Det tar lite tid att skapa en karriär – många unga behöver jobba lite på sitt tålamod.

On 23 september, 2014, in Personlig utveckling, by stefan
1

När jag växte upp var det ofta vuxna som sa till mig att jag måste ha tålamod. ”Rom byggdes inte på en dag” har jag hört mer än en gång och jag minns att jag ofta blev ganska frustrerad över de vuxna som inte förstod nåt. Idag när jag själv är vuxen, börjar jag förstå vad de menade, saker och ting tar tid, erfarenhet är något man lever sig till och jag borde faktiskt ha lyssnat lite mer noggrant ibland. Många gånger är det bra att ha lite tålamod, saker och ting tenderar att ta lite mer tid än vad man tror.

Vid ett 10-tal tillfällen under augusti/september har jag haft förmånen att träffa drygt 70 entreprenörer och chefer på frukost. På varje frukost har det varit några gemensamma nämnare som kommit upp, en av dessa har varit att yngre människor skulle behöva jobba på sitt tålamod. Många upplever att de yngre människorna som de har anställt, ganska ofta kliver in och vill snacka om sin utvecklingsplan, sitt nästa steg och hur de vill ha det på sitt jobb. Trots att de många gånger inte varit där längre än några månader. Många av dessa chefer är inte vana med den framfusigheten, vilket många gånger har resulterat i en krock, som tyvärr lett till att den yngre personen till valt att säga upp sig. Det här är olyckligt och jag tror att kommunikationen och förväntningarna är det som är boven i dramat.

Under en av dessa frukostar var det en av deltagarna som berättade hur de hade jobbat med detta. De hade tidigare haft väldigt stor personalomsättning i sin säljorganisation men nu hade de fått ordning på det. De hade nu ändrat sin strategi och valt att vara tydligare redan vid starten av sin rekrytering. De hade valt att satsa mer på oprövade kort som saknade branschkunskap, de hade också valt att satsa mycket på intern utbildning och på ”mjuka” belöningar. För att identifiera dessa ”mjuka” belöningar hade de pratat med de anställda på tidigt stadium och frågat vad de tyckte var viktigt, vad som motiverade dem och vilka förväntningar de hade på sitt jobb. Därefter hade de presenterat en plan där företaget visade vilka förväntningar man hade på dem, vilka belöningar man hade satt upp och vilka regler som gällde. Allt var tydligt och det fanns ett medbestämmande, vilket många hade uppskattat.

Med tanke på att majoriteten av svenska chefer ofta har passerat 35 år, blir lätt kommunikationen med den yngre generationen lite trubbig. Förväntningarna på varann är olika vilket i slutänden sällan brukar bli bra. Därför gillade jag det sättet som företaget ovan använde sig av för att skapa en bättre sammanhållning, uthållighet och därmed resultat. Min erfarenhet efter 8 år inom rekrytering och bemanning är liknande. Jag tycker mig gradvis se att tålamodet är något som successivt blivit sämre och man vill gärna göra karriär på kort tid. Ofta vill man nå drömjobbet direkt, utan att behöva börja nedifrån. De flesta av oss har börjat nånstans och jobbat oss uppåt, det är också det som skapat vår kunskapsbank, som så ofta behövs för att kunna hantera olika situationer.

Förra veckan var jag på ett möte med ledningsgruppen på Sälj & Marknadshögskolan. Där var 2 elever med som klassrepresentanter. Vi pratade lite om vad de ville göra och den ena tjejen sa att hon nog ville jobba inom marknad istället för sälj. Jag förstod henne, samtidigt pratade vi om konkurrensen på arbetsmarknaden i allmänhet och på marknad i synnerhet. På varje marknadsjobb brukar det komma hundratals ansökningar där många är väldigt kvalificerade, vilket gör det extremt svårt att nå hela vägen fram. Därför gav jag henne rådet att börja på sälj för att lära sig och sen söka sig vidare internt. Jag sa att hon kommer att få räkna med att göra ett antal år inom sälj innan hon kan söka sig vidare. Jag tror många skulle tjäna på att se ett jobb lite mer långsiktigt, att börja nånstans på ett bolag, se till att över tid visa resultat och på så vis bygga sig ett eget varumärke. Livet är inget 100 meters lopp utan det handlar om att springa marathon, det gäller att vara uthållig och leverera över tid. En karriär tar tid att bygga, eller som man brukade säga till mig när jag växte upp ”Rom byggdes inte på en dag”.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • • •
 

