Reflektion över ett tufft år

On 20 oktober, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
8

Hösten har på riktigt gjort sitt intåg i Sverige. Mörkret har tagit över och sakta men säkert tynar ljuset ut. Det är snart november och tiden för reflektion är kommen. Själv känner jag ett smygande vemod komma över mig, vet inte riktigt varifrån det kommer, men det är en slags sorgsenhet, trots att jag egentligen har allt att vara lycklig över. Känslan är tudelad, samtidigt som det kan vara rätt mysigt att faktiskt ta sig tiden att fundera så rullar tiden på och varje dag är ytterligare en dag passerad. Tankar om livet, gör jag rätt val, är jag lycklig, har det blivit som jag vill och så vidare. Frågorna är långt fler än mina svar.

2012 har för mig varit ett väldigt turbulent år. När solen stod som högst och dagarna var som längst, var mitt eget sinne dystrare än den mörkaste novemberkväll. Att efter en lång vår med konflikter, förhandlingar och osämja lämna ifrån mig det företag jag själv ansåg att jag till största del varit bidragande att bygga upp. Att lämna det kontoret var bland det tyngsta jag varit med om och då har jag varit med om hel del må jag lova. Det blev ett stort hål inom mig, ett hål jag egentligen inte förstod hur jag skulle jag fylla. Hade detta skett i november vet jag inte om jag orkat ta mig samman och börja om igen. Jag tror sommaren ihop med min revanschlusta var det som fick mig att orka kavla upp ärmarna och dra igång igen. Jag har egentligen inte reflekterat över detta så mycket, jag bestämde mig på tidigt stadium att helt enkelt lägga det åt sidan och lägga all energi på att bygga nytt.

Förra veckan var det exakt 2 månader sen vi startade. 2 månader, det känns så oerhört mycket längre! Jag är väldigt stolt, nöjd och glad över den fantastiska start vi har fått med Next u. Gensvaret från gamla och nya kunder har varit häftigt, så många lovord, så många klappar på axeln som jag själv har fått, har jag aldrig tidigare varit med om. Vi kommer förmodligen att vara lönsamma redan inom 5-6 månader vilket nästan känns som en saga. Mitt mål med Next u har aldrig varit att skapa ett nytt Ineed, jag satte målet att vi skulle göra allting bättre, snyggare och mer genomtänkt. Den stora fördelen med att få en ”andra chans” är att man kan undvika de misstag som tidigare gjordes. Man behöver bara välja att plocka russinen ur kakan och kan sen fortsätta att utveckla nya bra saker.

För mig har vägen som entreprenör varit en tuff resa, kantad av rätt mycket händelser som för alltid har förändrat mitt liv. Att kliva in i den egna företagsvärlden har kostat mig mycket pengar, sömnlösa nätter och förlorade vänner. Priser jag aldrig hade räknat med innan jag satte igång. Mitt största misstag från början var att jag inte trodde på mig själv tillräckligt. Jag vågade inte dra igång själv, jag kände att jag behövde någon att hålla i handen. Tyvärr har det visat sig att jag höll fel personer i handen, det var personer som såg en möjlighet att haka på en driven kille med mängder av energi och vilja, som såg möjligheter i varje situation. Min naiva sida att ständigt se det goda i personer har nästan kostat mig allt. I styrelserummet har jag alltid känt mig underlägsen, där har det ständigt suttit människor som kan mer, åtminstone har de fått mig att tro det. Jag vet inte hur många gånger jag har klivit ur ett styrelsemöte med ordentligt sargat självförtroende och känt mig helt värdelös. De sista åren hade jag ständigt ångest över att behöva sätta mig på styrelsemötena, jag visste precis hur jag skulle känna mig efteråt.

