Idag är det exakt år sen jag upplevde av de värsta dagarna i mitt liv!

On 31 maj, 2013, in Personlig utveckling, by stefan
8

Idag är det exakt 1 år sen jag sa upp mig på Ineed, det bolag jag själv hade grundat. Jag kommer så väl ihåg den dagen, det var en av de värsta dagarna i hela mitt liv. Jag blev ombedd av styrelseordföranden att lämna mina nycklar och fick gå hem. Jag kommer aldrig att glömma den promenaden, jag var ledsen, arg, uppgiven och bitter! Det var slutet på en lång period av förhandlingar där jag själv in i det sista trodde jag skulle köpa bolaget. Jag vill minnas att jag gick hem och satte mig i soffan och undrade vad som egentligen hade hänt, hur kunde det bli så här..

Idag är det årsdagen, det har gått 365 dagar sen dess. Tid är verkligen något som bara kan passera revy, man är så uppe i sitt att man inte märker vad som händer. Att reflektera är ofta något jag själv är dålig på, tror dessvärre inte jag är ensam om det. Men idag har jag bestämt för att faktiskt känna efter, känna efter hur förbannat mycket bättre mitt liv är idag! Att fatta jobbiga beslut kan vara svårt, framförallt när det är så livsavgörande saker. Nu har jag aldrig gift mig, så jag kan inte föreställa mig hur det är att skiljas med någon man älskat, men jag kan tänka mig att det är närbesläktat med det jag genomgick.

Idag skiner solen och jag ser att den skiner. Jag märkte också att fåglarna kvittrade när jag gick till jobbet imorse. Såna saker la jag inte märke till för ett år sen. Då var tankarna någon annanstans. Då handlade det om överlevnad, idag handlar om att njuta, skratta, le och leva. Förra året spelade jag en golftävling i samband med uppbrottet, jag hamnade i den bakre delen av startfältet, igår spelade jag samma tävling, jag tror jag landade på prispallen, om inte så blev jag iallafall topp-5 med mina 72 slag. Det säger också en del om hur psyket hänger ihop med prestationen, man måste må bra för att kunna prestera.

Att säga upp mig från Ineed var då det värsta och kanske det största beslut jag fattat! Idag kan jag se tillbaka på det beslutet som det bästa jag nånsin fattat. Idag känner jag mig verkligen levande i det jag gör, att driva Next u är så sanslöst härligt! Det känns knappt som något jobb, det är en passion som jag råkar ha som jobb, å dessutom börjar det bli framgångsrikt också. Det hänger säkert ihop, gör man saker av ren inspiration och glädje, brukar det smitta av sig. Man behöver inte spela nåt spel, energin kommer inifrån, det lyser igenom. Att komma hit har varit en enorm risk, jag toppbelånade min lägenhet och har gått i personlig borgen för varenda krona. Att dra igång helt solo är definitivt något annat, man äger allt ansvar själv och varje beslut hänger på en själv. Det finns ingen annan att bolla med, vilket många gånger är lite jobbigt. Men efter resan jag har gått igenom så känns det helt rätt. Man ska egentligen inte prata i termer om revansch, men just den här dagen känner jag faktiskt att jag har fått min revansch!

Den här dagen ska jag njuta av, ikväll är det kalas och imorgon ska jag på bröllop. Jag ska se till att bära med mig den här känslan ett tag, det blir så lätt att man bara glömmer den och springer vidare. Ibland kan de jobbigaste besluten visa sig vara de bästa, man vet det inte där och då, men med facit i hand kan det många gånger vara så. Njut av dagen och ta hand om varann!

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • •
 

Vad är meningen med livet?