Vill man komma bakom murarna på företagen ska man jobba med rekrytering och bemanning

On 10 april, 2014, in Bemanningsbranschen, by stefan
0

Att jobba med rekrytering och bemanning innebär att man får lyxen att komma ”innanför murarna” på många företag. Varje företag har sitt specifika DNA och det byggs upp av människorna i bolaget utifrån de värderingar ledning och medarbetare sätter. När jag sitter i samtal med cheferna, ställer jag en mängd olika frågor och skälet är egentligen bara min nyfikenhet. Visserligen har div säljutbildningar lärt mig vikten av behovsanalys, men om man i grunden råkar vara nyfiken kommer den av sig själv. Det bästa med att ställa en mängd frågor är att jag lär mig mycket, vilket jag upplever som både berikande och roligt. Är man ute och träffar mycket kunder så händer det ibland att man ”snubblar” in i ett projekt som skall dras igång. För ett par veckor sen fick jag ett samtal från en chef inom Grohe, där han berättade att de inom kort kommer att lansera en ny produkt på svensk marknad. Givetvis frågade jag vad det handlade om och fick då till svar – avvakta ett par dagar så återkommer jag (nyfiken som jag är luskade jag givetvis..)

Sen en vecka tillbaka så är projektet officiellt och det heter Grohe Blue. Det handlar om en kran som levererar varmt och kallt vatten, men även iskallt kolsyrat vatten ur samma kran. Det handlar alltså om något så enkelt som iskallt bubbelvatten direkt ur drickskranen, enkelt men så genialt! Jag själv har installerat en sån kran hemma och den är fantastisk. Jag behöver inte längre köpa en massa mineralvatten från affären utan nu vrider jag bara på kranen och har iskallt mineralvatten i mitt glas, underbart. Dessutom känner jag mig mer miljövänlig genom att använda kranvattnet direkt istället för att köpa vatten ur plastflaskor som transporterats långa sträckor. Det enda som behövs är en apparat som sitter under min diskbänk för att kyla vattnet samt en gasolflaska som skapar bubblorna.

Nu har vi fått i uppdrag att rekrytera in teamet som skall lansera Grohe Blue i Sverige. Det är ett projekt som känns oerhört kul att sätta tänderna i. Vi ska rekrytera in en säljchef/säljare som kommer att hålla i projektet och vi ska rekrytera in 6-7 studenter som kommer att jobba med försäljningen av Grohe Blue. Man kommer att sälja produkten till både företag och privatpersoner, vilket är extra spännande! Man kommer att jobba både med events, direktförsäljning och en hel del canvas på företagen. Studenterna kommer att köra runt med Grohe Blue scooters för att marknadsföra produkten. Ledningen i Tyskland har valt Sverige som en första marknad vilket är spännande. Lärdomarna härifrån får ligga till grund för övriga marknader runt om i Europa.

Den här typen av projekt är vansinnigt roliga att rekrytera till. Som rekryteringsbolag får vi ett större ansvar, det kan man välja att se på olika sätt. Själv ser jag det som en utmaning och ett förtroende, att vi på Next u anses såpass duktiga och kompetenta att vi får detta ansvar. Givetvis känner vi en extra press, men det är bara nyttigt, sånt växer man av. Inställningen är som i allt annat avgörande och nu ställs vår energi, kreativitet, kunskap samt våra nätverk på sin spets. I detta läge känns mina 40+ som en klar tillgång, erfarenhet kan ibland vara extra mycket värt!

Om du känner någon/några som du anser vara lämpade för att ta sig an detta projekt, tveka inte att tipsa om dem! Det kommer att utgå finders fee, både för tips gällande studenterna och säljchefen. Maila mig direkt på stefan.liden@nextu.se

Klicka gärna på länken här för att få se filmen om Grohe.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • • • • • • • • •
 

Om jag skulle söka jobb – vad skulle jag tänka på och hur skulle jag skriva mitt CV?

