Att satsa på entreprenörskapet – är det värt det?

On 19 mars, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
12

Entreprenör, vad är egentligen det? Vad innebär det att vara entreprenör och driva ett företag? För mig är det många gånger signifikativt med att satsa på en karriär som idrottsman. Du kliver in och lägger ner din totala själ, du blir aldrig riktigt fri, jobbet finns ständigt där i bakgrunden. Så många sömnlösa nätter jag har tragglat mig igenom och funderat på problem. Varje kund, varje affär känns många gånger livsviktig. Det är ditt eget namn som du väver ihop med ditt varumärke, det handlar om att ständigt leverera och att aldrig stanna upp.

Det är svårt för någon som inte själv varit med och sparkat igång ett bolag att riktigt inse vad som ligger i vågskålen. Det handlar inte ”bara” om att ibland ha dåliga dagar på jobbet, problem med systemen eller nåt annat projekt som måste levereras. Det handlar om ditt liv, det är långt mycket mer som står på spel när du väljer att helhjärtat dra igång en verksamhet. Människor i din omgivning kommer alltid att ha synpunkter, åsikter och tycka en massa saker, men vid dagens slut handlar om det om ditt liv, din överlevnad.

Trots detta väljer så många att ändå dra igång bolag. Nånstans handlar det ändå om att man tror på någonting, att ha en stark vilja att förändra något. För att lyckas måste man passionerat tro på det man gör. Man måste också våga sticka ut ur mängden. Detta i kombination med stenhårt arbete, en envishet och tjurighet att aldrig ge upp gör att man kan lyckas nå sina mål. Stoltheten att lyckas nå ut med sitt budskap och sitt bolag är värt hur mycket som helst. Nu har vi på iNEED varit igång under 4 år vilket givetvis sätter allting i ett annat ljus, men det förtar fortfarande inte glädjen i det vi håller på med. För mig är lågan lika brinnande som den var för 4 år sen, skillnaden är att idag är allting större.

Likheten med idrottaren är egentligen fortfarande densamma, skillnaden är att det är större arenor vi tävlar på. Nånstans tror jag att det är lågan som gör det hela värt det! Varje dag kliver man ur sängen med en längtan att bli lite bättre, att förändra världen en liten liten smula. Det kan låta förmätet att tycka så, men slutar man tro det så lär det aldrig hända. Det är hela tiden små steg i ett större sammanhang som gör det möjligt att nå fram. Resan som entreprenör är helt klart värt allt slit. Det handlar om att skapa ett livsverk, något större som man kan vara stolt över. Att veta att man var en del av att skapa något som bidragit till samhället.

Igår morse såg jag Jonas Sjöstedt på Godmorgon i Svt. De diskuterade bolagsskatten i Sverige och att storbolagen väljer att skatteplanera vilket gör att de inte behöver betala skatt här. Detta är ingenting jag försvarar, snarare tycker jag att det är ett problem. Hans lösning var dock att höja bolagsskatten rakt över hela linjen, dvs för alla företag. Jag satt där i soffan och trodde jag hörde fel. Där sitter han och utgår från de största bolagen och tycker att samtliga bolag ska betala mer. Det handlar om rätt många bolag i Sverige som skulle bli bestraffade om man resonerade på det viset. Ibland kan jag inte låta bli att bara ifrågasätta våra folkvalda, oavsett färg och block!

Min rekommendation till alla som går i tankar att starta eget är att bara göra det! Livet är inte oändligt, det finns inga repriser. Ibland måste vi bara släppa på säkerhetsbältet och kasta oss ut. Det kan gå åt pipan, men det kan också gå bra. Det kommer garanterat att få dig att känna dig mer levande som person. Jag ångrar inte en dag, även om jag fortfarande ligger vaken och funderar på om jag tänkt på allt. Det är en del av livet, en del av entreprenörskapet. Det härdar och det smärtar, men det berikar desto mer. I år har vi spänt bågen ganska hårt, men om jag tolkar tecknen i skyn ser det ljust ut. Många nya stora kunder, bra tryck på dagarna och vi fortsätter att expandera. Som en av mina bästa vänner brukar säga – Det gäller att inte tappa fart!

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • •
 

Nostalgi, funderingar och tankar om motivation.