Jag har egentligen inte bearbetat sorgen över Ineed, det har inte funnits tid för det. Men idag när jag äntligen har en ledig lördag, så kom den likt en våg som sköljde över mig. Det var ändå en oerhört tuff smäll som höll på att kosta mig det jag under hela mitt vuxna liv har byggt upp. Jag tror inte att det är så konstigt att jag idag känner mig vemodig och en smula ledsen, det är nog rätt naturligt. Mörkret och regnet gör nog sitt till. Jag ska låta den här helgen gå i det tecknet, det är ok att ibland vara ledsen. Om man inte tillåter sig att känna efter kommer man heller aldrig att leva fullt ut. För mig som känslomänniska skulle det vara förödande, det skulle kväva mig. Man behöver kliva ner i gropen för att veta hur det känns när man är på topp. Jag har bestämt mig för att det är ok att vara lite vemodig ett tag nu. I det långa loppet tror jag att det kommer att göra mig till en bättre människa. Trots allt är det så – vi är alla människor, med toppar och dalar. Vi går genom livet och försöker dölja hur vi egentligen mår, jag tror att vi alla skulle må lite bättre av att ibland visa oss sårbara. Trots allt är det sånt som gör oss mänskliga, vi är människor – vi är inte maskiner.

 

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • •
 

Bokslut, ledarskap och titta framåt.

On 19 september, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
4

De sista dagarna har jag reflekterat över livet och vad som är viktigt. Efter den här våren och sommaren är det ganska naturligt att det har kommit en mängd tankar som behöver sorteras. Livet handlar rätt mycket om att bearbeta saker och så småningom göra bokslut. Jag har äntligen gjort bokslut med Ineed och det känns bra. Mina aktier är avyttrade, jag kan med gott samvete se tillbaka på den resan och inse att jag lärde mig mycket. Livet är en förbannat hård skola, det är bara att inse.

Idag när jag klev in på kontoret mötte jag mina gamla kollegor som idag är anställda i Next u. Vi satt ner, tog en kaffe och skrattade, det var underbart, känslan att tillhöra ett gäng där det verkligen är en för alla – alla för en. Vi pratade ganska länge om hur viktigt det är med trivsel på jobbet, att känna delaktighet och att framförallt tycka om sina kollegor. De berättade hur det kändes att jobba på en arbetsplats som de hade älskat och som sedan hade blivit till en kyrkogård. Man viskade, ingen skrattade och man räknade timmarna till man skulle få gå hem. Jag blev lite ledsen när jag hörde det.

Jag vet hur det är, jag har själv upplevt det några gånger. Känslan av ångest, när man stänger dörren hemma och vet att man är på väg till jobbet. I samtliga fall där jag råkat ut för det, har det handlat om dåligt ledarskap. Att jag haft en chef jag inte kommit överrens med, en sån som alltid vet bäst och som ständigt förminskat mig. Det har varit oerhört jobbigt och då anser jag mig själv vara en man med gott självförtroende och med en positiv livssyn. Ändå har personerna i fråga lyckats spräcka min barriär och få mig obekväm, mycket obehagligt. En dålig chef kan verkligen förstöra vilket arbetsplats som helst, det är verkligen tragiskt.

Jag har själv aldrig hävdat att jag är en bra chef, däremot är jag en duktig inspiratör. Min styrka som entreprenör och chef är att  jag får människor i min omgivning att trivas. Jag tror att jag lyckas med det genom att jag bara är mig själv, no more – no less. Mina intentioner är ärliga och prestigen är noll. Min grundsyn är att vi alla är lika viktiga, oavsett vem vi är och vad vi har gjort. Det är egentligen inte så märkvärdigt, det handlar bara om att vara trygg i sig själv och våga göra fel, för det gör vi alla, ständigt.

Min egen uppväxt är enkel, jag växte upp ute på Värmdö, med en mamma som satt i taxiväxeln och en styvpappa som körde taxi. Vi hade aldrig några pengar, det var ett ständigt kämpande. Jag tog mitt första sommarjobb när jag var 13 år, då satt jag i min farbrors verkstad och borrade i små stålgrejer som han sedan sålde till olika företag. Om man växer upp utan pengar, då blir man så illa tvungen att kämpa, det finns liksom inga andra vägar till framgång. Det enda som gäller är att kämpa, i mot – och medvind. Samtidigt blir man ödmjuk inför eventuella framgångar, det handlar om att dela dem med alla som varit med på resan. Kan man behålla den grundsynen, att dela med sig och samtidigt vara beredd att kämpa tillsammans tror jag att man kan bli en bra ledare. Det handlar inte bara om vad man säger, det handlar oerhört mycket mer om vad man gör!