On 14 maj, 2013, in Personlig utveckling, by stefan
8

Tänk hur många gånger jag har funderat över livets mening, vad det är som gör att vi faktiskt finns på denna planeten. Finns det någon mening med våra liv, eller går vi genom livet utan att ha någon uppgift? Jag har bollat frågan med några goda vänner och svaren är lika många som det finns nya frågor. Ämnet är outtömligt, kanske det som gör det så spännande? Önskar jag satt inne med en massa begåvade svar men jag är lika svarslös som resten av jordens befolkning. Min egen tes är att det ligger i varje människas hand att faktiskt försöka skapa sig någon mening. Jag tror att vi alla behöver någon vägvisare, något som gör att vi styr nånstans. Egentligen spelar nog inte själv riktningen nån större roll, det viktigaste är att vi tror på det vi gör.

Bakgrunden till mina tankar är mitt lunchmöte idag. Jag träffade en tjej som vi samarbetar med och vi kom in på ämnet och berörde känslan av att uppnå sina mål. Att sätta upp olika mål för sig själv och att sedan lyckas uppnå dem. Vi hade båda liknande bakgrund med en idrottskarriär där vi satsat allt för att nå dem. Ingen av oss nådde hela vägen fram, men vi vet båda hur det känns att kämpa stenhårt för att se hur långt man kan nå. Båda nådde vi vissa mål på vägen och vi var rätt eniga om att känslan vi upplevde inte var den som vi hade förväntat oss. Snarare var det en känsla av tomhet, att man strävat så hårt efter något och när men sedan nådde fram så var det liksom inget mer med det. Den där otroliga tillfredsställelsen som man hade förväntat sig lyckades inte infinna sig, snarare blev det tomt och man kände sig lite besviken. Nästan lite blåst på konfekten.

Som entreprenör infinner sig nästan samma känsla som det var inom idrotten. Man sätter upp målen, börjar måla bilden, försöker att hitta den rätta vägen för att sedan skrida till verket. Varje dag är en tävling, det är nya segrar att vinna. Små delmål på resan mot det STORA målet, som ska ge tillfredsställelsen, den där ultimata känslan av att ”jag gjorde det, jag lyckades”. I mitt fall har jag golfkarriären i ryggsäcken, den lärde mig oerhört mycket om vem jag är, hur jag reagerar och vad som egentligen gör mig glad. Golfen är skoningslös, den plockar ner en på jorden på en mikrosekund! Vid minsta okoncentration blir man omedelbart bestraffad, det är spelets hemlighet, det är det som fångar alla som börjar. Att driva bolag är på sätt o vis inte lika skoningslöst, åtminstone blir man inte bestraffad på en sekund. Däremot väcker företagandet samma känslor, det är en mix av ständig oro, lycka, sorg och sömnsvårigheter. Det är en ständig kamp för att känna sig nöjd, att känna sig lugn och ha kontroll över situationen.

Sen början av februari har jag varit orolig, det har hela tiden dykt upp nya moln på himlen. Ibland har de varit större och ibland mindre, men de har funnits där. Antingen är det försäljningen, leveransen, ekonomin eller likviditeten. Ständigt dessa frågor som dyker upp, det bara är så, det hör entreprenörskapet till. Det blir aldrig lugnt, alltid någon ny strid som måste vinnas, men det är också det som är charmen. Jag har insett att det är själva resan som är målet, det är den som gör att jag känner mig levande. Dessa ständiga utmaningar gör att jag ständigt måste utveckla mig själv, det handlar hela tiden om att sträva efter att bli lite bättre. Varje dag är en ny tävling som gör att nya segrar kan erövras. Att se företagandet som en idrottskarriär upplever jag som väldigt stimulerande. I början är det självklart väldigt tufft, men när man passerat den första nivån, så börjar det bli spännande. När varje dag inte längre handlar om liv eller död utan det handlar om att vinna nya segrar. Ibland är de små men ibland kan de vara större.