On 1 april, 2014, in Personlig utveckling, by stefan
0

Jag har under lång tid funderat på hur jag själv skulle stå mig i konkurrensen med andra kandidater vid jobbsökande. Jag kan inte låta bli att bli lite triggad vid tanken, det skulle vara en riktig utmaning att sätta ihop ett CV, skicka in ansökningar och förhoppningsvis få genomföra ett antal intervjuer ”på fel sida bordet”.  Att vara sk expert på något är ju i många fall väldigt teoretiskt, det är alltid mycket lättare att ge andra råd utan att behöva göra något själv. Utifrån det skulle jag tycka att det vore spännande att göra detta som ett experiment, bara för att testa av resultatet.

Förra veckan träffade jag en person som satt som hög chef på ett bolag. Hen brukade med jämna mellanrum bli uppringd av olika headhunters och mellan varven valde hen att gå på en intervju. Egentligen inte för att byta jobb utan mer för att bara testa av sitt marknadsvärde samt att stilla sin nyfikenhet. Just nyfikenheten är för många en anledning till att faktiskt gå på en intervju. Alla människor har sitt sätt att intervjua, det är sällan 2 intervjuer är lika. Det finns alltid något man kan lära sig genom att gå på en intervju, framförallt om man kan göra en analys inom snar framtid efter att man lämnat den. Att bli utfrågad är för många människor relativt jobbigt, framförallt när frågorna kring personens olika sidor lyfts upp. De yrkesrelaterade frågorna brukar de flesta känna sig bekväma med, men när det blir mer personligt finns det vissa som skruvar på sig. Att prata om sig själv är i flera fall inte det lättaste för många personer.

Vad ska man då tänka på under en intervju? Jag tycker att man ska vara så ärlig man kan, det brukar oftast vara det bästa. Personer som är trygga är ofta ärliga, de är medvetna om vad de gjort bra samt vad som varit mindre bra. De vet att ingen är en övermänniska, även om många platsannonser efterfrågan just en sådan. Alla människor har sina bra och dåliga sidor, det absolut viktigaste är att vara medveten om dem för att kunna vidareutvecklas genom livet. Många människor blir bortskrämda från att söka vissa jobb, oftast pga platsannonsen och hur den är skriven. Givetvis vill alla företag hitta den absolut bästa medarbetaren för just sin tjänst, men vem som är bäst lämpad vet man aldrig, det är också det som är svårigheten. Det kan finnas ett gäng olika personer som är bäst lämpade, det är så många olika parametrar som måste stämma. Företagen skulle oftare behöva gå utanför sin box och våga ta in personer som har engagemanget, alltför ofta låser de in sig på en viss erfarenhet eller kompetens.

Hur ska man skriva sin ansökan? Om jag skulle skicka in min ansökan skulle jag adressera bolaget på ett personligt sätt. Jag skulle visa att jag ansträngt mig lite extra, jag skulle också se till att lyfta vad jag skulle åstadkomma om jag fick tjänsten. Många väljer att lägga det största fokuset på antalet jobb och hur länge de var där. Det mest intressanta är att vad du vill och vad du åstadkom på ditt föregående jobb. Resultat är alltid väldigt intressant, de flesta företag jobbar med olika mätetal, därför är det aldrig fel att tala om vad man åstadkommit. Mitt fokus skulle dock läggas mer på framtiden – vad vill jag/skulle jag åstadkomma om jag fick det jobbet. Att våga sticka ut på ett ödmjukt sätt är många gånger en vinnare, syftet med ansökan är att ta sig på intervju, inte att få jobbet direkt. Det är också det som är det svåra, därför bör du fundera på hur just du skulle sticka ut.

Jag är medveten om att det finns ett stort antal som söker många jobb därute, vilket gör det väsentligt jobbigare att göra en unik ansökan för varje jobb. Jag skulle satsa på att göra ett CV som är transparent, som går att använda till alla jobb. Sen skulle jag se till att skriva om det personliga brevet extra noga för just de jobben jag verkligen vill ha. I övrigt skulle jag se till att ha en generell mall där jag bytte namn på tjänsten jag sökte till, samt såg till att kunna peta in några små unika detaljer. Det är trots allt en människa som sitter i andra änden, även om det är lätt att glömma det. Innehållet bör även ställas upp snyggt så att ditt CV ser prydligt ut. Det finns enkla mallar för det på Google. Att lägga några extra timmar är väl investerad tid.

