Sociala medier är endast komplement till traditionell rekrytering.

On 31 mars, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
3

Idag läste jag 2 bloggartiklar som handlade om rekrytering och sociala medier. Den ena var skriven av Fredrik Johnsson på HRSverige och den andra av en tjej som heter Therese Reuterswärd. Båda var väldigt intressanta via dess sätt att beröra aktuella ämnen och jag måste säga att jag uppskattar nätet och dess variation av tankar och åsikter. Den första artikeln av Fredrik var väldigt intressant då den berörde HR och den kompetens som ligger till grund för rekrytering. Therese artikel var mer uppbyggd på att den bästa arbetskraften står att finna via sociala medier Båda artiklarna tangerade dock ämnena rekrytering och sociala medier.

I det sociala spelet som nu sker på nätet finns en viss elit. Denna elit står främst att finna på twitter, där den sociala rankingen i mångt och mycket bygger på antalet följare (människor som följer det du skriver). Den eliten har också valt att på något sätt definiera vilka regler som gäller samt att sociala medier mer eller mindre är nyckeln till all framgång.

Jag vet inte hur många gånger jag har stått inför människor och predikat budskapet – det finns inga genvägar till framgång, vägen dit går genom hårt arbete! Det är en tes jag tycker är mer aktuell än någonsin! Att tro att sociala medier på något sätt kommer att ersätta försäljning är i min värld rent nonsens. Kopplar man sedan detta till rekrytering och tror att sociala medier på något sätt kommer att ta bort traditionell rekrytering, säger jag bara – glöm det! För inte allt för länge sedan pratade man om nischade kanaler, segmentera sin målgrupp, positionera varumärket rätt etc. Sociala medier är ett sätt för människor att kommunicera, ett sätt att sprida sin information och göra sin röst hörd samt givetvis att bygga sitt varumärke. Som rekryteringskanal är det idag endast ett sätt att via search nå nya potentiella kandidater. Med hjälp av nya innovativa tjänster kan det säkert på sikt ersätta ytterligare något steg i processen. Vi har dock en resa att göra innan vi kommer att befinna oss där.

Det jag dock finner mest intressant är den diskrepens vi nu befinner oss mitt i. Å ena sidan slår man upp DI och läser om hur företagen levererar höga vinster och hur man samtidigt skapar en massa nya jobbtillfällen. Samtidigt kan man följa med i den sociala mediavärlden där det existerar en annan verklighet. Twitter som idag får anses vara det ”hetaste”, levererar egentligen en helt annan världsbild. Om man inte är med på twitter, då bör man börja fundera på om man verkligen fattar rätt beslut. I mångt och mycket är dessa kanaler mest frekvent använda av storstadsbor som helt plötsligt fått en chans att bygga sig en profil och bli ”nån”.

Hantverket är fortfarande nyckeln till framgång. Oavsett vad man håller på med, handlar det om att kunna sin sak. Sociala medier förändrar vårt sätt att kommunicera men därifrån till att faktiskt börja använda dem i rekryteringssyfte är långt. Som komplement, absolut, men know how är fortfarande det som förvandlar tenn till guld.

Tagged with: • • •
 

Varför videopresentationer och filmade platsannonser behövs för att möta framtidens arbetsmarknad!

On 14 mars, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
0

14 mars 2011, våren står för dörren och första dagen på veckan har passerat revy. Kan inte undgå att drömma mig tillbaka till januari 2008 då jag startade iNEED. Som första rekryterings – och bemanningsföretag i Sverige började vi använda videopresentationer. När jag ringde företagen för att boka besök, var de väldigt skeptiska. Det absolut vanligaste argumentet till varför de inte ville träffas, var att de tyckte att detta skulle sätta fokus på utseendet. En del tyckte givetvis att detta var spännande, men alltför många såg en fara i att de inte skulle fatta rätt beslut i förhållande till personens cv. Idag 3 år senare kan samma argument fortfarande dyka upp, om än i mindre utsträckning men det finns ändå där.

Är vi rädda för förändring i Sverige?