Att se resan som målet tror jag kan vara nyttigt, det gör att man känner sig levande. Livet blir så påtagligt, man behöver inte leta efter sina känslor, de bara finns där. Det är skratt, gråt, oro, glädjeskutt och man känner verkligen att man lever. Det där målet kan gärna finnas där, men låt det vara rörligt, låt det vara föränderligt. Livet är ingen rak resa, det kommer ständigt vara upp – och nergångar, vilket också kan vara själva definitionen på att man de facto lever livet medans man lever. Att se livet och resan som målet, funkar åtminstone bra för mig, det känns ok. Vi är alla individer, kvinnor och män, med olika förutsättningar och bakgrund. Ingen annan kan sätta reglerna åt oss, även om det just är det som vi alla drabbas av. Vi växer alla upp med information om vad som är rätt o fel, hur drömlivet ser ut, hur vi ska leva vårt liv för att passa in i normen. Men varför ska vi passa in i normen och framförallt – vad är det som säger att normen är rätt? Ingen vet ändå hur länge vi kommer att leva?

Vem har sagt att livet ska vara lätt? Å andra sidan, vem vet vad som är rätt för dig? Inte jag iallafall, jag vet inte ens vad som är rätt för mig. Det enda jag vet är att jag lever, för det känner jag – varje dag!

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • •
 

Att göra avtryck i livet!

On 18 april, 2013, in Personlig utveckling, by stefan
3

För en stund sen blev jag uppringd av en kille som heter Niklas. Han var den första säljaren jag någonsin anställde till det bolag jag startade. Niklas var 23 år när jag anställde honom. En något uppstudsig pojkspoling med begynnande skägg, snabb käft och en fantastisk talang för att spela gitarr. Han tackade bland annat nej till Anders Bagge när han behövde hitta en bra gitarrist för div kända artister. Nicke var en talang med ett gigantiskt hjärta som älskade att sälja. En sån där kille som man inte kan låta bli att älska! Ikväll stod han här utanför och bad mig komma ut för att kolla hans bil, hans drömbil som han alltid pratat om att köpa. Nu stod han där med sin Porsche turbo, det lös i ögonen på honom, stoltheten gick inte att miste på. Det var helt fantastiskt att se! Han var idag en framgångsrik säljare där han jobbar, beviset behövde jag inte be honom, det började på P och slutade på orsche…

För 2 veckor sen blev jag bjuden på middag av den första tjejen jag anställde till samma bolag. En fantastisk tjej som idag har ett kanonjobb som researcher på ett välrenommerat rekryteringsföretag som jobbar med Executive search. Hon och jag satt en hel kväll och bara pratade om livet, historien och framtiden. Bland annat så pratade vi om att hela gänget på det gamla bolaget hade haft en reunion där vi hade varit på vårt nya kontor och fikat. Vi var 9 personer som satt och åt bullar och pratade minnen. Det var häftigt att sitta där med allesammans, trots att vi idag inte jobbade ihop. På nåt märkligt sätt kände jag mig ändå lite ansvarig över deras respektive yrkesframgångar.

Den enda gemensamma nämnaren mellan alla dessa människor är att jag har anställt dem och vi har tillsammans skapat ett företag. Tyvärr har jag aldrig varit lika framgångsrik att skapa harmoni mellan mig, mina delägare och styrelsemedlemmar. Vi har haft olika mål, det har alltid funnits någon dold agenda under ytan. Min absolut största svaghet är min naivitet, att jag ständigt litat på att andra människor går igång på samma saker som jag gör. Jag har alltid trott att alla människor går att förändra, att man med ren inspiration, med ren energi och en positiv attityd kan förändra en människa. Tyvärr har jag bittert fått erfara att så inte är fallet. Jag har genom åren blivit stämd ett antal gånger, jag har blivit lurad på mycket pengar och jag har bittert fått erfara hur det är när bolaget jag grundet glidit ur mina händer. Jag förstod aldrig grejen med styrelsearbete, med ägarpositioner eller hur man med taktisk list ser till att skaffa sig makt. Jag önskar att jag hade gjort det! Det hade sparat mig många sömnlösa nätter, grått hår och framförallt hade jag sluppit behöva få såna svackor jag har fått de senaste åren.

