Bekräftelsehetsen via sociala medier gör oss oartiga

On 20 februari, 2011, in Sociala medier, by stefan
2

Informationssamhället är verkligen här på riktigt. Med Twitters intåg kommer informationen helt plötsligt i realtid vilket innebär att vi är med i samma minut som det de facto händer någonting varsomhelst i världen. Regimer faller, arabvärlden är i uppror och rapporterna fullständigt haglar in i telefonen. Själv tycker jag att detta är oerhört fascinerande samtidigt vet jag inte riktigt om det är så nyttigt alla gånger.

Igårkväll gick jag över till en god vän för lite melodifestivaltittande och en god middag. Under själva melodifestivalen satt jag mer och följde #mel2011 (twitterspråk när man följer en viss tråd, i detta fallet melodifestivalen 2011) i min telefon än tittade på TV.n och jag kom på mig själv att finna diskussionen på twitter mer intressant än både programmet och min vän. Jag kände mig lite oartig och efter en stund bestämde jag mig för att lägga undan telefonen. Under dagen pågick också något som hette Vinterminglet på det nyöppnade hotellet Waterfront i Stockholm. Där samlades ”eliten” inom sociala medier och lyssnade på föresläsningar i och kring det nya medielandskapet. Twittertråden #ssmx som rörde den dagen gick på overload och en av kommentarerna fångade mitt intresse lite extra. Det var någon som beskrev läget ungefär så här ”nästan alla sitter antingen med näsan i sin telefon eller i sin Ipad och det är helt normalt”. När jag funderade på det blir det nästan lite tragiskt, både för den person som föreläser men även för alla andra runt omkring. Sällskapet omkring är inte tillräckligt intressant så jag måste vända mig till övriga världen för att kommunicera istället.

 Jag är en av dem som har blivit lite upprörd när vänner i min omgivning har suttit med näsan i sina telefoner istället för att närvara i dialogen och nu verkar det som att detta är på väg att i vissa kretsar normaliseras och även accepteras. Jag har skrivit om detta förr och min åsikt har inte förändrats, snarare bekräftats. Det handlar i grund och botten om att få bekräftelse, människor både ger och får bekräftelse i realtid och det förstärks genom att bl a öka antalet följare, få retweets (folk som skickar vidare dina inlägg) och detta är inte heller kopplat till någon speciell ålder utan det gäller såväl tonåringar som medelålders kvinnor och män. Precis samma sak gäller för Facebook, ända skillnaden är att det går lite långsammare där vilket gör att de största bekräftelsenördarna finns på twitter.

Jag är själv en av dessa ”twittrare” och får ut väldigt mycket av det. Dels får jag information om saker jag tidigare aldrig skulle fått, men jag får även nya vänner och affärsrelationer så det finns en hel del nyttigt med det. Att informationssamhället är här för att stanna råder inget tvivel om, däremot så är bekräftelsefenomenet väldigt spännande. Det kanske är så att vi lite till mans är för dåliga på att bekfräfta varandra verbalt men via nya kanaler kan vi börja göra det i allt större utsträckning. Vi mår alla bättre av lite beröm, så egentligen kan jag inte se något negativt med det. Min poäng är dock att man bör tänka efter före man tar fram telefonen och istället försöker visa lite respekt för de personer som finns i ens fysiska omgivning. Tillfällen till FB och Twitter kommer ändå att dyka upp, man bör dock kunna göra det lite mer diskret.

Över tid lär vi förmodligen bli lite mer nyanserade i vårt sätt att kommunicera via sociala medier. Vi kommer säkerligen att använda dessa källor för att både inhämta och delge information till varandra, men den fysiska kontakten kommer gissningsvis fortsätta att vara vår primära. Den kontakt vi får av att träffas och beröra varandra kommer inte några medier i världen att kunna ersätta, så det handlar nog mer om förhållningssätt och användarrespekt. Men visst tusan är det spännande, det går inte att komma ifrån! Vi måste bara se till att visa respekt för vår omgivning och vara lyhörda på signalerna som kommer. Vi får inte uppfattas som ouppfostrade eller oartiga bara för att vi vill deltaga i parallella diskussioner,

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • •
 

Ta bort ordet ”erfarenhet krävs” och byt det mot ”möjlighet till” i en platsannons!