När jag kom hem från jobbet idag, konstaterade jag hur glad jag kände mig. Det var länge sen jag hade en sån härlig känsla i min kropp. Det mest fantastiska är att jag inte har en spänn på fickan, bolaget är nystartat och jag får tänka på varje utgift. Trots det känner jag just nu så oerhört lyckligt lottad. Skrattet är tillbaka, jag träffar mina fantastiska kollegor varje dag och inom nån dag eller två har vi en hemsida som gör att vi kan börja sälja. Visst är pengar viktiga, men de har ingenting med lycka att göra. Dock skulle jag själv må bra av att tjäna lite nu, den här resan har kostat på. Trots det så ser jag verkligen fram emot den här hösten och vintern, det kommer att bli kanon! Livet är nu, det är bara kasta sig ut och ta för sig. Vem vet hur morgondagen ser – inte jag iallafall.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • •
 

Resan har börjat..

On 1 september, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
1

Den 14 augusti 2012 är ett datum som för alltid kommer att vara etsat i mitt minne. Det var dagen då jag flyttade in på nya kontoret. Dagen då Next u fick en plats att utgå ifrån.

Känslan i min kropp var härlig, att återigen ha ett jobb att gå till. Jag hade nog glömt hur mycket jag älskar att känna mig nyttig, att återigen känna att jag är tillbaka i matchen igen. Att vara utanför har jag alltid varit livrädd för. Jag tror vi människor mår bra av att ha rutiner i våra liv. Att känna sig behövd och veta att vi tillför värde, oavsett vad vi gör.

Första dagen på nya kontoret var vi 2 st tappra, jag och en fd kollega från Ineed, på måndag kommer ytterligare 2 fd kollegor och sen inväntar vi den sista personen innan vi är fulltaliga. När jag lämnade mitt gamla bolag och gick hem visste jag inte vad framtiden skulle innebära. Det enda jag visste var att jag skulle sakna människorna, de var i mångt och mycket som min familj. Nu när vi äntligen ska jobba ihop igen, känner jag mig så oerhört lyckligt lottad. Jag är både stolt och smickrad att de valde att fortsätta jobba med mig. För mig som chef/kollega/vän var det nog det bästa betyg jag kunde få. Den här gången slipper jag lägga en massa energi på fel saker, den här gången kommer all energi att riktas framåt, det känns fantastiskt! Nu kommer vi återigen att vara ett team igen, ett team med oerhört mycket erfarenhet och en sammanhållning som inte går att köpas för pengar.

Att starta bolag är ingen liten pryl. Det tar tid, det slukar energi och det kostar en massa pengar. Som tur är har jag haft bra rådgivare, fina vänner och bekanta i min omgivning som har hjälpt mig. Det är människor som jag är ytterst tacksam över att jag känner. Kommer att vara riktigt rädd om dem, det är i motgång man verkligen märker vilka som är ens riktiga vänner. De senaste veckorna har jag tillbringat med mängder av administration för att ordna med tillstånd, momsreg, F-skattesedel, försäkringar m m. Det är tusen saker att tänka på, men from nästa vecka räknar jag med att kunna lyfta in bolaget i fas 2, försäljningsfasen. Det är den fas jag älskar mest, att komma ut och träffa människor och berätta varför de ska jobba med oss.

Med Next u kommer jag få möjligheten att förverkliga mina drömmar. Att driva det där företaget som ska förändra saker, som ständigt kommer att utmana branschen att söka nya vägar. Det handlar om att ifrågasätta, att våga och ge sig ut på nya stigar. Med ny teknik och mobila lösningar har vi möjlighet att verkligen lyfta in rekrytering och bemanning rakt in i 2010-talet, det känns superspännande.