En människas liv är en anmärkningsvärd resa, det är toppar och dalar. Min resa kan so far, vara lite stökigare än genomsnittet. Skälet är att jag ofta gått på min magkänsla, att jag litat på människor och att jag alltid räknat med att saker och ting löser sig. Visst gör det, men gissa om det tar mycket energi.

Därför är det så viktigt för mig att känna kärleken från mina fd kollegor. Att trots alla mina misslyckanden känna att de fortfarande tycker om mig, att de fortfarande ringer och vill hälsa på. En tjej sa på vår senaste lunch att hon ”aldrig kommer att få uppleva samma kärlek till ett jobb igen”, det rörde mig nåt enormt. Att jag trots allt har varit med och skapat ett företag där personalen brinner för det som de jobbar med! Att jag inte lyckats hitta ett bra samarbete med mina delägare torde vara uppenbart. Idag när jag äger bolaget till 100% slipper jag känna ansvaret mot någon delägare. Jag tror nog att jag är en bättre entreprenör, en bättre chef än en bra partner. Min vilja har alltid varit för stark, den här viljan att göra saker på mitt sätt har alltid funnits där. Nu får jag göra på mitt sätt, nu behöver jag inte rådfråga någon. Det mest underbara med det är att jag inser att jag inte klara mig en dag utan mina fantastiska kollegor. För utan dem skulle jag inte överleva en dag. Jag har idag förmånen att jobba med oerhört duktiga kollegor, de är verkligen mina ankare! De var också med på den tiden då jag drev det andra bolaget.

Eftersom hela den här bloggen började med att Niklas ringde mig och stod utanför min lya och ville visa sin bil, så måste jag avsluta med nån poäng. Min poäng är nog att jag är duktig på att få människor i min omgivning att trivas, att känna att de utvecklas och att de växer som människor. Det tar jag med mig och blir stolt över, det värmer mitt hjärta. Att jag inte är speciellt bra som partner väljer att låta bli att tänka på. Livet är för kort att grunna över saker som får oss nedstämda, jag väljer glädjen istället.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • • •
 

Att driva företag i Sverige, är det räkmacka eller kan det vara tufft?

On 7 april, 2013, in Personlig utveckling, by stefan
1

Det finns oerhört många experter på företagsamhet i Sverige. Det finns ännu fler experter på hur man via politiska åtgärder skapar jobb på svensk arbetsmarknad. Under lång tid har jag följt många av dessa, det har varit debatter i radio, TV, tidningar och via sociala medier. Alla har sin tes om vad som skapar jobb och hur man driver företag. Den senaste och hetaste potatisen är vinst i välfärden, där flyger åsikterna åt alla håll. Är det inte riskkapitalister som stjäl pengar, så är det elaka företagare som bara driver bolag för att flytta sina gigantiska vinster till skatteparadis i Jersey eller nån annanstans. Det är märkligt vilken okunskap det finns, men det absolut märkligaste är det skyttegravskrig som inträtt. Vinstmotståndare mot vinstföreträdare ligger i varsin skyttegrav och skjuter skarpt på varann. Kommer det någon vinnare ur detta tro?

Vad har egentligen hänt med att tänka själv? Att sunt granska för och emot och faktiskt ta reda på hur saker och ting hänger ihop. Vad är det incitamentet till att man som privatperson väljer att starta bolag? Är det pengar, är det något man brinner för eller vill man förändra världen? I höstas satt jag på Berns tillsammans med drygt 600 av landets alla entreprenörer. Vi var samlade för att närvara vid Founders Alliance årliga Entreprenörsgala. På scenen blev 3 av landets mest framgångsrika entreprenörer intervjuade. Samtliga har lyckats med sina bolag och de verkar inom olika branscher. Kvällens viktigaste fråga var – Vad är det som driver dig? Svaren från de 3 var ganska lika, de drevs av att förändra, att förbättra och att få bekräftelse. Precis som alla andra människor, ville de få bekräftelse på att det som de uträttar faktiskt var bra. Visst kom pengar fram, men precis som vilken idrottare som helst så var inte pengarna drivkraften. Om man lyssnar på vad som driver en framgångsrik idrottare att uträtta resultat är svaret nästan alltid detsamma – att testa hur långt de kan gå och att bli så bra de kan! Det är inte pengarna som driver dem framåt, även om vissa människor konstant hävdar att det är så.