On 16 februari, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
0

Det är februari månad, vintern har kommit till Stockholm och min kalender säger att året är 2012. Insåg under ett kundbesök idag att iNEED har passerat 4 år. Ibland förstår jag inte hur fort åren har susat förbi. Det är så lätt att man bara borrar ner huvudet och kör på. När jag kom hem från jobbet idag, började jag läsa gamla mail. Jag hittade mail som skrevs 2007, kändes lite nostalgiskt. Det känns så länge sen, samtidigt kändes det nästan som igår. Resan so far har varit kantad av så mycket. Det har varit finanskris, lågkonjunktur, stämningar och lite annat som har tagit kraft och energi. Någon dag kommer jag att berätta den verkliga dramatiken, det som under de första åren höll på att sätta krokben för allt. Nu är det dock historia, men ibland brukar jag gräva i minnesbanken för att hämta motivation.

Motivation och drivkraft är 2 fundamentala byggstenar för framgång. Utan dem är det svårt att på riktigt genomföra några underverk. Man kan nå en bit på talang, ytterligare en bit på vilja, men för att nå riktigt långt måste man i själen vara ordentligt motiverad. Jag tror inte det finns en enda riktigt framgångsrik elitidrottare eller entreprenör som inte är grundligt motiverad av det man gör! Hur ska man då bli riktigt motiverad, hur hittar man sin riktiga drivkraft? Det är frågor som för de allra flesta blir obesvarade. Däremot kan de flesta hitta saker man vill, saker man brinner för. Häromdagen satt jag framför teven och tittade på Nyhetsmorgon. Där diskuterade man förslaget om höjd pensionsålder. En av dem som skrev in till kanalen, beklagade sig å det grövsta. Hon beskrev hur hon under snart 35 års tid varje morgon pinat sig ur sängen för att överleva en dag till på samma jobb. För mig är det så tragiskt, att kasta bort sitt liv på det viset. 35 års pina på samma arbetsplats. Varför inte bryta den trenden och antingen byta jobb, ort eller åtminstone göra något åt situationen? Livet är något som inte går i repris, det levs en gång – här och nu.

Den senaste tiden har jag lagt en del tid att fundera på livet. Vet inte om det är någon form av kris, men jag blir ibland sittande och tänker och undrar hur det hade blivit om jag hade fattat andra beslut. Inte för att det spelar någon roll, jag kan bara förändra framtiden men ändå är jag lite nyfiken på vad som hade hänt om jag valt en annan väg. Livet, en intressant företeelse, värt att ta vara på! Jag tror nånstans att det finns en mening, att vi alla spelar en roll här på jorden. För mig finns det en mening att våra banor korsas, att vi som människor möts och skiljs. Jag tror dock att det handlar om att gripa tillfällena, vi måste agera när vi väl får chansen.

Min räddning är att jag alltid haft en oförtruten tro på mig själv. Jag har alltid levt i tron att jag fixar allt, det finns ingenting som är omöjligt. Jag har alltid varit orädd och tänkt att det som dyker upp är bara test, sånt som ska visa om jag är av rätt virke. Det har på nåt sätt varit det som gjort att jag har vågat kastat mig ut. Idag satt jag på ett möte med andra entreprenörer och lyssnade på deras historier. Det som slog mig var att i stort sett samtliga dessa redan vid starten av sina bolag hade säkrat upp med kunder, intäkter och hade en ekonomisk uthållighet. Själv hade jag pengar i 9 månader, inte en kund, ett avtal eller något annat. Det enda jag hade var en idé om ett annat sätt att söka jobb på. Resten stod skrivet i stjärnorna och om jag inte skulle klara det, då hade jag inte varit av rätt virke. Förmodligen har den här naiviteten ihop med tron på mig själv fört mig dit jag befinner mig idag. Det är en kombination av järnvilja, envishet och ”jag ska minsann visa dem”. Ibland är det nog bra att inte fundera allt för mycket på vad som skulle kunna hända. Det finns risker med allt, oavsett vad man väljer för väg. För mig handlar det bara om att alltid sträva framåt, att ständigt utvecklas och att hela tiden försöka göra saker bättre. Man får aldrig ge sig och viljan att bli bäst måste alltid brinna.