Jag har fortfarande svårt att släppa tanken på att söka jobb för att testa mina teorier, men jag får leva med det. Skulle någon googla mig hade jag fått svårt att ge en trovärdig motivering till varför de skulle träffa mig. Jag kan tänka mig det telefonsamtalet – Näe, jag tror jag gör som Ferdinand och stannar kvar under min lilla entreprenörsek, det är klart säkrast. Att försöka konkurrera på denna marknad är nog så stor utmaning, tro mig.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • •
 

Bemanningsbranschen är oseriös och behövs inte enligt vissa politiker – De vet inte vad de pratar om!

On 20 mars, 2014, in Bemanningsbranschen, by stefan
2

Den 5.e mars läste jag ledaren i Aftonbladet. Det var Eva Franchell, tidigare pressekreterare på S som skrev den. Hon inledde artikeln såhär:

”Bemanningsbranschen har blivit en miljardindustri numera. De 35 största bolagen omsatte i fjol över 20 miljarder kronor och sista kvartalet var all time high, rapporterar TT. I Sverige arbetar 135 000 människor i bemanningsföretag. Så snabbt har den nya arbetsmarknaden vuxit fram. Fast anställda har blivit flyttbara. Människor har blivit utbytbara. 135 000 vet inte var de kommer att arbeta om ett halvår. Många av dem vet inte ens om de har ett arbete att gå till”

När jag läser detta, så verkar det förskräckligt. Man vet inte om man har ett jobb att gå till imorgon? Kommer det finnas några anställningskrav kvar? Är människor utbytbara, handlar det bara om pengar? Frågorna staplas liksom på hög och det enda man känner är hopplöshet ”kommer det finnas några riktiga jobb kvar”?

Jag blir så bedrövad när en människa i politisk maktställning med Sveriges största kvällstidning som uppdragsgivare, får sprida såna lögner och uppvisar sådan enorm okunskap! Det stör mig något så oerhört när jag läser vad hon skriver, hur dåligt insatt hon är och dessutom uppvisar hon en sån arrogans när man frontar henne med fakta. Bemanningsföretagen med Henrik Bäckström i spetsen, skrev till henne och bad om ett förtydligande vad hon menade. Svaret blev att hon lyfte upp bärplockare från Asien, lastbilschaufförer från Filippinerna och slaktare från Polen. Det visade sig sen att dessa personer inte hade jobbat för något auktoriserat bemanningsföretag, de fanns inte med i hennes statistik om de 135000 personerna och det visade sig visst att hon inte hade en aning om hur branschen funkade. Blir jag förvånad – Nej, inte vare sig av hennes okunskap eller av Jonas Sjöstedt och hans gäng som vill förbjuda bemanningsföretag!

Bemanningsbranschen är idag till 97 % anslutna i ett medlemsförbund som heter ALMEGA bemanningsföretagen. Det innebär att man har kollektivavtal med samtliga 14 LO förbund, Tjänstemanna – och akademikerförbunden och man måste följa gällande kollektivavtal. Att vara anställd konsult på ett auktoriserat bemanningsföretag innebär samma trygghet som en anställning på ett vanligt företag. Skillnaden mellan att vara konsult och anställd av kundföretaget direkt är oftast att vissa personalförmåner som kundföretaget har, inte gäller för konsulten. Självklart skiljer det mellan olika företag, precis som det kan skilja på 1000 andra saker mellan olika bolag. Det finns de som har dåliga erfarenheter, precis som de finns de som har bra erfarenheter. Det är även en skillnad att vara anställd som tjänsteman kontra att vara anställd inom lager och produktion. Med andra ord, precis samma skillnad som det är mellan olika företag, olika chefer och olika företagskulturer. Varför finns det då bemanningsföretag och behövs dem?