Att starta ett bolag från början är att ta en ordentlig risk. Det innebär ofta privata borgensåtaganden, det innebär att man ställs utanför skyddssystemen och det innebär för de allra flesta, en tuff ekonomisk härdsmälta. För de allra flesta företagare så är livet som företagare ingen dans på rosor, visst finns det undantag, men de allra flesta kämpar stenhårt för att få tillgångar och skulder att gå ihop. Det är bara att gå in på allabolag och söka så finns alla svaren. Framförallt de senaste åren så har företagen i Sverige, likväl som i övriga Europa haft det tufft. Ändå låter det på media som att företagen har en outtömlig kassakista att gräva ur. Visst, banksektorn skär guld och så gör även bolag som H&M och Ikea, men de är inte representativa för resten av företagssverige.

Under drygt 7 år har jag träffat företag för att sälja in rekrytering och bemanning i Sverige. Jag har åtminstone träffat 1000 personer som på ett eller annat sätt är chefer och anställer folk. Till detta är jag med i 2 olika nätverk tillsammans med drygt 800 andra företagare som träffas på regelbunden basis. Det är ett fåtal som just nu kan säga att de står inför kraftig expansion och ska nyanställa. Många bolag har anställningsstopp, om någon säger upp sig så väljer man att slå ihop tjänster eller så omorganiserar man för att få ihop siffrorna. Att anställa med dagens regler är en stor risk och personal är för många bolag den absolut största kostnaden. Det innebär att man måste vara försiktig innan man tar beslut att anställa, framförallt som LAS är såpass hård som den är i Sverige. Med lite lättare regler skulle nog fler bolag våga sig på att anställa, men som det ser ut nu väljer väldigt många att inte göra det. Kontentan blir givetvis en minskad tillväxt vilket i slutändan gör att färre arbetstillfällen skapas. Det är priset man får ta, för att undvika risken med en felrekrytering.

Till detta kommer den nya tekniken, den som gör att vi faktiskt kan producera mer med färre anställda. Det gör att vi som företagare kan öka försäljningen utan att dra på oss mer kostnader. Den kommer givetvis att skapa nya jobb, men det är andra typer av jobb som växer fram. Det är bara att inse att Sveriges storhetstid som produktionsland är över, det är helt enkelt för dyrt att producera här. Facket har via lyckade förhandlingar under många år lyckats skapa såpass höga löner att priserna för produkterna blir för dyra i den internationella konkurrensen. Nu måste vi i Sverige se till att skapa andra jobb, vi måste bli innovativa och använda vår kreativitet till att skapa nya företag som kan blomstra. För trots allt är det så – endast ett blomstrande företag skapar arbetstillfällen, det är fakta! Ett bolag som inte genererar vinst, har heller inga pengar att investera, det bör vilken normalt funtad människa förstå. Utan pengar går det inte att expandera. Jag vill passa på att rekommendera en väldigt intressant speaker inom detta ämnet och han heter Johan Ronnestam. Förra året var har keynote speaker på webbdagarna och jag rekommenderar er att se hans tal här. YouTube Preview Image

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • •
 

Våga tänk nytt!

On 12 december, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
2

Igår hade jag ett möte med en mycket intressant person. Vi satt och diskuterade tiden vi lever i nu. Vi konstaterade båda två att vi befinner oss i en tid där gamla sanningar förmodligen kommer kullkastas. Vi befinner oss i en tid där vi konstant matas med information om ett Europa i kris, en arbetsmarknad i förändring, löpande varsel och en industri som successivt flyttar utanför landets gränser. Samtidigt som vår arbetslöshet ökar så anser många företag att de har svårt att hitta rätt kompetens. För mig är allt detta tecken på att vi håller på att rita om kartan, ingen vet riktigt hur det kommer att bli, men vi är många som ser att gamla sanningar börjar utmanas.