On 16 februari, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
3

Nästan varje dag när jag slår upp tidningen läser jag om företag som anser att bristen på kompetent arbetskraft är ett av de största hoten. 2011 är igång, hjulen snurrar för fullt och helt plötsligt går ljuset upp att det faktiskt kommer att krävas duktiga människor för att leverera på företagets nyckeltal! I Svd läste läste jag i förra veckan att Adecco gick ut och varnade att de kommer att behöva tacka nej till uppdrag redan denna höst. I gårdagens DI gick företaget Bombardier ut och sade att de kommer att behöva anställa 250 ingenjörer men dessa går inte att hitta i Sverige så de måste börja leta utomlands. Signalerna är tydliga och ändå verkar många företag inte ta detta på allvar.

Om man bryter ner detta en smula och börjar fundera på hur man å ena sidan sitter med en arbetslöshetssiffra på drygt 8 % och ändå inte hittar personal, då blir det hela lite mer intressant. Börja med att skärskåda en platsannons och läs vad det verkligen står, då börjar ljuset gå upp åtminstone för mig. Det finns väldigt många ”5 års erfarehet av xxx krävs” ”utbildning inom xxx krävs” ”du skall kunna xxx” och så vidare. Kraven är tydliga och jag är övertygad om att de skrämmer en hel del människor från att ens ansöka. Däremot kommer det alltid finnas en hel del som söker allt, men detta är ett annat problem. En fråga som jag finner ganska intressant är – hur mycket kan en människa lära sig? Kan det vara så att man trots total avsaknad av branscherfarenhet faktiskt kan lyckas ändå? Hur många kunde systemet, arbetsuppgifterna och det interna språket när de började där? Min gissning är att de flesta har lärt sig det mesta sedan de började där.

Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, att jag tror att många företag måste börja ifrågasätta sig själva vad som VERKLIGEN är måsten i en platsannons! Utifrån detta bör man sedan satsa mer på att ge varje nyanställd en ordentlig introduktionsutbildning och en bra verktygslåda för att klara av sina arbetuppgifter. Då behöver man inte stirra sig blind på en persons tidigare erfarenheter och utbildning, utan kan fokusera mer på vad personerna vill bidra med, vilket engagemang de har och vilken energi de kan tillföra. Man skulle dessutom lämpa över en del av ansvaret på den sökande att verkligen tänka till på varför man vill ha det specifika jobbet. Med ett förändrat språk och ett annorlunda ”tänk” i sina annonser, kommer man garanterat att vaska fram en hel del guldkorn som man tidigare inte nått fram till.

Dialog är till skillnad från monolog, tvåvägs, vilket innebär att man faktiskt kan nå fram med sitt budskap. Titta bara på användandet av sociala medier, där bygger all kommunikation på att man delar med sig, att man är personlig och att man är ärlig. Att våga sticka ut och vara äkta kommer garanterat att öka sannolikheten till att nå ut med sitt budskap. Börja fundera på hur Ni som arbetsgivare kan bli världens bästa på att faktiskt lära upp människor på ett bra och enkelt sätt, det finns ett gäng fördelar med det. Då finns möjligheten att verkligen få människor som brinner! Det finns garanterat en hel del influenser att hämta från skolans värld, de gör detta varje dag!

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • •
 

Svenska företag, avstigning eller påstigning – tåget går!

On 25 januari, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
1

För ett tag sen träffade jag ett företag och diskuterade rekrytering. Vi kom in på ämnet enkelhet och användarvänlighet, 2 bitar som jag själv tycker är högst relevanta i de flesta sammanhang. I detta fall diskuterade vi det i samband med deras jobbsida och hur man gjorde för att dels hitta lediga jobb men också för att ansöka dessa. Min analys av sidan var att den var för omständig, det var för många klick fram till själva ansökan och designen hade viss förbättringspotential. Jag påpekade att det fanns en viss sannolikhet att ansökande personer kunde tröttna och istället söka något annat jobb. På denna analys fick jag följande svar – om man inte orkar gå igenom den här processen ska man nog inte jobba här! Då kan man söka sig någon annanstans istället. Jag kunde inte undgå att höja lite på ögonbrynen, men konstaterade att det var långt ifrån första gången jag hörde de här orden.

Med den synen tror jag att man som företag på sikt riskerar en del. Beteendet på nätet ändras i rasande fart och tålamod är snart ett minne blott. Tidigare var vi lydiga konsumenter som vackert satt och väntade, men idag räcker det ibland med att en sida har för lång laddningstid för att vi ska tröttna. Användarvänlighet, enkelhet och få klick kommer att bli hygienfaktorer inom snar framtid. Oavsett om vi söker jobb, ska shoppa eller bara söker information så förväntar vi oss att det ska vara smidigt.