För iNEED tror jag på 2012. Ombord på skutan finns ett gäng fantastiska personer. Jag tror aldrig att det har sett bättre ut. Säljkåren, rekryterna och IT ser riktigt bra ut! Vi har börjat året riktigt bra och det känns som något stort ligger i luften. Egentligen ska man inte skriva så, men det struntar jag i. På riktigt känns det som vi står inför genombrottet, nu gäller det bara att fortsätta nöta på och samtidigt fortsätta sträva framåt. Min motivation och drivkraft är idag lika stor som den dag vi började, enda skillnaden är att det idag ser så mycket bättre ut. Jag ser verkligen fram emot den här våren och sommaren, jag tror att den är början på något stort.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • •
 

Livet – dags för mig att skapa en bättre balans.

On 13 december, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
2

För exakt en vecka sen, tog jag med mig gänget på kontoret för att lyssna på Kay Pollak. Under några dagar skulle han köra sin show som bygger på hans 2 böcker – Att växa genom möten och Att välja glädje. Jag hade inte läst någon av böckerna vilket gjorde att jag steg in i salongen utan några som helst förväntningar. På scenen satt en ensam man på en stol. Ingen rekvisita, ingen orkester, han satt där på sin stol och såg nästan lite förvirrad ut. Helt plötsligt reser han sig upp och börjar prata. Fram träder en oerhört karismatisk man, som visar sig ha kämpat med sargat självförtroende, mer eller mindre hela livet. Idag, 73 år senare har han äntligen kommit fram till att han faktiskt är bra.

Föreställningen varade under 3 timmar och det byggde på en röd tråd – Hur tar vi oss från ledsen till glad. Ett mycket intressant tema, om hur vi människor själva äger makten över vårt eget sinnestillstånd. Vi väljer att se på saker med olika glasögon. Jag har från tid till annan berört detta, hur vi via aktiva val styr vårt eget liv och därmed hur vi mår. Det är defintivt något som är oerhört svårt, men att bara vara medveten att vi faktiskt kan påverka tror jag hjälper. I det mörker som nu råder är det många gånger svårt att hitta den där glädjen. Den där känslan av välbefinnande som gör att vi känner oss lätta till mods och tar oss an varje dag med lust.

Själv har jag under en period befunnit mig i något som jag skulle vilja beskriva som ett litet vakuum. Jag har gått omkring och funderat över mitt liv, om jag gör rätt saker och vad som gör mig riktigt glad. Jag skulle vilja beskriva det som en frågande fas där jag känner efter hur jag egentligen mår. Det handlar om en brist på energi, en avsaknad av ”det” där som gör att man studsar fram i tillvaron. Jag tror definitivt att mörkret spelar en roll, men för mig handlar det också om att jag funderar över mitt eget liv. Såna där tankar som jag tror att vi alla får mellan varven. Jag har försökt anamma hans tankesätt, att försöka förpassa mig från den ”ledsna” gubben till den ”glada” gubben, men det är inte enkelt. Under årens lopp har jag plöjt x antal böcker som handlar om psykologi, om mental träning och att försätta sig i rätt mentalt tillstånd. En av mina slutsatser är att det handlar om balans i livet. Precis som tallriksmodellen med lika delar kött, grönsaker och kolyhydrater, tror jag livet ska se ut ungefär enligt samma modell. Ingen del får under för lång tid ta överhanden. Om jag tar en liten snabbtitt på mig själv inser jag att det inte sett ut så. Jobbet har mer eller mindre ägt min tallrik. Detta har givetvis orsakat en obalans vilket gör att jag hamnat i det här läget, där jag går omkring och funderar över livet.

Av någon outgrundlig anledning är det här ofta tankar som brukar dyka upp lagom till det nya året. Jag är inte mannen som brukar utlova några nyårslöften, men detta nyår ska jag nog ge mig på ett löfte ändå. Det löftet är ganska enkelt, det handlar om att bryta det här livet som singel och samtidigt jobba lite mindre. Att ge mitt liv – min tallrik en bättre balans. Jag tror det kommer till en punkt i varje människas liv, när man säger till sig själv – Nu är det dags att förändra tillvaron. För mig är den stunden kommen. Det känns skönt att ha nått fram till den slutsatsen, samtidigt måste jag erkänna att jag är lite rädd för det. Att börja ändra är också att ge sig ut på okända vatten. Att vara rädd, ovetande och inte veta hur det ska bli, är lite läskigt. Samtidigt är det väl det också det som gör livet så spännande. Vetskapen om att man står inför förändringar som man inte vet någonting om. Att bara skriva de här raderna var faktiskt ganska skönt och det är också första steget mot den förändringen.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • •
 

Våga vara originalet – Du är den som gör det möjligt!

