Hej kompis,

Det var oftast så du öppnade våra telefonsamtal. Vi lärde känna varandra för drygt 20 år sen, jag hade fått den briljanta idén att starta ett finansbolag med inriktning mot bilar. Du jobbade med kapitalanskaffning och gillade min idé och min energi. Under 2 års tid träffade vi potentiella investerare och pitchade, jag fick kontinuerligt nya kunskaper, skaffade mig erfarenheter och dessutom fick jag mig många goda skratt. I början trodde jag att du var en av ”kall” finanskille, men allteftersom tiden gick insåg jag att under den där ytan fanns en känslig kille. För mig var du ett bra bollplank, hade koll på siffror och du var allmänt slipad. Jag upplevde alltid att du hade din integritet, du gillade inte att synas någonstans och dina sociala nätkontakter var obefintliga. Du förstod aldrig vitsen med synlighet.

På livets resa händer mycket, det är upp och nergångar och från tid till annan behöver man en axel att luta sig emot. Jag om någon vet hur det är att stöta på motgångar, det är alla mina som gjort mig till den jag är idag. Jag skulle inte vilja vara utan dem, däremot hade jag inte orkat ta mig igenom dem en gång till. När du skiljde dig hörde du av dig till mig, vi åt middag på Rolfs Kök och du frågade mycket om hur jag tacklade motgångar och hur livet som singel var. Du hade i stort sett alltid levt ihop med någon, jag däremot hade under lång tid levt själv. Som de flesta killar som helt plötsligt blir singel, skulle du börja träna och gå ner i vikt. När vi satt där på Rolfs Kök hade du gått ner 17 kg, jag kände knappt igen dig. Men vår relation förblev intakt, även om vi inte hördes varje dag så hade vi alltid en viss kontinuitet. Så småningom startade jag ett bolag, efter nåt år köpte din syster och hennes man in sig. Tillsammans drev vi bolaget under ett antal år, innan det skar sig. Vi bestämde oss för att skiljas åt och när jag klev ur så fanns du där som ett stöd för mig. Trots att det var din svåger och din syster så förstod du min ståndpunkt och varför jag klev ur bolaget.

Du var alltid en familjekille, för dig var familjen alltid nummer 1. När så splittringen skedde mellan er syskon, så tog du det enormt hårt. Du stod vid din mammas sida under den tuffa striden du hade med främst din svåger. Du blev väldigt arg under den striden, det smärtade dig djupt att inte längre ha den fina relation du hade haft med dina syskon. När du sen hjälpte din mamma genom att köpa huset du växt upp i och samtidigt löste mammas boende, så var du lycklig, du var tillbaka på hemmaplan igen. Jag och min sambo var där på din inflyttningsskiva, det var en varm sommarkväll, vi grillade hamburgare och drack öl och hade en riktigt härlig afton. Vi var kvar bland de sista, vi stod där tillsammans och beskådade solnedgången och snackade om livet.

När jag så bestämde mig för att göra en första investeringsrunda för Higher, mitt nya bolag, vad var då mer naturligt än att kontakta dig. Vi tillbringade många eftermiddagar och kvällar och knåpade ihop pitchen. Vi satt ofta uppe på ert kontor på Söderberg & Partners, där smidde vi planer och planerade för hur vi skulle lägga upp våra presentationer. Det tog 6 månader, sen var rundan i mål, vi var glada som spelemän och bestämde oss för att fira. När första tidningsartikeln kom i Di, så var du den förste som ringde mig, jag var ute och gick en skogspromenad på landet när du hade sett artikeln. Du grattade mig och sa – ”jag är övertygad om att du kommer lyckas”. Jag var stolt och glad, detta var bara starten. Vi bestämde oss för att fira med en bra middag, du hade träffat en ny kvinna och tillsammans med min sambo gick vi ut och hade en helkväll. Under kvällens lopp visade du en ny sida, en betydligt mörkare sida som jag tidigare inte sett. Du var oerhört ledsen över separationen ifrån dina syskon, det hade tagit dig väldigt hårt. Du berättade till och med att du försökt att ta ditt liv, men att din nya tjej hade upptäckt dig innan det var för sent, jag borde väl förstått signalen. Så småningom separerade ni och vi hade mycket kontakt efter separationen, du var nyfiken på hur dejting på nätet funkade. Det tog inte så lång tid, sen dök det helt plötsligt upp ett gäng bilder i telefonen, du hade träffat din drömtjej! Du var så oerhört kär, du började planera massor och vi hördes av väldigt ofta. Vi bjöd ut er till vår sommarstuga för grillning men du fick förhinder, så vi bestämde oss för att skjuta på det några veckor. Ni hade gift er och vi ville gärna gratulera er och träffa henne. En dryg månad senare så pratade vi igen, jag berättade vad som hänt med businessen som började gå riktigt bra, du var jättestolt över mig och gratulerade till framgången. Vi sa att vi skulle köra en riktig brakmiddag och jag skulle boka ett bra bord.

En vecka senare, en måndag morgon kom samtalet ifrån din chef. Jag hörde direkt att det var något….Han sa att du hade hittats död i helgen. Jag hade svårt att förstå, vi hade ju planerat att gå ut och käka middag. Nu var du död, det gick inte att ta in. Det var som att någon hade slagit mig väldigt hårt i magen, jag satte mig på min stol och helt plötsligt rann tårarna nerför mina kinder, du var borta….

En månad senare satt jag där i kyrkan och såg dina barn ta förväl av dig, jag hade precis kommit ifrån en jättelyckad kick off och omställningen blev total! När din lillesyster sjung ”Du måste finnas” då bröt jag ihop, det var så oerhört sorgligt. Jag gick fram till din kista, sa ett sista förväl och hoppas du har det bättre i himlen. Jag tänker på dig väldigt ofta, så fort låten ”Du måste finnas” spelas brukar jag titta upp och säga ”Hej Kompis”, jag vet inte om du ser mig, men det känns ändå skönt att säga det. Du är ofta med mig i tankarna, jag önskar att du kunde se den senaste artikeln i Di, du hade blivit stolt. Varje gång när jag upplever att det är lite tufft på jobbet brukar jag ändå tänka att jag lever, jag är frisk och jag älskar verkligen livet. Det händer att jag skålar med dig också, den där middagen blev aldrig av men jag kan iallafall skåla med dig när jag känner för det. På nåt sätt blev det ännu viktigare att bejaka livet, att faktiskt vara tacksam över mitt liv. Jag talar om för min dotter att jag älskar henne varje dag, jag försöker att tänka positivt och försöker också att berömma mina kollegor när de gör något bra. Att inte ta livet för givet är viktigt, det kan ta slut närsomhelst.

Idag är det lördag, jag har hällt upp en kall öl i ett glas, vill bara säga skål till dig kompis. Den här texten är från mig till dig, jag ville bara skriva av mig lite. Jag tänker på dig, jag tycker så oerhört synd om dina barn, jag har kvar bilden av dem när de stod vid din vita kista…..Den bilden kommer jag bära med mig för resten av livet.

Förväl kompis, hoppas himlen tar hand om dig!