 

 

Nu börjar resan framåt, på måndag blir vi ytterligare 2 personer. Det känns fantastiskt kul! Den här hösten ser jag verkligen fram emot, den kommer att bli riktigt riktigt rolig! Med den kommer jag och mina kollegor att satsa på vårt nästa steg! Häng med på resan, för nu kära vänner kommer det bli åka av 🙂

 

 

 

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • •
 

Dags att summera en period i livet

On 31 juli, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
19

”Du är arbetsbefriad” Så lät orden jag fick slängda i ansiktet, när jag trodde att vi äntligen skulle förhandla om aktierna i bolaget. Helt plötsligt var det bara för mig att städa av mitt rum, säga adjö till mina kollegor som med stora ögon stirrar alldeles förskräckt. Några tårar fälls, men jag går ut genom dörren. Tror jag befinner mig i chock hela promenaden hem.

Under 4½ år hade jag lagt varje minut på att skapa ett bolag som skulle förändra branschen. Inom loppet av 30 minuter så är den visionen tillintetgjord. Självklart har jag mig själv att skylla, det var jag som sa upp mig. Men allt har ett pris, så även detta.

Nu har 2 månader gått, en tid av självrannsakan, sömnlösa nätter och frågor om vad som egentligen hände. Det har varit en tuff tid, fylld av tankar och ångest. Jag har varit tömd på energi, har inte lyckats förmå mig själv att uträtta nånting egentligen. På sätt och vis är jag egentligen glad att Juni var historiens regnigaste månad, jag låg ändå bara framför teven och kollade fotboll och filmer. Kände mig allmänt punkterad efter den här våren. Trodde nånstans att Ineed skulle vara mitt brejk i livet och sen slutade det för mig i total förnedring. Att gå ifrån det bolag jag själv startade, där jag varit närvarande 24/7 under så många år. För mig var det i mångt och mycket det ultimata nederlaget.

Idag är det den 31 juli, 2 månader har gått från den dagen jag lämnade kontoret för sista gången. Jag har spillt mina sista tårar över det som var. Nu har jag bestämt mig för att ta nederlaget och se livet an. Det är många gånger smällarna i livet som får oss att växa. Själv har jag många gånger skrivit om att inställningen är skillnaden mellan den som kommer att lyckas mot den som inte gör det. Nu är det upp till mig – min inställning och vem jag är.

Idag blev min framtid klar, jag skrev under papper som jag skickade in till bolagsverket. Jag kommer att dra igång eget bolag. Nu är jag helt själv, nu finns det ingen att falla tillbaka på. Nu är det upp till mig, nu kan jag inte skylla på någon. Går det åt pipan denna gången är det bara en person som är ansvarig – han heter Stefan Lidén! Jag är fullständigt livrädd, samtidigt är jag så fylld av tillförsikt och entusiasm att det uppväger alla rädslor. Jag känner att jag lever, varje cell i mig lever! Den här gången går jag all in, den här gången kommer jag att lyckas. Skälet är enkelt: Misslyckade är ingen option, då är det kört!!

Under 2 månader har jag knappt lyckats sova en hel natt. Har varit som en klocka exakt kl 04.00, sedan har jag legat vaken i timmar. Tack vare Wordfeud och svtplay har jag lyckats överleva de timmarna. Trots att jag nu äntligen landat i en framtid så sover jag uselt. Det lär inte bli bättre på ett tag, har som sagt startat bolag förut. Men nu är jag beredd på vad som händer, jag är förberedd på dålig sömn och annat som kommer i vägen.

Vi har bara ett liv, det handlar om att göra de val som gör oss lyckliga. Jag har nu gjort mitt val, jag kommer att satsa min själ och mitt hjärta i något nytt. Jag är supernervös, exalterad och pirrig, jag tror och hoppas att det kommer att lyckas, men ingenting är klart. Nu handlar det bara om en sak, borra ner huvudet, köra hårdare än nånsin och aldrig ge upp! Den här gången finns inte misslyckandet som en utväg, då kan jag nog säga adjö till entreprenörskapets dagar.

Inom kort kommer jag att berätta vad jag ska göra för nåt. Några små pusselbitar återstår innan jag är redo att kasta loss. Låt oss hoppas att det bär denna gången.

Vi hörs!