Svaret är att svenska arbetsmarknadslagar är skrivna utifrån en verklighet som fanns för länge sen. De är skrivna utifrån en industri, där det inte fanns en global konkurrens, det fanns inget internet och att köpa och sälja över gränserna var obefintligt. De är inte anpassade efter dagens verklighet. De är inte heller anpassade efter hur dagens ungdomar resonerar, de är helt enkelt som teven på 50-talet, svartvita. Utifrån en förändrad verklighet med fler aktörer, förändrad konkurrens och ett tuffare företagsklimat, måste man anpassa sig. Exakt likadant är det för alla andra i samhället, skulle ett fotbollslag träna och spela som man gjorde för 60 år sen, skulle de åka på storstryk. Bemanningsbranschen finns för att dagens arbetsmarknadslagar inte är uppdaterade. Företagen vågar inte alltid anställa, även om efterfrågan och arbetstrycket är högt för stunden. Dessutom är provanställningen endast 6 månader, vilket ibland kan vara alldeles för kort tid att utvärdera om en tillväxt är bestående eller om en person verkligen är så duktig som hen sålde in sig själv på intervjun. Man ska också ha i åtanke att många unga idag, tycker att det är perfekt att jobba för ett bemanningsföretag. Man kan hoppa lite mellan jobb, man kan ha flera extrajobb eller man kan pröva sig fram lite mer. Man känner inte riktigt samma ansvar om man är bemanningsanställd, det känns oftast lite lättare att säga upp sig från ett bemanningsföretag än från det ”riktiga” företaget.

71 % av alla som fått jobb av bemanningsföretag är mellan 18 – 34 år och drygt 40 % utlandsfödda. Många av dessa hade garanterat inte fått ett jobb pga bristande erfarenhet. Tack vare möjligheten med bemanning så vågar många företag hyra in personal, som sedan blir anställda av företaget efter en tid. I väldigt många fall väljer företagen att anställa en bemanningsanställd när någon annan slutar, då har företaget och individen redan lärt känna varandra och det blir en naturlig lösning. Båda blir en vinnare i det läget. Givetvis finns det mindre seriösa bolag och tyvärr har ju media varit duktiga på att lyfta upp dem som representativa för hela branschen.

Som parentes kan jag nämna att jag via twitter kontaktade Eva Franchell om detta, men hon var ointresserad av att prata med mig. Jag blev bemött med en arrogant attityd av både henne och Ulla Andersson som är ekonomiskt talesman för Vänstern. Det roliga var dock att ett antal andra twittrare klev in till mitt försvar och tyckte att jag blev mycket ohövligt bemött. Vad tror ni svaret blev? Dödstyst..

Jag påstår inte att branschen är perfekt, det finns ett gäng olika saker att förbättra. Däremot påstår jag att de här 135 000 jobben inte hade varit lika många om inte branschen hade funnits. Motståndarna till branschen hävdar att de ändå hade funnits, men till det säger jag bara en sak – Det finns inte en möjlighet! Varje företag består av människor och enligt Mazlows behovspyramid är människans mest grundläggande behov (bortsett rent fysiska), trygghet. Tack vare möjligheten att hyra in personal, känner sig företagen tryggare, de vågar överanställa lite extra för att möta kommande behov och de törs också ta in lite yngre människor som får jobba sig uppåt. Det blir en naturlig brygga in på arbetsmarknaden. Dessutom har många företag i Sverige utländska ägare som är vana vid bemanning. De är vana vid att ha en majoritet egna anställda och en liten del för att kapa toppar, semestrar eller ha en större flexibilitet vid extra stort tryck. Bemanningsbranschen fyller idag en viktig funktion på arbetsmarknaden och jag hoppas innerligt att Ulla och Eva kommer att läsa på lite mer innan de uttalar sig nästa gång. Politikerförakt skapas av inkompetens, arrogans och dålig förankring i verkligheten. Hoppet är det sista som överger människan – därför hoppas jag att även de kan läsa på och ändra sin inställning.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • • • • •
 

Hur viktiga är de personliga egenskaperna under en rekrytering?

On 27 februari, 2014, in Rekrytering, by stefan
2

Under snart 7 års tid har jag träffat rekryterande chefer ute på företag. Jag har säkert haft ett snitt på 2-3 möten  i veckan under alla dessa år och det är sällan 2 möten har varit lika varandra. Skälen till att mötena varierat är egentligen ganska enkla, det har oftast varit olika människor som jag träffat och den enda gemensamma nämnare som funnits mellan dessa möten är just den – de är alla människor, där slutar oftast likheten.