Jobbsökning är ett av de områden som finns där utvecklingen mer eller mindre har stått stilla. Min gissning är att vi inom något år kommer att få se förändrade beteenden, där företagen aktivt kommer att behöva ompröva sin strategi. Vi står inför ett generationsskifte på arbetsmarknaden och det kommer innebära förändrade krav. Allt fler företag börjar idag fundera i terminologin att synliggöra sig själva som attraktiva arbetsgivare vilket kommer att bli än viktigare i konkurrensen om duktiga medarbetare. Duktiga människor kommer att kräva duktiga företag vilket innebär att slaget om ”rätt personer” kommer att accelerera. Med nya kanaler och sociala medier förflyttas jobbsökandet till andra arenor och om man som företag inte är beredd att hantera detta finns risken att man halkar efter.

Vad krävs då av företaget? Till att börja med kommer ledarskapet att sättas på prov. Det krävs en ledare som törs ge mandat till den/de medarbetare som vill, att ta en aktiv del i de social nätverken. Det krävs också en ledare som törs utmana gamla sanningar och vara beredd att inför styrelsen försvara dessa. Som chef kommer man att tappa en del av den kontroll som finns, då kommunikationen som existerar via sociala medier är interaktiv och sker i realtid. Eftersom de sociala medierna fortfarande är i sin linda finns det stora utrymmen för kreativitet och att finna affärsnyttan i dessa. Oavsett om det handlar om varumärkesbyggande, kampanjer, rekrytering eller ren kommunikation finns det en hel del att exploatera för de nyfikna. Vi ser allt oftare personer som istället för ett CV skickar en hänvisning till sin blogg, där han/hon har lagt upp en karriärdel. Hur ska detta kombineras med en traditionell Cv-databas där man måste ansöka om användarnamn och lösenord?

Vi befinner oss i en spännande period och för de företag som är på tårna finns en hel del ”billiga” poäng att scora.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • •
 

Dags att prioritera HR arbetet i företagen!

On 22 januari, 2011, in Employer Branding, Jobbsökande, Mitt synsätt, Sociala medier, by stefan
0

Som jag tidigare skrivit om befinner vi oss i en tid där hjulen snurrar i en hastighet som gör att det många gånger är svårt att hänga med. Vi kommunicerar på nya sätt, via nya kanaler och det är en förändring som sker just precis nu. För mig som nästan varje dag träffar HR chefer i olika organisationer blir det påtagligt att marknad och HR väldigt sällan pratar samma språk. Ofta sitter de i varsitt kluster i samma organisation utan att ha en löpande dialog. På en förändrad arbetsmarknad krävs företag som aktiverar sig och hänger med.

I oerhört många företag tituleras HR som stödfunktion, alltså en funktion som finns för att understödja övriga delar i organisationen. Den här stödfunktionen ska hjälpa övriga delar med en hel del, där kompetensförsörjning (som det så fint heter) är en del i arbetet. Med andra ord ska HR hjälpa till att hitta rätt medarbetare som sen ska utvecklas internt. Det intressanta är att i varje tal, i varje föredrag eller i varje skrift man hittar där oftast VD uttalar sig, så tackar man medarbetarna ”utan dem hade det inte varit möjligt”, brukar det oftast låta. Om man bara läser den raden en gång till ”utan dem hade det inte varit möjligt”, så förstår man att ”dem” d v s medarbetarna är oerhört viktiga för att ett företag ska lyckas! Med den insikten borde väldigt många företag börja prioritera upp HR och inse att de i en förlängning kan vara skillnaden mellan OK eller succé. Ändå väljer de flesta företag att placera HR i en stödroll med relativt lite resurser, litet mandat och dessutom får de alldeles för lite tid att jobba med det som de i många fall är är utbildade till, nämligen att hitta och rekrytera in de bästa medarbetarna till företaget.