Jag tror att det finns ett visst grundläggande motstånd till förändring i Sverige. Vad det bottnar i vet jag inte, men att det finns råder det mindre tvekan om. I Sverige finns idag endast 95000 twitter konton, varav endast 11000 aktivt twittrar, i andra länder växer det lavinartat. När vi väl hakar på en trend brukar det gå fort, dock är det säkrast att både grannen, vännen och kollegan redan har testat för att vi verkligen ska känna oss säkra. För oss som jobbar med videopresentationer har vi idag ett väl uppbyggt underlag av kunder. Vi har många budbärare som kan styrka mediets fördelar som beslutsfattande underlag i urvalsprocessen. Videon kommer aldrig att ersätta personens cv, men som komplettent är det förträffligt. Jag vet inte hur många gånger vi har träffat personer vars cv enligt kunden inte varit ”rätt” men efter att de har sett videopresentationen har de ändå valt att träffa personen. Man ska inte underskatta kroppspråk, magkänsla och personkemi. Precis som i övriga relationer kommer man att tillbringa en hel del tid på jobbet tillsammans med personen och då ska ”det” finnas där.

Varför använda rörlig ljud och bild?

En bild säger men är 1000 ord, vad säger då inte en film? Det absolut bästa vi gjort sedan starten 2008, var att börja med filmade platsannonser. Den feedback vi har fått av främst arbetssökande kandidater men även de kunder som valt att testa detta, har varit överväldigande! Jag vet inte hur många mail som öppnats där någon väljer att kommentera den arbetsplats de söker till. Att bara få en kommentar om en potentiell arbetsplats är stort! Hur många gånger väljer någon att kommentera en skriven platsannons? För mig är detta verktyg som hjälper oss att fullfölja vårt uppdrag. I slutet av dagen handlar det om att sammanföra arbetssökande människor med sina potentiella arbetsgivare. Det är ibland lätt att missa uppdraget och stirra sig blind på andra saker. Förändring, förbättring och förnyelse är något som konstant måste ske i allt vi gör.

Kommunikation

Hur kommunicerar vi med morgondagens arbetskraft? Förra veckan var jag på en s k unconference som hette  #Truestockholm där var det en av deltagarna som berättade om sin lillesysters sätt kommunicera med sina vänner. De använde den s k väggen på Facebook för att sköta sin dialog. Kan tänka mig att det dels beror på enkelhet men också att man vill kunna dela med sig av sin dialog för att engagera flera personer att hänga med. Med sociala mediers intåg håller vårt ordinarie kommunikationssätt på att förändras och det med rasande takt. Det är inte många år kvar innan den yngre generationen kastar sig ut på arbetsmarknaden och de förväntar sig inte guldklockor och långa anställningskontrakt. De kommer i allt större utsträckning att behöva utvecklingsplaner, ständig återkoppling och ett öppnare klimat. Som företag måste man redan nu börja anpassa sig för att vara på tårna inför den förändring som sker. Hur man som företag ska göra är individuellt, men att man redan nu börjar anpassa sig bör stå klart. För mig som har förmånen att kunna påverka, handlar det om ständig närvaro. Att ha örat mot asfalten och känna av vart vi är på väg, kommer för oss på iNEED att vara den absolut viktigaste byggstenen att fortsätta göra bra saker. Våra kandidater och kunder förväntar sig en partner som kan sin sak och då håller det inte att sitta passiv. Vi måste ständigt utvärdera det vi gör att bibehålla det förtroende som är uppbyggt. Det bästa sättet enligt mig är att ställa frågor, att de facto fråga de som söker jobb. Vilka kan bättre svara på vad som i deras ögon känns rätt…

Tagged with: • • • • • • •
 

Hur länge varar semesterkänslan….?

On 8 mars, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
0

Efter en veckas semester är jag nu tillbaka på jobbet igen. Det som slog mig när jag hade lämnat Sverige var hur vansinnigt fort jag glömde jobbet. Helt plötsligt satt jag på ett plan och verkligheten hemma sattes på paus. En skön men något udda känsla, framförallt om man som jag tillbringar nästan varje vaken timme med att fundera kring saker och ting på jobbet. Nu har jag varit igång och jobbat i 2 dagar men har fortfarande inte riktigt kommit igång än.

