelse, värt att ta vara på! Jag tror nånstans att det finns en mening, att vi alla spelar en roll här på jorden. För mig finns det en mening att våra banor korsas, att vi som människor möts och skiljs. Jag tror dock att det handlar om att gripa tillfällena, vi måste agera när vi väl får chansen.

Min räddning är att jag alltid haft en oförtruten tro på mig själv. Jag har alltid levt i tron att jag fixar allt, det finns ingenting som är omöjligt. Jag har alltid varit orädd och tänkt att det som dyker upp är bara test, sånt som ska visa om jag är av rätt virke. Det har på nåt sätt varit det som gjort att jag har vågat kastat mig ut. Idag satt jag på ett möte med andra entreprenörer och lyssnade på deras historier. Det som slog mig var att i stort sett samtliga dessa redan vid starten av sina bolag hade säkrat upp med kunder, intäkter och hade en ekonomisk uthållighet. Själv hade jag pengar i 9 månader, inte en kund, ett avtal eller något annat. Det enda jag hade var en idé om ett annat sätt att söka jobb på. Resten stod skrivet i stjärnorna och om jag inte skulle klara det, då hade jag inte varit av rätt virke. Förmodligen har den här naiviteten ihop med tron på mig själv fört mig dit jag befinner mig idag. Det är en kombination av järnvilja, envishet och ”jag ska minsann visa dem”. Ibland är det nog bra att inte fundera allt för mycket på vad som skulle kunna hända. Det finns risker med allt, oavsett vad man väljer för väg. För mig handlar det bara om att alltid sträva framåt, att ständigt utvecklas och att hela tiden försöka göra saker bättre. Man får aldrig ge sig och viljan att bli bäst måste alltid brinna.

För iNEED tror jag på 2012. Ombord på skutan finns ett gäng fantastiska personer. Jag tror aldrig att det har sett bättre ut. Säljkåren, rekryterna och IT ser riktigt bra ut! Vi har börjat året riktigt bra och det känns som något stort ligger i luften. Egentligen ska man inte skriva så, men det struntar jag i. På riktigt känns det som vi står inför genombrottet, nu gäller det bara att fortsätta nöta på och samtidigt fortsätta sträva framåt. Min motivation och drivkraft är idag lika stor som den dag vi började, enda skillnaden är att det idag ser så mycket bättre ut. Jag ser verkligen fram emot den här våren och sommaren, jag tror att den är början på något stort.

Tagged with: • • •
 

Livet – dags för mig att skapa en bättre balans.

On 13 december, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
2

För exakt en vecka sen, tog jag med mig gänget på kontoret för att lyssna på Kay Pollak. Under några dagar skulle han köra sin show som bygger på hans 2 böcker – Att växa genom möten och Att välja glädje. Jag hade inte läst någon av böckerna vilket gjorde att jag steg in i salongen utan några som helst förväntningar. På scenen satt en ensam man på en stol. Ingen rekvisita, ingen orkester, han satt där på sin stol och såg nästan lite förvirrad ut. Helt plötsligt reser han sig upp och börjar prata. Fram träder en oerhört karismatisk man, som visar sig ha kämpat med sargat självförtroende, mer eller mindre hela livet. Idag, 73 år senare har han äntligen kommit fram till att han faktiskt är bra.

Föreställningen varade under 3 timmar och det byggde på en röd tråd – Hur tar vi oss från ledsen till glad. Ett mycket intressant tema, om hur vi människor själva äger makten över vårt eget sinnestillstånd. Vi väljer att se på saker med olika glasögon. Jag har från tid till annan berört detta, hur vi via aktiva val styr vårt eget liv och därmed hur vi mår. Det är defintivt något som är oerhört svårt, men att bara vara medveten att vi faktiskt kan påverka tror jag hjälper. I det mörker som nu råder är det många gånger svårt att hitta den där glädjen. Den där känslan av välbefinnande som gör att vi känner oss lätta till mods och tar oss an varje dag med lust.

Själv har jag under en period befunnit mig i något som jag skulle vilja beskriva som ett litet vakuum. Jag har gått omkring och funderat över mitt liv, om jag gör rätt saker och vad som gör mig riktigt glad. Jag skulle vilja beskriva det som en frågande fas där jag känner efter hur jag egentligen mår. Det handlar om en brist på energi, en avsaknad av ”det” där som gör att man studsar fram i tillvaron. Jag tror definitivt att mörkret spelar en roll, men för mig handlar det också om att jag funderar över mitt eget liv. Såna där tankar som jag tror att vi alla får mellan varven. Jag har försökt anamma hans tankesätt, att försöka förpassa mig från den ”ledsna” gubben till den ”glada” gubben, men det är inte enkelt. Under årens lopp har jag plöjt x antal böcker som handlar om psykologi, om mental träning och att försätta sig i rätt mentalt tillstånd. En av mina slutsatser är att det handlar om balans i livet. Precis som tallriksmodellen med lika delar kött, grönsaker och kolyhydrater, tror jag livet ska se ut ungefär enligt samma modell. Ingen del får under för lång tid ta överhanden. Om jag tar en liten snabbtitt på mig själv inser jag att det inte sett ut så. Jobbet har mer eller mindre ägt min tallrik. Detta har givetvis orsakat en obalans vilket gör att jag hamnat i det här läget, där jag går omkring och funderar över livet.