När man i Hr kretsar diskuterar rekrytering dyker oftast kompetensbaserad upp som ett vanligt förekommande ord. Många väljer gärna att ställa kompetensbaserad rekrytering i motsatsförhållande till andra typer av rekryteringsmetoder. Kompetensbaserad rekrytering bygger i grunden på att använda systematiska metoder för behålla en objektivitet och rättvisa. Kompetensbaserat bygger också på att vara systematisk, pragmatisk och att i största möjliga mån undvika magkänslorna. För att lyckas rekrytera kompetensbaserat krävs dock noggranna förberedelser gällande profilbeskrivning, kartläggning över vilka kompetenser som krävs och dessutom behöver man oftast tillfoga ett test för att verkligen mäta huruvida dessa matchar kriterierna.

Jag köper tanken med kompetensbaserad rekrytering, jag köper även att det funkar inom vissa yrkesområden. Ska man jobba med exempelvis programmering, som jurist, läkare eller pilot blir självklart kompetensen överordnad. Ska personen dock jobba med försäljning, service, eller som chef, då anser jag att det personliga blir oerhört mycket viktigare. Att människor inte trivs på ett jobb beror oftast på en dålig chef, ibland är det arbetsuppgifterna eller kollegorna, men oftast är det chefen som är boven i dramat. Visst kan chefen kunna precis allt som finns att kunna om jobbet, men kan du inte hantera olika typer av människor spricker det ändå. Visst, kompetensen kanske är ledarskap tänker ni nu, men hur mäter man kompetens i att hantera olika typer av människor, stress, arbetsuppgifter och komplicerade situationer som uppstår i sista sekund? Hur får man in 75 olika kompetenser i en profil och sedan i en annons?

I min värld handlar rekrytering om så mycket mer, det handlar väldigt mycket om att hitta rätt person, att hitta den med engagemang, nyfikenhet och rätt inställning. Det handlar om att kika på företaget, gruppen, arbetsuppgifterna och göra en sammanvägd bedömning. Människor kan blomma ut i rätt omgivning, precis som de kan slockna i fel omgivning. Bara för att man lyckats på sitt förra jobb, innebär det inte att det kommer att gå bra i nästa. Jämför med idrottstränare, hur de kan lyckas uträtta stordåd med ett lag och när de sen byter klubb så går det käpprätt åt h-e. Är det fel på deras kompetens? Jag tror inte det, utmaningarna är fler än så. En duktig rekryterare är en person som är passionerat intresserad av människor, som har genomfört en mängd intervjuer och som lärt sig se tecken hos människor. Man kan många gånger jämföra en duktig rekryterare med en duktig säljare, de måste både kunna läsa människor. De måste också ha genomfört många möten, kvantitet leder till kvalitet, det är bevisat.

Trender har genom alla tider kommit och gått, så är det nu och så kommer det att förbli. Det är evolutionen, vi är människor och vi utvecklas över tid. I min värld handlar det om att både titta på kompetens och personlighet, men skulle jag behöva välja så hade jag valt personlighet. En person som är duktig på att ge energi, som får människor att må bra och växa, kan många gånger höja en hel grupp. En dålig rekrytering kan kosta hur mycket som helst. Jag har träffat företagsledare som berättat såna skräckhistorier, där de gjort felrekryteringar som till och med kunnat kosta dem hela sina företag. Så sent som förra veckan träffade jag ett bolag med över 100 anställda, där antalet felrekryteringar var så ödesdigert att det höll på att sätta bolaget på obestånd.

För den som gillar människor är rekrytering väldigt roligt. Det är omväxlande, spännande, utmanande men också frustrerande. Det finns inget facit, det handlar alltid om nån form av sannolikhetsbedömning, 100% säkerhet finns inte. Det handlar om att komma så nära som möjligt, att sortera ut så många potentiella felkällor som går samtidigt som det gäller att försöka passa in så många pusselbitar som möjligt. Det är också det som skiljer en person som jobbar professionellt med detta från någon som bara gör det ibland. Givetvis kan alla ha tur och även en viss talang, men för att verkligen hitta rätt flera gånger krävs det skicklighet. En duktig hantverkare vet vad de gör, rekrytering är även det ett hantverk som kräver precision och noggrannhet. Det är många gånger lätt att glömma det och jag lovar en sak, det är vanligt. Snålheten vinner många gånger över visheten, men det kan kosta mycket i slutänden. Oavsett metod, låt oss enas om en sak – människor är unika, så länge viljan och inställningen finns kan vi oftast lära oss!

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • •
 
« Previous Entries Next Entries »