Idag tillbringade jag hela dagen på rekryteringsmässan i Västerås. Efter att ha varit där några timmar kom det fram en journalist från tidningen Handelsnytt och frågade om de kunde få göra ett reportage om iNEED och våra videopresentationer. Självklart sa jag att det var ok, lite reklam är alltid kul. Efter att vi hade pratat en stund märkte jag hur ringrostig jag var. Jag skulle förklara den stora fördelen med att man som kandidat fick göra en kortare film om sig själv samtidigt som företaget hade möjlighet att få lite mer information om personen bakom CV.t. Argumentationen haltade och jag blev varse om vilket lågt tempo jag hade i kroppen. Orden som normalt brukar flyta på, kändes nu något stapplande…

Uppenbarligen har semestern fyllt sitt syfte, jag har fullständigt kopplat bort allt som har med jobb att göra. Jag undrar dock hur lång tid det tar innan jag kommer att kunna få tillbaka den där något mer sprudlande energin igen. Det spanska mañana tempot verkar etsat sig fast i kroppen, rimligtvis bör jag ge mig själv veckan ut att komma tillbaka i gammal god form igen. Förmodligen är semester väldigt nyttigt, att koppla av brukar oftast leda till något gott. Jag läste någonstans att hjärnan arbetar som bäst när man ältat ett problem under lång tid och sen kopplar bort det. Oftast är det då som det undermedvetna tar över och bearbetar problemet som sedan kan leda fram till en lösning.

Tagged with: •
 

Bekräftelsehetsen via sociala medier gör oss oartiga

On 20 februari, 2011, in Sociala medier, by stefan
2

Informationssamhället är verkligen här på riktigt. Med Twitters intåg kommer informationen helt plötsligt i realtid vilket innebär att vi är med i samma minut som det de facto händer någonting varsomhelst i världen. Regimer faller, arabvärlden är i uppror och rapporterna fullständigt haglar in i telefonen. Själv tycker jag att detta är oerhört fascinerande samtidigt vet jag inte riktigt om det är så nyttigt alla gånger.

Igårkväll gick jag över till en god vän för lite melodifestivaltittande och en god middag. Under själva melodifestivalen satt jag mer och följde #mel2011 (twitterspråk när man följer en viss tråd, i detta fallet melodifestivalen 2011) i min telefon än tittade på TV.n och jag kom på mig själv att finna diskussionen på twitter mer intressant än både programmet och min vän. Jag kände mig lite oartig och efter en stund bestämde jag mig för att lägga undan telefonen. Under dagen pågick också något som hette Vinterminglet på det nyöppnade hotellet Waterfront i Stockholm. Där samlades ”eliten” inom sociala medier och lyssnade på föresläsningar i och kring det nya medielandskapet. Twittertråden #ssmx som rörde den dagen gick på overload och en av kommentarerna fångade mitt intresse lite extra. Det var någon som beskrev läget ungefär så här ”nästan alla sitter antingen med näsan i sin telefon eller i sin Ipad och det är helt normalt”. När jag funderade på det blir det nästan lite tragiskt, både för den person som föreläser men även för alla andra runt omkring. Sällskapet omkring är inte tillräckligt intressant så jag måste vända mig till övriga världen för att kommunicera istället.

 Jag är en av dem som har blivit lite upprörd när vänner i min omgivning har suttit med näsan i sina telefoner istället för att närvara i dialogen och nu verkar det som att detta är på väg att i vissa kretsar normaliseras och även accepteras. Jag har skrivit om detta förr och min åsikt har inte förändrats, snarare bekräftats. Det handlar i grund och botten om att få bekräftelse, människor både ger och får bekräftelse i realtid och det förstärks genom att bl a öka antalet följare, få retweets (folk som skickar vidare dina inlägg) och detta är inte heller kopplat till någon speciell ålder utan det gäller såväl tonåringar som medelålders kvinnor och män. Precis samma sak gäller för Facebook, ända skillnaden är att det går lite långsammare där vilket gör att de största bekräftelsenördarna finns på twitter.

Jag är själv en av dessa ”twittrare” och får ut väldigt mycket av det. Dels får jag information om saker jag tidigare aldrig skulle fått, men jag får även nya vänner och affärsrelationer så det finns en hel del nyttigt med det. Att informationssamhället är här för att stanna råder inget tvivel om, däremot så är bekräftelsefenomenet väldigt spännande. Det kanske är så att vi lite till mans är för dåliga på att bekfräfta varandra verbalt men via nya kanaler kan vi börja göra det i allt större utsträckning. Vi mår alla bättre av lite beröm, så egentligen kan jag inte se något negativt med det. Min poäng är dock att man bör tänka efter före man tar fram telefonen och istället försöker visa lite respekt för de personer som finns i ens fysiska omgivning. Tillfällen till FB och Twitter kommer ändå att dyka upp, man bör dock kunna göra det lite mer diskret.