Vi är förmodligen inne i en av de största förändringsfaserna på decennier, ingen kan dock med säkerhet säga vart vi är på väg. Det är ganska lätt att börja inta en passiv hållning till allt detta. Som företag vill man inte göra allt för stora utsvävningar, det är säkrare att skära i kostnader, försöka konsolidera sin business och avvakta för att se åt vilket håll vindarna blåser. För mig som mer eller mindre dagligen träffar företag och diskuterar frågor rörande rekrytering och bemanning, märker jag en osäkerhet om hur man vill göra. Som företag vill man gärna ha garanti för att varje person man rekryterar in är en bra investering, samtidigt är det många bolag som inte är beredda att tumma på sina krav. Kompetens, erfarenhet, utbildning och branscherfarenhet är ofta vägledande för många, då är man på fast mark så att säga. Är det verkligen säkert att den som har mångårig erfarenhet av något också är den som är bäst lämpad för tjänsten?

 

För några år sen lyssnade jag på ett seminarium med Kjell Enhager. Under det seminariet sa han bl a en sak som etsade sig fast i mitt huvud, ”du måste sluta med något, för att börja med något”, det är något jag själv burit med mig sedan dess. För att nå andra resultat krävs det andra åtgärder, vilket innebär att vi måste fatta nya beslut. Vi har alla nån gång hört ”Think outside the box”, men vad innebär det egentligen? För mig handlar detta väldigt mycket om mod, att våga fatta andra beslut, att våga ta vissa risker och faktiskt göra något jag tidigare inte testat. Visst är det läskigt, men samtidigt är det många gånger just det som gör att vi lär oss något. Att våga kasta oss ut i det okända, att bryta mönstret och se vad som händer.

Om vi går in i en ny ekonomi som vi tidigare inte har sett, då kommer det också att krävas andra tankesätt. Kreativitet är något som garanterat kommer att krävas i större utsträckning. Vi kommer också att behöva andra förhållningssätt och våga oss på att utmana gamla sanningar. I det Sverige som idag finns, kommer vi aldrig kunna mäta oss med Kina, Indien eller Baltikum avseende priser på produktion och tillverkning. Däremot kommer vi att behöva bli mer innovativa och skapa sådant vi inte idag ens vet vad det är. Detta kommer i sin tur att ställa krav på en ny skola där vi tillåter oliktänkande, främjar kreativitet och låter varje individ utvecklas i sin takt.

Detta är en process som kommer att ta lång tid, samtidigt är det också nödvändigt om vi vill fortsätta behålla det samhälle vi idag med relativt snabb takt håller på att urholka. Gamla sanningar och tankar är inte det som kommer att föra oss framåt. När jag är ute och träffar beslutsfattare på företag, försöker jag få dem att börja utmana sina invanda tankemönster. Tänk om den där tjejen/killen som jobbade som reseledare visar sig vara den bästa på att bemöta kunder eller visar sig vara en hejare på projektedning. Kanske är det äntligen dags att börja fokusera på vad folk faktiskt VILL göra och mindre på VAD de tidigare har gjort. I en föränderlig värld behöver vi inse att fler och fler kommer att hoppa mellan yrken och branscher. Vi kommer alla att behöva bli bättre på att fånga vad respektive person vill göra, vad som driver dem och vad de blir engagerade av. De personliga egenskaperna kommer att spela en större roll och det måste vi bli bättre på att fånga upp.

Snart är det 2013, ett nytt år med nya mål, tankar, utmaningar och händelser. Jag hoppas verkligen att vi alla vågar oss på att börja utmana oss själva lite mer. Ensam är aldrig stark – det är vi tillsammans som förändrar!!

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • •
 
« Previous Entries Next Entries »