Av någon outgrundlig anledning är det här ofta tankar som brukar dyka upp lagom till det nya året. Jag är inte mannen som brukar utlova några nyårslöften, men detta nyår ska jag nog ge mig på ett löfte ändå. Det löftet är ganska enkelt, det handlar om att bryta det här livet som singel och samtidigt jobba lite mindre. Att ge mitt liv – min tallrik en bättre balans. Jag tror det kommer till en punkt i varje människas liv, när man säger till sig själv – Nu är det dags att förändra tillvaron. För mig är den stunden kommen. Det känns skönt att ha nått fram till den slutsatsen, samtidigt måste jag erkänna att jag är lite rädd för det. Att börja ändra är också att ge sig ut på okända vatten. Att vara rädd, ovetande och inte veta hur det ska bli, är lite läskigt. Samtidigt är det väl det också det som gör livet så spännande. Vetskapen om att man står inför förändringar som man inte vet någonting om. Att bara skriva de här raderna var faktiskt ganska skönt och det är också första steget mot den förändringen.

Tagged with: • • •
 

Bemanningsbranschen biter sig själv i svansen! Den skapar sitt eget dåliga rykte.

On 28 november, 2011, in Bemanningsbranschen, by stefan
17

Så har det hänt igen. Fick idag mail från en kund som är flitigt uppvaktad av andra bemanningsföretag. Givetvis använder de sig av världens äldsta trick för att ta sig in – de sänker priset! Inte världens mest avancerade säljknep, tyvärr är det alltför frekvent använt bara…

För att ni ska förstå hur det fungerar, ska jag ge er lite bakgrundsinformation. Det finns 2 typer av kollektivavtal, arbetaravtalet som är reglerat av LO förbunden samt tjänstemannaavtalet som gäller Unionens medlemmar. Arbetaravtalet är oerhört tydligt uppstyrt med lönenivåer, semestertider, övertid etc. Tjänstemannaavtalet är uppbyggt kring individen, den specifika tjänsten, dennes erfarenhet och företagets policys och villkor. Det är helt enkelt en förhandlingsfråga mellan 2 parter. Med detta som bakgrund blir det egentligen några olika bemanningstjänster vi säljer in.

Den skakiga världsbild vi dagligen får levererad in i våra hushåll, gör oss lite försiktiga. Vi som individer, likväl företagen resonerar i terminologin av att sätta försiktighet i fokus. Det är fullt naturligt men det skapar också ett antal effekter. Bemanningsbranschen tenderar att stiga när världen gungar, dock sker det många gånger på bekostnad av kvalité, långsiktighet och människors värde. Företagen börjar se till sin egen plånbok i större utsträckning vilket givetvis leder till en prispress. Jakten på att spara pengar drar igång samtidigt som bemanningståget går – tut tut, alla vill hänga med.  Vad är då problemet med detta kan man tycka?

Problemet uppstår främst på arbetarsidan, den som är hårt reglerad. Eftersom lönerna redan är fastställda, blir det rätt svårt att göra alltför mycket på priset, det är oftast pressat redan som det är. Ändå dyker det upp företag som från ingenstans levererar en pris som är långt under det gångbara. Det handlar om priser, som redan vid TB1 inte håller. Det är bruttomarginaler om 5-7 % och då har vi som företag inte ens börjat räkna våra kostnader. Med såna marginaler vid TB1 kan vem som helst räkna ut att det blir en förlustaffär oavsett hur låga overheadkostnader man som företag har. Med andra ord måste man hitta en väg runt detta, det handlar helt enkelt om grundläggande företagsekonomi, inköpspriset på varan måste ner för att marginalen ska gå upp. Eftersom varan i bemanningsbranschen råkar vara människan, handlar det om att sänka lönen för denne. Eftersom arbetaravtalet redan föreskriver lönen, så gäller det att frångå detta, i annat fall spricker kalkylen. Det är detta  som är roten till det onda, katten på råttan…

Till detta kommer att branschen i stor utsträckning är väldigt säljfokuserad. Det innebär att bakom de flesta affärer finns det säljare som lever på provision som de får genom att generera affärer. Många gånger är dessa personer dessutom ansvariga för att hitta kandidaterna, vilket gör att de redan från start vet spelets regler. Detta är egentligen orsaken till att bemanningsbranschen lider av dåligt rykte, tyvärr. För att affären ska gå i lås krävs helt enkelt att man som företag måste frångå reglerna, annars mister man affären.

Varför skriver då jag som delägare till ett bemanningsföretag detta? Det är onekligen en befogad fråga. Jag vill inte åka med på tåget, jag vill inte vara den som struntar i reglerna och sätter avtal åt sidan! Tyvärr kostar det affärer, senast idag kostade det nog ytterligare en bra kund. Redan innan hade vi pressat ner våra marginaler i botten, men vi räknade med att volymen och samarbetet över tid skulle vara så bra att vi skulle kunna få tillgång till fler kunder. När jag idag fick beskedet att det var flera bemanningsföretag som erbjöd väldigt låga priser, fick jag inte ihop det. Hur jag än räknar blir det förlust, såvida vi inte tummar på reglerna.

Som företagsledare måste man ibland fatta obekväma beslut och säga ifrån. Det handlar om att tänka långsiktigt, agera seriöst och se saker i större perspektiv. Samtidigt gör det ont att som entreprenör inte kunna vara med och slåss på lika villkor. Det är lite grann som doping inom idrotten, vissa väljer helt enkelt att ta chansen. Så  länge det inte upptäcks så går man i mål med det.

Den här dagen gjorde mig både bestört, arg och ledsen. Dock kommer inte vi att tumma på reglerna, det handlar om att kunna hålla huvudet högt och se människor i ögonen. Som allt annat i livet, ska vi bara se till att bli lite bättre – varje dag!

Tagged with: • • • • •
 
« Previous Entries Next Entries »