Över tid lär vi förmodligen bli lite mer nyanserade i vårt sätt att kommunicera via sociala medier. Vi kommer säkerligen att använda dessa källor för att både inhämta och delge information till varandra, men den fysiska kontakten kommer gissningsvis fortsätta att vara vår primära. Den kontakt vi får av att träffas och beröra varandra kommer inte några medier i världen att kunna ersätta, så det handlar nog mer om förhållningssätt och användarrespekt. Men visst tusan är det spännande, det går inte att komma ifrån! Vi måste bara se till att visa respekt för vår omgivning och vara lyhörda på signalerna som kommer. Vi får inte uppfattas som ouppfostrade eller oartiga bara för att vi vill deltaga i parallella diskussioner,

Tagged with: • •
 

Ta bort ordet ”erfarenhet krävs” och byt det mot ”möjlighet till” i en platsannons!

On 16 februari, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
3

Nästan varje dag när jag slår upp tidningen läser jag om företag som anser att bristen på kompetent arbetskraft är ett av de största hoten. 2011 är igång, hjulen snurrar för fullt och helt plötsligt går ljuset upp att det faktiskt kommer att krävas duktiga människor för att leverera på företagets nyckeltal! I Svd läste läste jag i förra veckan att Adecco gick ut och varnade att de kommer att behöva tacka nej till uppdrag redan denna höst. I gårdagens DI gick företaget Bombardier ut och sade att de kommer att behöva anställa 250 ingenjörer men dessa går inte att hitta i Sverige så de måste börja leta utomlands. Signalerna är tydliga och ändå verkar många företag inte ta detta på allvar.

Om man bryter ner detta en smula och börjar fundera på hur man å ena sidan sitter med en arbetslöshetssiffra på drygt 8 % och ändå inte hittar personal, då blir det hela lite mer intressant. Börja med att skärskåda en platsannons och läs vad det verkligen står, då börjar ljuset gå upp åtminstone för mig. Det finns väldigt många ”5 års erfarehet av xxx krävs” ”utbildning inom xxx krävs” ”du skall kunna xxx” och så vidare. Kraven är tydliga och jag är övertygad om att de skrämmer en hel del människor från att ens ansöka. Däremot kommer det alltid finnas en hel del som söker allt, men detta är ett annat problem. En fråga som jag finner ganska intressant är – hur mycket kan en människa lära sig? Kan det vara så att man trots total avsaknad av branscherfarenhet faktiskt kan lyckas ändå? Hur många kunde systemet, arbetsuppgifterna och det interna språket när de började där? Min gissning är att de flesta har lärt sig det mesta sedan de började där.

Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, att jag tror att många företag måste börja ifrågasätta sig själva vad som VERKLIGEN är måsten i en platsannons! Utifrån detta bör man sedan satsa mer på att ge varje nyanställd en ordentlig introduktionsutbildning och en bra verktygslåda för att klara av sina arbetuppgifter. Då behöver man inte stirra sig blind på en persons tidigare erfarenheter och utbildning, utan kan fokusera mer på vad personerna vill bidra med, vilket engagemang de har och vilken energi de kan tillföra. Man skulle dessutom lämpa över en del av ansvaret på den sökande att verkligen tänka till på varför man vill ha det specifika jobbet. Med ett förändrat språk och ett annorlunda ”tänk” i sina annonser, kommer man garanterat att vaska fram en hel del guldkorn som man tidigare inte nått fram till.

Dialog är till skillnad från monolog, tvåvägs, vilket innebär att man faktiskt kan nå fram med sitt budskap. Titta bara på användandet av sociala medier, där bygger all kommunikation på att man delar med sig, att man är personlig och att man är ärlig. Att våga sticka ut och vara äkta kommer garanterat att öka sannolikheten till att nå ut med sitt budskap. Börja fundera på hur Ni som arbetsgivare kan bli världens bästa på att faktiskt lära upp människor på ett bra och enkelt sätt, det finns ett gäng fördelar med det. Då finns möjligheten att verkligen få människor som brinner! Det finns garanterat en hel del influenser att hämta från skolans värld, de gör detta varje dag!

Tagged with: • • • • •
 
« Previous Entries Next Entries »