Den tid som avsätts för detta arbete är sällan strategisk utan det är mer av ett brandkårsarbete. Antingen rör det sig om att ersätta personer som har sagt upp sig eller så ska företaget expandera och då handlar det om rekrytera in nya människor. Den strategiska biten som i många avseenden handlar om var man ska synas, hur man ska jobba med sitt employer brand, vilken signal man ska skicka till arbetsmarknaden och hur varumärket ska kommuniceras blir tyvärr ofta eftersatt. Marknadssidan är oftast de som har lyxen att kunna tänka, planera och agera med en horisont som sträcker sig längre än 6 månader. Tyvärr är ofta kommunikationen mellan marknad och HR alldeles för liten och detta gör att arbetssökande inte alls får samma upplevelse av bolaget i den kontakt man har som jobbsökande, som man får via företagets marknadskommunikation.

Det är ganska sällan jag träffar HR chefer som är uppdaterade om de nya kanaler och sätt som idag finns för att hitta morgondagens stjärnor. De är ofta väldigt nyfikna och engagerade men tyvärr finns inte tiden att sätta sig in ordentligt. Många arbetssökande upplever en viss frustration över hur lång tid det tar med någon form av återkoppling efter att de har skickat iväg sin ansökan. Via nya arbetssätt och kommunikationsmöjligheter samt ny teknik finns idag möjligheten att snabbt återkoppla till en potentiell medarbetare. Tyvärr väljer företagen att inte investera i nya system när det gäller arbetssökandet, utan man väljer gamla beprövade CV databaser, allt för att den ansökande ska göra det mesta jobbet. Skulle den arbetssökande inte orka lägga in sig så resonerar man ”orkar man inte det, ska man inte jobba här”. Då har man tyvärr missat en viktig point och det är att endast de mest desperata gör det, alla andra går vidare till företag som har en smidigare och mer uppdaterad process.

Det finns hur mycket som helst att skriva om detta ämnet och jag kommer garanterat att beröra det många gånger, men min analys är ganska tydlig – HR och marknad måste börja kommunicera för att företaget ska kunna rekrytera in det bästa medarbetarna! Det finns så många duktiga människor därute som bara väntar på att få visa hur bra de är, gör det enklare att söka jobb, inte svårare.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • •
 

Sociala medier – mängden information är outtömlig!

On 18 januari, 2011, in Mitt synsätt, Sociala medier, by stefan
1

Hur mycket information kan man egentligen ta till sig? Med sociala mediers intåg blir mängden information enorm och det kommer ständigt nya spännande idéer. Det blir väldigt lätt att fastna när man hittar något intressant och helt plötsligt flyger tiden iväg! Idag var jag på väg mellan två kundbesök, jag satt på tunnelbanan och råkade via Twitter fastna på en väldigt intressant blogg. Helt plötsligt hade jag missat att stiga av på centralen för att byta tåg och vaknade till när jag hörde ordet ”nästa gamla stan”, jag insåg till min förfäran att jag hade missat att byta tåg. Efter att kastat mig av på gamla stan, rusat ner genom gången och sprungit upp på andra sidan, sprungit från t-baneplats rådmansgatan och hämtat min kollega innan kundbesöket, kunde jag bara konstatera en sak – det är lätt att fastna för något intressant via telefonen..

Nu lyckades vi komma i tid till kundbesöket, men vi sladdade mer eller mindre in på parkeringen 🙂 När jag funderar kring detta ämne måste jag ändå säga att jag blir glad. Att följa alla dessa intressanta människor, höra vad de tycker och tänker och samtidigt kunna värdera och dela med sig, är glädjande. Hela företeelsen att dela med sig är en väldigt nobel tanke. Nånstans tror jag att vi alla människor i grund och botten älskar att dela med oss till varandra. Över tid är det mer tillfredsställande att ge än att få. Vårt rättspatos skänker oss acceptans att ta emot på ett helt annat sätt när vi samtidigt har delat med oss. Min analys över det som sker nu, är att vi är mitt i en stor ”dela med oss fas”. Nätet ger oss oanade möjligheter att hitta information gratis och samtidigt är vi snabba som kobror att vara först med att distribuera den vidare. Det här måste stamma ur något grundläggande behov som vi nu till fullo kan tillfredsställa. Att dela med sig har blivit vardag och det är en utveckling jag verkligen uppskattar.

Via Johan Ronnestam hittade jag den här filmen som behandlar en kommande trend som beskriver det som just nu sker i Usa gällande detta fenomen. Jag tror att det är många företag som snart kommer att behöva utveckla sitt erbjudande för att behålla sina kunder.

YouTube Preview Image

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with:
 
« Previous Entries Next Entries »