 

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: •
 

En liten paus i livet.

On 12 juni, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
6

Jag har tyvärr inte bloggat på ganska länge. Skälet är att jag under en ganska lång period inte mått riktigt bra och saknat inspriation att skriva. Det har varit alltför mycket tankar i mitt huvud, tankar som inte kan räknas som produktiva. I såna här perioder är det svårt att driva nån form av utveckling, det handlar snarare om att ta sig igenom dagarna med hälsan i behåll. Jag har under hela våren fört diskussioner med mina delägare inom iNEED om att vi som enhet inte är bra för företaget. Våra visioner har inte varit enhetliga och därmed inte kompatibla.

Därför valde jag att lägga bud på iNEED. Tyvärr lyckades inte jag och mina övriga delägare komma överrens om priset. Redan i inledningsfasen (mitten av mars) av dessa förhandlingar var jag tydlig med att det inte fanns någon framtid ihop. Jag var också tydlig med att den 31 maj skulle vara min sista dag. Om vi inte var överrens då, var jag tvungen att gå vidare och därmed säga upp mig. Den 31 maj kom och vi var inte överrens, därför valde jag då att säga upp min anställning som Vd för iNEED. Jag blev arbetsbefriad dagen efter och har sedan dess varit hemma och tagit det lugnt.

Tyvärr jag är tvungen att skriva dessa rader för att förtydliga mig själv. Det finns ingen autoreply på min mail, det har förekommit lögner om att jag blivit uppsagd och jag har inte fått någon bekräftelse på att jag är arbetsbefriad sen den 1 juni, trots att jag bett om det. Jag har heller inte kunnat kontakta mina gamla kunder då dessa tillhör bolaget. Min sista dag som anställd för iNEED är den 30 juni, sen är jag en fri fågel med ett liv fullt av nya möjligheter. Tills dess kommer jag att hänga på div golfbanor och hälsa på lite kompisar runt om i landet.

Detta var egentligen ingen paus som jag hade planerat, men nu när den ändå kom känns det ändå rätt skönt. Jag har under ganska lång tid gått omkring med tankar om att jag inte varit nöjd med min tillvaro. I det läget måste man agera vilket jag gjorde och det är jag stolt över. Hälsan, lyckan och glädjen med livet ska man vara rädd om. Det är ingenting man bara skojar bort. Livet är alltför viktigt att bara slösa med, det kommer inte tillbaka. Jag börjar så sakteliga känna mig lite gladare igen, det börjar kännas lättare att andas. Jag har alltid varit en positiv person som sett möjligheter i livet, men denna våren har jag sakteliga brutits ner. Successivt har allt känns lite tyngre och mitt skratt har alltmer fastnat i halsen. All energi har gått till att försöka hålla mina fd kollegor på gott humör, då de varit infomerade om vad som försigick mellan ägarna. En ledares uppgift är bla att vara den klippa som behövs när det stormar ute på havet. Detta tömde dock mitt eget energiförråd vilket fick till följd att jag tillbringat mer eller mindre varje kväll denna våren i soffan. Denna våren vill jag inte ha tillbaka! Att bli dränerad på energi är bara förnamnet.

Nu börjar jag höra fåglarna igen, jag känner naturens dofter och jag börjar sakteliga känna mig mer som en student med inställningen att ”den ljusnande framtid är vår” Livet börjar komma tillbaka och med det kommer även framtidstron. Min sommar kommer att gå till reflektion, träning och att samla energi för framtiden. Jag ska passa på att göra det jag så länge missunnat mig själv.

Nu vet ni lite mer om varför jag varit så tyst här på bloggen samtidigt som jag varit rätt negativ på twitter. Snart är det nya tider och med det kommer även skrattet och glädjen. Jag finns förresten på twitter: twitter.com/stefanliden för den som vill följa.

Kommer förhoppningsvis bli lite bättre att kommunicera via denna bloggen framgent. När tiden är mogen kommer jag också att skriva en längre artikel om denna våren.

Jag nås numera på stefanliden18@gmail.com

Hörs snart igen!

Stefan

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • •
 
« Previous Entries Next Entries »