On 15 november, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
9

I min värld finns det original och det finns kopior. Den bästa kopian är trots allt bara det – den bästa kopian. Sedan starten av iNEED har jag undrat när de kommer, kopiorna alltså. De har fortfarande inte dykt upp, däremot har jag sett att det dyker upp hybrider, d v s bolag som på nåt sätt vill kopiera men ändå inte gör det fullt ut.

Idag fick jag ett mail av en kille som jobbade med rekrytering. Han berättade att han säkert besökt vår hemsida 100 ggr och han hade fortfarande inte sett någon annan som gjorde samma sak. Han ville bjuda på en kaffe för att träffas och snacka lite och se var det leder. Givetvis ska vi göra det, jag älskar människor som tar egna intiativ, har egna ideér och tar fram egna förslag. Vi är alla original på vårt sätt, det handlar bara om att våga göra det på sitt sätt. För mig som har startat iNEED, känns det kul att vara en del av det som i min värld är originalet. Det bärande i vår business är inte tekniken – det är idén, människorna och de gemensamma visionerna om det vi vill. Det handlar om att vi har en idé som ligger till grund för en process, där tekniken endast är ett verktyg för att nå dit vi vill. Det är alltså idén som är den röda tråden, tekniken är endast ett sätt att tillgodogöra sig idén.

Om man vet vart man siktar och sen vågar fullfölja det, då kan det bära riktigt långt. Livet är en resa med en start och ett mål, vi föds och vi dör, så krasst är det. Med det i åtanke bör resan vara det värdefulla, det vi ska vara rädda om. Med vetskapen om att vi alla nån gång går i mål, kan det vara värt att fundera på hur mycket resan är värd. För mig är resan allt, det är själva äventyret som jag någon gång kommer summera. Det kanske har gått kanon, eller så har det gått mindre bra. Det enda jag med all säkerhet vet, det är att jag försökte. Jag hade en idé som jag sedan vågade fullfölja, det kommer jag alltid att ta med mig. Det roligaste är dock att mina medresenärer, d v s mina kollegor, lika mycket är äventyret. De är alla lika mycket bidragande till vart vi kommer att hamna. Utan dem kan jag ta min idé och slänga den nånstans, då blir inte resan lika rolig. Därför gäller det för mig att varje dag, hela tiden, försöka bidra med energi och kreativitet för att de ska vilja bidra med sitt engagemang och göra det hela väsentligt mycket mer spännande! Då blir vi alla en del av originalet.

Jag är medveten om att detta låter lite flummigt, men det är verkligen så jag tänker. Livet är en resa som är oerhört värdefull. Det finns inga vinnare eller förlorare, däremot kan vi känna oss lite mer som vinnare eller förlorare. Det handlar om att vi alla är originalen, vi är alla de som gör skillnaden på vår resa, oavsett var vi vill. Därför är jag lite frågande till att fler svenska bolag inte vågar ta ut svängarna? Är vi svenskar lite för fast i Jante eller vad beror det på? I den bransch vi verkar, känns det som att de flesta har valt ett och samma spår. Man valde det som redan fanns och sedan körde man på. Det har givetvis fungerat för väldigt många, men samtidigt skulle jag vilja se lite nytänkande. Jag har sett lite utveckling i form av ord som matchning, smartmatch, quickmatch, rightsearch osv, men det är egentligen mest ord. Vad ligger egentligen bakom de här orden? Är processen annorlunda, söker man folk annorlunda eller ser man kundens kravprofil på ett annat sätt?

Skälet till att jag skrev den här artikeln var att jag igår satt på ett plan i 5½ timme, på väg från Fuerteventura, där jag varit golfreporter åt Solresor. Jag hade då, under en vecka haft möjligheten att rensa tankarna och samtidigt bollat idéer med människor som inte hade någon insikt i den här branschen. Vi diskuterade även affärsutveckling och varför vi svenskar lite till mans ofta är så försiktiga till att sticka ut. Vi gick även in på sociala medier och det fenomen som händer med bl a Facebook, Twitter, Google+ osv. Vad är det som gör att vi törs vara mer frispråkiga där, än när vi träffas fysiskt. Så fort det kommer ett tangentbord mellan oss så blir vi lite mer ”crazy”. Vi kom väl egentligen inte fram till något specifikt svar, mer än att detta över tid kommer att hjälpa oss att successivt fila ner vår vän Jante en smula. Kanske nästa generation är den som väljer att mer tänka i termer som ”våga och vinn”? Hursom, jag ville bara sätta ord på lite tankar som poppat upp och samtidigt säga att bloggen är tillbaka på spåret igen. Jag resonerade dessutom utifrån ett yrkesmässigt perspektiv som entreprenör, grundare eller VD.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • •
 

Så var det dags för en summering av veckan.

On 14 november, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
0

Eftersom vi i stort sett tillbringat varje kväll på hotellet var det igår dags att se vad Fuerteventura erbjöd kvällstid. Vi blev rekommenderade att börja på en restaurang som hette Gambrinus. Vi åt olika sorters kött och vi var samtliga oerhört nöjda med både råvaror och tillagning. Till detta drack vi det röda vin som de rekommenderade, det var definitivt resans kulinariska höjdpunkt! Personalen som jobbade där var riktigt på tårna och vi fick verkligen full attention.

Efter det tänkte vi inspektera nattlivet, vi började på en bar som hette Connors. Där satt alla och kikade på American Idol, det kändes helt fel så vi stötte i oss våra öl och gick ner till taxistationen. Taxichaufförer brukar alltid vara pålitliga när man behöver information. Vi hoppade in i en taxi och bad honom att köra oss till något disco, där vi kunde dansa lite. Tyvärr är inte deras engelska alltid den bästa, därför blev vi körda till en bordell. När vi insåg var han kört oss, blev vi rätt förbannade, så det slutade med några väl valda svordomar och sen fick han köra tillbaka oss till hotellet. Där gick vi in och frågade var man skulle gå och blev hänvisade till en bargata. Väl där hamnade vi på nån rätt risig karaokebar där vi tog en drink, sen valde vi att tacka för oss och gå hem och sova.

Sista dagen valde vi att hoppa över golfen och istället lägga oss vid poolen, ett skönt beslut. Första dagen där man bara kunde koncentrera sig på att göra ingenting, ibland är även det underbart.

Det var kul att lära känna Christer och Bosse som jag inte hade träffat förut. Christer som heter Ekman i efternamn, visade sig vara en stjärna på golf. 2 raka 65 scorer på Las Salinas är inget man bara skojar bort. Förutom att spela fantastiskt bra golf driver han även en webbyrå vid namn Backspinn, ett passande namn med tanke på hans golf. Han finns även med på Twitter.

Bosse som heter Lasson i efternamn var en mycket intressant bekantskap. En man på 65 år, med ett ständigt leende och glimten i ögat. I Ystad är man stolt över denne man som anses vara en av europas bästa fotografer. Han hade både EM – och SM tecken i sin samling, imponerande. Jag visste inte ens att man kunde tävla i fotografering. Bosse tog oss med på en resa i fotograferandets konst och 45 års utveckling är spännande att lyssna på. Han hade en och annan fantastisk story att förtälja, jag tackar, bugar och lyfter på hatten.

Den sista resenären är min ordinarie vapendragare på golfresor, Staffan ”kocken” Ohlsson. Han upplevde den här resan som rätt tuff. Trots 2 sänkningar så slutade det med att han fick stå med portmonnän i handen när varje runda skulle summeras. Han fick agera sponsor den här veckan, tufft att lira med killar som gör 65 och 66 rundor. Staffan hittar ni som servitör på restaurang Griffin i Stockholm. En restaurang som är känd för att ligga i topp avseende bra kött, jag kan varmt rekommendera den. Staffan finns nu också på twitter. Vi registrerade ett konto till honom för att han skulle få möjligheten att hänga med.

Summa summarum kan vi bara konstatera att vi har haft en kanonvecka! Hotellen och vädret var kanon, däremot kan man som duktig golfspelare önska lite mer utmaning på banorna. Som medelgolfare lär man dock gilla dem, relativt snälla med mycket rull och ganska enkla greener. Solresors resenärer lär åka härifrån med ett leende på sina läppar.  Med detta ber jag att få tacka för förtroendet som Solresors golfreporter. Nu återgår jag till min ordinarie tjänst som VD för iNEED, nu byter jag shortsen mot kavaj och skjorta. Livet handlar om kontraster, det skapar balansen. Tack så mycket för att ni har följt oss på resan. Ni får gärna fortsätta att följa bloggen.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • •
 
« Previous Entries Next Entries »